Jag gjorde det. Här i Jönköping blir alla erbjudna att göra det oavsett ålder. Men ska jag vara helt ärlig så gjorde jag det inte i första hand för att upptäcka ev "fel", utan för att få se bebisen, och se att det verkligen var nåt där.

Jag gjorde det i vecka 12, det är standard i Spanien att göra det oavsett ålder. Vi fick en sannolikhet på 1 på 10.000 för downs. Vi gjorde det för att min sambo gärna ville det.

Sen när vi gjorde ultraljud vid 20 veckor upptäckte de en marker som satte ner vår sannolikhet för downs till över 1 på 100. Därför gjorde vi ett fostervattensprov för att säkerställa om det var downs eller inte. Det visade negativt, så vårt barn har inte downs. Vi valde att inte göra utvidgade tester på fostervattensprovet, men markern var endast en marker för downs och inga andra kromosomavvikelser.

Jag tycker det var otroligt stressigt, det hela. Nästa graviditet kommer jag överväga att göra ett Harmony test, som visst ska vara lite säkrare än KUB men inte lika riskabelt som ett fostervattensprov. Det skulle kunna ta bort stressen. Men vi visste också att vi skulle välja att avbryta graviditeten om vi testade positivt för downs, annars skulle vi nog inte brytt oss om nåt test alls.

Vi valde att inte göra det pga att jag fick en massa blödningar med koagel innan jul och fick reda på att det var missfall. Skulle komma tillbaka två veckor senare efter nyår och se så allt kommit ut. När vi väl kom tillbaka så klappade hjärtat och allt såg fint ut. Vi hade sörjt för våran lilla ärta i tvp veckor och fick till slut reda på att den var kvar och när det väl var dags att bestämma sig för kub test så kändes det som om det spelade mindre roll om ärtan hade några kromosom avvikelser. Ärtan levde och det var tillräckligt för oss just då. Nu när man närmar sig förlossningen börjar man bli lite orolig för grejen där inne. Men RUL visade iallafall ett friskt barn med friskt hjärta. Så vi får väl hoppas att barnet är friskt och att det inte är något fel.

Jag hade en liknande upplevelse som #3. Jag fick hgöra ett FVP i v 16 för att se att inte barnet var smittat med CMV-virus ( stor risk i så fall för massa olika skador på barnet) som jag åkt på under graviditeten. När vi var på plats för att göra provet frågade de om vi ville testa för kromosomavvikelser oxå på en gång. Vi fixck bara nåhgra minuster att ta ställning till detta och bestämde till slut att vi inte ville. Svaret angående viruset skulle bara dröja någon vecka men ett kromosomprov kunde ta upp till tre veckor och skulle det då visa sig att barnet inte fått viruset orkade vi inte med mer jobbig väntan på ännu ett prov. Risken för oss var ändå så liten. Jag var 27 och ingen av oss har någon med kromosomskador i släkten.

Jag gjorde det igår, i vecka 14 (13+2). Vi gjorde det mest för att stilla min oro att bebisen ens levde, då jag oroat mig igenom första tiden (så jag ville mest göra det för UL skull).. Och sambon ville göra det för KUB testets skull. Vi är båda unga, 20 & 26 år, jag varken röker, snusar eller dricker mer än nått glas några gånger per år - och sambon snusar bara. Så risken kändes liten ifrån början. Och vi fick en siffra på 1 på 20.000. Jag är glad att vi gjorde det, för nu kan jag äntligen slappna av lite o börja njuta av graviditeten! :)

Här i länet blir alla numera erbjudna, så vi valde att göra det. Dels för att kolla det som KUB är till för, men även för att se så bebisen faktiskt levde. Vi fick aldrig höra några exakta siffror, mer än att det var väldigt låg risk på alla tre trisomi, och det räckte för oss.

Här blir inte alla automatiskt erbjudna och vi gjorde det inte.

Jag gjorde det inte, till stor del då jag ville slippa fler stick och blodprov (det dröjde flera veckor innan de ens fick ut nåt blod till de "vanliga" testerna) och sen känns risken så liten ändå så. Vi är i 20-års åldern och enligt barnmorskan var det mest äldre föräldrar som behövde göra det.
Eftersom allt annat gällande bebis har sett prima ut hela vägen så känns det onödigt att genomlida fler stick och prover för min egen del. Hur bebisen väl mår lär ju ändå visa sig helt säkert när den kommer ut.

Vi gjorde det inte eftersom jag kom sent till barnmorskan på grund av mensliknande blödningar i början av graviditeten och det inte ens var säkert att vi hann göra det.

Jag är nu i vecka 35 och det är inte något jag oroar mig för.

Vi blev inte erbjudna och ville nog heller inte göra något.

Här frågar de alla oavsett ålder. Jag kommer ihåg att jag blev lite arg på bm när hon frågade. Jag tyckte att hon frågade så klumpigt. Ni kan välja att göra detta test och visar det sig att det finns en högrisk så kan ni välja att göra abort, det är det många som gör. Jag har många gånger funderat på hur många det är som gör abort på ett helt friskt barn bara för att ett test visar högrisk.

#11 jag vet inte vad jag hade gjort med informationen om det hade kommit upp att det är högrisk. Jag tycker det känns bra att inte ha gjort testet, faktiskt, för vad skulle det ha gjort för skillnad om det visade att bebisen riskerar att drabbas av nåt? Det blir jag faktiskt osäker på och det skrämmer mig lite. För testet kan ju likaväl visa fel och tänk så har man då aborterat bort ett friskt barn.
Så jag är nog hellre ovetandes och blir det nåt strul med bebisen när den föds så får jag ta itu med det då. Det är ju fotfarande mitt barn, fullt friskt eller ej. Huvudsaken för mig är att allt såg bra ut på RUL.

#12 Jag håller helt med dig, och hade jag fått reda på att det var en högrisk hade jag behållt det ändå men jag hade gått och oroat mig i flera veckor. Nu har jag kunnat vara glad för att bebisen liksom är kvar i magen och fortfarande lever och att allt såg bra ut på RULet.

#13 samma här, hade mest varit onödig oro för mig (+ jobbigt med ännu ett blodprov) Nä KUB kändes helt enkelt "ovärt" besväret för oss =)

Om testresultatet visar hög risk gör man ett fostervattensprov som visar om barnet har en av de vanliga kromosomavvikelserna eller inte. Det finns risker med att göra provet som uppskattas till mindre än en procent, så risken för avvikelser ska gärna vara över detta för att man ska kunna motivera ett prov. Man gör ju inte abort bara pga en risk, det vore ju jättehemskt. Utan man vet då att barnet har en avvikelse och kan ta beslutet om man vill avsluta graviditeten eller inte.

Men det är klart, om man inte skulle göra abort även om barnet visade sig ha en avvikelse så finns det ju ingen mening med att göra testet. Eller tja, det kan vara bra att kunna förbereda sig för att kunna erbjuda bästa möjliga vård till barnet med en gång eftersom många kromosomavvikelser också innebär hälsoproblem.

Nu är det ju inte så heller som vissa tycks tro att Downs syndrom t.ex innebär ett utvecklingsstört, lite charmigt och i övrigt friskt barn. De med Downs har ju oftast organskador och lever mycket kortare än "friska". 

Det finns ju andra kromosomskador oxå, det finns de som ger ett barn som inte är livsdugligt utanför livmodern utan bara lever något dygn innan det dör. 

Därför funderar jag på att be om ett KUB-test nästa graviditet. Jag vet inte om jag skulle orka med en så fruktansvärd händelse om man kan undvika den med ett enkelt test.

Jag har valt att inte göra Kub-test. Min och sambons bebis är lika välkommen oavsett sjukdom eller kön. Så varför ska jag oroa mig under graviditeten över en viss procent när det ändå visar sig om vilket när bebis kommer :)

#16 Ja, det är främst hälsoproblemen jag är orolig för. Själv tyckte jag det var fruktansvärt jobbigt att få se en marker för Downs på RUL, då jag redan känt bebisen sparka och jag fått en personlig koppling till den lilla. Då hade jag hellre fått veta att det var problem i vecka 12 på KUB. Men KUB är fortfarande ganska osäkert, det är därför vi nog kommer överväga ett Harmony test nästa gång, så vi vet.

Vi gjorde inget test på förra och inte nu heller eftersom vi inte har något intresse av det.

#16 De mer allvarliga kromosomavvikelserna syns på ultraljud så man har fortfarande "chans" att göra abort.

#8 Downs syndrom är väldigt vanligt hos (mycket) unga mammor också, så det är inte bara äldre som det är högre risk för.

Jag är i vecka 7 och denna gång kommer vi göra kub test, mest för att sambon vill. Jag vill egentligen inte göra testet, för jag kommer ha mycket svårt för att göra abort pga Downs så för mej skapar det bara oro att få en skattning. Men jag har vikit mej gällande kub den här gången. Jag är 39 år.

Alla blir erbjudna här men det kostar en slant om mamman är under 35. Vi valde att inte göra testet eftersom vi är friska och inte har haft några problem tidigare i släkten. Sen hade jag oroat ihjäl mig innan vi skulle fått resultaten och vi hade ingen aning om vad vi skulle göra om vi fick ett dåligt provsvar.

Jag tycker att det är hemskt att man ens kan välja bort ett barn med downs eller vad det nu kan vara. Jag tycker iallafall att alla borde ha en chans att få leva. Sen kanske barnet inte växer upp och blir "charmigt" och lever längre än 30 år. Men hon/han borde få chansen att leva. Lyckas det överleva i livmodern så tycker jag att det borde få en chans iallafall.

#23 Kan inte du starta en annan tråd om vilka kända sjukdommar som skulle kunna få folk att göra abort, skulle vara intresant att diskutera. Jag har inte tid att formulera något bra nu.

Startar en ny.

Vi ligger inte i "riskzonen", men oavsett vill jag inte göra ett.

Vi gjorde det men hade en väldigt liten risk så då kunde man släppa det och inte ha något sådant som oroar. Visst har väl alla rätt till ett liv men ibland tror jag att det kan vara bättre att inte födas än att födas och leva ett liv med grava handikapp och kanske mängder med mediciner och smärtor. Kanske ett liv med många år på sjukhus, svåra och onda operationer och oförmåga att leva ett normalt liv. Kanske kräver dygnet runt assistans, liggsår, förstoppningar, oförmåga att tala om när det smärtar och gör ont..

Jag var iväg och gjorde KUB/ ul igår, jag gjorde det endast för att få se bebisen, få bevisat att det verkligen fanns något där inne och oj så lycklig jag blev av att få se hjärtat slå! Det var en sån otrolig känsla. Kan leva på den lyckan länge nu. Ett par veckor kvar sen är riktiga ultraljudet men är rätt skönt att inte behöva fundera så jättemycket längre :) 

Sen att det var väldigt låg risk för annat var väll positivt men var ej därför jag gjorde det. Skulle behålla det oavsett.

#23 Det är väl bara för dig att behålla barnet om det har downs. Att andra gör abort är inte hemskt, de inser troligen att de inte kan eller vill ta hand om ett barn med downs.

_Rensat upp i tråden nu pga flera tråkiga kommentarer, 
_kom ihåg att hålla god ton mot varandra och att det är lätt att missförstå varandra i text!