sen gjorde jag slut med min kille efter aborten då jag kände mig sviken av honom.. saknar honom otroligt mycke :(

🌺

Har du tillåtit dig själv att sörja?

Om jag minns rätt så var din kille ett as mot dig?

Så ja, jag tycker att du gjort rätt både med aborten och att dumpa honom. 

Självklart känns det tungt, och jag tror ändå du behöver någon att prata med. Vad säger familj och vänner? Kanske byta kurator?

#3 hur menar du? jag gråter så då antar jag att jag sörjer..

sen har jag iof jobbat väldigt mycket och då kunnat koppla bort de..

#5 Att inte hela tiden kämpa emot sorgen, utan att låta den ta över dig. Man tar sig nämligen inte igenom sorg genom att undvika den, utan genom att gå igenom den.

#4 Jag brukar inte prata så mycket om mina problem.. 

mina föräldrar fråga inte heller just nu.. 

ska försöka prata med en kompis men just nu börjar jag gråta bara jag tänker på det.. å gillar inte å gråta inför människor..

Styrkekramar! Ta inte tillbaka ex:et bara. Tvi…. det kommer bli bättre

Du hindrar dig från att sörja. Det är bättre att du sörjer ordentligt och kan gå vidare. Får jag undra varför kuratorn känns opersonligt?

#9 hur ska jag sörja då? 

ja vet inte, tycker inte det känns bra att prata med en kurator..

#8 jag saknar honom otroligt mycke men han vill inte prata med mig längre.. 

men men det kanske är bäst att det är slut..

#10 börja prata om det hela och gråta ut. Det finns nog någon person i din närhet som du litar på som vill finnas där. Men gråter du inget hos kuratorn? Pratar om hur du känner?

Finns det någon i din närhet du kan prata med? Någon vän eller rentav andra som gjort aborter?

Det är tungt att komma över en abort, för mig tog det lång tid. Fram tills att barnet skulle ha fötts var det jobbigast, men sen kom det upp igen några år senare då en väl gjorde abort. Jag gjorde lite som du, tryckte tillbaka smärtan. Inte förrän vännen gjorde abort tog jag verkligen tag i det. Min dåvarande kille ville inte ha barnet och hade svårt att förstå varför jag var så ledsen och det höll inte mellan oss heller, men vi pratade om det (på fyllan) några år senare och det var jättebra. Att jag då förstod att även han hade sörjt osv. Idag är det drygt 12 år sedan och jag är så otroligt glad att jag inte har ett barn som snart skulle bli tonåring…  

Förstår även din sorg över din häst, när jag var tvungen att ta bort min förra häst för 4 år sedan mådde jag värre än efter aborten, hästen kommer jag aldrig över :(

#14 ok ja jag hoppas det kommer blir bättre.. vill inte må dåligt.. orkar inte ens plugga vissa dagar :(

Hur gjorde du när du tog tag i det? trist att det inte höll mellan er heller :(

Ja det med min häst är extremt jobbigt.. han var mitt liv och min största dröm..

I fredags fick jag även avliva min hund som jag haft i 13 år.. känns som att jag förlorar allt och hittar inte meningen med livet längre.. :(

Jag tillät mig själv att sörja, enklare sagt än gjort, men det gjorde jag inte innan. 

Jag är dock glad att det inte höll med den killen, jag har en bättre kille nu :) 

Kanske vore det värt att gå och prata med ngn nu när det är så många saker på samma gång. Jag kunde hantera en sak i taget, men nu har du tre. Det är mer än någon förväntar sig att man ska orka själv :(