Om du är van vid att träna så är det lugnt även under graviditeten. En brun flytning är oftast inget allvarligt, ett sprucket blodkärl antagligen. Det är rätt vanligt med mer eller mindre färgade flytningar i början. Blir det dock klumpar och du får väldigt ont ska du ringa in!

Brun flytning = gammalt blod. Du fick alltså inte blödningen på gymmet, du bara skakade ut den 😛

Man brukar säga att bruna flytningar är ofarliga, blir dom klarröda ska man bli lite vaksam.

Jag blödde en hel del i början, även klarrött. Ena graviditeten var det missfall, då hade jag också mycket ont och kände det på mig. Andra gången var inte missfall och smärtan var inte likadan (hade uvi så blödningen var antagligen smärtfri).

#1 och #2 alltså jag är så glad att ni finns och kan lugna ner ständigt nervösa och oroliga nygravida som mig! 

Jag har inte varit till gymmet på länge, flera månader sen sist, så därför jag blev lite (hmm mycket) orolig över detta. Jag har fortfarande ömma bröst och molvärk så det verkar ju vara som vanligt ännu. Ska på kontroll först om några veckor (huuur ska jag orka vänta..) och hoppas att det inte händer nåt under tiden. Vågar ju inte gå till gymmet igen efter detta :/

I början växer livmodern mycket snabbt och man blöder väldigt lätt, framförallt vid ansträngning. Man har en helt del mensvärk när man har "växtspurt" i magen. Snart kan du börja på att känna att det sliter i sidorna av magen eller rakt upp över naveln också, det är ligamentsmärta som hör till. Det kan göra riktigt ont - andra känner inget alls.

När du rör på dig som gravid ökar mängden flytning, du kan få rejäla slemkluttar som rinner ut, alltså sådär så man funderar på om slemproppen gick eller om man har svampinfektion ända upp till öronen. 😉

Hormonerna stegrar fort, och det påverkar slemhinnorna så du kan lätt blöda i t.ex. slidan, munnen och näsan. Du kan även bli svullen och känna svid.

Åh, en annan sak kring dina veckor och några framöver är att eventuella gravidsymptom kan försvinna. Det behöver inte betyda att något är fel. Mitt försvann i vecka 7-8, och förblir borta. Jag har inte ens ömma bröst som man kan ha hela graviditeten.

Jag hade mycket bruna flytningar i början av min graviditet. Särskilt om jag hade ansträngt mig eller haft sex.

Blev såklart orolig i början, men min bm lugnade mig med att gjorde det inte ont och inte var klumpar så kunde jag ta det lugnt.

Gå till gymmet utan att vara rädd. Du kan inte orsaka ett missfall och träning är bra för dig :) jag tränar på nästan som vanligt, men jag märker att jag inte orkar lilla mycket. Lyssna på kroppen bara.

Nervvrak som man är så tog jag ett nytt grav-test i morse som nog visade plus. ☺️Ibland när jag är på toaletten kan det också komma riktigt ljusa bruna flytningar på pappret, nästan ljus-beige aktiga. Brukar synas om det varit länge sen jag var på toaletten sist. Hoppas det inte är nån fara!

Alltså hur ska man klara av en hel graviditet när man oroar sig för minsta lilla!

Alltså jag hade riktiga röda blödningar i början med Alvin :) gräddfärgat "gills inte ens" enligt gyn. Inte ens med bruna strimmor. Välkommen till oss nervvrak! :)

Grattis du kommer oroa dig för ditt/dina barn resten av livet ;)

Bland det första min bm sa till mig första graviditeten var: Med en graviditet får man en livslång ångest på köpet.

Trevligt att höra, haha. Men sant är det nog :)

Alltså jag är så nojjig över att nåt ska vara fel att jag funderar på att boka in ett tidigt ultraljud (vul). Är jag helt tokig?

Jag tycker att symptomen minskar, har inte lika mycket mensvärk som tidigare, dock är brösten lika ömma som tidigare och nåt illamående har jag inte (och har inte haft det tidigare heller). Jag är i vecka 7 (6+4). 

Jag vet inte hur jag ska kunna vänta tills rutinultraljudet som det är många veckor till ännu. 😮Förra veckan var jag hos BM och blodtrycket är lite högre än det borde vara, men övrigt ser alla värden bra ut. 

Men jag vet ju inte om det bor nån i magen eller ej!? Skitjobbigt när man inte vet vad som är "normalt" och inte.  Gubben tycker jag är bara extra nojjig och anser att vi ska vänta tills rutinUL, men jag vet inte om jag klarar det. Är väl inte så bra för babyn om man går omkring och oroar sig hela tiden heller!

Hälsningar från nervvraket

#11 - Nej, du är inte tokig, jag skulle väl säga att du är som ungefär alla andra nygravida ;) Klart du kan göra ett vul, men antagligen privat och på egen bekostnad. Och det är inget konstigt att inte har några symptom på graviditet. 

Och som sagt, du kommer alltid att oroa dig för ditt barn, du kommer bara oroa dig för olika saker :)

Jag har eg inte oroat mig så mycket, mest haft svårt att tro att det är verkligt. Sen gjorde vi KUB i v 13 och det var först då det blev verkligt och jag kunder tro på det. Det är ju jätteskönt att veta att hjärtat slår osv. Lättare att slappna av. Gör ett ultraljud om det känns lättare för dig. Många missfall kommer ju i samma veva som hjärtat ska börja slå. Kanske kan det få dig att släppa lite på oron om du vet att det slår som det ska.

Jag hade valt ultraljud för den där oron alltså, den är hemsk!

Jag ska på privat VUL idag för jag står inte ut om jag måste vänta många veckor ännu innan rutin UL. Jag har två gånger fått brunaktiga flytningar, en gång vid träning som jag skrev här ovan, och sen vid sex. Troligen är det inget allvarligt, men jag är så nojjig och kan inte slappna av om jag inte får veta hur det står till. Jag tyckte ju att symptomen försvann lite vid första bruna flytningen (ömma bröst hade jag dock) , men nu tycker jag de börjar komma tillbaka, dock inte lika ofta som tidigare. Är SKITNERVÖS inför vul och hoppas bara jag får se ett hjärta som tickar…

#15 - Bara så du vet, det är liiite för tidigt för att ev kunna se hjärtat. Och liten blödning vid samlag är också normalt.

i vecka 8 (7+3) ska man se hjärtat 😉 annars är man inte så långt gången som man trodde el så är något fel.

såhär såg Alvin ut i 7+3 (det var då jag blev tillbakaflyttad 8 dagar, men sen flyttades jag fram igen på KUBet).

Allting såg bra ut och lilla hjärtat slog så fint! Vilken lättnad!!! :) Kände mig lite fjantig efteråt när jag varit så nojjig, men sådan är jag :)

Åh vad skönt! Du ser, inget att oroa sig för :) Tyckte inte det var så längesen du startade tråden så hade ingen uppfattning om att det redan gått två veckor sen vecka 6 :P

Jag var själv tvungen att fuska och kolla datumet i #0 :'D noll tidsuppfattning här!

#20 & #21 haha, ja, tycker tiden går fort men ändå väldigt långsamt! :D Nu behöver jag inte tjata ihjäl gubben över hur orolig jag är iaf.. :D