Jag har också gjort abort fast jag egentligen ville behålla barnet och mådde jättedåligt efteråt och ångrade mig till tusen och fick också den där tomhetskänslan. Jag grät varje dag i en månad nästan och det tog lång tid innan jag kom över det värsta. Det var i februari förra året men tänker fortfarande på det ibland. "Barnet hade varit såhär gammalt idag om jag inte gjort aborten"osv.
Tror det tar ett bra tag innan man helt kommer över det. Tyvärr har jag inga bra tips direkt. Det ända som jag kan komma på är att jag pratade väldigt mycket om det, hur det kändes och alla mina tankar. Det är mycket som snurrar i huvet på en och det kan kännas skönt att prata av sig. Om du inte känner att det räcker att prata med en närstående så vänd dig till kliniken där du gjorde aborten så kan dem ordna så att du får prata med en kurator/psykolog.
Om du undrar över något eller bara vill prata lite får du gärna skicka ett pm till mig.
Hoppas att det snart känns lite bättre!

tack för att du svarade. jag ska försöka ta mig  mod och ork att gå o prata med ngn

1997 var jag och maken tvungen att göra en abort.

Nu har vi försökt få barn i 8 år utan att fått det till att fungera då jag får missfall.

Jag känner mig helt tom som du skriver, har bara sorg.

När jag ser barn vill jag bara gråta.

Jag vet att det inte fanns någon chans för oss att 1997 få ett barn men det känns ändå otroligt ångerfullt.

När jag ser tillbaka så skulle jag absolut inte gjort abort.

Tomheten var otroligt mörk och stor.

Vart man än vände sig såg man barn osv…

Det kommer vara så ett tag men du kommer att läka sakta men säkert.

Du kommer aldrig låta bli att känna en saknad men du kommer känna dig bättre efter att tiden fått gå ett tag.

Kram på dig, du är inte ensam och din tid med barn kommer om du väljer det.

Låt inte andra bestämma hur DU ska leva,det är DITT liv.

Kram