Annons:
Etikettbarnlängtan
Läst 1634 ggr
Ellenpellen
7/1/19, 7:42 PM

Ofrivilligt barnlösa nekas hjälp.

Idag hade vi tid på en fertilitetsmottagning i Uppsala, där dom konstatera att jag har en fin livmoder och en fin äggstock (den andra är bortopererad) men att min äggledare troligtvis är för skadad pga tidigare operationer, men sedan berättade dom att dom hittade 0 spermier, 0!!! På min sambo. Jag känner bara hur allt rasar samman. För det är nämligen så att jag bor i region Gävleborg där dom har en regel att dom hjälper inte till med behandlingar eller ens gör fertilitetsutredning på par där kvinnan är under 25, jag är 23 år. Därför vi vände oss till en klinik i Uppsala då dom kunde göra utredningen men vill vi göra behandling så måste vi pröjsa allt själv. Läst på om andra landsting som t.ex region Västernorrland som har en regel att kvinnan måste vara minst 23, men finns det papper på att det finns problem kan behandlingar göras på yngre. Är inte berättigad att söka vård i andra landsting då Gävleborgs landsting endå måste godkänna, vilket dom inte gör pga min ålder. Känner mig maktlös, hjälplös, otroligt diskriminerad att vi trots nu när vi har papper på dessa faktorer ändå inte kan få hjälp utan vill att vi ska försöka på egen hand i 2 år, när vi nu aldrig kommer kunna bli gravida på naturlig väg, min sambo kommer aldrig få ett biologiskt barn. Känns så orättvist att vi ska behöva betala 100k på egna behandlingar för att just min ålder inte stämmer med Gävleborgs landstings regler. Sambon min är 26. Någon här som varit med om samma situation som kan komma med råd och tips? Vi överväger till och med att flytta ifrån släkt, vänner och familj endast för att få kunna söka den vård vi behöver.

Annons:
mollyt
7/1/19, 7:53 PM
#1

Vad tråkigt att läsa! Min första tanke var också att ni kunde flytta… sen flytta tillbaka igen 😳 Jag är inte så påläst på spermieprov men jag har förstått att det kan variera lite - alltså att det kan finnas spermier i ett framtida prov även om det nu saknades spermier. De borde väl kunna ge er råd från kliniken i Uppsala? Kan din sambo påverka sin spermieproduktion på något sätt eller har de utrett orsaken till varför det inte fanns spermier i provet? Om det är viktigt för er med biologisk koppling kan ni kanske fråga en manlig släkting till din sambo om denne vill donera sperma för insemination? Lycka till!

Ellenpellen
7/1/19, 8:07 PM
#2

Det vi fick förklarar var att det är ovanligt att ha 0 spermier, men att det kan variera, men han skulle aldrig kunna få ”normal” på ett spermatest, så det kan finnas spermier i testiklarna och för att se det måste man göra en biopsi. Förhoppningsvis med mycket tur kan det finnas några enstaka spermier där så dom kan befrukta ett urplockat ägg på mig, men hon sa att chansen är relativt liten, och chansen är liten att han kommer börja producera dugliga ”användbara” spermier. Vi ska försöka nysta lite i hans släkt, men vad han vet så ska det inte finnas nå större problematik. För mig är inte ett biologiskt barn viktigt, men när sambon berätta att han har alltid fått höra ”du är son till han va? Ja det ser man” även hans pappa har fått höra att han är lik sin far, så blir han så otroligt ledsen och förstörd av tanken att hans barn inte kommer bli lik han. Då många bara i år sagt ”den dagen du får barn kommer man se direkt vem som är farsan” så jag tror det är mer känsligt för honom än bad det är för mig.

em92
7/1/19, 8:18 PM
#3

Så otroligt tråkigt att höra, lider med er 😞 jag kan bara säga hur jag hade gjort, och hade det inte funnits nån annan lösning så skulle jag ha flyttat. Så sjukt att det ska behöva vara så, förstår inte varför det inte kan se likadant ut i hela landet. Jag tycker inte att man ska behöva vänta flera år på att starta behandlingen, vilken säkert i sig också kan bli en lång process. Hur känner ni? Hur långt skulle ni behöva flytta? Som mollyt skrev så skulle ni ju kunna flytta tillbaka sen igen?

mollyt
7/1/19, 8:24 PM
#4

#2 om han har en bra relation till sin pappa så kanske han skulle kunna donera spermier till er? Inga andra i er omgivning behöver ju veta  det … så kanske ni ändå kan få en bebis med "pappas näsa" så att säga… Men ja jag har full förståelse för att alla inte vill ha donation inom familjen.

Livingthelife
7/1/19, 8:49 PM
#5

För det första, beklagar ❤️ För det andra, det är fritt vårdval i Sverige! Så ditt landsting kan inte neka dig att söka hjälp i annat landsting!

Ellenpellen
7/1/19, 8:58 PM
#6

#3 vi har börjat kolla på hur det ev skulle funka om vi adress ändra (inte flyttat på riktigt) då vi båda har fasta jobb, vi äger en gård och massor av djur. I mitt huvud borde det funka…sen om det funkar på papper vet jag inte, i värsta fall om vi måste flytta på riktigt så behöver vi flytta ca 20-30 mil. 4# dom har inte sån super bekväm relation att dom pratar om sådant, vi har inte ens berättat för någon annan nära oss vad vi genomgår…egentligen vill jag bara ringa och grina ut till min mamma, men vill hellre prata med henne irl (eller hur man nu ska förklara) men hon bor 18 mil härifrån. Jag har lagt fram förslag att det är vanligt att personer inom familjen donerar spermier, och han har även en bror. Skulle vi förklara hur situationen såg ut och min sambo verkligen vill ha något som är mer ”hans” så tror jag inte dom hade sagt nej, men allt känns som en mardröm och det känns som ”nej det här händer inte mig, sånt här läser man bara hända andra” så innan man hunnit smälta situationen och nånstans accepterat det hela så är det svårt att tänka tanken. Vi har även pratat lite om vi nu måste betala behandlingen själv så kan vi även välja både donerade ägg och spermier, så blir ingen av oss biologisk till barnet, och det kändes mer okej för sambon. Jag tror han är rädd för att känna sig ”utanför” och veta att det där barnet är ingenting som är mitt egentligen, men jag är övertygad OM den dagen kommer att vi får ett barn så kommer han känna att barnet är lika mycket hans som det är mitt, att det är vårat gemensamma barn trots olika dna.

Annons:
Anonym
Anonym
7/2/19, 10:26 AM
#7

Jag vet att det låter hårt men kan ni inte vänta dessa två år då? Jag själv har försökt i närmare två år utan att bli gravid och så är det ju för vissa, jag har enorm ångest för att tiden bara går och jag inte blir gravid. Har dock påbörjat utredning och vi ska få hjälp till hösten så det är äntligen på gång nu i alla fall men det kan ju ändå ta typ ett år eller mer till innan det blir något. Totalt sett kommer det alltså bli några års väntan, livet är ju så ibland. 

Vilket fall hoppas jag det löser sig för er på bästa sätt! ❤️

[Devya]
7/2/19, 11:24 AM
#8

Två år är ju ändå inte särskilt länge då ni ännu är så pass unga. Finns det någon orsak till varför ni inte kan vänta?

Sen håller jag förstås med om att det är lite dumt att de inte kan börja tidigare om det har redan kommit fram att din man har inga simmare och du har en skadad äggledare! Då är det ju väldigt orättvist att ni måste ändå vänta tills du är 25 men om det inte går att göra något åt det så kanske man ändå måste vänta.

Har ni dock en massa pengar så förstår jag att ni vill kanske betala själva istället för att vänta. Om ni måste flytta så tycker jag ändå att det kanske är bäst att vänta ett par år. Det känns lite väl dramatiskt att flytta och lämna allt bakom er bara för att ni inte kan vänta ett par år.

Förlåt om jag låter okänslig men jag själv försökte på i över ett år innan det blev något och jag var över 30 strecket. Min bror och hans fru försökte i 3 år innan de sökte hjälp och de har nu väntat 3 år till innan de sökte hjälp för att få ett till barn och de är nu närmare 40. De valde förstås att frivilligt vänta fast de skulle kunnat ha fått hjälp tidigare. Jag är kanske dum här men jag förstår inte riktigt varför ni har så väldigt bråttomt just nu? Är barnlängtan så pass stor att ni inte orkar vänta lite?

Ellenpellen
7/2/19, 11:54 AM
#9

När jag är 25 så får vi ställa oss på vårdkön som den är ca 2 år vänte tid på nu i dagsläget här. Så när jag är 27 kan vi få hjälp och det skrämmer mig, då jag lider av cystor så riskerar jag att inte ha någon äggstock kvar alls om 2 år, och sambon är verkligen inte sugen på att bli över 30, vilket jag inte heller är, (har alltid haft en dröm om att få bli en relativt ung mamma) därför känner vi att vi inte vill vänta i flera flera år och må som vi gör just nu, önska att vi kunde känna ”det är lugnt vi väntar” men när panikångesten lägger sig över en så är det så fruktansvärt svårt.

Ellenpellen
7/2/19, 12:07 PM
#10

5# det vi också trodde, men söker vi i Stockholm måste dom fakturera mitt landsting, vilket dom inte godkänner.

Anonym
Anonym
7/2/19, 12:45 PM
#11

#9 Jag bor själv i Gävleborg och det var endast 2 månaders väntetid så det där stämmer inte.

Ellenpellen
7/2/19, 12:54 PM
#12

#11 när vi ringde för 2 veckor sedan fick vi prata med en sur tant som sa att jag inte kunde vänta mig någon hjälp förens jag är runt 27 då deras vårdköer är så långa och att dom som är runt 35-40 har prioritering. Så jag har endast utgått från vad hon sa till oss. Var det nyligen du sökte hjälp?

Anonym
Anonym
7/2/19, 1:15 PM
#13

#12 Är det Gävle du pratat med? De har ju stängt nu i juni och juli så var det verkligen dem du pratade med för två veckor sedan? Låter märkligt att de ska ha sagt så.

Jag ringde i mars och fick ett första besök i maj, jag var 29 då men har fyllt 30 nu. De sa aldrig något om lång väntetid eller liknande till mig. Tyvärr så har de ju stängt nu så därför måste jag vänta till augusti innan vi kan påbörja behandling, annars hade vi fått det på en gång.

Annons:
Ellenpellen
7/2/19, 1:38 PM
#14

#13 ah jag ringde fertilitetsmottagningen i Gävle den 14 juni på telefon nr 026-15 41 57 där jag fick trycka in mitt personnr så ringde dom upp mig efter ca 1,5 timme för att meddela mig det jag nämnde ovanför. Därför vände vi oss till Gynhälsan i Uppsala och fick tid fort där för att göra fertilitetsutredningen, då dom godkände utredningen under deras landstings regler och vi behövde endast betala vanlig sjukvårdsavgift, men själva behandlingen måste Gävleborgs landsting stå för eller att vi betalar själva. Stort lycka till när behandlingen startar i augusti.

Jennifer H
7/2/19, 1:43 PM
#15

Hej! 

Jag lider med er och förstår delvis er situation. Du pratar om att du förmodligen inte kommer ha några äggstockar kvar inom snar framtid, nekar ditt landsting även till att göra ett utplock och frysa in dina ägg? Jag bor i Göteborg och fick en remiss till en kvinnoklinik när jag var 16 år p.g.a. att min mens aldrig kom igång efter jag behandlats mot cancer. Jag fick direkt besked om att vi skulle göra ett äggutplock då mina äggstockar inte var av bästa kvalité, vid utplocket var jag endast 17 år. Sen tycker jag kanske att ni ska begära ett nytt spermaprov om ni endast gjort ett.  

Om det sen visar sig att din sambo dessvärre inte har några spermier kvar, så kommer inte det gå att påverka. Sen har jag förstått att du inte lägger någon större vikt i om det är ett biologiskt barn till dig eller inte, men jag skulle ändå rekommendera att begära ett äggutplock och frysa in för eventuella framtida bruk. Sen förstår jag eran stress om att vilja ha barn nu, i "ung" ålder. Jag är själv snart 24 år, men tyvärr kan man inte alltid planera sin graviditet, oavsett om det är med hjälp eller på egen hand. 

Däremot tycker jag ditt landstings regler verkar lite oklara med tanke på att du nämner att du tidigare opererat bort ena äggstocken och att din äggledare kan ha påverkats av detta. I många fall och i de flesta landsting så är det just såna incidenter som avgör om man får hjälp eller ej, och inte åldern. Om du nu fått komplikationer av tidigare operation så borde det ses som ett undantag till att göra en utredning. På 1177 står det i ert landsting att ni ska söka vård om ni vet att en graviditet kan bli svår utan hjälp, samt att ni ska söka vård om "du som vill bli gravid har opererats i magen och det blev komplikationer".  Sen är det olika kriterier som måste uppfyllas i olika landsting innan en provrörsbefruktning får genomföras. Men om det är lång kötid i Gävleborg som du påstår, går det inte att skriva upp er redan nu och så har ni klättrat upp på väntlistan lagom till du är 25 år? En utredning måste de ju kunna göra även om man inte är 25, tycker jag ju…

Ellenpellen
7/2/19, 2:00 PM
#16

#15 Hej, ja risken finns att jag drabbas av fler cystor på den enda äggstocken jag har och måste i värsta fall operera bort allt. Jag har tidigare uttryckt min oro för framtida barn då jag var 19 när dom tog bort min äggstock, så denna oro har funnits länge i mott huvud och har nu blivit en verklig mardröm. Men då som 19 åring fick jag och min mamma svar att dom inte kunde göra något för att ”rädda” mina ägg om jag får tillbaka mina cystor, men ska definitivt ringa igen och försöka se om det finns möjlighet för urplockat. Har gjort ca 6 operationer i buken pga av cystor, vilket jag nämnde för henne jag prata med på Gävles fertilitetsmottagning… men det var ingen ursäkt för att få hjälp tidigare och att jag måste vänta tills jag är 25 för att ens skrivas in och då får ställas i kö. Läst att dom flesta landsting gör undantag om medicinska kända komplikationer redan finns. Vi har tid den 13 augusti på gynhälsan i Uppsala för ett nytt sperma test, just för att man måste utfört minst 2 för att få behandling. Men hon informerade oss att har man en gång gjort ett test med 0 hittade spermier så kommer man tydligen aldrig kunna göra ett nytt test och få ”normalt resultat” Läkaren vi fick träffa var super duktig och förklarade hur situationen såg ut och berättade just att vi aldrig kommer kunna få ett barn på naturlig väg och att det måste ske via IVF. Men hon skulle hjälpa oss med alla papper och dokument som behövs inför en behandling, hon berättade även om andra patienter hon haft där landstinget nekat dom vård men att dom sedan fått igenom behandling. Så jag hoppas vi kan få det vi också, men hade gärna velat ha kontakt med någon som fått till ett godkännande trots att landstinget först nekat. Så man kan få tips på hur dom gjorde och vem dom vände sig till.

Upp till toppen
Annons: