Förlossningen

Kejsarsnitt

2019-01-21 11:26 #0 av: Rwawr

Någon som planerar att föda med kejsarsnitt eller som tidigare gjort ett planerat snitt som vill dela med sig av erfarenheter?
Fördelar - nackdelar, känslor, läkningsprocessen.. allt som kan vara viktigt för någon som inte varit med om det tidigare.

Anmäl
2019-01-23 19:40 #1 av: SoeN

Hej,

Jag har inte gjort något planerat snitt men har fött både med det och vaginalt och tänkte att det kanske kan vara intressant att ta del av för- och nackdelar på det sättet också :)

Då jag hade två tuffa vaginala förlossningar anser jag att min "akuta" snittförlossning var till det positivare för min egna del. Dels för att jag inte behövde genomgå själva värkarbetet och krystandet men också slapp öm fiffi och blödningarna efteråt. Snittet läkte fint och syns knappt idag :) Jag var något stel och hade svårt att räta upp mig ett par dagar men det var snabbt över.

Anmäl
2019-01-23 22:46 #2 av: Ceciliaolucifer

Jag genomgick ett akutsnitt 2016 och har bara gott att säga om det. Snabbt upp på benen, läkte fort, ”litet ärr” som knappt syns idag. Enda läskiga var att det tog tid innan jag fick tillbaka känseln ovanför och under snittet. Men efter några månader hade det kommit tillbaka.

Planen var en vaginal förlossning där jag sattes igång för att han var slö. Men han blev jätte stressad av igångsättningen och man misstänkte moderkaksavlossning för att jag började störtblöda. Då togs beslutet om akutsnitt och han var ute inom 5 minuter.

Anmäl
2019-01-24 11:51 #3 av: Rwawr

Tack för svar!

Min första förlossning gick inte så bra som jag önskat, sprack mycket och mådde väldigt dåligt efteråt..
Min bm vill att jag ska ta reda på vad jag är rädd för, för att kunna boka i aurorasamtal osv. Och nu när jag funderar så blir jag mer och mer rädd och överväger ett kejsarsnitt. Enligt läkaren och bm får man "bestämma" vilket man vill göra när man fått de skador jag fick.. hoppas det stämmer så man inte blir besviken. Men ja..

Så allt som kan vara bra att veta vill jag veta... för att lättare kunna bestämma mig.

Anmäl
2019-01-24 12:48 #4 av: jackiejohn

Jag upplevde återhämtningen snabbare efter min vaginala förlossning än vid snittet.
Var öm och hade ont i magen ganska länge efteråt, det stramade och hade sig. Gjorde ont att skratta/nysa/hosta/toalettbesök för nr 2, det är fullt normalt efter en bukoperation minns att det var likadant efter blindtarmsoperation om än lite mildare då det är en mindre operation.
Att jag drabbades av livmodersinfektion efter snittet bidrog med all säkerhet till att jag hade ont såpass länge (de glömde kvar fosterhinnor) Jag fick även åka rullstol dagen efter snittet för benen bar mig inte alls.
(Känslor och sånt runt snittet är inte relevant då jag är akut förlöst i v 31 och allt var väldigt kaotiskt och känslomässigt påfrestande)

Medans jag hade en snabb och enkel vaginal förlossning så jag föredrar vaginal för egen del, men har en vännina som fött alla sin barn med planerade snitt och har vart uppe på benen fort och varit pigg så alla reagerar vi ju uppenbarligen olika 😅

Det är bra att du rannsakar och känner efter och har läkaren/barnmorskan sagt att det är så då är det så att du kan välja och då väljer du vad du tycker känns bäst och tryggast för dig. På 1177 kan man läsa väldigt bra om själva ingreppet 😊

Anmäl
2019-01-24 13:26 #5 av: Rwawr

Jag försöker läsa på så mycket som möjligt, men tycker det känns mer "äkta" att fråga er som faktiskt varit med om det!

Är såklart lite rädd för själva såret och infektioner.. Men egentligen kan det ju även hända vid vaginala förlossningar.

Kommer även blir tvungen till blodförtunnande sprutor en vecka efter ett kejsarsnitt, inte heller speciellt lockande.
Usch mycket fram och tillbaka för mig..

Anmäl
2019-01-24 14:02 #6 av: jackiejohn

Såklart menade inte att det ena behövde utesluta det andra :)
Självklart kan olika typer av infektioner ske efter såväl snitt som vaginal förlossning.
Ja det hade jag glömt, fick ta fragminspruta i 4 dagar efter snittet, dag 2 drog de katetern och första dygnen fick jag regelbundet med smärtstillande också och de kände regelbundet över magen för att se så livmodern drog ihop sig.

Får man fråga hur långt gången du är? Behöver du ta ett beslut snarast eller har du lite mer tid på dig? Mitt enda råd till dig är att läs och begrunda all information du kan komma över diskutera för-nackdelar med din barnmorska och välj det som känns ”minst jobbigt” kan säga att med facit i hand är jag nöjd med båda mina förlossningar, att första förlossningen är väldigt känslosam och lite jobbig beror inte på snittet utan omständigheterna runt om :)

Anmäl
2019-01-24 16:57 #7 av: Rwawr

#6: hur tas de sprutorna? 😊 jag är i V.22 nu och tills nästa bm tid om typ 3 veckor vill hon att jag ska redovisa.

Men sen vet jag inte för efter det kommer jag behöva byta bm då vi flyttar till andra sidan stan.. så kanske inte nästa bm håller med .. så jag vet verkligen inte just nu..

Anmäl
2019-01-24 17:13 #8 av: SoeN

#2
Min känsel på nedre magen är inte tillbaka än, den försvann vid mitten av graviditeten. Känns som att ta på arm som domnat :)

Ts,
Du ska göra det som känns rätt för dig och att välja snitt innebär inte att man är "sämre" som blivande mamma, vet att jag kunde känna så. Inför tredje förlossningen/under den graviditeten mådde jag fysiskt jättedåligt och vi var i diskussion om snitt redan då, sedan födde jag akut i vecka 33 då kroppen ej orkade mer.

Jag är jämförelsevis mest "nöjd" med den förlossningen, jag hade aldrig orkat ta mig igenom en vaginal förlossning.

Anmäl
2019-01-24 17:46 #9 av: jackiejohn

7# I låret, de tas antingen i magen eller låret men då magen redan utstått sin del så får man dom i låret :) låg ju kvar på sjukhuset så jag slapp ta dom själv vilket var skönt tyckte jag, haha 😊
Din första bm ord borde ju stå tycker jag och i synnerhet om läkaren håller med.

Anmäl
2019-01-24 19:46 #10 av: Ceciliaolucifer

Varför får ni blodförtunnande? Det fick inte jag och inte de två jag känner som också har snittats.

Anmäl
2019-01-24 19:58 #11 av: jackiejohn

10# För att förebygga proppar, ja och de vänner/bekanta som förlöst med snitt har alla fått de..
Känns ju inte som att det borde skilja sig i landet men det kanske det gör? Bor i Västra Götaland.

Anmäl
2019-01-24 20:45 #12 av: Rwawr

#9 ja jag hoppas det.. tiden får visa det. Måste först få ihop tankarna, Men det lutar åt planerat snitt. Får panik av bara tanken av en likadan förlossning som jag gick igenom redan.

#10 jag skulle få det för att min mamma dog väldigt ungt av proppar samt diabetes. Så de vill att jag ska ta dem för säkerhetsskull för jag ligger i riskzon.

Anmäl
2019-01-24 20:49 #13 av: Vinternos

Gjorde planerat snitt för ca en månad sedan på medicinsk indikation, är överlag nöjd och återhämtade mig snabbt utan komplikationer. Ärret ser väldigt bra ut redan, men det är givetvis ytterst individuellt. Var uppe fem timmar efter operationen och gick, då tog dem även ur katetern. Bebis mådde bra(10 på apgar), mycket eftersom vi kom överens att hon skulle födas dagen innan BF. Bra att tänka på är att morfinpreparaten ger vanligen rejäl förstoppning och såret på magen gör det omöjligt att krysta normalt. Man får även inte bära tyngre än bebisen, vilket är svårare än vad man tror.
Kejsarsnitt är inget enklare alternativ till en förlossning, det är en bukoperation och otroligt ansträngande för kroppen. Men du verkar vara väl införstådd med det och resonerar väldigt klokt, förstår fullt ut att du går i dessa tankar med dina tidigare upplevelser.

Anmäl
2019-01-25 06:57 #14 av: Rwawr

Jag kan tänka mig att det inte är lätt, det är ändå stor operation och lämnar ett ordentligt sår på magen som såklart måste kännas vid minsta rörelse egentligen.

Ändå operationen jag gjort är den efter första förlossningen, kunde inte sitta eller gå på toaletten normalt flera veckor efteråt. Försökt förtränga hela händelsen.

Anmäl
2019-01-25 08:05 #15 av: Ceciliaolucifer

#11 bor i Sthlm.

#14 Jag tror att du behöver tänka igenom varför du vill det ena eller det andra. Hur ont och besvärligt det kommer att göra går inte att sia om oavsett födselsätt.

Men tvekar du, tacka ja till snitt, för det kan du alltid, närsomhelst tacka nej till. Det är mkt svårare att ångra ett nej till sjukvården ang snitt och då står du i slutändan utan val.

Anmäl
2019-01-25 09:46 #16 av: Rwawr

#15 smärtan gör mig ingenting egentligen.. det är de bestående skadorna efter som jag är mest rädd för tror jag. Då jag fick ordentliga skador första gången så är jag rädd för det allra värsta bästa gång.. ex inkontinens osv.

Måste absolut diskutera detta med min bm.

Anmäl
2019-01-28 10:48 #17 av: Rwawr

Hur sköts såret efteråt?

Anmäl
2019-01-28 14:19 #18 av: Ceciliaolucifer

#17 Inte alls, man blir sydd och tejpad. Tejpen ska ramla bort av sig själv :) duscha får man göra så fort man är uppe på benen.

Så minimalt med eftervård.

Anmäl
2019-01-28 14:52 #19 av: Rwawr

#18 jaha! Så risken att man själv förstör något är liten 😂 då har jag lärt mig nåt nytt igen

Anmäl
2019-02-01 09:59 #20 av: Sarah

Oavsett vad du väljer så tycker jag att du ska ta emot samtal. Jag bad om en remiss till specialistmödrvården istället för aurora inför andra förlossningen. Bokade alltså ett samtal för förlossningsplanering, inte ett samtal där någon skulle försöka övertyga mig om att vaginalt var bäst för mig. Fick då träffa en specialistläkare. Hon var helt fantastisk och lyssnade på mig utan att vara dömande. Hon ville inte se min gamla journal, för det var mina känslor och min önskan som var viktiga, inte vad någon annan skrivit in i journalen. 

Jag ville föda vaginalt och jag ville ha en plan för hur det skulle kunna göras utan att det blev som det blev gången innan. Hon var noga med att prata om skillnaden mellan förstagångsföderskor och de som gör det igen. Hur kroppen är bättre förberedd andra gången och att personalen tar en mer på allvar (tyvärr) andra gången.  Vi gjorde en plan efter mina önskemål, det stod i min journal och det följdes hyfsat på förlossningen (hade tur att min läkare råkade vara där då så hon kom in när jag bad om det, efter att jag skrikit på barnmorskorna att de var inkompetenta idioter som borde lära sig läsa bättre). 

Andra förlossningen gjorde ondare, för jag öppnade mig snabbare, men det var en mycket mycket bättre upplevelse och mycket mindre som sprack. 

När jag fick det samtalet på specialistmödravården hade det gått nästan 3 år från  första förlossningen och jag grät fortfarande när jag tänkte på den.  Efter andra förlossningen glömde jag allt jobbigt direkt och kunde samtidigt lägga första förlossningen bakom mig. 

Säger varken bu eller bä om vad du ska välja, men vill uppmuntra dig att ta emot den samtalshjälp som finns. 

Anmäl
2019-02-01 11:22 #21 av: Rwawr

#20 får jag fråga vad för skador du gick efter första? Jag är väldigt kluven, men pga just rädslan för värre skador än första gången så vet jag inte om jag vågar vaginalt igen, dock finns de nåt inom mig som ändå vill.. det är så sjukt svårt att förklara när man knappt vet själv.

Kommer absolut ta emot samtalshjälp iallafall.

Anmäl
2019-02-01 14:25 #22 av: Sarah

#21 mest att jag sprack mycket. Dock inte "hela vägen" och efter några månader märkte jag inte av det. Men det emotionella var värst. Jag kände mig så otroligt överkörd på första förlossningen. Den var ett psykiskt trauma. 

Vad jag förstår blir det allt som oftast mindre skador fysiskt andra gången och så var det verkligen för mig iaf. Några få stygn, till skillnad från många stygn första gången. 

Hela processen, förlossning och efterläkning var tusen gånger enklare andra gången. 

Anmäl
2019-02-01 17:34 #23 av: Rwawr

#22 okej jag förstår. Liknande för mig. Dock sprack jag äcen bak och så har jag fortf lite problem där nere... plus det emotionella. Och min son är ändå strax över 3 år.

Inser att jag försökt förtränga hela händelsen men så fort jag började fundera på förlossning osv så kommer allt tillbaka.

Anmäl
2019-02-01 20:54 #24 av: Sarah

#23 att det gått tre år spelar ingen roll, minnena finns ju kvar. Speciellt om du fortfarande har det jobbigt :( finns inget utgångsdatum på trauman.
Oavsett vad du väljer kommer du säkerligen få en bättre upplevelse den här gången och förhoppningsvis kan du komma över den första förlossningen precis som jag gjorde efter den andra.
Känn inte att det är ngn prestige i att föda vaginalt. Min läkare pratade mycket om revansch osv, men jag kände som du att det var läkningen efter både psykiskt och fysiskt som var det viktiga. Hur ungen kom ut var inte den stora poängen liksom.
Efter första barnet sa jag, aldrig igen en förlossning, ända tills jag blev gravid igen. Då insåg jag att det var dags att ta tag i det. Nu efter andra är jag glad att det blev som det blev och ganska fort efter kände jag att det inte längre finns ngn rädsla för att föda igen. Tror inte att det blir någon trea, men jag är iaf inte rädd för en tredje förlossning om det skulle bli så.

Anmäl
2019-02-26 19:56 #25 av: Rwawr

Aurorasamtal inbokat.. får se vad de säger där. Vet fortfarande varken ut eller in med allt vad gäller förlossning.

Anmäl
2019-02-26 20:33 #26 av: Ceciliaolucifer

#25 Vilken vecka är du i?

Anmäl
2019-02-27 07:13 #27 av: Rwawr

Nu är jag i v.27

Anmäl
2019-02-27 11:07 #28 av: Madde

Jag gjorde kejsarsnitt igår, det är mitt andra och den här gången var det planerat och jag mår så mycket bättre den här gången.

Det är klart att det kan hända saker längs med vägen. På 7 försöket lyckades narkosläkaren sätta ryggmärgsbedövningen på mig. Det gjorde ont men jag är så lycklig att jag fick vara vaken under operationen. Fick upp min dotter på bröstet direkt och dotter och sambo fick följa med till uppvaket direkt vilket de inte fick sist. Jag var redan på benen igår och idag är jag uppe utan problem. Visst känns det att jag har blivit opererad men jag mår så mycket bättre den här gången att allt känns väldigt lätt nu.

#0: Har du några frågor eller funderingar så hör av dig!

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Anmäl
2019-02-27 14:29 #29 av: Rwawr

#28: Grattis! Och härligt att det verkar gå så smidigt för dig!
Fick ingen ryggmärgsbedövning första förlossningen, dock fick jag det efter när det blev operation. Men 7e försöket! Låter inte jätte kul??

Anmäl
2019-02-27 15:21 #30 av: Ceciliaolucifer

Vilket landsting tillhör du?
Tror att om du avvaktar mkt längre kommer du inte att få snitt. Många krigar från inskrivning för att få det och en del blir ändå nekade. Som sagt bättre att be om ett och dra dig ur än önska dig försent.

Min spinal sattes på andra försöket, men det var för att jag skakade så mkt att jag inte satt still.

Anmäl
2019-02-27 16:04 #31 av: Madde

#29: Det var inte det jag hade räknat med men ändå så är det inget som känns idag.

Tror som Cecilialucifer att det är bra om du är ute i god tid och stå på dig. Förra veckan träffade jag en läkare som skulle ge mig ett datum och helt plötsligt skulle jag försvara varför jag skulle få ett snitt. Då hade jag haft samtal med en läkare vid två tillfällen där det var ok med ett snitt så länge jag passerade ett visst datum och det datumet passerade jag med råge och igår innan snittet så kände barnmorskan att hon låg väldigt högt upp och inte alls var nära för en naturlig förlossning.

Det går fortfarande bra men det börjar kännas mer i magen att jag opererat mig. Men jag är uppe med jämna mellanrum och rör på mig.

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Anmäl
2019-02-27 17:10 #32 av: Rwawr

Stockholm. Jag har inte avvaktat någonting, jag har fått kallelse till aurorasamtal via remiss från min bm. Enligt läkaren jag träffade i början av graviditeten sa att med mina förlossningsksador får man välja förlossningsätt. Sen om alla håller med vet jag inget om. Kan inte göra så mycket egentligen.

Anmäl
2019-02-27 22:26 #33 av: Ceciliaolucifer

#32 Menade inte att du avvaktat på det sättet och inte tagit tag i det :) menar inget illa.

I Sthlm är dom väldigt restriktiva med snitt och trots att det stod i min journal från sonens förlossning att jag skulle ha rätt till snitt vid nästa graviditet sa läkaren på specialmödravården denna gång som skrev remissen att man stramat åt ytterligare och man verkligen behövde en riktigt bra anledning. Hon sa även att hade man inte fått ett ja innan v27 så blir man i princip nekad.

Så är du minsta tveksam så stå på dig och ångra dig sen.

Har tre kompisar som fick barn nu i dec-jan som alla krigade för snitt pga av förlossningsrädsla eller tidigare komplikationer. Alla var ute i god tid och tog upp det på inskrivningen. En fick godkänt på nåder. Dom andra tvingades föda vaginalt mot sin vilja.

Anmäl
2019-02-28 16:12 #34 av: Surpan

Vilken aurora ska du till i Stockholm? Jag går på Karolinska Solna och tyckte inte det verkade supersvårt att få snitt, och då var jag ändå förstföderska... De frågade till och med flera gånger efteråt om jag var säker på att jag ville testa vaginalt.

Jag tycker inte du ska ta ut några skräckhistorier om att bli nekad i förskott, nu har du ju en remiss dit så nu kan du ju inte göra så himla mycket. Lycka till!

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.