Jag vet inte om det hjälper men jag vet hur det är, vi hade ett missfall i vintras, däremot lite tidigare än du (exakt hur långt gången jag var vet jag inte då jag inte hade koll på sista mensens första dag) men det var ett VUL som visade en tom livmoder när jag äntligen fick en tid på lassa (även pm alla var övertygade att det inte var missfall eftersom det är någorlunda normalt att blöda lite).

Nu är jag gravid igen i vecka 21 och jag känner rörelser ganska ofta och det är först nu jag har vågat börja hoppas på att det kan gå vägen.

Så jag vet inte om det hjälper men du är inte ensam

Jag fick också ett ma första graviditeten och andra gången var jag väldigt orolig ända till v.16 då jag fick höra hjärtslagen. Jag var på ett privat vil först men där trodde läkaren på missfall så jag fick gå till polikliniken via remiss och först där, två veckor senare, fick jag höra ett litet hjärtljud som visade sig vara i v.7 istället för v.12 som det borde vara enligt mensn. Jag fick sen gå på koll i v.9 och kubb i v. 13 efter det blev jag lite mindre orolig.  Helt orolig slutade jag aldrig vara men det lättade när jag kände hans rörelser.

Jag säger som #1, vet inte om det hjälper men du är absolut inte ensam. Tyvärr släpper inte oron utan man får försöka koppla bort den.

Jag tror att alla som är gravida är mer eller mindre oroliga för missfall, känns som att det ingår i "paketet". Jag har aldrig haft missfall men var ändå helt galet orolig första tiden. Först var jag hypernervös när jag gick på toa för att jag var rädd att se blod på pappret då, och sen när jag fick höra talas om MA så blev det ännu värre. Jag var svimfärdig av nervositet när vi gjorde kub-test i v 12 för jag var så inställd på att det inte skulle finnas något levande foster… Sen blev jag lugn i ett par veckor, sen drog oron för sent missfall igång och den släppte inte förrän efter vi hade gjort RUL och jag började känna fosterrörelser. Så jag var rädd i ca 20 veckor… Så du är verkligen inte ensam och tyvärr finns det nog inget bra knep för att minska oron heller. Man får försöka se det som en naturlig del av graviditeten och att det är helt normalt att vara orolig.

Tror inte heller att det finns några bra knep och att man nog bara får acceptera att oron för missfall är något som hör till. Jag har inte heller haft missfall och nu hade jag visserligen en känsla av att allt skulle gå bra men visst hade jag också dagar då jag gick runt med magknip och ångest för att jag var så orolig… Som sagt, det är nog så för alla. Till och med min kille var jättejätteorolig, betydligt mer än jag var.

För mig släppte det efter 12 fullgångna veckor (v 13+0), då visste jag att det troligen var lugnt. Kort därefter lyssnade vi på hjärtat som slog och sedan fick jag se pyret på ett bonusultraljud i vecka… ja, tror det var 16, och därefter har jag varit helt lugn. Vid bonusultraljudet var jag mer orolig för tvillingar än för dött foster 😂

Du är absolut inte ensam! Skulle det bli MA eller MF igen, tänk att det var något som var galet med embryot, det finns en anledning till att det inte utvecklas som det ska.