Jag bara njuter! 😀 nej, men min son är 5 månader och vaken mycket på dagarna så då går tiden väldigt fort och speciellt nu när han vill ha full uppmärksamhet hela tiden! Så de stunder han sover brukar jag passa på att städa och osv. Sen blir de en del promenader. Jag känner lite nu hur i hela friden ska jag hinna jobba sen? ! För allt tar ju lite längre tid att göra när man har en liten 😊

Hinner aldrig bli uttråkad här hemma. Den lilla tid han sover på dagarna grejar jag med disk, tvätt och övrig städning. Fast om man får en bebis som sover mycket får man nog skaffa en hobby :-P I början sov Wilmer mycket iofs men då gjorde även jag det. Man blir trött och sliten. Att få sitta ned med en kopp kaffe och bara lyssna på tystnaden är guld värt nu för tiden. Innan Wilmer tyckte jag bara att det var tråkigt.

Jadu, det går upp och ner, ibland har man tråkigt men det är så lätt värt det tycker jag. Har varit hemma i 2 år och om några veckor beräknas nästa bebis så kommer vara hemma 2 år till (minst) med mina små barn! Jag är helt ensam varannan vecka då sambon jobbar på annan ort, men i gengäld så är vi 2 varannan vecka som är hemma så vi har mycket kvalitetstid ihop hela familjen. Jag försöker boka in något varje dag, om det så är att ta en promenad till affären, besöka en vän, hälsa på barnets mormor/morfar eller farmor/farfar, besöka öppna förskolan, gå till lekparken eller boka in en dejt med andra föräldrar. Vissa dagar blir riktigt långa om man inte gör något och vi båda kanske är på dåligt humör och lätt blir irriterade men det har mest hänt under denna graviditet när man varit extra trött och grinig/illamående eller som nu, halvt handikappad för att man är stor och har ont. Att vara hemmaförälder är dock det bästa beslut jag tagit :)

Jag tycker det är ganska ensamt att vara hemma. Jag har en son som sover bra och bara en bekant som är hemma på dagarna. Har sambons systrar som jag borde försöka träffa oftare men det är svårt. Hoppas att jag kommer träffa andra mammor o höst när det börjar lite mamma/barn kurser på svenska.

#3 åh det är min dröm att få bara hemma mamma under hela barn tiden!

#3 Härligt med en till hemmaförälder :) Planen här är att vara hemma fram till skolstart.

#6 som det är nu kan jag inte se mig själv lämna bort en 2 åring på dagis utan vill vara hemma längre!

Jag har tre barn så fördriva tiden är lätt! Holly som är 2mån sover snudd på jämt. Då hinner jag med städ, tvätt, bak, läxor, bus, sagor, trädgård och allt sådant. Jag tänkte att det skulle bli kanon med barn nr3 så de andra fick vara hemma. Tji fick jag! Äldsta vill vara på fritids efter skolan för alla andra är det och Mellantjejen saknar dagmamman. Beror på vad man har för barn men mina tycker verkligen om skolan och dagmamman. Har haft turen att få bra platser! Långa promenader tar jag gärna. Har ingen i närmsta kompiskretsen med barn tyvärr.

Ut på promenader, träffa mammagruppen, babysim, lekcafé, babyrytmik, finns massor att göra!

Har en flicka på 2 månader som vägrar vagn eller sele.. så ja, tiden hemma just nu är jobbig då jag inte kommer ut. Flyttat till ny stad och känner ingen här som kam hälsa på. Ensamt på ett sätt. Men jag njuter fullt ut av min fina dotter

Bosätt dig i hus så är problemet löst;) Jag har alltid hundra renoveringsprojekt och trädgårdsarbete att göra så det är inte en död sekund. Ibland tvingar vi oss att ta en dag ledigt från allt arbete men det är inte ofta det hinns med.

Min räddning har varit öppna förskolan. "min" öppna förskola har på onsdagarna lunch och fika, torsdagarna har de scones eller våfflor (beroende på årstid) och på fredagarna (som de inte har öppet på sommaren) frukost. Så man behöver inte tänka på att ta med mat till stora pojken (snart fem år). Barnen får leka av sig och man kan faktiskt få prata med andra personer i samma sits som en själv som förstår att ett samtal ibland måste avbrytas för att prata med sitt barn eller byta en blöja osv.

Jag läser på halvfart, tränar hemma, besöker öppna förskolan ibland, umgås med vänner, sköter det mesta i hemmet samt att jag har en son till på 9 år som kräver sitt. Vissa möbler får sig även en renovering. 

Jag blev sjukskriven tidigt i gravidteten, redan i slutet av april 2013 (han är född i december 2013), och bortsett 2 veckors jobb på sommaren så har jag varit hemma sen dess. NU börjar jag tröttna.

Vi bor i hus och sambon jobbar borta hela veckorna så jag har haft fullt upp. Sen har vi en liten gårdsbutik som behöver underhållas så jag har inte haft några fritidsproblem, snarare tvärtom.

Förutom att greja hemma har vi varit på föräldraträffar, vårt gäng träffas privat mellan dom schemalagda gångerna. Sen har vi varit ute på stan, nu går vi till lekparken och träffar andra mammor och barn.

Man kan lätt skaffa sig saker att göra (särskilt om man bor i hus/på gård) själv har jag varit hemma på 100% aktivitetsersättning i ca 7 år och jag har fullt upp hela tiden om jag vill, jag måste faktiskt komma ihåg att jag inte har lika mycket ork som andra och ta det i någorlunda lugn takt för annars så blir jag liggande i några dagar. Faktiskt så tror jag att det kommer att bli "värre" med barn, för jag har aldrig haft barn än men jag tror nog att det tar både tid och ork.

Bor du inte i hus (så att du automatiskt har massor att göra) så kan du skaffa dig en hobby, tex träning, hantverk (tex stickning), matlagning etc

Många saker av dessa kan man göra med vänner eller liknande så man behöver inte bli ensam.