Turen vände för min del i fredags kväll..

Efter att jag hade ammat och gått på toaletten så började jag frysa. Fick frossa.. Drog på mig tjocka kläder och la mig inder täcket och frös som en galing (Elva fick ligga i vagnen den natten).

Frossan gick över men jag hade feber som steg och steg under natten (tur att vi köpte en temp. dagen innan till Elva!) Elva ville inte amma efter klockan 3 och jag blev me och mer stressad. Vid 12.30 så hade hon fortfarande inte ätit och mn feber var uppe i 39 så Andreas ringde BB men ingen svarade där, så han ringde sjukvårdsuplysningen och pratade jättelänge med dem (jag var för hysteisk för att prata, grät och hade mig för att hon inte åt och bättre blev det ju inte då)

Hade dessutom hela naten ont i nedre delen av magen. (jag lägger till redan nu att jag har jättedåligt luktsinne)

Vi fick årder om att åka till akuten. Ingen på telefon gjorde någon notis om att mitt barn vägra ta bröstet och att jag hade en massa mjölk (som rann över).

På akuten så skickade de oss till BB där de var mycket fixerade vi mina bröst, men det var inte där jag hade ont! Och även där så ville ingen lyssna på att hon inte VILLE ta bröstet och att jag hade en massa mjölk. Fick sitta i ett rum i typ 40 minuter och vänta på en doktor som konstaterade att det inte var mjölkstockning (ingen lyssnade ju på mig, så grattis till alla) Sedan så gick doktorn iväg och en BM som jag tycker om kom in och sa att jag skulle försöka amma. Och Elva ville inte ta bröstet.

Tror att det var lite senare eller så var det innan ammingsförsöket som någon frågade när hon åt sist. Nu var klockan 14, allså 11 timmar sedan. Då lyssnade de på mig! Då sa de att hon skulle å mat att jag skulle pumpa, men det blev aldrig av.

Men hon fick mat tillslut, ersättning. Andreas var med och de gjorde gynundersökning på mig.

Diagnosen blev infektion i livmodern.. Jag kände själv inte att avslagen luktade "fel".. Fick ligga sedan i typ en timme utan att veta vad min man och barn gjorde eller vad som skulle hända.. Tillslut kom Andreas och sa att jag skulle klä på mig (låg i underkläder och frös som in i helvete) och at jag hade fått ett enkelrum (härligt!) Och sedan så blev det fart på doktorer och BM's och Undersköterskor. Fick veta att jag skulle få antibiotikadropp och näringsdrop (hade inte ätit den dagen, klockan var nu runt 15). Fick veta att Elva hade ätit med god aptit och gått upp i vikt! (hon hade gått ned när vi varit inne dagen innan på viktkontroll)

Fick veta att de skulle ha kvar mig över natten och att Andreas skulle få stanna och assistera mig med Elva.

För övrigt hade min feber gått upp till över 40 grader.

Och nu kunde jag äntligen få henne att ta bröstet. Började gråtanär det äntligen gick. Kände mig så lugn..

Hur som hälst, de höll kvar mig från lördag till måndag.

Har jag otur så kan jag få lite svårare att bli gravid i framtiden.  Jättekul då jag redan innan hade lite nedsatta chanser.. Men jag har det barn och det betyder allt! Vi kanske kommer att få välplanera ett syskon men vad gör det, det är inte alla som har ture att kunna få barn alls, så jag misströstar inte..

Jag har haft sådan tur med min graviditet utan besvär, en jättebra förlossning. Men turen måste ju vända någon gång. Nu har jag fått antibiotika som jag ska äta i 10 dagar och är sönderstungen med kanyler att jag antagligen kommit över min piercingrädsla (haha!)

Ps. Nu går ammningen bättre än någonsin då jag var jobbigt och krävde mer hjälp på BB då jag kände att de sätten jag och Alva försökt med tidigare inte funkade så jättebra, så något possetivt förde allt det onda med sig.