Att pausa studier är inga problem. Jag doktorerar och gjorde även det under graviditeten. För mig funkade det inte bra. Hjärnan var ur funktion och dessutom var jag väldigt trött de första månaderna. Det gjorde att jag blev väldigt stressad över att jag inte hann med det jag borde. Ledde till att jag blev sjukskriven pga alla sammandragningar jag fick. Nu är vi visserligen doktorandstudier lite annorlunda och ofta mer stressande än grundstudier. Däremot funkar det väldigt bra att kombinera med att vara mamma :)

Jag läser första året på ett 4,5års program och får mitt första barn i juni. Det är två veckor mellan vårterminens avslut och bf så det är lite tajten perfekt om jag pallar mer studierna in i det sista och barnet kommer nära den beräknade tiden. Eftersom jag jobbat innan studierna så baseras min SGI på jobbdagen istället för CSN (stor fördel) men för att skydda min SGI så måste jag antingen jobba eller ta ut föräldrapenning 5dagar i veckan dagen efter vårterminens slut fram till att barnet kommer. Om barnet skulle komma senare på sommaren så hade jag nog valt att jobba däremellan för att inte slösa föräldradagar. Dvs timing är bra. Sen för att se hur det påverkar dina studier så bör du prata med studievägledaren på skolan, man har rätt till studieuppehåll när man får barn men det kan vara klurigt med program eftersom man inte alltid kan komma tillbaka hursomhelst. Det programmet jag går har bara intag på hösten, det innebär att jag måste ta ett års uppehåll. I mitt fall så kommer jag läsa en kurs i maj nästa år eftersom de lägger om hela programmet nu i höst och året efter så kommer jag börja en månad senare än resten i min klass. Så jag kommer studera lika mycket men fått flytta en kurs. Jag ville egentligen bara vara borta en termin men det gick ju inte pga intaget. Bra att nämna är att jag läser ett lärarprogram vilket innebär att jag har praktik plus kurser som kommer i en viss ordning, jag får inte gå ut på praktiken nästa vår om jag inte läst höstens kurser först. Därför ska du prata med din studievägledare och fråga vad de kan göra för dig. Många skolor tillåter inte att man har med sig bebisen in i föreläsningssalen (så amning blir svårt om man planerar för det) och eftersom man oftast studerar heltid när man går program så rekommenderar nog de flesta studievägledare att man faktiskt tar ett uppehåll och tar hand om barnet första tiden men det är återigen beroende på hur man är på vad man läser och vad man är som person. Försäkringskassan kan vara lite knepiga när man frågar om föräldrapenning när man studerar, har pratat med två superbra handläggare och tre som inte haft koll men det viktigaste är att du ska skydda din SGI, som studerande utan tidigare inkomst så är ser minimumnivån som gäller. Hoppas det inte blev allt för rörigt, skriver på mobilen.

Inga problem här, läser deltid distans och då har det funkat. Toppbetyg förutom i de jobbigaste illamående-månaderna, då sjönk det ett snäpp. Tänker fortsätta läsa distans till hösten när bebis är ca 3-4 mån gammal :)

Kändes lite som dött lopp när jag kom idén men då är det inte en helt befängd idé att kolla upp alternativen. Timingen är a och o känns det som och där kan ju enbart moder natur påverka hur det blir.

Så mycket som kan sätta krokben men det är värt en extra tanke och även en rejäl diskussion med pojkvännen.

Nejdå, det är inte helt omöjligt. Sålänge man pratar med studievägledaren i tid så kommer det lösa sig. På min skola måste man ha ansökt om studieuppehåll senast 15 april för att garanterat bli beviljad en plats till hösten efter eftersom de då tar in en person mindre så jag går plats i klassen (får max vara 16 elever per klass) men det kan ju skilja sig från skola till skola. Men jag läser ju ett program där man spenderar mycket tid i slöjdsalar, läser man ett program där man bara har några seminarium i veckan eller har möjlighet att delta på distans så lär det ju inte vara några problem alls med det är ju inviduellt hur man mår :)

Varför inte vänta tre år och sen skaffa barn? Jag förstår att man inte kan göra mycket om man väl har blivit gravid men om man kan faktiskt planera det så tycker jag personligen att man kan vänta lite. Svårt att säga hur det kommer att gå för dig men i värsta fall kanske du tappar orken helt och hållet och studierna blir lidande.

Jag har en väninna som vill studera medans hon är gravid men ju längre in i graviditeten hon går desto mer tvivlar hon på att hon kommer att orka. Svårt att veta sådant där på förhand.

Vi gjorde valet att bli gravida när mina studier fortfarande pågick av den enkla anledningen att efter studierna så måste jag hitta nytt jobb och komma in i det vilket säkert kommer vara en stressig period. Med studierna kan jag sitta hemma mycket och studera under graviditeten vilket jag inte kommer kunna när jag arbetar. Så personligen tycker jag att det är bättre att vara gravid under studier istället för jobb. Men det hänger ju på vad man arbetar med innan man börjar studera, vad man kommer arbeta med efter och vad man kommer studera. Sen även om man känner att man verkligen vill bli klar med studierna tidigt eller om examen kan skjutas upp ett tag :) samt om man klarar det ekonomiskt. För mig var det som sagt bara fördelar med att inte vänta men det är ju högst personligt så det bästa är att kolla upp allt det praktiska i tid.

Själv valde vi att skjuta upp min skolstart och skaffa ett till barn. Nu tillhör jag de personer som blir sjukskriven hela graviditeten så för oss fungerade det bäst att göra så.  För man vet inte hur man mår, samt att nu med tredje barnet som är en "knägris" så är det svårt att studera då han tillbringar mycket tid i famnen. Så här stort närhetsbehov har inte de andra två haft, så med andra barnet studerade jag 75% på komvux på föräldraledigheten utan bekymmer. Nu hinner jag ärligt talat inte ens med 1 kurs trots att tiden egentligen finns :(

#8 vi har planerat så att min man kommer vara hemma den kursen jag studerar nästa vår, vi ser det alltså som ett heltidsarbete så jag ska kunna åka iväg och sitta på biblioteket eller i skolan och plugga de timmarna som krävs utan en småtting i famnen. Vet att det inte är möjligt för alla men om man skaffar barn när man läser ett program (och enstaka kurs) så rekommenderar jag absolut att man planerar för att det är som ett heltidsjobb och man inte kommer vara hemma de 40 timmarna i veckan.. Jag är imponerad att du lyckades med 75% och två barn om du var hemma hela tiden, hade jag aldrig klarat :P

#9 Ja jag studerade allt på distans. Var bara i skolan för prov och muntlig redovisning. Men det funkade då, nu skulle det vara omöjligt :)

#7 Lite så är det för oss också.

Det fungerar väldigt bra ekonomiskt om vi gör på det viset. Det finns många vägar att gå för oss men det känns bra att kunna börja studera och veta att det skulle kunna funka med barn. Vare sig graviditeten blir oplanerad eller planerad så vet vi båda vad som behövs för att kunna genomföra det. Jag frågar hellre före och har ett hum om vad som gäller.  Det finns så många skäl till att det vore en bra lösning just för oss.

Vi planerar barn under min utbildningstid (har läst ett av tre år nu). Anledningen är att när jag väl tagit examen vill jag komma in i yrkeslivet på en gång och hinna jobba ett tag, och vid det laget är min kille för gammal för att det ska vara aktuellt att skaffa barn (han kommer vara närmare 50 i så fall.).

Ytterligare en tanke är att det kan vara bra med ett studieuppehåll. Jag har erfarenhet av universitetsstudier tidigare, som misslyckats för att jag kommit efter och inte hunnit ta igen omtentor m.m. Jag är väldigt känslig för stress och upplever också studietiden som ganska slitande rent mentalt. För min del kommer det nog bara vara positivt med ett uppehåll.

Min utbildning startar både på höst- och vårtermin, så det går att välja att ta en eller två terminers uppehåll, beroende på vad som funkar bäst. För min del får vi se vad det blir. Det är så individuellt hur man mår första tiden efter att man fått barn, vilket jag vet eftersom jag redan har två stycken :)
Jag kommer nog helst bara vara borta en termin på heltid, men vi får se som sagt.

#13 Känns bra att det är flera som tänker i samma banor. Att komma ut i arbetslivet efter studierna känns väldigt motiverande för mig.