http://gravid.ifokus.se/discussions/5343ab60ce12c43b00000557-dummaste-reaktionen

😃

Där var den :) tack.

Hahaha! Man känner sig så sagans maktlös når man blir såndär! Hoppas du kan hålla tårarna tillbaka om det händer något stort på Mälarillern hihi Fatta värsta utbrottet där 😂

Verkar mest hända då O är med… :) Och han kommer def inte på utställningen, haha :)

Jag skrek på Timmy och började storlipa för att han hade glömt en nästan tom duschkräm på gymmet som vi hade köpt i Spanien. Hade ändå gömt den i en låda så han inte skulle ta med den, men det fattade inte han. Åh, hatar när folk glömmer saker. Får ångest typ ^^

Haha men vilken sorglig tråd xD jag har inte direkt fått några större utbrott, men jag kommer på mig själv ibland med att svänga ordentligt i humöret. Kan tex börja skälla på sambon för att jag är så arg på tex arbetsförmedlingens åsikter och det går snabbt över till gråt och att jag slänger mig ner på sängen och blir arg igen och sen börjar jag skratta för att jag inser hur jäkla dum jag måste se ut! 

Stackars sambon bara står där med stora ögon och vet varken ut eller in haha xD allt sker inom ett par minuter så man känner sig som ett psykfall…

Jag försöker härda sambon med mantrat "vänta bara tills mjölken ska igång! då får du se på hormoner!" 😂 "menar du att det kan bli värre!?"

Inte sorgligt, roligt!!

Haha oj, jag får utbrott varje dag! Normalt är jag ganska lugn och säger inte mycket.. Roligaste var på jobbet innan jag avslöjat att jag var gravid så drog en kollega igång en "diskussion" om en snart två år gammal fejd vi har… det vart svart för ögonen och det första jag minns är att hon går ut på promenad, så jag får fråga en annan kollega om jag sa något väldigt dumt för jag minns ingenting men det var visst lungt, förklarade för henne att jag var gravid då också och då förstod hon, eftersom att jag aldrig säger emot annars ^^ Men bråken min make får stå ut med är inte kul… 9 av 10 gånger ber jag om ursäkt omedelbart och resten fattar inte han att han ska be om ursäkt ;) längtar tills jag är stabil igen ^^

Jag har haft de ganska lugnt med utbrott på andra, däremot vid två tillfällen när jag riktigt hyperskrattat åt något så har de helt plötsligt slagit om till gråtmitt i skrattet, alltså ledsam gråt där tårarna bara rinner, knappt så jag själv vet om jag grät eller skrattade för en stund. Min sambo fick bevittna de vid ett tillfälle när vi tittade på film och blev helt paff ! 😄

Har en låda på jobbet framme vid kassan med "bra att ha saker" i. Typ multimeter, måttband, dc-pluggar, eltejp osv. Brukar rensa den lådan för att man ska hitta saker lättare, men alltid när jag varit ledig i några dagar så ser lådan ut som crap igen. Mina kollegor slänger liksom skräp i lådan, typ plastförpackningar osv fast vi har en papperskorg precis bakom. Så fick världens utbrott för de var så jävla lata så de inte kunde vända sig om och slänga skräpet i papperskorgen istället för i "min" låda ^^

:) jättekul att läsa allas känslosvängar. Tittar på Frozen medan jag fixar i köket. Är så svårt att det bara, eftersom jag gråter hela tiden…

Försök kolla på "Hachi: A Dog's Tale" då ^^ Såg den här om dagen. Började nästan gråta. Gråter aldrig när jag kollar film. Fast grät en gång till Pokémon när Ash skulle lämna Pikachu i skogen hos alla andra Pikachusarna :(

Nej sånt klarar jag inte :) Inte ens i vanliga fall!

Fick precis ett utbrott för Timmy blandar olika färger i tvätten. Är ju inte ens gravid längre…

Är inte amningshormonerna värre? :P

Kan vara så ^^

Jag gråter till typ alla disneyfilmer :P

Och senast för att Ica-Stig ska sluta 😢 En era går i graven med honom.

Själv började jag lipa till star treck här om kvällen - tack och lov väldigt diskret xD

jag lipade över aftonbladet i morse, en påkörd katt som begravdes levande 😢 lilla arma misse!

Jag fick ett rejält utbrott i em när sambon glömt att köpa en Tip-Topp glass till mig. Jag skrek och störtgrät i säkert 15min. Herregud vad han måste stå ut med!

Jag stängde in mig på toaletten och stortjöt idag för att mannen lagt våra nyinköpta underlägg åt fel håll. Japp, det är viktigt!

Jag störtgrät igår för att min make läst mitt meddelande på facebook och inte svarat på 10 minuter. Rusade in i sovrummet där han var (och skulle sova) och jag grät i säkert två timmar medans jag förklarade alla djupaste känslor jag hade.

Fick ett utbrottet å grät nästan ögonen ur mig när jag fick en syn om att jag skulle bli så stor om magen att jag inte skulle kunna knyta mina skor själv å att ingen på jobbet skulle hjälpa mig.. Å juste.. De va såklart min mans fel..

Jösses vad min karl kom lätt undan. En gång på 9 månader blev jag riktigt arg på honom. Annars var jag mera gråtig bara men inget som direkt drabbade honom.

I morse började jag gråta då jag läste att svt bröt direktsändningen från omhoppningen på Göteborg Horse Show. Läste bara in det, tittade inte ens själv!

Pratade med min sambo i telefon precis, han jobbar för tillfället i etiopien och man får vara glad för de gånger internet är så pass stabilt att man kan prata i telefon. Hur som helst så tipsade jag honom om gratis viaplay i 2 månader, så han kunde kolla på lite film iaf.. Han gjorde ett försök via min "inbjudan" och registreringen funkade, dock funkar inte viaplay från etiopien, då började jag bli ledsen.

Han försöker då uppmuntra till att jag kan använda viaplay-tjänsten och jag frågar vad han hade valt för lösenord och han hade valt mitt vanliga.
Då totalbrast det för mig, han fattar ju själv att han inte kan välja mitt "mail-lösenord". Jag grät och grät och grät och avslutade telefonsamtalet mindre trevligt.. Nu börjar de kännas lite halv dumt faktiskt… Tror han är rätt nöjd med att inte bo ihop med mig just nu.. 😇