Du måste få i dig med vätska och du måste prata med barnmorska, hon kan hjälpa dig! Kräv hjälp! Säg att du vill prata med en dietist.

Min barnmorska bryr sig inte alls…Är så besviken på henne.. Vårdcentralen bad mig ringa henne när jag hade problem med magen men hon sa: "det har inte jag något med att göra" och skickade mig tillbaka till vårdcentralen. Jag klarar inte av 27 veckor till av detta..

Prova ring sjukvårdsupplysningen 1177 kanske de kan hjälpa dig in förbi akuten till tex kvinnokliniken eller något sådant. Du behöver ju riktig hjälp som du har det ska du inte behöva ha det!

#2 - Byt barnmorska på en gång!

Stackare såhär ska du inte behöva ha det.

Åk till akuten och ta med dig någon som kan säga ifrån på skarpen. När man mår dåligt orkar man inte alltid stå på sig och då är det bra att ha någon annan med sig som kan säga ifrån.

Jag spydde också konstant från v. 6-7 och mådde inte alls bra. När barnmorskan tog blodvärdet i v.11 låg det på 77 och hon blev rent förskräckt. Fick lergigan comp utskrivet, vilket bara tog udden av illamåendet. Men jag kunde få i mig lite i alla fall.

Frukt var enklast för mig att äta, och korv med mos.

Jag har tre barn. Kräktes inte med de två första. Med nr3 kräktes jag upp allt från v9 till 24. Gick inte att äta hela måltider. Små åt hela tiden och fick då behålla iaf något. Medicin hjälpte inte på mig. Nu är ju du värre och jag lider med dig. Jag ville hoppa framför tåget när jag mådde som sämst. Ring direkt till kvinnokliniken. Så gör man iaf här. Behövde inte gå via barnmorska el vårdcentral. En släkting som är ambulanssjukvårdare sa att kan man inte äta så försök pilla i dig chips och dricka 😁😛 inte bästa men täckte mycket tydligen. Jag hade lättare för extremt kalla saker. Hoppas du får hjälp!

Min tremenning åt åksjuketabletter för illamåendet, kanske något du kan testa? Och som dom andra säger - byt bm! Man ska känna sig säker med sin bm och man ska få hjälp, även med de små och diverse saker!

Vilka Lergigan äter du och vilken styrka?

För många vänder det runt v12-13 med illamåendet. Kanske har du turen att tillhöra dom! (Försöker ge lite hopp!) Och ställ in vatten i kylen så du kan dricka ur en tillbringare. Många munnar små blir en del. Jag fick lov att intala mig själv att skita i mig själv. Typ: nu äter vi inte för att du behöver det Jenny utan för bebisen. Det kom upp men kroppen hinner iaf ta lite. Ville inte hamna på sjukhus för att få vätska så jag hade det som eget mål. Läsk lugnade stundtals illamåendet! Inte alls bra att dricka men är det de ändå som går i så hellre det än inget alls!

Jag har mått illa sedan v7 är nu i v18, äter dagligen Lergigan Comp för att fungera (kräks och mår verkligen skit om jag glömmer). För mig fungerar det att äta små måltider/mellanmål ofta, ibland kommer det upp igen men jag brukar tänka att lyckad jag hålla mig en halvtimme efter maten har lite näring tagits upp iallafall ;) Ibland äter jag ett extra litet mellanmål efter att jag kräkts trots att jag verkligen inte vill, för att bebisens ska få något iallafall :) Det är verkligen tufft ibland men jag tycker mig ha anat en liten förändring i illamåendet (eller så har jag helt enkelt vant mig vid det…) så jag hoppas att det ska bli bättre :)

Mitt tips är ring 1177, sjukvårdsupplysningen.

Jag kräks alltid  konstant under mina gravididteter, får inte behålla nånting första tiden. Tappade rätt mycket vikt sist, men vet inte hur mycket eftersom vi inte har en våg. Precis som du så var duschen en pärs, kräktes innan-under-och efter duschen. MVC försökte peppa och säga att vid v.12 går det oftast över, och vårdcentralen sa att det var ett fall för MVC. Dvs ingen ville hjälpa mig. Att ringa var en stor pärs, och jag kräktes under samtalet med sjukvårdsupplysningen. Sjuksköterskan gav mig då en akuttid på kvinnokliniken. Blev akutdropp med 2 liter vätskeersättning samt utskrivet Lergigan comp 3x dag. Tills illamåendet stabiliserade sig så var jag på kvinnokliniken med några mellanrum för dels förlängning av min sjukskrivning, näringsdropp och kolla till bebisen i magen. Under denna tid levde jag på små,små intag av hemmagjort potatismos med mycket grädde och smör. Det tog flera veckor innan jag fick behålla nånting av det, men kvinnokliniken förklarade att det feta potatismoset gav kroppen näring ändå. 

Runt v.12 lugnade det ner sig såpass att jag kunde åka fram på nationaldagsfirande. Trots att jag bara var framme en pyttestund så kräktes konstant efter hemgång. V.14 började jag jobba igen, om jag åt ofta och skötte mitt intag av lergigan så gick det hyfsat. Illamåendet följde med under hela graviditeten, så jag fick sluta äta en mängd olika matprodukter och vid känning av extremt illamående så fick jag äta salta chips (salt binder vätska). Mina arbetskollegor blev paffa då jag sällan äter på jobbet i vanliga fall, och nu åt jag jämt. Vad jag än gjorde så såg jag till att ha mat med mig, en banan i fickan tex eller en påse nötter. 

Angående viktnedgången så gick jag upp allt, och massa mer. Kroppen kompenserar ofta på slutet.

Ring kvinnokliniken och be om att bli uppvätskad. Jag gick ner 12kg på två veckor när jag väntade första barnet, fick inte behålla någonting, inte ens vatten. Sambon som jobbade i Norge då åkte hem direkt och skjutsade in mig till akuten mitt i natten och de ville inte heller ha med mig att göra förrän jag svimmade när jag reste mig upp. Då skjutsade de upp mig till kvinnokliniken och jag blev inlagd två dygn med dropp. Nu i efterhand kommer jag inte ens ihåg att jag har varit en runda på akuten innan eller att jag gick ner för att låsa upp dörren till sambon. Jag fick akupunktur där inne som fick mitt illamående att hålla sig hyfsat iaf, visst jag kräktes fortfarande en hel del och mådde illa, men det värsta var borta åtminstone. Så kräv att de vätskar upp dig, förklara i detalj hur du mår pch att du inte får behålla något. Be någon följa med som kan bekräfta och ge er inte förrän de hjälper dig på riktigt.

Hur är det med dig? Hur har det gått Nakizagg???  *orolig för dig*

För mig hände samma sak, jag kräktes av PRECIS allt jag åt. Min bm ville inte lyssna på mig och trodde att det hade med skönhets ideal att göra. Det värsta av allt är att jag nu har kroniska vitaminbrister i flera saker och det kommer jag få leva med =( min kropp tog rejält med stryk. Först skulle det säkert gå över i v.13 men när jag kräktes sista gången på förlossningen och sen efter var allt borta så pratade jag med bm på fl som sa att de borde ha gjort någonting tidigare =( 

Jag hade HG och det är tyvärr väldigt vanlig att inte få hjälp när man har problem med illamående och kräkningar =( Hade hon skickat mig på dropp hade jag inte haft alla brister =(

https://beatatjata.wordpress.com/2014/11/13/gabapentin-som-behandling-av-hyperemesis-gravidarum/

#15

Det där var ett super inlägg, jag fick inte veta något om HG förns i v 30 när jag började forska i det hela =(