Jag var också livrädd när det närmade sig, men nu när jag fått lite distans till det (sonen fyller 1 nästa vecka) så tycker jag att det var en så sjukt häftig upplevelse. Jag hade inte så mycket krämpor under min graviditet. Det var typ de sista veckorna jag kunde ha lite ont i fogarna. Ont över fogarna i blygdbenet hade jag ett par veckor efter förlossningen, vilket var helt normalt sa min bm. Kroppen skulle ju återgå till det normala. Det kändes inget direkt i magen, eller jag var lite svullen, men jag upplevde det inte som ett "hålrum". Det är så häftigt när man får se den lilla parveln för första gången. Och tänka att bebis liksom har bott i ens mage så länge. Jag kan sakna den där känslan av att vara gravid, jag tyckte det var mysigt. Lycka till! =)

Bäckenet var jättejobbigt tyckte jag. Värre än innan förlossningen. Efter 4 månader gick jag till en kiropraktor (4ggr) och efter kändes det som innan grav. Stygn och sådant är såklart inte roligt och nr 2 är inte heller kul om man är sydd. Brösten gör ont när amningen eventuellt ska komma igång. Både pga sugandet och all mjölk. Nej, tiden efter är allt annat än sockersött :) jag knaprade stora mängder smärtstillande för att klara av dagarna och den första tiden var mycket jobbigare än slutet av graviditeten.

Tillägg till #1 Sen får Du kanske försöka tänka på att det är sånt som inte går att jämföra, eller försöka förbereda sig på hur just Du kommer att uppleva det. Alla upplever det olika, och det finns inget som är "rätt eller fel".

Foglossningen kan sitta i länge, och risken är att man har ganska ont efter förlossningen, men absolut inget man inte klarar. Halsbrännan försvinner direkt, den är bebis orsaken till. Och nej man har ingen tomrumskänsla, det oroade mig också. Det är som att ha mens fast det luktar illa och kan komma (större) klumpar :P

Kroppen är "öm och blåslagen, som överkörd av ett traktordäck över magen" med redig träningsvärk. Man sätter sig inte hur som helst från liggande läge haha, då blir man skakis. Kroppen blir väldigt matt och trött, man får mjölksyra för minsta lilla.

Man känner sig alltså mör och manglad, men det är inget märkvärdigt. Brösten däremot.. det är en annan historia :) men jämför inte med mig som hade alldeles för mycket mjölk..

Jag har två små. (Minsta 8 månader ) Jag har mått jättebra båda gångerna så fort bebis vart ute. Med första var jag rätt öm där ner i ett par dagar, fick sätta mig försiktigt och så men ingen värk. Hade även en del tyngd känsla i underlivet om jag gick eller stod mycket efter åt och det satt i kanske första månaden men sen försvann det. Efter första var jag livrädd för att bajsa första gången, vilket var helt i onödan. (för mig) Annars har jag känt mig som superwomen och jävligt smal första tiden efter 😂 just det, eftervärkar! Jag fick eftervärkar som satan båda gångerna första dygnet!

Jag hade hög feber under och efter förlossningen så minns inte första timmarna efter att bebis var ute, sen åt jag smärtstillande i en och en halv vecka efter förlossningen som tog bort mycket smärta. Jag sprack grad två så var rätt öm och svullen i underlivet. Det gjorde ont när jag reste mig, gick fort eller skulle sätta mig ner. Min foglossning försvann direkt. Jag hade eftervärkar som inte gjorde så ont när jag ammade. Magen var fortfarande svullen första dagarna efter förlossningen men gjorde inte ont, kändes lite degig men var borta efter en vecka, jag har nog gått ner i vikt lite för fort.. Tyngden i underlivet känner jag också igen, det gick över efter typ två veckor. Stygnen kliade och trillade bort av sig själv efter fyra veckor. Jag fick antibiotika pga febern och infektion så fick svamp i underlivet pga det, det var inte alls kul att blöda mycket, använda binda och ha svamp på det. Fick också hemorrojder men fick salva utskriven på BB så det funkade ändå att bajsa trots att jag dessutom fick ta järntabletter (tappade en hel del blod under förlossningen) och blev hård i magen.. Mina bröstvårtor har mått utmärkt sen dag ett, hade tur med att bebis hade jättebra tag från början och mina bröstvårtor var tåliga. Däremot dag tre när brösten svullnade upp, det var värre än förlossningen och höll i sig i ett par dagar. Att sova utan bh med en handduk över brösten eller en väldigt lös bh/T-shirt rekommenderas. Det går över och är bara att stå ut.. Jag tyckte det var skönt när bebis åt eftersom trycker släppte lite då. Jag läcker som ett såll så behöver ha något över brösten för att inte bli helt blöt :) Som sagt väldigt inviduellt. Jag rekommenderar att fråga efter smärtstillande om du har ont, det är inte skadligt för barnet och det var så skönt att slippa tänka på smärtan första dagarna. Jag var rädd för att spricka vilket jag gjorde men det var inte alls så hemskt som jag föreställt mig (finns ju de som får jätteproblem men de flesta kommer undan med mindre skador). Om du tycker att något känns konstigt eller om det gör det minsta ont så kan det vara skönt att prata med barnmorskorna på BB, en del smärtor kan de hjälpa dig med, tex om bröstvårtorna gör ont så kan de titta på om bebis har rätt tag. Jag bad om extra koll på underlivet också för att se att det inte var stygnen som blödde och att allt såg bra ut så de inte missat något när de sydde ihop mig :) Nu blev det superlångt och rörigt igen, borde ta och börja skriva sånthär på datorn istället så jag får bättre koll på vad jag skriver :P

Jag hade en väldigt svår foglossning och halsbränna, båda två märktes inte av alls och försvann såfort han kommit ut! Magen kändes inte alls som ett tomrum, kan kanske vara för min mage drog ihop sig nästan direkt, någon vecka efter förlossning var den lika platt som innan graviditeten. Amningen strulade jättemycket, men han föddes med ett jättekort tungband som inte upptäcktes försen efter 3 dagar, så han lyckades aldrig ta bröstet ordentligt. Hade mycket mjölkstockning och feber med det.. Men allt är ju som sagt väldigt individuellt :)

Halsbrännan försvann direkt, foglossningen hängde i ett tag efteråt om än mycket mildare. Hade väldigt ont för att göra nr 2, hosta och nysa då det gjorde hemskt ont i snittet. Ca 10 dagar efter förlossningen blev jag väldigt dålig och efter bråk och akutremiss till gyn så kunde de plocka ut kvarvarande fosterhinnor som orsakat en livmodersinflammation.. Allmänt efteråt så kände jag mig grymt otränad och flåsig. Ingen tomhetskänsla, de första dygnen levde jag på smärtstillande och fick åka rullstol i 2 dagar samt ha kateter i 1dygn, väldigt jobbigt emotionellt då jag inte fick ha min dotter hos mig, inbillar mig att smärtan och diverse krämpor hade känts lite lättare om jag fått ha henne hos mig och se att hon lever och mår bra hade gjort att allt hade känts lättare :)

Jag mådde vansinnigt illa innan dottern föddes och det försvann med en gång.

Sen sprack jag mycket och syddes på operation så dom proppade i mig smärtstillande hela tiden, Dom slutade jag dock ta så fort jag kom hem och klarade mig hyfsat utan.

Det som var svårt var att resa sig när jag hade legat, det stramade i stygnen och jag hade noll kraft att ta mig upp så jag fick liksom dra mig upp.

Magen kändes inget särskilt mer än att den var lite öm efteråt. Foglossning hade jag aldrig så det vet jag inte.

Däremot hade jag önskat att jag visst hur fruktansvärt ont det kan göra i brösten. Jisses det bar värre än förlossningen för min del. Jag kunde knappt nudda dom utan att hoppa högt. Sova utan bh var bara att glömma, Det dunkade och brände och ömmade i flera dagar.

Tusen tack för att ni delar med er. Givetvis är allt högst individuellt och alla har olika förutsättningar, men kan vara skönt ändå att veta vad som kan hända, hur det kan kännas osv, det gör mig lite lugnare än att gå in helt ovetandes :-)

För mig försvann halsbrännan direkt så det va skönt!! Men bäckenet gjorde ont och va "slappt" i ett par veckor. Hade fruktansvärt ont första dagarna efter snittet och som jackiejohn skrev va man rädd att hosta, nysa osv. Hade väl ont i snittet i nästan 3 månader. Tyckte inte det gjorde ont alls i brösten vid amning eller när mjölken rann till, mer obehagligt Magen kändes tom, saknade den direkt :p

Jag känner fortfarande av framfogen såhär ett år efter, och jag hade något så jävulskt ont i underlivet pga av tre km tråd typ. Men annars mådde jag kanon efteråt, aldrig ont i brösten eller något :)

Min ena fog kan ännu bråka och Joel är över 2 år. Jag felbelastar den så den hinner inte läka helt(gissar jag). Mina stygn bråkade i kanske två veckor men jag klarade mig utan smärtstillande. Fick receptfritt smärtstillande på sjukhuset. Blödde gjorde jag väl i x veckor. Minns bara att det i slutet kunde komma monsterfors varje gång jag satte mig upp. Helt galet vad mycket blod det kunde komma. Blödde ner allt bara efter en liten sovstund. :p Det där med bröstet vet jag inte för jag har aldrig ammat.

Jag har 3 barn. Mått väldigt dåligt som gravid. Nr 3 var värst. Kräktes massa, foglossning och ljumskbråck vilket resulterade i att jag knappt kunde gå… 9 månader som gravid har varit värst för mig, förlossningarna betydligt bättre och lättare. Tillhör skaran som tycker förlossningarna är det häftigaste jag gjort! Efteråt har jag varit "normal" igen. Lite sammandragningar vid amning är väl allt. Tiden efter tycker jag varit kanon. Kunna röra sig igen är en otrolig känsla! Blödde länge med nr 3, ca 13-14 v blev det nog. Var på efterkontroll 12 v eftee men allt var bara bra. Uppfattade aldrig magen som tom och sladrig. Har haft väldig tur och en snäll kropp. Gått upp ca 30kg som efter ca 4 mån varit borta. Nån bristning på utsidan kring höftbenen men annars inget alls. Lycka till med din förlossning!

Jag hade en jobbig graviditet (kunde inte ligga ner, satt och "sov"), foglossning, förstoppningsproblem, mer än "normalt" växande mage med för mycket fostervatten, svårt att gå osv osv (och då var jag en vältränad och aktiv person innan, vilket kanske gjorde att jag ändå fixade det, men han är för tidigt född). Efteråt var jag trött då jag tappade en del blod, men överlycklig över att kunna ligga ner (efter någon vecka, stygnen efter snittet gjorde lite ont) och mina restless legs var som bortblåsta. Foglossningen känns ibland men annars har jag mått mestadels bra, förutom nu när jag nästan har fått vätskebrist, haha, men så går det när man glömmer av extra vätska och en bebis som ammas hela tiden. Magen har dragit ihop sig väldigt bra och jag har 6kg av mina 25 som jag gick upp, och han är snart 3 månader.

Jag var lite "öm i kroppen" dagarna efteråt, som… träningsvärk ungefär. Foglossning och andra symptom försvann direkt egentligen! Jag hade ont i fogarna någon gång första veckan efter långa(!) promenader men annars inga problem för mig att gå, jag hade verkligen saknat det för det var djävligt på slutet av graviditeten. 

Stygnen stack lite, kunde få ont av att sitta med jeans (de tryckte väl liksom mot stygnen). Sedan var jag rätt öm vid blykläppen där jag sprack, det satt i någon månad som generellt obehag (när jag torkade mig efter toalettbesök) och smärtan var helt borta efter kanske 3 månader(?). Hade aldrig problem med avföring, kunde bajsa som vanligt dagen efter förlossningen. Vi hade vaginalt samlag första gången efter 1 månad, trotts mycket uppvärmning så var det inte skönt och krävdes mycket glidmedel. Gjorde senare några ytterligare försök utan större framgång (skavde mycket och gjorde ont där jag blivit sydd). Men vid 3 månader efter förlossningen var det inga problem men glidmedel var bra att ha, hehe. Nu har det gått 4,5 månad och nu har vi sex som vanligt, även snabbisar och det går bra utan glidmedel också.

Ni är underbara, tack för era svar :-)