Off Topic

Vill bara ha ett barn

2019-08-04 10:17 #0 av: Anonym

Jag hade alltjämt trott att jag ville ha tre barn. Då jag och min pratade om det så insisterade jag på att vi borde skaffa tre medans han bara ville ha två barn. Då vi äntligen fick ett barn så ändrade jag mig totalt och jag vill nu inte ha mera barn. Jag känner att det är tillräckligt mycket med jobb med ett barn och är inte alls intresserad av att vara en flerbarnsmamma. Min man vill dock ha två barn och pratar jämt om hur gärna han vill ha en till och jag känner en så stor press på mig.

Vad gör man i en sådan här situation? Vi (han) är upptagen med att fixa ett tredje sovrum för bebis nummer 2 och jag är inte alls sugen på att skaffa en till. Jag har inget emot att vara gravid eller att föda barn eftersom det var busenkelt för mig men det är allt det andra som kommer efteråt. Bebisfasen och det som kommer med det som jag inte alls tyckte om. Tanken på en liten familj glädjer mig också. Jag tycker om tanken på att bara ha ett barn. Det känns mer än tillräckligt för mig men då inte för min man.

Borde man gå skilda vägar på grund av en sådan här orsak? Han är dock helt emot att skaffa barn med någon annan kvinna för det är inte vad han vill här i livet. Tanken är på något sätt motbjudande för honom att ha barn med två olika kvinnor. Han känner att det blir alltför komplicerat och det är inte hans grej.

Jag vet att han inte kan tvinga mig till att bli gravid men han vill så gärna ha ett till barn att jag känner att jag inte har något annat val. Då jag känner mig som mest desperat så tänker jag att jag kanske borde börja på med p-piller igen men i hemlighet. Skulle det vara helt fel att göra så? Jag tror jag vet svaret till detta men jag känner mig så stressad över allt det här och vet inte vad jag ska göra. Skaffar vi inte mera barn så förstör jag ju hans dröm och om vi skaffar ett till barn så känns det som om jag skapar en mardröm för mig själv. Det känns väldigt omöjligt just nu. Vad skulle ni gjort?

Anmäl
2019-08-04 10:32 #1 av: dixieQ

Självklart ska du skaffa p-piller i smyg,om du nu inte vågar säga ifrån till din kille o berätta hur du känner.Du ska absolut inte skaffa fler barn bara för att han vill ha ett till.Ett barn ska ju i första hand vara önskat av sin mor,det är ju du som är den närmaste människan för barnet,särskilt de första åren. Säg att du vill avvakta med barn tills du känner att du längtar eft ett till,kan ju hända att du ändrar dig,o om  du inte ändrar dig så ska du inte skaffa fler barn,det kvittar om du "förstör"hans önskan om att få ett barn till,det är inte hans beslut.Det är jätte mycket jobb med barn o det vore inte rättvist mot barnet  att skaffa ett barn till på de grunderna.Barnet är viktigare än din man,alltid! o tänk om du gör hans vilja att skaffa ytterligare barn,o sedan händer något som gör att ni inte vill el orkar fortsätta leva ihop,då är du plötsligt ensamstående med 2 barn o jobb upp över öronen,varav ett av barnen inte ens var önskat,det leder inte till något positivt varken för dig el något av barnen i längden.Skaffa p-piller i smyg,det låter vettigt tycker jag.kom ihåg att Du o ditt barn är viktigast i DITT liv. Lycka till o hoppas du fattar rätt beslut o inte gör som din kille vill.

Anmäl
2019-08-04 10:54 #2 av: Missmagi

Var bara ärlig och säg som det är det är de allra bästa. Skaffar du p piller i smyg så sätter du honom i en sits där han kanske remt av blir deprimerad för att det inte funkar. Och sen om han hittar dina p piller om du tar dom, vad hade han sagt då? Lika bra att vara ärlig direkt. Du vill ha ett barn och då får han göra vad han vill med den vetskapen. Tyvärr är ärlighet bättre i många lägen fast att man riskerar såra någon på vägen.

Anmäl
2019-08-04 11:00 #3 av: Anonym

#1 Tack för svar!

Jag skulle dock inte vilja påstå att jag står närmare barnet än vad han gör. Vi båda är precis lika viktiga för vårt barn. Han tar sitt ansvar och gör minst lika mycket som jag. Vi turas om med nätterna och han älskar verkligen att ta hand om vår lilla flicka. Ibland tyr hon sig mer till honom än till mig för han orkar så mycket mer än vad jag gör. Han är en fantastisk pappa och han brukar frivilligt ta hand om sin systers två små barn som är under 3 år gamla. Så ett par gånger i månaden tar han hand om sin systers barn och vår egen lilla flicka. Han åker till hans föräldrar med dem men han gör allt jobb då de inte tycker om att sköta barn fast de vill gärna träffa dem. Så han är mycket delaktig och jag vet att han skulle ta sitt ansvar även om vi skulle få ett till barn. Jag är dock otroligt rädd för att få en till eftersom jag tycker att det är redan nu väldigt jobbigt fast han gör så väldigt mycket redan.

Om jag är riktigt ärlig så tror jag starkt på att det lär vara han som har vår dotter boendes med honom och inte med mig. Han är en bra mycket bättre förälder än vad jag är. Han är gjord för att vara pappa.

Jag är snart för gammal för att bli gravid igen så det finns liksom inte en chans till att ändra mig senare. Min kropp är inte riktigt i jättebra skick som den är nu och med åren så blir det bara sämre och sämre har jag märkt.

Jag har inga problem med att säga åt min man att jag bara vill ha ett barn men att se besvikelsen i hans ögon är inte alls särskilt trevligt. Det känns så orättvist av mig att förneka honom möjligheten att få ett till barn, speciellt då han är en så fantastiskt fin pappa på alla sätt och vis... Därför vet jag inte alls längre vad jag borde göra.

Anmäl
2019-08-04 11:02 #4 av: Anonym

#3 Han vet att jag bara vill ha ett barn och att jag desperat önskar att han ska ändra sig och bara vilja ha ett barn han med. Han försöker dock göra allt för att övertyga mig vilken bra idé det är att skaffat två.

Just nu ser jag bara till att ha koll på när jag har ägglossning för att undvika att bli gravid, då vi inte använder något skydd. 8 månader har jag lyckats undgå från att bli gravid men det känns inte hållbart att hålla på så här för vid något skede kan jag ju råka bli gravid..

Anmäl
2019-08-04 11:25 #5 av: Caeli

Smyg inte med p-piller. Skulle han upptäcka det skulle han troligen bli ännu mer besviken på dig än om du håller fast vid att du har ändrat åsikt om hur många barn ni ska skaffa.

När han märker att du inte kommer att ändra dig är det ju hans val om han accepterar det eller om han vill lämna och gå vidare. Eller om ni gemensamt hittar en annan lösning.

10% av livet är underbart, 10% är svårt, 80% är vad du själv gör det till.
Anmäl
2019-08-04 11:34 #6 av: Namiko

#4 För mig låter det väldigt respektlöst att han hela tiden försöker övertala dig om att skaffa ett barn till när du flertalet gånger sagt att du inte vill ha fler. Det är tyvärr (för honom) upp till personen som vill ha minst antal barn. 

Har du sagt åt honom att du mår dåligt och får skuldkänslor när han gör så? Vill han verkligen att du ska skaffa ett barn till mot din vilja bara för att du mår dåligt när du måste neka honom ett till barn gång på gång? Vill han sätta ett barn till världen som inte är önskat av sin ena förälder och som dessutom kommer ta så mycket energi av dig att du inte kommer orka vara en lika bra förälder till det barn ni redan har? 

Den situation ni är i just nu är ohälsosam för er båda. Han måste hitta ett sätt att acceptera att det inte blir fler barn med dig och sluta tjata, för det är precis det han gör även om han kanske inte inser det. Han har redan ett eget barn och fler barn i sitt liv. Han måste hitta något sätt att vara nöjd med det annars kommer det fortsätta att tära på ert förhållande till den dag du inte längre kan få barn.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2019-08-04 12:39 #7 av: Sava

#6, där håller jag inte med. Vi har varit i en liknande situation. Jag ville ha ett barn till men han var nöjd med två. Jag pratade för att skaffa ett tredje och han funderade länge och väl innan han sa att om jag fortfarande ville det så kunde vi skaffa ett tredje. Nu ligger nummer tre i magen och maken är så tacksam för att jag inte gav mig. När den här kommer är vi kompletta❤️

Jag tänkte snarare som så att jag inte hade känt mig färdig, jag hade hela tiden tänkt ”tänk om vi hade en till”. Jag hade kanske blivit nerstämd och blivit deprimerad för att jag inte skulle få bära och leva mer ett barn till. Min man däremot, han ångrar inte ett barn. Livet är självklart att se med tre barn nu och min man är tacksam för den tredje som växer i magen. Han ångrar sig inte, han kommer inte att tänka tanken ”Nej, jag vill inte ha den här” när han håller sitt nyfödda barn i famnen. Han ör tacksam redan nu att vi har en till på gång❤️

Anmäl
2019-08-04 13:30 #8 av: Namiko

#7 Men det låter på TS som att hon redan har funderat länge och väl och kommit fram till att hon bara vill ha ett barn istället för dom 3 hon ville ha från början. Det kommer en gräns där det inte längre är en diskussion utan blir till tjat och i det här fallet, skuldkänslor. När man överväger att börja med p-piller i smyg för att undvika att bli gravid och undvika att såra sin partner genom att gång på gång säga nej så har det gått för långt. 

TS säger själv att det är mycket jobb med bara ett barn, var ska energin till att ta hand om nästa barn komma från? Eller ska pappan ta hand om allt med barn nummer 2 eftersom det är han som vill ha ungen och har energin till det?

Jättebra att det fungerade för er, men det betyder inte att lösningen för TS är att skaffa ett barn till.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2019-08-04 17:40 #9 av: Sava

Nej, och om det går så långt och båda känner så starkt för sitt så är det ju en knivig situation. Kan ni kanske gå och prata med någon utomstående? Säkert inte första gången folk börjat bråka på grund av att de varit oense i den här frågan:-( Jag håller i alla fall tummarna för att ni löser det, oavsett hur det blir och att ni trots det blir lyckliga❤️

Anmäl
2019-08-04 18:41 #10 av: oh-la

Jag tänker att oavsett är det ingen bra idé att ta p-piller i smyg. Sådant har en tendens att förr eller senare komma fram, och då är risken attman står med ett svek och en sorg. Sorg över ett barn man kanske trodde att man ändå hade en chans att få, men som aldrig blev, och svek i att man trotsat det ändå funnits en chans, men den andra fattade ett beslut om det utan ens egen inblandning. Då är det mer rätt att helt kort säga att ”jag orkar inte och vill inte ha ett till barn just nu. Jag börjar på p-piller” då ligger det på bordet och din sambo kan fatta sina egna beslut om sitt liv. Du ska självklart inte skaffa ett barn till om du inte vill.

Anmäl
2019-08-04 18:59 #11 av: Sava

Nej, gå inte bakom ryggen på honom. Om min man hade steriliserat sig och låtit mig tro att det fanns en chans, ja, ett sådant svek skulle jag inte kunna förlåta. Gör inte det! Bättre att bita i det sura äpplet och bara säga det!

Anmäl
2019-08-04 20:49 #12 av: mollyt

Jag håller med om att du inte ska gå bakom ryggen med p-piller. Bättre att ni får prata om det (igen) och att du får säga att du inte vill (ännu).

Jag tolkade det som att ert barn är 3 år nu och att du inte tror att du kommer kunna bli gravid så länge till. Så är det tyvärr att vara kvinna.

För oss var det omvända roller att jag väldigt gärna ville ha ett andra barn medan min man kände att det räckte med ett, men efter en tid så var han okej med att vi skulle försöka med småsyskon om jag ville. Även om jag tar allt huvudansvar för barnen så behövs ju han med - så även om din man tänker att han ska ta ”den jobbiga biten” så kommer det påverka dig också.

Men som ovanstående skrev, kanske parterapi kan hjälpa er att gå igenom era tankar och önskemål?

Anmäl
2019-08-05 13:28 #13 av: cEDS

Här blir det 1 eller inget barn. Det vet sambon om sen innan. Min kropp pga sjukdom pallar knappt nu och jag är vara i vecka 10. Däremot kommer det bli en hund nr 2.

Anmäl
2019-08-05 13:52 #14 av: Anonym

#5 Nej, du och ni andra har rätt. Det är inte okej att smyga med sådant men det känns lite hopplöst just nu. Jag vill inte vara den som tar ifrån hans dröm. Vi hade ju från första början kommit överens om att det skulle bli åtminstone två barn och nu har jag ändrat mig. Det är ju inte särskilt rättvist mot honom.

#6 Det är nästan jag som går omkring och tjatar om att jag inte vill ha ett till barn och då säger han att han jättegärna vill ha ett tills. Så går det an. Varje gång det är extra tungt med lillan så känner jag ännu mer hur jag inte vill ha ett till barn. Han har en totalt annan inställning. Jag förstår inte var han får sin styrka ifrån. Jag är inte lika stark.

Grejen är väl att oberoende vad vi gör så kommer en att vara olycklig...

#7 Det är ju det jag inte vill göra mot min man men jag vet att jag lär antagligen lämna honom och barnen om vi skaffar ett till barn. Jag pallar inte med ett till. Jag fullständigt avskyr tanken på att skaffa ett till barn. Det är rena rama mardrömmen för mig. Jag vet med 100% att jag lär ångra mig hela mitt liv om vi skaffar ett till barn. Jag ångrar mig ibland att vi skaffade ett barn. Jag älskar henne men livet var bra mycket roligare innan vi fick barn.

#8  Håller med. Det är absolut inte en lösning att skaffa ett till barn. Som jag nämnt där innan, en av oss lär alltid vara olycklig oberoende hur vi gör. Det är inte en lösning eller ens en kompromiss. Det  känns lite som om det är allt eller inget i mitt situation.

#9 Vi bråkar inte utan diskuterar lugnt och sansat om saken men kan inte komma fram till någon lösning. Det är antingen eller. Jag vet inte riktigt hur en utomstående kan få bukt på det här. Antingen så uppoffrar jag mig eller så gör han det. Det finns ju ingen mellanväg här, eller?

#10 Det är en svår situation för om jag förnekar honom ett barn till så blir jag den dåliga personen. Det kommer alltid att vara någon som inte blir nöjd. Att se honom längta efter ett till barn är inte heller särskilt trevligt.

Jag lär inte smyga med p-piller för det skulle först och främst vara lite svårt att göra. Som sagt, det enda jag gör nu är att se till att hålla koll på ägglossningen och han vet även om att jag ser till att undvika att ha sex den veckan.

#12 Nämen precis, det krävs två för att få det att fungera.

Jag vet dock inte vad parterapi skulle leda till? Är det för att övertyga honom att inte skaffa barn eller för  att övertyga mig att skaffa barn? Poängen är att jag vet vad jag vill och han vet vad han vill och det ligger inte på samma nivå. Hur ska man ta sig igenom något sådant?

#13 Det är ju bra om ni båda är överens. I vårt fall så ändrade jag mig. Jag trodde jag vill ha minst två barn men sen visade det sig att jag bara ville ha ett.. Lite knepigt om man råkar ändra på sig.

Anmäl
2019-08-05 16:28 #15 av: LaSadie

#14 vi träffade en kurator när vi var i valet och kvalet att behålla barnet jag bär på nu. Det var bara skönt att prata med någon annan som hade ett neutralt förhållningssätt och inte kom med pekpinnar eller liknande. Innan hade vi bara pratat med varandra där mannen var 100% för att behålla och jag inte var lika pepp inledningsvis att få barn så tätt (dottern är 16 mån när nr2 kommer). Jag håller tummarna att det går bra.

Anmäl
2019-08-05 17:31 #16 av: Sava

Det är verkligen en svår situation! Jag hade ju tur där mannen ändrade sig och ville skaffa en till. Jag hade inte lämnat honom om han inte hade ändrat sig men jag kanske hade blivit bitter på livet och hur kul är man att leva med då. Skaffa inte barn om du känner att du kommer ångra det, verkligen inte. Barn förtjänar ju att känna sig älskade och önskade. Men var ärlig mot din partner, sen får ni diskutera ert framtida liv med de nya grunderna liksom. Han måste få veta!

Anmäl
2019-08-05 19:38 #17 av: mollyt

Jag tänker att du verkar vara säker på vad du vill - då är det upp till din sambo att välja om han vill fortsätta er relation med endast det barn ni har eller om han vill bryta upp och leta efter en annan partner om en stor familj med flera barn ör det viktigaste för honom. Där kan DN terapeut vara till hjälp, för er relation och för er som familj så behöver ni båda landa i ett beslut där ni båda väljer att fortsätta ihop med ett barn. Alltså med korten på bordet. Din sambo får då en chans att välja vad som är viktigast i hans liv - ingen ska behöva bli bitter på den andre.

Anmäl
2019-08-05 19:52 #18 av: Sava

Håller med 17. Det känns som att det är ett beslut som ligger på din partner, alltså måste han få veta var du står!

Anmäl
2019-08-05 22:49 #19 av: annia1

TS anonym. Jag har inga barn så jag vet inte hur det är, men jag läser ofta här inne. 

Det är ju bara du som vet hur du mår. Men jag undrar om du kan fått förlossningsdepression. 
För att gå från att vilja ha 3 barn till att nästan ångra det barn du har är i mitt tycke ett långt steg. Och som jag förstår är ditt barn 8 eller 9 månader (eller därikring). Och du skriver också att din man tar jättemycket ansvar och ändå tycker du att det är jobbigt.

Så kanske kontakta BVC/barnmorska och höra om det ev kan vara depression du fått. För är det så så kan du ju få hjälp så att du blir att må bättre.

När jag läst om förlossningsdepression så finns det lite olika kriterier. Men en viktig sak att komma ihåg att alla är olika så inte alltid som de kriterier som finns uppskrivna stämmer, men ändå kan vara depression. 

Nu menar jag inte att du kommer ändra dig att du vill ha fler barn per automatik om det skulle visa sig att du har depression och sen blir att må bra. Men huvudsaken är ju att du mår bra.

Som jag förstår är förlossningsdepression rätt vanligt, men inte så vanligt att man pratar om det så kanske inte alla som tänker att dom kanske har det utan tror att det ska vara så som det är, att det är normalt och därför inte söker hjälp. Och eftersom det är rätt vanligt så är det inget att skämmas för att söka hjälp för.

Du har ju inget att förlora på att fråga BVC/barnmorska. 

Jo en en sista sak. Läser man på nätet så finns det rätt många som tycker bebisfasen är jobbig och skulle vilja att barnen redan är två är när de föds. Så du är inte ensam oavsett.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.