Båda gångerna jag var gravid berättade jag för mina nära så snart jag visste om det själv. Sedan blev det inget av någon av graviditeterna. För mig upplevde jag både för och nackdelar med att berätta tidigt. 

Men klar övervägande var faktiskt fördelarna när det gick åt skogen. Alla hade respekt och visade förståelse så jag fick stöttning. Jag vet inte vad som skulle varit negativt i den biten. Däremot var det ju lite jobbigt att behöva berätta andra gången igen att det gått åt skogen.  Men omgivningens reaktioner var båda gångerna respektfulla i alla fall och det var skönt med stödet.

Första graviditeten (som blev missfall) berättade vi då vi plussade och jag ångrar inte det även om det blev missfall eftersom man fick extra stöd.

Andra/nuvarande graviditeten berättade vi för våra mammor direkt vi plussade men för resten efter vecka 12 (första trimestern är ju den det är störst risk för missfall)

Efter v12 med de två första… Tror både var runt v14 för då började min mage synas. Alltid varit toksmal över just magen så gick inte att dölja. Nu med sista fick jag berätta i v9 då jag mådde såååå sjukt dåligt. Kräktes från v 9 till 23. Var sjukskriven hela tiden. Hade även stor mage från den veckan också 😛

Första graviditeten berättade jag direkt efter plusset för mamma och min bästa vän, och för mannens mamma. Övriga familjen fick t-shirts v.13 där det stod "Världens bästa morbror/faster" osv. jag kläckte på facebook v.15 efter en väldigt ångestladdad biokväll med ett stort gäng vi umgås med där jag bara satt och velade fram och tillbaka om jag skulle berätta eller inte :P

Nu är jag gravid igen i v.9, det är fortfarande bara våra mammor och min bästa vän som vet.

Nära och kära har fått veta omgående bägge gångerna. Helt klart det bästa jag gjort med tanke på att första blev missfall. Det stödet jag fick var fantastiskt! 

Mer ytliga bekanta funderar jag på att göra det lätt för mig och bara ladda upp RUL-bild på FB den dagen det är avklarat.

Jag ringde mamma någon timme efter jag plussat. När jag väl lugnat ner mig lite, grät hysteriskt och kunde inte riktigt förstå att det verkligen hade hänt. Hon fattade ingenting först men sen när hon väl förstod blev hon super glad och berättade för pappa som satt bredvid.

Sen efter vecka 6-8 där någonstans berättade jag för min närmsta vän, vilket jag gjorde rätt i, då mitt illamående kom i vecka 8 typ. Sen åkte jag in på dropp 3 ggr. Och 2:a ggr var i vecka 13, då gjorde dem vaginalt ultraljud för att kolla att allt såg bra ut, och om de var en eller två. Och när jag då fått se att de verkligen levde där inne så började jag berätta för lite fler vänner. 

Sen sa vi ingenting, utan började runt vecka 15-16 tror jag  skriva ut på Facebook. 16❤️ och ökade på varje vecka, så då förstod ju några direkt. Och sen hade dem flesta fått veta där innan ultraljudet, så när bilden kom från ultraljudet visste i princip alla redan. 🙂

Första gången berättade jag för de närmaste direkt (v5). Denna gång ville detta barns far att vi väntade till v. 12. Så det gjorde vi förutom till min tonåring och min mormor som fick veta tidigare.

Vi berättade för våra familjer på julafton, var då i v 8 tror jag. Hade det varit nån annan tid på året hade vi säkert berättat tidigare. Våra närmsta vänner fick veta på nyårsafton. Resten av världen fick veta efter kub-testet som vi gjorde i v 12+0.

Berättade båda gångerna direkt för de närmaste.  Första gången visade sig vara ett MA men det kändes skönt att ha berättat. Bara några dagar efteråt skulle vi på påskmiddag med hela makens släkt så det var skönt att de visste.

Med första barnet fick de närmaste veta direkt, resten listade ut det då jag kräktes konstant. Med andra barnet fick några veta tidigt då jag återigen kräktes konstant och blev sjukskriven redan v 6 om jag minns rätt. Andra fick veta v.10, då gick inte magen att dölja vid de få tillfällen jag gick hemifrån.

Berättade för våra respektive föräldrar + syskon i vecka 5 (när vi plussade) resterande efter vecka 12, på jobbet har jag inget sagt förutom till chefen och första kollega gratulera i vecka 20 😉 jobbar natt så de jag jobba med visste men inte dag personalen haha visste att dom spekulerarde läääänge innan nån våga säga nåt 😋 På Facebook har vi inget sagt än iaf och är i v27 nu 😊

Tack alla som svarar! Vilken rolig grej #6, att skriva veckan❤️ på fejjan  🙂

Ja vi får se hur vi gör, det verkar vara väldigt individuellt detta! Jag känner att det växer där inne när jag får svag mensvärk och ibland på kvällen blir det som "mjölksyra" inne i magen. Som om insidan gjort situps… och allt känns bra än så länge så jag vill inte tänka på mf,  ändå avvaktar vi för säkerhetsskull så länge vi kan verkar det som…

Det är jobbigt att mitt undermedvetna oroar sig hela tiden dock. Nästan varje natt drömmer jag att jag vaknar och att sängen är full av blod 🤔 förutom inatt, då jag tydligen hade förlossning och fick en liten flicka… oj så jag saknade min bebis när jag vaknade! Haha 😊

Lite olika har det varit men ganska tidigt för närmsta familjen varje gång. Har berättat för min syster direkt alla gånger :) Sen efter vecka 12 har vi berättat/har det avslöjats för släkt och vänner när vi träffat dem. Första graviditeten la jag ut en ul-bild på fb efter RUL, denna gång har jag inte gjort något sådant "avslöjande" på fb

Berättade dan efter att jag plussat för mamma, pappa och mina 2 systrar ☺ Var då i v7. I v7 fick svärmor veta det och resten av min släkt fick höra det v11 då vi var på kalas. Är nu i v14 och har ännu inte skrivit det på Facebook eller sagt det till vänner och bekanta, har 2 kompisar som nyligt förlorade sitt barn i 8e månaden såvi vet riktigt hur vi ska gå ut med att vi väntar barn 😕

Jag gjorde misstaget att berätta för min svärmor i vecka 7.. Sen när jag kom hem hade hon skrikigt ut det på facebook.. INTE ok..

#15 nej verkligen inte ok! Fan vad ARG jag skulle blivit! Och aldrig berätta kommande gånger förrens alla andra redan fått veta! 😡

# 16.. Var milt sagt skitförbannad på henne.. Och ja, blir de fler barn kommer hon få veta det när det är dags för namngivningscermoni.

#15 Inte roligt 😠 Jag sa uttryckligen till alla som fick veta det "tidigt" att dem inte skulle gå ut med det då vi ville vänta med att säga det.

#15 Men fy så elakt! En sådan sak vill man väl berätta själv för folk. Jag hade blivit jättearg  >_<

Allmänt folkvett verkar inte finnas. Svärmor frågade oss om hon fick skriva att hon blivit farmor när vi var på BB. Tycker liksom det är självklart att man gör så men uppenbarligen är det massor av folk som inte förstår det. Facebook verkar få folk att bli knäppa.