Vi var ju nästan i samma situation men har valt att ta hem dottern redan. Hon har varit sjuk non stop(!) sedan vi började skola in och det känns inte rätt i magen för mig. Annars var grundtanken att hon skulle få gå lite (sina typ 2 dagar i veckan några timmar) fram tills syskonets ankomst och då vara hemma ”pappans 10 dagar” på heltid och sen kunna gå sporadiskt så att jag kunde sova - typ sådär två förmiddagar i veckan. Men ja, nu har vi tänkt om och säger upp hennes plats. Jag vill inte ha ett virusbombat förskolebarn samtidigt som nyfödd bebis. Vi får se hur det känns till senvåren/sommaren sen. Min tanke är att vi kommer hitta andra jämnåriga barn i vårt område att umgås med ändå - utomhus under vintern för mindre smittspridning. Hon har det bättre med mig som delar uppmärksamhet på mina två barn än hos en pedagog som ska dela uppmärksamheten på 5-6 barn varav två är pyttesmå och hjälplösa.

Vi väntar i mars och dottern går sedan april i år. Vi kommer ta hem henne ett par veckor innan bf för sjukdomarnas skull, sedan blir hon hemma ett par veckor efter och sedan kör vi minimi på 15h. Vill både att hon ska hålla igång lite och inte tappa dagis så jag slipper skola in två barn när det är dags för lillasyskonet. Sedan har hon börjat få lite kompisar som hon tycker är roliga och jag får chansen att sova och ta det lite lugnt.

Vi lät dottern gå kvar tills förlossningen, sen var hon hemma med oss när lillasyster kom. Vår tanke var att hon skulle vara hemma så länge pappa var hemma, men efter tio dagar sa hon själv att hon ville till förskolan och då fick hon gå dit. I vår kommun är det 15 h för syskon som gäller, utom första månaden då de kan gå som vanligt. Den här veckan är sista hon får gå fullt och då har vi valt ca 25 h. Hon vill dit och saknar kompisarna när hon är hemma. Hon kommer få välja själv om hon vill vara med mig och lillasyster sen, eller om hon vill gå sina 15 h. Tror dock inte att hon själv kommer välja bort förskolan.

Och varför skulle det vara hemskt att låta sonen gå på förskolan?

#1 Sonen har också vart sjuk typ hela tiden. 😕 

#2 + #3 Hur gamla är era äldsta?

Det är väl inte hemskt egentligen men det är någonting som känns lite fel.. Han är ju så liten så han kan inte välja det själv och inte heller säga vad han tycker. Han verkar väldigt glad på eftermiddagarna hemma de dagar han vart på förskolan och han visar gärna alla saker han lärt sig (de dagar han vart helt frisk och pigg). Men många dagar har det vart ganska tufft, med att personalen fått ringa oss att hämta då han somnat på förmiddagen och inte orkat, eller vart känslig.

Vi lutar åt att låta honom gå 15 timmar från att jag går hem innan förlossningen och åtminstone fram till sommaren (självklart är han hemma de 10 första dagarna med oss allihopa). Sen efter sommaren så får vi se. Antagligen blir det 15 timmar då med om inte han vill gå längre dagar (tänker ändå max 25 timmar). Då är han ändå 2,5 år och kan nog välja lite mer.

Hon blev 3 i juli, så lite äldre. Pratar väldigt bra och gjort länge så maj kan känna dig säker på att hon trivs on hon vill dit. Är väldigt mammig och avgudar lillasyster. Ändå vill hon till förskolan så det känns bra. Är dessutom en stor förskola och stor avdelning. Efter första tiden på förskolan har hon inte varit sjuk så mycket och inte alls sen januari. Så, innan vintern är vi inte så nervösa för bebis och då har hon ju hunnit bli större.

Förra hösten när stora var två, var hon väldigt tydlig med att hon inte trivdes. Då ändrade jag lite med mina jobbtimmar och så blev det bra. Även om de inte pratar jättebra så har man ju en uppfattning. Ha inte dåligt samvete om han trivs.

#5 hon är 2 nu och kommer vara ganska precis 2,5 när liten kommer.

Joel har varit hemma ett par dagar direkt efter att Adam föddes men har sedan gått kortare veckor och korta dagar hela tiden. Joel har behövt rutinerna och jag har "behövt" vara ensam med adam för att lära känna honom. Jag hade inte orkat med min hyperaktiva 4 åring +ett kolik barn t.ex. Dessutom behövde jag då sova efter förlossningen och här i Finland får papporna inte vara hemma länge alls. Maken var hemma 7 dagar. Maken och jag jobbar båda på förskolor och adam har hängt med in på Joels förskola från första veckan. Jag är inte ett dugg orolig för sjukdomar och jag hoppas nu att Adam utsatts för så mycket bakterier och virusar som möjligt innan han själv börjar förskolan. Och barn som börjar förskola för första gången eller efter ett långt uppehåll blir ofta sjuka. Man vabbar väldigt mycket första 6 månaderna, det är svårt att komma ifrån.

Idag på eftermiddagen är första gången jag verkligen förbannar systemet med 15h. Jag har ifrågasatt det mycket, men känt att för mig är det ändå ok. Hämtade stora lite tidigare än vanligt och hon har haft en uppvisning av överskottsenergi som heter duga. Kan nog säga att idag är den dag jag gjort sämst ifrån mig som förälder sen hon föddes. Brast totalt för mig. Tappar nästan aldrig humöret med henne.Första gången jag faktiskt oroat mig för hur det ska gå när hon bara går 15h :)

Vi har varit sjuka konstant sedan april, med ett kort uppehåll under semestern. Med tanke på att syskonet kommer mitt i värsta smittperioden vill vi inte chansa att få hem en liten och sedan åka på nån rs eller rota det första vi gör. Vår dotter trivs bra hemma, bättre än på dagis även om hon inte lider på dagis alls.

Vår stora var 2,5 när lilla kom (mitt i sommaren så då var alla hemma tillsammans i en dryg månad). Sen har hon gått 25h/veckan. Jag har tagit hem henne när det gått magsjuka. Hon älskar förskolan och kompisarna och jag tror att både hon och jag hade blivit tokiga här hemma. Den största fördelen för anknytningen var att jag fick lite egen tid med lillasyster så vi kunde hitta på aktiviteter (typ babysim, träffa mammagruppen, mysa själva osv), vilket inte hade varit lika lätt med en vild 2,5 åring…. jag tycker det är viktigt att den lilla också får lite egentid med mamma/pappa. Nu snart 1,5 år senare inser jag ju verkligen hur mycket för den lilla som är på den storas villkor, på gott och ont. Men jag tycker att fokus ofta läggs på vad och hur det stora barnet vill ha det. Och det är minst lika viktigt att tänka på det lilla barnet också!

Min dotter är bara 2,5 år och jag tror inte hon direkt trivdes, hon har fantastisk förståelse men uttrycker sig själv inte så bra och kan berätta hur hon tänker/känner ännu. Men det var små grejer som att hon FICK separationsångest och började kissa på sig på nätterna (från att inte gjort det innan) sommfick min magkänsla att säga att det inte var bra med förskola för henen. Att skiljas åt har inte varit ett problem innan men nu har hon ändrats. Eftersom hon inte kan berätta hur hon haft det på förskolan så kändes det fel att köra över henne. Men bara vi berättade att hon inte skulle gå tillbaka till förskolan så har hon inte kissat på sig mer och verkar gladare. Så det blev bäst för oss. Vi har dessutom morföräldrar och farmor som bor nära och stöttar/hjälper till mycket så det kommer gå att ordna avlastning på ett eller annat sätt om lillebror får kolik eller annat.

Tack för alla svar. Då är det inte konstigt att ha en liten på förskola trots att man är hemma FL. Ni som har era 15 timmar, hur ser barnens dagar ut?

Detta höll mig sömnlös inatt igen…

Har börjat uttrycka en önskan för min omgivning om att ha sonen hemma på heltid fram till Augusti (4 månader), men möts till stor del av starka reaktioner. De flesta verkar tycka att jag är helknäpp som överväger det.

Funderar på att låta honom gå tre dagar i veckan, men är rädd att det blir lite för fram och tillbaka för honom. Hemma med oss 2 - 4 veckor efter bebisen kommer, sedan förskola igen, sen hemma under semestern, men sambon kommer kanske ha uppdelad semester och då blir det ändå konstigt att ha honom på förskola emellan..?

Men tänk om man inte orkar alls? Ja.. Mycket funderingar.

#13 Lillebror är ju här nu, hur har det gått för er hemma allihopa? 🙂

Det går SKITBRA för oss! Jagr såååå nöjd med att ha storasyster hemma! Hon älskar sin lillebror - är snabb att hämta nappen eller säga till mig när han är ledsen. Hon hyser inget agg mot honom även om jag haft förståelse och tänkt att hon ”borde” fått göra det i vissa situationer. Men det är så mysigt att vi får den här tiden tillsammans och Vara Familj tillsammans - barnen och jag - på dagarna. Nu är lillebror bara 2 månader gammal, men jag tycker att storasyster på något djävla magiskt sätt vet hur vi behöver sammarbeta - för nu när det bara är vi tre så är hon väldigt hjälpsam med att kläs på och okej att sättas i vagnen osv, däremot om både jag och pappan (eller någon annan vuxen) finns med så tar hon mycket större chanser att protestera och bestämma själv, haha! Men storasyster och jag leker ungefär som vanligt (har då ofta lillebror i bärsjal eller i babysitter bredvid) och sen när han sover så känner jag att jag kan få 100% kvalitetstid med dottern. Nu har jag ju tur som bor nära barnens morföräldrar/farmor och då kan de hjälpa till att avlasta och leka med storasyster eller vara med lillebror så att jag får leka med storasyster utan avbrott. Så på det stora hela så har jag, än så länge, känt att jag räcker till bra för båda barnen och jag hinner med kvalitetstid med båda två (om än inte samtidigt). Jag har inget dåligt samvete utan tycker bara det är mysigt - vi läser, målar, busar och leker rollspelslekar när lillebror bara ”hakar på” i sjalen och jag kan uppmärksamma storasyster och sen när hon leker självständigt och efter att hon somnat så har jag all tid åt lillebror (då inte medräknat att jag gosar med honom i sjalen stora delar av dagen). Sammanfattningsvis så är jag supernöjd att jag får en vardag tillsammans med båda mina barn och bärsjalarna är åter igen mina bästa vänner 😂

Jag har båda mina hemma. Vi väntade med att skola in den äldsta tills lillebror var 4 månader men det var ingen ordning på varken förskolan eller personal så jag ville inte lämna honom där. Vi sa upp platsen. Det har funkar bra för oss. Äldsta var 19 månader när lillebror kom. Många antar att barnen går på förskola då de är väldigt framåt och skötsamma. Jag tror att man som förälder många gånger underskattar sin egna förmåga. Klart att det periodvis har varit tufft. Men idag har barnen en väldigt fin relation där den äldsta är väldigt mån om sin lillebror. Jag tycker dessutom ofta att man läser om att pedagogerna inte orkar då det är tufft på förskolan, då brukar jag fundera hur det är för barnen som inte kan ta rast från de andra barnen när det blir livat. Jag är glad att jag har möjligheten att kunna välja. Vår äldsta har inte efterfrågat lekkompisar utan sysselsätter sig bra själv. Vi träffar andra barn på öppna förskolan och hos bekanta så han är inte isolerad från andra jämnåriga barn heller. Så har vi det. Var noga med att känna efter hur ni vill ha det och vad som funkar för er. Alla är vi olika, både vuxna och barn. Vi har alla olika förutsättningar och det enda som är rätt för er är vad som känns bra för er.

#17 Jag har också tänkt så - att på förskolan här är det typ 5-6st barn per personal medan jag ska räcka till för (mina) två barn. Lätt att många föräldrar nervärderar sin förmåga - jag tror mycket väl att vi räcker till mer än vad vi tror! Vi hade knappt 2 jämnåriga barn till min dotter när vi skolade in och inga av dessa kunde kommunicera så mycket utan mest bara skrek… vi träffar betydligt fler jämnåriga barn ”privat” nu då vi har tur att det finns många andra föräldrar i min kommun som har sina barn hemma. Dessutom trevligt för oss föräldrsr att ses och umgås medan barnen leker.

#16 Vad mysigt det låter, och vilken supermorsa du verkar vara som leker så mycket! Jag tror inte jag leker lika mycket med sonen på samma sätt. 😐 Var det lätt att hitta andra barn att leka med, går ni till öppna förskolan någonting? Hur är det med tröttheten? Funkar det OK att inte få ta igen någonting på dagen?

#17 Kul med fler historier! Vi har vart väldigt nöjda med förskolan men nu kring årsskiftet har de haft en stor omsättning på personal och nu har inte sonen en enda av de ursprungliga i personalen på sin avdelning. Det är en av anledningarna till att vi vill ta hem honom och "börja om" i augusti när det förhoppningsvis stabiliserat sig. 🙂

#19 nja det vet jag inte, men hon är lätt att leka med. Hon håller liksom i mycket av leken själv så jag behöver ofta bara vara med i bakgrunden, eller hennes fantasi är så blomstrande att hon ofta kommer med till exempel med två dinosaurier och ger mig hela historien om vad de ska göra (typ att en ramlat ner från berget och har ont i benen och behöver plåster och leta efter sin mamma) så det är bara att haka på. Hon gillar att pyssla så det är lätt att plocka fram pyssel och delta på ett hörn med lillebror i sjal eller när han sover. Vi har hittar många andra hemmaföräldrar via Facebook, finns en stor grupp för Stockholm och sen en mindre lokal för min kommun och det är ett halvstort gäng som ses regelbundet så det kändes enkelt att träffa andra barn (som är hemma) och deras föräldrar. Vi har inte varit på öppen förskola någonting sedan i höstas - jag är lite nojig med smittor såhär när lillebror är såhär liten. Vi har träffats ute eller hemma hos varandra istället. Tröttheten går bra, lillebror sover rätt bra på natten så jag kan liggamma då vi samsover så det stör inte sömnen allt för mycket oftast. Annars så halvvilar jag och sätter på en film med dottern så slumrar jag och hon gosar med mig och lillebror. Vid dåliga nätter har vi hälsat på mina föräldrar så de leker med dottern och jag vilar när lillebror sover.

#20 Okej, ja då är det väl ungefär som våra dagar då. Jag är med och pysslar en del eller pratar med sonen när han leker, frågar vad han gör eller låter honom visa saker. 🙂 Vi lagar också alltid mat ihop för det älskar han och då är det ju lätt att ha lillebror i sjal. Jag har köpt en ny bambusjal för den första tiden så det inte blir lika varmt.

Förstår att man blir nojig för smittan. Det känns bra att lillebror kommer på våren så jag har funderat på att gå till öppna förskolan ändå under våren trots att han är liten och typ ha honom i sjal där inne bara. Jag har ju inte facebook så det känns som att jag måste ut för att träffa andra föräldrar. 

Sen hade vi tänkt att sambon ska vara hemma varje måndag och så slutar han tidigt fredagar så blir bara själv fram till middagen tre dagar per vecka.

Men det känns ju som att det här skulle kunna gå att få ihop! Fortfarande lite nervös men ganska pepp ändå. 😃

Nu har det gått två månader och jag älskar att vara hemma med bägge två. :) När min sambo går till jobbet så blir äldsta sonen inställd på vardag och då går det mesta som på räls. Inte massa tjafs om kläder eller liknande. Visst blir det bråk ibland men väldigt sällan. Skulle rekommendera alla att testa ett tag, jag tror inte man ångrar att man hade mer tid med sina barn. Och det går ju alltid att skola in dom senare. Vi har förskoleplats från augusti och det känns redan jobbigt att släppa iväg honom. Men det är tryggt att veta att om det inte funkar helt hundra kan vi bara ta hem honom för det funkar bra. :)

23# Vad skönt att det funkar för er 😊 Våra barn har 15h/veckan och kommer fortsätta ha det när bebis kommer. De får välja själva om de vill till förskolan eller ej, oftast väljer de förskolan för sina kompisar men nu är mina lite större också (de blir 3 och 5 i år). Även om vi bor på liten ort så är det svårt att få plats och nästa förskola ligger 2,5mil bort.. så därför håller vi kvar platserna och så får barnen helt enkelt välja om de vill gå eller inte 😊

Vi har, och kommer ha fortsatt likadant när nästa kommer, att de får gå som vanligt till förskolan.. Timmarna blir färre, men barnen älskar rutinen och trivs så oerhört där med sina kompisar så vi skulle känna oss elaka om vi tog dem därifrån 😊 För oss har det iallafall hjälpt till att inte göra omställningen så stor, det var liksom ingen större grej när det kom hem en bebis då det inte påverkade deras rutiner nämnvärt 😊 Vi fick snarare höra att vi var dumma och elaka som lät dem gå när lillasyster kom, att vi ”inte ville” ha dem hemma, men för våra barn var det nödvändigt att få fortsätta gå!

Dottern gick 15 timmar i veckan när lillebror kom, hade hon varit hemma den tiden hade hon fått se mamma hålla på konstant med lillebror. När hon istället kom hem var lillebror mätt och go och nybadad och trött. Då hade jag tid för dottern och sen blev det tid tillsammans hela familjen när lillebror vaknade och pappan kom hem. Hon fick kompisar, rutiner, aktivering och kände sig stor och duktig när hon fick gå till förskolan:-)

Härligt att höra!!!