Första föddes på pall. Helt fantastiskt och en jättefin upplevelse. Andra föddes i gynposition på grund av att bebis blev dålig och behövde förlösas snabbt med klocka. En riktigt otrevlig upplevelse. Hade velat föda på huk eller på knä i sängen, men den här gången fick jag ju inte välja av självklara skäl…

Jag födde stående lite på huk. Hade inget val, då han kom hemma väldigt väldigt snabbt. Var dock häftigt att ta emot honom själv (sambon var i vardagsrummet i telefon med förlossningskoordinatorn och jag var i sovrummet). Bebisar är förbaskat hala när de kommer ut! Hade nog inte velat ha det på något annat sätt, tror jag. Eller jo, lite mer förvarning hade varit bra kanske…

Jag ville föda på knä eller huk, nu blev det gynposition för att hon inte mådde bra och behövdes födas fram med sugklocka. Önskade varit mer närvarande men var helt borta pga det morfin jag fick för de trodde det var längre kvar eller att min kropp svarar på smärta med att stänga av och bara andas igenom värkarna.

Jag har fött i gynställning, halvt sittandes som skräddare och på knä lutandes mot sängen! Gynpositionen var den värsta! Kände inte alls att jag hade kontroll eller att det gav mig kraft, dock så var det första förlossningen och jag hade inte så mycket att säga till om då det gick så fort.. Sista förlossningen när jag fick stå på knä i sängen lutandes mot sängryggen var f-a-n-t-a-s-t-s-k-t!! Hade full kontroll och fick dessutom lite extra hjälp av tyngdlagen! Kan varmt rekommendera den! 🤗🌸

Gynställning, ville inte det från början men det föll sig naturlig och jag kände att jag hade sån kontroll under hela krystningsfasen. :)

Låg endast på rygg under hela förra (förutom när jag badade och en kort stund när jag testade att stå på alla fyra) endast på grund av att jag inte kunde hantera värkarna annars. Jag skulle vilja testa pall eller andra sätt denna gång, för att få mer hjälp av tyngdlagen, men det beror helt på vad jag känner när jag är mitt i det.

Tanken var att ligga på rygg/gynställning, men det slutade med att jag låg på sidan när hon föddes. Hon hade bajsat i vattnet och var stressad så det blev lite bråttom att få ut henne.

Hade ingen plan eller önskan alls på hurtiga ville föda. Men på liggandes på sidan var den ställningen jag hanterade värkarna bäst i så blev den. Fungerade kanon för mig

Jag låg på sidan. Fick aldrig själv bestämma för det gick så fort, men tyckte det fungerade bra :)

Första barnet blev hela aktiva förlossningen (från att jag var helt öppen) på pall, med maken bakom mig i en stol (hans knän vid mina axlar liksom). Det var en väldigt bra upplevelse men jag insåg när hon var ute hur spänd jag varit i benen - de bara skakade och kändes inte som om de ville bära mig. Med andra barnet blev jag avrådd pallen ”då det kan gå för fort för omföderskor” så då blev det på knä i sängen hängandes över ryggstödet ända tills sista krystvärken (när han föddes ut) då barnmorskan bad mig att lägga mig på sidan. Men jag tyckte det var rätt bra att stå på knä sådär också, skönt att hänga på ryggstödet men framförallt gillade jag att få stirra in i ryggstödet och väggen ovh inte känna att jag behövde se personal eller utrustning eller så i rummet. Det var lättare att vara ”i min bubbla” då.

Sidan med båda.

80-talisterna föddes i gynställning. Gick fort och bra, men kändes inte optimalt.

På 90-talet var det andra visor som gällde. På knä med stöd mot ryggstödet. Så himla lätt och snabbt. Fyran kom med bara lustgas, tog en halvtimme, sprack i princip ingenting. Absolut bästa förlossningen. Synd att det var slut när man lärt sig hur det skulle gå till. 😉

Första förlossningen testade jag pall, vilket jag inte alls tyckte om. Tyckte inte om att man lutade sig bakåt på sambon, jag vill vara lätt framåtlutad liksom för att få kraft. Testade att ligga på sidan också men den gjorde ont. Blev tillslut sugklocka i gynläge och jag var supernöjd med det. Inför tvåan var jag öppen för olika ställningar och testade sidan, vilket inte gjorde lika ont denna gång då jag fick bra påfyllning av epidural även under utdrivning. Testade också att stå på knä mot sängen vilket var bra men man var ju lite skakig i benen pga epiduralen. Blev gynläge/ryggläge även denna gång, sittandes rätt upprätt med ryggen. Supernöjd, jag tycker om att se barnet komma ut och fick vara med och känna. :) skönt också att se barnmorskan under instruktionerna. Förstår att jag är rätt ensam om att gilla att föda så men jag hade nog gjort det vid en till förlossning igen.

Ville gärna stå på knä i sängen, kunde ta i bra då. Men då kunde inte barnmorskan hålla emot så hon bad mig lägga mig ner. På rygg fick jag ingen kraft alls till att ta i så jag låg på sidan. Undersköterskan höll mitt övre ben eftersom jag inte visste var jag skulle göra av det. Gick väldigt bra och grabben var ute på 29 minuter från första krystvärk. Sprack inte heller något alls vilket jag tackar den underbara barnmorskan för.