Förlossningen

Livrädd.! Igångsättning eller naturligt?

2018-08-16 22:59 #0 av: Mulla

Hej
Halvsnuskigt inlägg kanske för den kräsne! 😅
Är idag i v19 och har fått veta att vi väntar en liten pojke i Januari. Har två flickor sen innan så detta blir 3dje barnet.
Har inte varit rädd eller orolig inför tidigare förlossningar. Första barnet tog 6 timmar från inskrivning till hon föddes. En förlossning som för mej gick helt lagom fort och utan komplikationer på något vis förutom en hel del stygn! 🙈 började med lite molande värkar som var regelbundna och blev tätare och tätare. Vid 3-4min åkte vi in och var då öppen 4cm. Sen var det bara att vänta.
Andra barnet var lite lite knepigare. Hade oregelbundna värkar när jag rörde på mej från att jag vaknade på morronen till hon föddes. Inte en enda värk när jag var stilla. Kände att jag behövde göra nr2 men varje gång jag försökte så fick jag värkar så det gick inte. framåt kvällen var ja så ”skitnödig” så tänkte att jag ringer in. Kanske kan jag få något så ”förvärkarna” avtar lite så ja får en chans att gå på toa.
Fick åka in för koll. Kommer in kl.01. Kopplas upp för att se mina värkar och bäbisens hjärtljud. Ligger på sängen. Inte en enda värk på 20minuter. De undersöker och jag är öppen 3-4cm tror dom. Svårt att undersöka då tappen ligger så långt bak om ja fattat rätt. De kopplar bort det och säger att de nog kommer skicka hem mej men att hon skulle prata med de andra. Hon går ut. Jag går då på toa för ett sista försök att kunna bajsa. Och ja lyckas skita mej igenom värkarna.
När jag strax efter är klar och lyckas ta mej till handfatet så kommer värk på värk på värk. Ja har fullt sjå att låsa upp dörren o be min man ringa på klockan.
Får en kort paus och ”springer” till sängen och lutar mej över den.
Då kommer krystvärkarna. Från ingen stans.
De hjälper mej upp i sängen och vattnet går.
De säger. Nu ser vi huvet. Och i nästa krystvärk kommer hela ungen. Barnmorskan fick tag i henne i farten!
Det är nu det läskiga börjar.
Elli andas inte pga chocken. Det gick alldeles för fort. Och Iomed att hon inte fick en ”paus” når huvet kommer och sen kroppen så svalde hon enorma mängder fostervatten. De försökte gnugga i gång henne men personalen var snabbtänkta och samtidigt som de förbereder för att klippa navelsträng så förklarar de att de måste gå ut och suga ut fostervattnet för att hon är i chock och inte andas.
Sen försvann dom.
Men bara en kort stund innan de kommer tillbaka med en rosa och fin liten tjej som andas för egen maskin.
Vi kom in 01.00 prick. 01.20 kopplade de bort banden på magen och jag går på toa då hon överlägger med de andra huruvida ja ska åka hem. 01.30 går vattnet och 01.40 är hon ute.

Jag är inte rädd för själva förlossningen. Inte heller över att det ska gå fort. Jag är rädd att det ska bli som sist. Att hon inte andas. Tänk om vattnet går hemma. Vi har minst 30min till BB på bra väglag. I Januari kan det vara hur som helst.

Jag är lika rädd för igångsättning. Har hört om barn vars hjärtslag blir påvärkade av droppet så det blir akutsnitt. Av igångsättningar som tar 30timmar, barn som dras ut med tång eller sugklocka, barn som dött, hört om så himla mkt skräckhistorier.

Det är inte ens säkert att vi blir beviljade igångsättning.
En bekant till mej blev nekad trotts att första barnet dog under förlossning, andra blev en mardrömsförlossning och nu 3dje graviditeten så blir hon nekad. Läkarens förklaring är att de behöver inte gå dåligt 3dje gången bara för att de gjort det tidigare.

Mitt huvud har världskrig med sej själv. Jag vill föda naturligt. Men tänk om han föds hemma eller i bilen och inte andas? 😨
går vattnet hemma och det tar som sist 10minuter är de ju ingen idé att ens sätta sej i bilen.
Jag vet att ingen förlossning är den andra lik och bara för att första och andra gått fort så behöver ju inte tredje gå lika fort.
Men tänk om. Ska jag ringa ambulans på en gång når ja känner att de är på g.

Hur hade ni tänkt?
Min man har redan tagit ledigt över jul och nyår samt två veckor i Januari så han kommer vara hemma tack och lov.

Ni som har erfarenhet av igångsättning eller både naturligt och igångsättning. Berätta gärna om era erfarenheter.
Har ni andra tankar och funderingar så tar jag gärna imot dessa oxå.

Anmäl
2018-08-17 09:07 #1 av: Cilla89a

Jag fick barn för 7 veckor sedan (första), och det gick i raketfart! Det tog knappt två timmar totalt från att jag börjat få regelbundna värkar dvs dessa ”3 på 10 min kravet för att få komma in”, och då försökte ändå BM i telefonen få mig att stanna hemma längre!
Vi hann vara 35 min på förlossningen, sen var hon ute :O

Vi vill ju skaffa syskon, men jag vet ärligt inte om jag vågar! Andra förlossningen brukar ju även gå fortare! Och vi har 50 min till förlossningen!
Vi hann ju knappt dit denna gången, är rädd att nästa kommer i bilen på väg in!

Men jag vet inte om man kan bli beviljad igångsättning pga att det går fort?
Jag ska på efterkontroll på måndag och fråga min BM då.

Anmäl
2018-08-17 09:54 #2 av: Thiah

Man kan bli beviljad igångsättning om förlossningen innan varit riktigt snabb :)

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2018-08-17 11:16 #3 av: Sarah

Har man fött tidigare är min uppfattning att man blir tagen på mer allvar. Jag ska ha andra barnet inom några veckor och jag bad om en remiss till Aurora/specialistmödravården för att prata om förra förlossningen och göra en plan inför den här gången. Superbra bemötande och läkare som verkligen tog mina önskemål på allvar. Sen är det såklart svårt att planera allt om man vill att det ska starta naturligt, men en sak de föreslog som kanske är ngt för dig är att jag ska gå komma in på första värken och inte bli hemskickad. Det står nu i min journal.

Anmäl
2018-08-17 13:19 #4 av: RoxannaS

Jag fick igångsättning med sonen. Fick träffa läkare lätt för att kolla när kroppen var redo på egen hand. För att då hjälp å till med att ta hål på hinnorna och få värkstimulerande dropp. Hjärtljuden blev lite svajiga för sonen då på slutet men dem misstänkte lustgasen. Så dem tog bort den å då blev de mer stabilt igen. Så jag tror inte droppet behöver påverka bebisen.

Anmäl
2018-09-04 12:32 #5 av: TeamCaz

Dom var fruktansvärt elaka mot mig. Hade extrema foglossningar o led av sömnbrist o mycket mer, tidigare förlossningar har varit snabba. Första 4 timmar, andra 3 timmar.
Så dom lovade mig igångsättning. Kommer in o dom säger att det är fullt.
Gråter o åker hem med en ny tid.
Kommer in o får åter igen höra att det inte finns plats. Dom lovar att jag inte kommer få gå över tiden.
Blir hemskickad igen med en ny tid.
Kommer in o läkaren skrämmer upp mig om alla barn som dött pga igångsättning.
Åker åter igen hem gråtandes som ett litet barn.
Gick över 2 veckor, förlossningen sattes igång spontant samma morgon som jag skulle sättas igång.
Efter 1 1/2 timme så ut kom en 5 kilo pojke. Hel o frisk <3
Tog ett tag innan han andades så han fick läggas i en låda med hjälp att andas först.

Nu (4 år senare) är jag gravid igen med extrema foglossningar o sjukskriven från jobb o livrädd för kommande graviditet/förlossning.

Anmäl
2018-09-04 13:09 #6 av: Thiah

alltså va fan är det för vårdpersonal många av er träffat?!

Så himla svårt ska det väl inte vara att ge en igångsättning åt en behövande mamma?

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2018-09-08 08:31 #7 av: typjessica

Hejsan!

Förstår din oro! Men jag vill berätta en liten solskenshistoria, min egna!

Min första förlossning tog ca 3,5 timma från första känning. Inga konstigheter, allt gick bra. Jag var inte avskräckt från att föda igen i framtiden.

Ca 2år senare var det dags för barn nummer två. Jag hade då fått havandeskapsförgiftning och skulle in på kontroll på förlossningen. Jag kör själv till förlossningen som ligger ca 45 min hem ifrån. Gå parkera och går in. När vi ringer på hos förlossningen går vattnet och 31 minuter senare är ungen född. Jag hade absolut inga känningar innan. Det var en mardröm. Det var ohanterligt. Smärta utan paus. Jag fick extrem ångest under tiden. Min sambo var livrädd. Barnmorskan var inte närvarande när barnet föddes utan enbart undersköterskan. Allt gick bra med mig och barnet. Men jag mådde så dåligt efteråt. Jag ville aldrig någonsin föda barn igen. Aldrig.

Sen ca 2 år senare var det dags igen. Jag var livrädd hade mått dåligt över att behöva föda igen under hela graviditeten. Haft 4 stora panikångestattacker osv. Jag gick en planerad igångsättning. Dom tog hål på hinnorna och kroppen skötte resten själv. Inget dopp inget annat. Fort gick de även denna gången 24 minuter från första värk tills att barnet var fött. Det var intensivt och smärtsamt men under kontroll. Jag var så glad efteråt. Så mitt tips är att var inte orolig för igångsättning, De finns smida sätt. Personalen är då också där och förberedda på vad som hände sist. Lycka till! Och grattis till bebisen!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.