Hej Kitty

Vilken v är du i?=)

Det låter onekligen som att din kropp förbereder sig inför den stora dagen*ler*

Jag är i v 36 imorgon. Ja jag känner hur hela kroppen förbereder sig, spännande :)

men som sagt, eftersom det är första gången kan jag inte tyda tecknen än och blir kanske orolig över onödiga saker . .

#2 Det är fullkomligt naturligt att det blir så inför första barnet. Allt är ju så nytt och okänt*ler* Mitt råd till dig är att "lyssna på magkänslan" men samtidigt veta att din kropp KAN det här med att föda barn, även att det är första gången. Du kommer inse väl det är dax vilken kraftkvinna du är och vilken fantastisk kropp du har:-) Lita på kroppen och sammarbeta med den:-D

När kroppen förbereder sig inför den stora dagen så börjar den precis som du upptäckt träna. Den småövar sammandragningar mer eller mindre och eftersom det är mer än bara magen som ska arbeta väl det är dags att föda så känner du mer än bara magmusklerna*ler*

Ett litet annat tips är att du passar på att pröva lite profylaxandning under sammandragningarna. Pröva hur det känns att i den mån det går koppla av magen, dvs låta den spänna sig som den vill, samtidigt som du andas mer ytligt och snabbare upp i bröstkrogen. På så sätt kommer du märka att du därigenom låter magen sköta sitt "vilket den verkligen kan" samtidigt som du "flyter" över de arbetande musklerna med en lätt andning:-)

Kramar till dig=)

ja, fast jag tycker graviditeten ahr varit helt fantastisk hittils. Helt otroligt vad lycklig man kan bli av en spermie och ett ägg :)

Jag provar redan andningen vid dom sammandragningar som jag upplever som obehagliga. Jag har tänkt försöka ta mig igenom det här utan bedövningar och sprutor. .

#4 Låter underbart*ler*

När man får "före-förlossnings-sammandragningar" brukar jag likna det vid " en kontroll av flygplanet som personalen gör innan det ska flyga", man kontrollerar alla system*ler*

ja det är lite så jag ser på sammandragningarna. kroppen testar och känner av innan start:)

#6 Precis, hur coolt som helst:-D (Om man inte blir rädd så klart)

nej, oftast är jag inte rädd. Är jag trött och hormonell kan jag bli lite rädd, just bara för att det är en ny situation och det är något jag måste igenom

men 98 % av alla dagar tycker jag dom känns spännande..

#8 Det är en bra inställning*ler* det finns inget mer naturligt än att föda barn=) Vi är ju skapade till att göra just detta fantastiska arbete=)

precis vad jag tänker :)

skulle faktiskt inte vilja att killarna kunde ta det här ifrån oss,  jag önskar dock att dom kunde få uppleva känslan av en spark från insidan :) helt otrolig känsla

#10 Visst är det*nostalgisk*:-D Mateo härjade en hel massa i magen, lugnade knappt ner sig innan det var dax*s*

haha, vad härligt. Jag blir nästan orolig när det är stilla i magen. Har vant mig vid bökandet. Måste knnas konstigt när magen sedan är borta

#12 Jo, vet precis vad du menar. De dagar han var lugn i magen så blev man lite undrande och puffade lite på sidan för att se att allt var som det ska. Då fick man en liten tillrättavisande spark tillbaka*s*

Det är väldans konstigt när magen är borta…i alla fall var det så för mig. Speciellt i kombination att man först inte ha några magmuskler *känns så* *s*

Jag är gravid i v.36+1 och känner av värkar lite här och där varje dag, ibland flera gånger om dagen. Barnets huvud är fixerat och jag känner också av trycket neråt nästan jämt. Det känns nästan ibland som att det gör ont i livmodertappen fast sånt kan ju inte jag avgöra. Just nu går jag på ett semstervikariat i fyra veckor, sista arbetsdagen är 18 juli och jag är beräknad 28 juli. Det är väldigt tufft att arbeta med foglossningssmärtor och förvärkar. Men jag har inte märkt några sammandragningar. Många på jobbet tror att det kanske börjar närma sig nu samtidigt som andra tror att jag går över tiden med största sannolikhet. Men hur länga kan kroppen hålla på att förbereda sig såhär? Varje gång jag går på toaletten så tittar jag efter något slemmigt eller något annat som tyder på att förlossningen ska starta. Jag vill ju att ungen ska ut nu även om det är fyra veckor kvar till bf. Någon som vet lite knep för att sätta igång själv?

om man vill sätta igång själv är bästa tippset att ut och gå lite eller jobba lite hemma som städning med mera. själv grävde jag ute i landet och bar hinkvis med jord med mera=)

Ett annat beprövat knep är ju att ha "lite skoj" med din karl!

Jag rör ju mig hela tiden på jobbet eftersom jag arbetar i hemtjänsten. Men jag är ju mest stressad på jobbet och stress påskyndar inte förlossningen precis. Hur många knep jag än använder så kommer väl inte bebisen ut förens när den känner för det. Att ha skoj med min karl kommer inte på frågan för han är för feg.

det låter som jag hade just innan mitt vatten gick

Med mitt sista barn så fick jag först en blödning strax innan vattnet gick och jag blödde sen efter det också vilket berodde på att moderkakan låg långt ner.