Graviditet 1 : Fortfarande illamående i vecka 20 enligt mina papper, i vecka 25 var det över. Saknas information därimellan. 

Gravidtet 2 : Illamående t om vecka 13 ungefär. Sen endast vid stekt kött och hungerkänsla tiden ut. 

Alla mår inte dåligt, en kompis till mig kräktes endast 1 gång precis i början.

Var glad att du sluppit illamåendet! :)

Jahaa, där ser man ! Nej jag vet ju att alla har det olika , men man reagerar ju lite när man helt plötsligt inte mår illa längre :P Kött mår jag illa att känna lukten av och av att ta i , även vitlök och vanlig lök.. jag har gått från köttälskare till vegetarian nästan.. Och jag kan inte äta varm mat heller , då vänder magen på en gång . Uscha ;)

Slapp illamåendet i stort sett helt och hållet. 

En kollega till mig kände sig bakis varje dag fram till v 20, och en annan kräktes 24/7 under hela tiden.

Jag kräktes 1 gång på hela graviditeten och då var jag åkssjuk. Sen har jag mått illa kanske maxinalt 10 gånger och alla är relaterade till hunger. Så man måste inte må illa alls. :)

Ni är så goa här allihopa, det är en sak ni ska ha klart för er :) Haha.. ja , jag ska egentligen bara glad att jag inte mår illa just nu , har varit ett rent helvete ärligt talat.. men på andra sidan vill man ( jag iaf ) ju känna sig gravid . Men illamåendet kanske har försvunnit för att jag är förkyld . Jag ska nog bara passa på o njuta !

#6 Jag upplevde mest det konstanta illamåendet som en vidrig magsjuka som aldrig ville ge med sig. Att kräkas dygnet runt, och åka till och från sjukhus för dropp är inget att rekommendera. Jag bara räknade ner till det skulle släppa så jag kunde njuta av bebis istället för att försöka sova igenom mitt illamåendet.

Det ser så mysigt ut med gravida som orkar träna, orkar jobba och så vidare. Själv har jag aldrig lyckats få mina gravidteter till att vara mysiga, de har mest bara varit jobbiga och påfrestande.

#6 - Fast hur känner man sig när man är gravid? ;) Det är ju också en definitionsfråga ;) jag trodde knappt på att jag var gravid trots att magen växte och jag kände sparkar där inne. Och jag kan inte fatta att jag just nu sitter och matar min 11-månaders tjej med keso och banan, när hände detta? :P

8# haha ! Ja , det är ju klart.. :P okej .. hmm , jag har varit så van över att jag mått pyton alla gånger jag varit gravid , och nu är jag längst gången sen jag fick min första , ( han fyller 7 i år ) , när jag var på honom så mådde jag illa HELA tiden, spydde av lilla minsta , andra graviditeten hade jag tidig foglossning , trodde jag skulle av på mitten haha, och jag spydde som gris , tredje vart jag aldrig illamående pga embryot hade dött så tidigt eller att graviditeten hade fastnat i äggledaren , det kunde dom inte svara på rakarm, och nu fjärde graviditeten så mår har jag mått illa så illa och jag känner mig trött , slocknar redan vid kl 21 på kvällarna när jag normalvis som icke gravid hade varit vid tolv tiden . Så på så sätt menade jag " känna sig gravid " från mina tidigare erfarenheter . Haha nu vart det mycket .

Graviditet 1: illamående och kräktes dagligen från v.4-38 samt dagen dottern föddes (bf+6) Graviditet 2: illamående och kräktes dagligen mellan v.10-20, 25-27, 31-håller fortfarande på, är i v.33+4 nu. Som tur är håller det mest på på morgonen och när jag glömt äta.

Jag var illamående v 7-9 ungefär, men aldrig så pass att jag kräktes och det var inte heller dagligen. Sen dess har jag inte varit illamående en dag.

Mitt illamående gick över från en dag till en annan i vecka 14. Efter det har jag haft tre-fyra dagar då jag mått illa och kräkts.

Jag kräktes vaaarje dag från vecka 4 till vecka 14-15. Sen tog de helt plötsligt stopp. Dock blev jag väldigt illamående igen i v 30 och kom lite till och från vad jag kan minnas :)

Jag hade ytterst lite illamående och det var endast om jag inte åt något, så man fick se till att småäta rätt ofta.
Det försvann helt runt v12-13 ungefär.

Mitt illamående började dra igång på allvar runt vecka sex eller sju, så vi upptäckte att jag var gravid. Kräktes konstant, fick varken behålla mat eller vätska så när det hållt på så i två veckor körde pojkvännen in mig till akuten där jag fick dropp och medicin. Men inte slutade det för det även om medicin hjälpte så pass att jag kanske fick behålla nåt glas vatten och lite fil med banan. Kräkningarna avtog i slutet av månad fem, även om de började avta i månad fyra då jag inte spydde varje dag längre utan kanske bara två -tre dagar på raken varje vecka istället och fick behålla Mesta dels av maten. nu är jag i månad sex och har nästan inget illamående alls längre, bara till och från samt av viss mat som vispad grädde eller smått morgon-illamående. men man står ut med det mesta för det lilla pyret även om det var fyra riktigt jobbiga månader för mig med täta turen från soffan till toan och tillbaka. Som tur är har man en omtänksam pojkvän som tvinga i en blåbärssoppa och hjälpte en (nästan bar en för man hade inte så mycket ork) tillbaka till soffan och bädda ner mig på nätterna :D

Kan man bli sjukskriven p.g.a det? Det går ju inte att jobba om man mår så illa :-o

Min första graviditet blev jag sjukskriven pga illamående, men det först efter att ha varit inlagd pga svält och uttorkning.

#16 Beror på många faktorer om du ska bli sjukskriven. Men ja, det kan man bli. Jag var sjukskriven i drygt 2 månader, fick första sjukskrivningen när vi fick åka in akut och få dropp pga uttorkning. Blev inte inlagd men fick vara inne över dagen tills jag fått i mig allt dropp. Sen förlängde de bara när jag ringde läkaren och berättade hur det låg till. 

Första läkaren tyckte iofs att jag kunde jobba nån dag efter droppet, tills jag förklarade vad jag arbetar med. Då fick jag sjukskrivning direkt 😮

Med de första två mådde jag lite illa i några veckor. Nu med nr 3 som är 3v gammal bodde jag på toaletten. Från v7 till v23, var hemskt. Allt kom upp! Jag var sjukskriven den tiden. Fungerar inte att sitta i kassan och kräkas! Var riktigt tungt 😔 X-antal gånger jag ville ge upp och då är jag envis och smärttålig.

#19 "X-antal gånger jag ville ge upp och då är jag envis och smärttålig." 

- Det hade lika gärna jag kunnat skriva. Jag är fruktansvärt envis med en kämparglöd men usch vad liten jag blir när illamående kommer över mig. JUST DÅ var tanken på abort framme flera gånger trots att bebisen var planerat. Min största skräck var att kräkas konstant och att vi inte skulle se en levande och frisk bebis på RUL.

#20 Då de första två var så "lätta" trodde jag väl aldrig att jag skulle må så dåligt med 3an. Tanken på abort och hoppa framför tåget fanns tyvärr. Trodde väl aldrig jag skulle uppleva något sådant! 😁 Men jag överlevde! Har helt ändrat uppfattning om andra som mår dåligt som gravida. Innan tänkte jag typ: äh vadå, hur jobbigt kan det vara. Där fick jag! 😛

Mådde bra fram till v 12. Sen började jag kräkas o kräkte varje dag fram till v 38 då han föddes. Kändes så skrattretande för alla sa att det skulle bli bättre efter v12.