Annons:
Etikettväntar-barn
Läst 3865 ggr
Mulla
2018-07-31 17:15

BF Januari 2019

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Hittar ingen tidigare tråd om detta men kanske finns.! Jag är ”nygammal” här. Har två barn sen innan och vi väntar vårt 3dje 14/1-19. Fler som ska ha i Januari? Släng in en magbild om ni känner för det. Jag har en 2v gammal ja bjuder på så länge! 😁

Annons:
Livingthelife
2018-07-31 19:52
#1

Välkommen! Jag är också beräknad i Jan, men den 23e :) Än så länge har vi allihopa hållt till i tråden "vi som väntar barn 2019", men det är nog på tiden att vi skapar oss en Jan tråd 😁 Jag har inte fått mig en mage än, mem väntar spänt på att den ska dyka upp!

Mulla
2018-07-31 20:02
#2

#1 tack.. ja känner mej större än nånsin. Har två flickor sen innan och det har synts tidigt då oxå, men inte såhär.. Nu får Jag kämpa för att de inte ska synas då vi inte berättat något ännu.! ☺️

Livingthelife
2018-08-01 19:54
#3

Man blir så less när man inte får berätta för folk i sin egna takt.. Nu har mamma sagt till syrrans vän (som vi umgås med) som förmodligen skvallrat till syrran att vi väntar barn 😔 Vi för övrigt har knappt någon kontakt med syrran då jon gjort sina val i livet.

poodlelicious
2018-08-07 21:56
#4

Skvallret går verkligen. Vi berättade bara för familjerna först och utgick från att det var safe men icke. Det har ”råkats” sägas. Jag tänker att om man absolut under inga omständigheter vill att det ska komma ut så får man helt enkelt låta bli att berätta. Även om det är lite tråkigt.

Flaeder
2018-12-04 17:12
#5

Hur går det för er? Bebisarna är snart här för sjutton! 🤪 Galet! Jag är i vecka 35 nu. Jag mår bra, men jag börjar bli lite less ska jag ärligt erkänna. Men det är en fantastisk känsla samtidigt, att bära sitt eget barn. ❤️

Livingthelife
2018-12-04 20:37
#6

Gick ner på 50 dagar till bf idag och förstår inte riktigt vart tiden tagit vägen 😱. Var på föräldragrupp idag på mvc och jag var den som ska ha först utav oss 5 tjejer som var där. Längtar så efter henne ❤️

Annons:
Flaeder
2018-12-04 21:43
#7

Kul å höra! Jag valde att inte gå på någon föräldragrupp alls, pga. att min partner ej var intresserad av att deltaga. Kändes konstigt att gå ensam, så jag avstod. Men har fått massa nyttig information från andra källor och möten. :) Jag har 38 dagar kvar, och bara 2 kontroller kvar hos barnmorskan innan bebisen kommer. Verkligen helt galet. Första barnet här, så det är ruggigt spännande! :)

Livingthelife
2018-12-05 08:39
#8

De var en tjej som kom själv och en annan som tog med sin mamma, annars hade vi andra med våra partners. Jag kan inte direkt säga infomässigt att du missa något, hos oss sa de i stort sett samma saker som på föräldrautb på sjukhuset 😛 Ååååh! Jag har 3 möten inbokade kvar 😁 jag vet precis vad du menar, men samtidigt lite skrämmande ändå!

Flaeder
2018-12-12 19:06
#9

Jag gick på en förlossningsförberedande utbildning på kvinnokliniken och den var både lärolik och rolig att lyssna på. Den gav mig allt jag behöver veta känns det som! :) Nu är det mindre än 1 månad kvar för mig, och jag börjar bli rätt så nervös faktiskt. Men jag hoppas ändå att han ska födas lite tidigare, för jag kan knappt vänta på honom längre. Känns så spännande med en liten bebis. 😍 Så ja e både superredo å lååååångt ifrån redo att föda barn haha. Blir man nånsin redo haha? Lite läskigt tycker jag. Jag har svårt å andas vid det här laget. Är i vecka 36 nu, och han e fortfarande inte fixerad, så ja ska kollas en sista gång nästa vecka. Sen e de ledighetstider så ja får inga fler kontroller. :( Så dumt egentligen! Då går jag utan nån kontroll i 3 veckor ca. Känns lite sådär, såhär nära slutet av graviditeten. Har ni också fått dumma glapp vad det gäller besökstider nu i december/januari?

Bjallstal
2018-12-12 19:11
#10

Har bf 30 januari, går till min vanliga bm efter jobb den 21 december och sedan tillbaka till specialist för ul första veckan i januari. Så för min del klaffar det bra över jul/nyår. Ska bara hålla ihop kroppen så jag kan jobba i alla fall året ut. Foglossningen börjar ge mig ett rent helvete efter 6 h på jobb. Har jag väl satt min i bilen sen(30 min pendling) så är det totalkört resten av kvällen

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…

Livingthelife
2018-12-12 19:57
#11

Jag har besök inbokat 21 dec, 4 jan och 18 jan. Så jag går utan besök i bara 2v egentligen 😊 #9 se till att få ett besök bokat tidigt jan!

Flaeder
2018-12-12 21:57
#12

Den enda tiden barnmorskan hade tid för mig i januari var 4 dagar efter BF. Känns inte jätteintressant att ses då, för Jag tror dessutom han e felberäknad. Jag tror han kommer ca 1 hel vecka tidigare, framförallt baserat på hur tidigt jag plussade. Man kan liksom inte plussa hur tidigt som helst. 😁

Livingthelife
2018-12-13 09:54
#13

Finns det ingen tid till hennes kollegor då? Tänker att ett besök så gör ju inget 😊 Vi får helt enkelt se när han blir bestämmer sig för att utforska världen utanför ☺️

Annons:
Flaeder
2018-12-16 16:27
#14

Nej tyvärr blir det svårt. Min barnmorska, tillsammans med hennes 2 kollegor på mottagningen, täcker redan upp för den 4:e kollegan, som är tjänstledig. Så alla barnmorskorna delar på hennes patienter. Idag gick min slempropp på morgonen och jag har ett ökat tryck i magen. Jag ska ringa min barnmorska imorgon och höra om hon har nått att säga som det, inför att vi ska ses sista gången på torsdag. Känns som att nått är på gång i kroppen iaf. :) Sjuuuukt spännande.

Livingthelife
2018-12-16 18:35
#15

Detta hittar jag på Google via region halland "Slempropp Slemproppen är en tjock och slemmig flytning med blodstrimmor. När slemproppen avgår är det ett tecken på att förlossningen börjar närma sig, men det kan dröja allt från några timmar till flera veckor. Du behöver inte ringa till förlossningen när slemproppen avgår." Så antingen kommer han eller så dröjer det till efter nyår, förhoppningsvis så väntar han ett tag till 😁

Flaeder
2018-12-16 22:30
#16

Jag hoppas att han ska komma lite tidigare. Typ 37+0, dvs. på lördag kanske…hihi. Han är rent teoretiskt färdigbakad, så det hade inte varit något fara. Jag har nämligen det riktigt tungt nu, och varit vääääldigt rädd inför förlossningen. Men nu känner jag att tankarna kring förlossningen är lite lugnare och snällare. Jag e dock lite rädd att tankarna kring förlossningen ska bli skrämmande igen, om det hinner gå "för lång tid". Hoppas ni förstår vad jag menar. Givetvis hoppas jag han ska va stark och frisk och mogen för ankomst innan han kommer ut! :)

Livingthelife
2018-12-17 08:53
#17

Förstår precis vad du menar. Jag är själv nervös inför förlossningen än så länge, men efter jul/nyår lär de nog bli mer rädsla som kommer och går fram tills de sätter igång. De ska ju finnas sätt att försöka "sätta igång" som du kan försöka, men jag tror de är mer slump att det drar igång samtidigt 😝

Flaeder
2018-12-17 13:49
#18

Jag tror inte på dem där sätta-igång-knepen dess värre. 😂 Och funkar det känns det som att man tyvärr valt en variant som är högst olämplig, som t.ex. att försöka göra en hinnsvepning på sig själv. (Jättedumt!) Vet inte om samlagsknepet är en skröna dock… men det har ju hängt med i alla tider. Jag har hört att det finns nått ämne i mannens säd som kan trigga förlossningen. Kan ju stämma, med tanke på att många kvinnor får kraftigt ökad sexlust omkring den sista graviditets månaden. Många "märkliga" grejer under graviditeten fyller ju faktiskt en funktion. Det kan ju va "naturens sätt till igångsättning". :) Tids nog kommer iaf bebisen. Man e ju aldrig gravid i elva graviditetsmånader menar jag. 😂

Tassen94
2018-12-17 15:24
#19

#18 Jag har upptäckt att om jag tar på mina bröstvårtor får jag sammandragningar. Det började efter vecka 20 när jag började läcka lite från brösten och jag pillade bort när det liksom stelnade vätska på bröstvårtorna. Så har det hållt på så tills nu, vecka 30. Så jag googlade och det visade sig vara ett husmorsknep för att sätta igång förlossningen att stimulera bröstvårtorna, så jag blev jättenojjig! Det har ju dock inte hänt något på 10 veckor så effektivt verkar det ju inte ha varit som tur är haha!! Men för dig kanske det kan funka eftersom kroppen verkar förbereda sig på förlossning!

Flaeder
2018-12-17 15:52
#20

Livmodern drar ihop sig när man blir upphettsad eller vid stimulans av erogena zoner, så det kan jag absolut tänka mig är ett sätt att "starta" förlossningen på. :) Meeeeeen jag tror inte det är supereffektivt att "reta" livmodern på det sättet. Som sagt, jag e lite skeptisk till dem där knepen, men fråga mig igen när jag e svullen och gråter när jag gått två veckor över tiden. Hahahaha, då är jag nog inte så skeptisk längre.

Annons:
Livingthelife
2018-12-17 19:44
#21

Svågern tyckte jag skulle gå gravid till mars, men mitt villkor var att han skulle ta de 2 sista månaderna åt mig då 😂

Flaeder
2018-12-19 22:46
#22

Upplevde att bebisen rörde sig mindre redan igår, men även idag, så jag ringde förlossningen, och dem ville undersöka mig. Alla undersökningar dem gjorde såg bra ut. Dem kollade mitt blodtryck, ctg (bebisens puls i förhållande till mina sammandragningar), gjorde ett ultraljud för att kolla mängden fostervatten och allmänt klämde och kände på magen. Då kom vi fram till att han äntligen fixerat sig, och att allt ser bra ut. Ska dock tillbaka och kolla flödet i navelsträngen via ultraljud imorgon. Känner mig fortfarande lite orolig men skönt att det dem såg i alla fall såg bra ut.

Livingthelife
2018-12-20 05:46
#23

De är bra att du kollar upp, de kan ju ha lugnare dagar också :) Jag ska till bm imorgon och då ska vi bl.a diskutera förlossning och amning. Men just nu är klockan 5.45 och jag kan inte somna om, maken har åkt till jobbet och jag sitter med ett glas varm nyponsoppa.

Flaeder
2018-12-23 09:29
#24

Blodflödet i navelsträngen va bra å min egen cirkulation lika så. (Den mäter dem i typ ljumsken med ultraljud också.) Men dem upptäckte, precis som jag, att han rörde sig "för lite" under undersökningen. Fick ett till ctg, också med goda resultat, å en läkare skickade hem mig. Dem gissar att han e koncentrerad på att öva på att andas inför födseln, så han glömmer å röra sig, å går inte att "störa" alls genom att skaka magen eller nånting. Dem försökte avbryta honom genom å typ slå å skaka magen å be mig hosta, men han var alldeles för fokuserad för att släppa andningsövandet tydligen. Så dem säger att ja ska utgå ifrån att detta lugna rörelsemönster e hans nya friska rörelsemönster. Rör han sig dock mindre än detta måste ja söka vård omgående. Känner mig lite orolig, men samtidigt, allt ser ju bra ut, så ja får försöka lita på dem.

mollyt
2018-12-23 13:50
#25

#24 intressant att han är SÅ upptagen med sitt just nu. Bra att du kollar upp dig i vilket fall!

Livingthelife
2018-12-24 09:33
#26

God jul! Idag har vi bara 30 dagar kvar till bf 😵 ska njuta av en full lägenhet med familjen men ändå få ta det lugnt 😊

Flaeder
2018-12-26 06:29
#27

Jösses, nu är det bara 16 dagar kvar, men alla omkring mig tror att gossebarnet kommer tidigare. Och jag som tycker 16 dagar låter lite… haha. Börjar bli väldigt pirrigt nu, men jag är supersugen på å gosa med honom, och bli en egen riktig liten familj, tillsammans med gubben. Julhelgen har varit lugn för min del! Har haft problem med supersvullna fötter, men det är inget som högläge inte löst. Inte konstigt man svullnar av allt salt och skit man stoppar i sig under julen. Uuuuhh.. Har nu mer mensvärk dagligen också, men inget som gör ont direkt. Det sticker / kliar mycket också i vad som känns som livmodertappen. Det är vanligt att jag känner så innan mensen kommer, så för mig är den känslan helt normal och en typisk del av mensvärk. :) Ska försöka ta det lugnt idag, men jag har svårt att sitta still. Jag befinner mig fortfarande i det sjukaste nesting-stadie. Allt måste typ vara perfekt ordnat innan ankomst haha. Hur mår ni? :) Vad händer nu såhär på slutet av året i era liv? E de nån som tror att ni hinner föda innan årets slut, av någon anledning?

Annons:
Livingthelife
2018-12-26 09:44
#28

16 dagar går fort! Vi kan alltid hålla tummarna för att det trillar igång för dig snart 😊 Julen här har varit väldigt lugn faktiskt. Svärföräldrarna tog hand om en hel del med jul maten, jag hjälpte till lite. Och nyår blir lugnt för min och makens del. Min tös har börjat trycka lite oftare på blygdbenet, så förhoppningsvis kan hon väl snart vara fixerad. Förra bm besöket så låg hon neråt, men rörlig. Skulle haft besök i fredags, men det är flyttat till imorgon då bm blev sjuk. Sen tror jag min kommer hålla sig inne så länge det går, däremot så får hon gärna komma från 10/1 och framåt, bf 23/1 😂

Flaeder
2018-12-30 09:29
#29

Skönt att höra att julhelgen vart lugn och att du fått mkt hjälp och själv inte fått stå å göra allt ensam. Jag tog ut mig fullständigt dagen innan julafton när jag skulle förbereda så mycket mat själv. Så nu får varje dag fram till förlossningen bli lugn och stillsam. Nyårsafton blir en superlugn hemmakväll bara framför teven. :) Nu e de mindre än 2 veckor kvar, och det känns som en evighet, och jag har inte ens gått över tiden ännu. Jag har, ursäkta detaljerna, börjat bajsa oftare, sedan ganska många veckor tillbaka. Det är tydligen normalt. Samt fått betydligt lösare avföring. Igår trodde jag nästan nått var på gång, för jag fick superdiarré av en ganska främmande kulör hahaha. Typ som att kroppen ville rensa sig helt. Idag mår jag dock bättre i magen. Kan varit magen som ballade ur av för mkt fett eller laktos. Jag är lite känslig. Men kan lika gärna varit graviditetsrelaterat. Börjar bli lite panikslagen nu inför den långa process som en förlossning faktiskt är. :( Men jag försöker hela tiden fokusera på alla jag känner som upplevt den processen, men som likförbannat skaffar fler barn. :P Då kan det ju "inte va så farligt". 🙈 Förstår ni vad jag menar? Och så är jag lite rädd för att prata om förlossningen, för ja e rädd att nån ska råka skrämma mig å säga helt fel saker.

Livingthelife
2018-12-30 16:25
#30

Jag förstår precis din tankegång kring förlossningen. Är själv bara nervös (24 dagar kvar) än så länge och vet ju att kroppen är ju ändå gjord för det. Det jag däremot är rädd för är att ev behöva göra kejsarsnitt… Har aldrig behövt sys eller brutit något ben eller opererats innan, så min skräck är att bli snittad utan min make vid sidan eller att snittas över lag.

Flaeder
2018-12-31 03:51
#31

Jag blev sydd 2 stygn i fingret när jag skadade mig illa som liten. Det var ångestfyllt minns jag starkt, men då fick jag ju heller ingen "belöning" för dem satta stygnen eller smärtan efter olyckan heller. Skulle du och jag behöva gå igenom ett snitt så får vi ju varsin liten skatt för livet att älska och fokusera på. :) Jag hoppas att du kan tänka så om det skulle hända. Jag tror och hoppas nämligen att man glömmer sig själv där dem första dagarna iaf. Allt kretsar ju kring den nya lilla människan då menar jag. :) (Detta är då sagt av nån som e rädd för blod, sår, plåster och sjukvård överlag.) Jag förstår dock extra väl att du inte vill bli lämnad utan din partner. Det är också något som är sååå viktigt för mig. Det känns som att halva kontrollen skulle gå förlorad utan pappan till barnet. :( Men! Jag litar på att någon av barnmorskorna ser till att minnas att jag tydligt beskrivit i mitt förlossningsbrev att han är min stora trygghet, och att jag är ett "kontrollfreak" så att dem kan ge lite extra stöd när dem ev. rullar iväg mig. Vet att det där brukar gå väldigt fort, men dem har faktiskt betalt för å stötta mig under dem sekunderna/den minuten haha. 😂 Vill bara tillägga också att det inte gör ont att sys, eftersom att man blir bedövad innan, och dem är ofta väldigt snabba (och noggranna), särskilt vid ett snitt i buken. Tänk så många snitt dem syr på en vecka! Dem måste vara grymma på att brodera. 😂 Hahaha. Eller så hatar dem att brodera för att dem har så mycket sykramp på jobbet….. Här e iaf definitiv något på gång. Jag kände mig plötsligt matt för 3 dagar sedan, och lätt illamående. Något frusen också, men minimalt. Känslan påminde om när man fått i sig för lite socker, eller bara är alldeles utsvulten. Men äta gick inte, för det körde som sagt en hel del i magen. Nu e de tredje dygnet med värsta utrensningsdiarrén här. 🙈 Dock ger sig magen inom en timme. Jag har fått upptäcka kulörer jag inte trodde fanns på mer än bebisbajs, om jag uttrycker det så. Jag har förstått att detta hör till och ska vara helt normalt flera veckor/dagar innan förlossningen. Jag får i övrigt höra att jag e tjock hela tiden. Det börjar gå mig på nerverna som fan, även om folk i regel "menar väl". Hur man nu kan mena väl när man säger "Titta så tjock hon har blivit, ser du eller? Skitstor mage ju". Å den andra personen instämmer "Jaa, titta, oj, men gud vad stor den är! “ (Då är min gravidmage inte större än någon annans, ska tilläggas.) Tröttsamt, för jag är dålig på att säga ifrån. :( Oj va långt inlägget blev… Behövde skriva av mig tror jag. 😂 Sååå sjukt mycket tankar.

Bjallstal
2018-12-31 10:18
#32

Jag hade enorm förlossningsskräck. Så pass att jag övervägde att aldrig någonsin skaffa barn. Nu blev det som det blev(upptäckte att jag var gravid i v 28). Lyssnade på lite förlossningsberättelser(två systrar en podd) relativt fort och det lugnade mig en del. Sen just det att alla skaffar fler och pratar om hur häftigt och fantastiskt det är att faktiskt föda. Även de som blivit snittade har bara sagt att återhämtningen var lite jobbigare än efter en vaginal födsel.

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…

Flaeder
2019-01-01 11:24
#33

De e fantastiskt vad våra kroppar kan åstadkomma! Och min partner är, trots den kamp man går igenom, avundsjuk på att jag har förmågan att föda ett barn, för det är något han själv vill uppleva. Så jag försöker se det positivt. Idag är jag t.ex. Superglad å taggad över att ha kraftiga förvärkar. Dem drog in som en storm under natten. Har 10 dagar kvar till BF. Första gången i livet ja e glad över att känna smärta. :) Detta ska bli så häftigt! Otroligt att du vågade lyssna på förlossningsberättelser i vecka 28 som "nygravid". Jag vågar inte lyssna på några längre. 🙈 Är försiktig med sånt nu mer. Men i början av graviditeten, lyssnade jag på allt å titta på födslar på youtube haha, utan å va rädd. Jag var mest fascinerad å ville se mer typ.

Livingthelife
2019-01-01 11:59
#34

Tack för ert stöd förresten! Jag vet att de på förlossningen självklart kommer ha hand om mig väl, ska även be bm skriva in i min journal ang mina känslor för snitt så att det står svart på vitt. Maken vet vad jag känner och förstår mig självklart eftersom jag inte varit med om något liknande innan, han själv fick senast i september har jag för mig sy ett löpstygn i handen pga en arbetsolycka där kniven gick sönder för honom. Jag väntar på att det ska sätta igång nu, hon får mer än gärna komma imorgon även om det är 23 dagar kvar till bf. Men än så länge har jag inte känt något, passade även på att stoppa i plastad frotté på min sida av sängen igår ifall att 😂

Annons:
Flaeder
2019-01-01 16:58
#35

Jag läste nyligen att de bara är 25% som får uppleva vattenavgång på hemmaplan, så jag hoppar över den plastade frottén, men hoppas att den ska göra nytta i Din säng iaf haha. Hade vart häftigt om vattnet gick hemma, som på film liksom. Önsketänk… 😂 Då vet man ju liksom svart på vitt att det bara handlar som mest om något enstaka dygn. Och vattenmängden ska va som på film, så man slipper fundera på om det kan va nån annan ofrivillig kroppsvätska hahaha.

Livingthelife
2019-01-01 21:59
#36

Som sagt enbart i förebyggande 😂 är med i 2 grupper på fb med bf Januari och där är några tjejer som vaknat mitt i natten, hört ett knäpp och hunnit ställa sig upp och sedan har de kommit lite. För min del så har jag en gravidkudde på ena sidan och maken på andra, så lite därför jag tänkte ifall man inte skulle hinna upp om man hör de där knäppet de nämnt 😝

Flaeder
2019-01-03 22:03
#37

Jag minns inte om jag sa det, men jag fick ett till besök inbokat innan BF. (Det skulle ju egentligen dröja mer än 3 veckor mellan dem två sista besöken annars pga. julhelgen.) Besöket var iallafall idag. :) Blodvärdet låg på 135, trots slarv med järntabletterna, å de e en superbra siffra tydligen. Kollade urin en sista gång, och inga spår av äggvita fortfarande. Skönt! Livmodern hade vuxit 2cm, så jag följer min egen kurva väl. Min livmoder ligger dock i storlek strax under genomsnitt, men ändå väntar jag ett barn i storlek något över genomsnitt. Märklig kombination. 🤭 Det går inte riktigt ihop för mig, om jag ska vara ärlig. Stackarn måste bo supertrångt då ju. 💔 Och han hade som vanligt hjärtslag på runt 138-140, som också lät fint. Barnmorskan tyckte att livmodern var väldigt spänd och ihopdragen när hon kände efter, precis som jag själv upplever den. Framförallt högst upp, den e hårdare där än vad den är nedtill. Så hon trodde det kunde va dags nu om nån dag sa hon. Hoppas att det ligger någon sanning i det, för jag längtar efter honom så mycket! Förvärkarna blir pyttelite kraftigare varje dag, men upplever inte riktigt att dem kommer oftare. Ofta har jag värk på kvällen när jag slappnar av för att somna, samt under natten. Ibland kmr värken när jag, så gulligt, sover middag. 😁 Har gjort det 2 dar i rad nu. Helt underbart! Men fy vad man dreglar i sömnen när man är gravid. Helt fruktansvärt! Jag skäms! 🙈😂

Livingthelife
2019-01-04 18:52
#38

Hade besök hos bm idag. Blev ett snabbt ett då jag hade ett förra veckan som skulle varit veckan innan. Magen växer 1cm i veckan helt klart. Men idag hade busfia ett hjärtslag på 160 då hon var lite aktiv vid tillfället 😂 Pratade även med bm om hinnsvepning och det kommer börja göras från bf om de går. Nämnde även detta med snitt och självklart börja jag lipa! Tur hon är gullig och sa att självklart försöker förlossningen att fokusera så långt det går för en vaginal, men hon förstod min rädsla iallafall :) Nästa besök är inbokat den 18e. Förhoppningsvis kan allt komma igång innan det, körde färdknäppen igår morse, ska väl pröva ikväll med och har även ätit 6 dadlar idag 😝

Flaeder
2019-01-04 19:37
#39

Åh va roligt att höra att din barnmorska är så förstående. :) Och kul å höra att dem försöker starta förlossningen fr.o.m BF. Trodde dem va stenhårda med å vänta till man va överburen med sånt, eller vid nån annan fysisk komplikation, som typ, stor bebis eller vattenavgång utan värkar etc. Idag e inte min toppdag precis. Jag mår illa å har ont magen å är trött å känner mig deppig och asarg samtidigt över tjatet om vattnet har gått å om ja har mer ont nu osv. Det blir tjatigt när nån nämner det, även av välmening, eftersom min hjärna maler samma tankar till mig själv om å om igen också. 😞 Dagens diarré e iaf kommen nu… Haft mkt dålig mage nu i slutet. Så nu ska ja unna mig att åka till affären å ladda upp me mina typiska ont i magen/dämpa illamående matvaror. Men de får bli ett snabbt besök. Man kan inte lita på dessa tarmar. 😩

Livingthelife
2019-01-04 20:05
#40

Ja, hon är riktigt gullig! Skönt att ha en äldre bm som själv har fått 5 barn 😅 Jag passade på att bara fråga henne för sett att många andra tjejer fått tidigare eller inte försen efter bf. Men hon sa att det börjar vi med från bf om kroppen är med på det 😊 Usch! Köp något gott och gosa ner dig i soffan! Hoppas du mår bättre imorgon 💞

Flaeder
2019-01-04 20:52
#41

Jaså? Jag hade ingen aning om att dem sådär snällt kunde fixa det om inte barnet är kommet till BF. Hmm, det låter ovanligt… Men å andra sidan skiljer sig saker inom vården massor mellan olika kommuner och landsting. Galet egentligen. Tack, ja har fått i mig en god mättande macka med lite sallad och kyckling, å lite kolsyrat vatten. Nu e de vila som gäller resten av kvällen. :) Tack ❤️

Annons:
Livingthelife
2019-01-04 23:36
#42

Tydligen diffar de väldigt från landsting till landsting och även från mvc till mvc. 🤔

Flaeder
2019-01-10 04:35
#43

1 dag kvar! Ångrar mig lite nu… Varför ville jag ha barn? 😂 Varför bad jag om mindre sömn, mer oro och ansvar, och en förlossning som gör mig sååå apnervös? Lite sent att ångra sig nu, så de e bara till å bita ihop å ta på sig COOL-brillorna. 😎 Meeeeen, det kanske känns bättre när förlossningen passerat och jag blivit störtkär i bebisen och jag inte kan sluta se på honom. 🤭😍 Tolka mig rätt, jag e skitpepp, ovärderligt tacksam och välsignad, men detta är en läskig resa! iiiiih

Livingthelife
2019-01-10 08:24
#44

Du klarar de Flaeder! Vi är starka kvinnor 😁 Här är 13 dagar kvar nu till bf. Har de senaste 2 dagar gått med 2 sammandragningar i timmen plus lite molande fram och igår var inte ländryggen min vän… Igår kväll började det även bli jobbigt med oömma sammandragningar så fort jag reste mig 😵 självklart har jag även fått det när jag gått på toa inatt. Så nu sitter jag med en färsk ananas smoothie framför mig, lite kvar i kylen och håller tummarna att det snart får vara över här!

Livingthelife
2019-01-11 14:51
#45

Jag måste bara få dela med mig av ren besvikelse igår kväll i sängen! När man får till det med maken, har det skönt och når sååååå pass långt att man inte får kroppen att trilla över den där lilla kanten för definitiv njutning pga magen är lite smått ivägen och att musklerna i ländryggen kör slut så jävla lätt. Jag lovar att jag nästan ville gråta igår 😭 längtar så efter att få bli av med magen. 12 dagar kvar, haft sammandragningar väldigt ofta i 4 dagar nu, lätt molande titt som tätt, en ländrygg som börjar ge upp och nu från igår en svanskota som också gör ont.. 🙄

Flaeder
2019-01-19 10:13
#46

Åh herre min skapare. Jag som tyckte min gubbe var känslig som inte tålde höra ordet slempropp. Jag har fått börja säga propp väldigt kort och snabbt å avsluta meningen ännu snabbare, innan han börjar må illa, haha. Han är väldigt känslig. Men ja må då säga att jag aldrig själv vill höra det ordet igen. Om du lätt blir äcklad av slemproppar, sluta läsa här. :) Jag satte mig på toa imorse, eftersom jag kände att de va dags å tömma tarmen. Samtidigt som jag uträttar mina behov, känner jag att det trycker på i underlivet, i kanalen så att säga. Jag fortsätter ändå att tömma tarmen men inser att det rör sig i kanalen i takt med att jag trycker på. Känns nästan som när en tampong av misstag är påväg ut, så jag är snabb med papper för att kontrollera vad det är som händer. Sitter där sen å klöks på dass, med den största och tyngsta slempropp jag sett i mitt liv, samtidigt som min gubbe sitter å asgarvar utanför, för att han tror att jag råkat skapa en så hemsk odör på dass i samband med tarmtömningen, att jag inte kan hantera situationen där inne. Jag ligger nu på soffan och mår illa av händelsen. Det var traumatiserade. 😂 Jag vill aldrig mer pratar om några proppar. Måtte ungjävlen komma idag nu när jag är 110% "av-proppad" och gått in i vecka 42.

mollyt
2019-01-21 14:05
#47

Hahahahaha!!!

Livingthelife
2019-01-21 17:51
#48

Min ländrygg tar dö på mig! Kan knappt gå 😭

Annons:
Flaeder
2019-01-22 06:20
#49

#48 Jag lider med dig. :( Värme kan vara till större hjälp för ryggen än vad man tror. Har du provat? Jag har kronisk ryggvärk så jag vet vad jag pratar om. Att mjuka upp kroppen i en varm dusch kan göra att man upplever smärtan som lindrigare. Jag själv har svårt att ta mig i och ur just badkar när jag har värk i ländryggen, så det är därför jag rekommenderar en varm dusch istället. Man kan sitta på en pall eller direkt på golvet en stund i lite värme bara. :)

Livingthelife
2019-01-22 07:23
#50

#49 tyvärr, en nerv i kläm som ställer till det :( började i söndags kväll, är lugnt under morgon/förmiddag och sen kommer det under eftermiddagen. Känns enbart när jag står upp och ska lägga tyngd på höger ben :(

Flaeder
2019-01-23 07:36
#51

Hmm… Värt att prova då kan ju vara att gå med tofflor inne för att stötdämpa stegen något, om det är belastning som orsakar smärtan. Jag tänker typ foppatofflor/crocs, nått med gummiqkrig sula, typ badtofflor. (Inte varma mystofflor i tyg.) Jag har t.ex. kunnat minska svullnaden i anklarna genom att gå i innetofflor halva dagarna. Och ute går jag i mjukare terräng. Gräs är att föredra framför asfalt. Eller en någorlunda plan promenadstig i skogen. Fortfarande ingen bebis här, men nu e de så trångt i magen så minsta lilla fis är smärtsam. 😃 Så det gäller å försöka så gott jag kan att tömma tarmen ofta, för att inte få för mycket tryck i magen, för då mår jag illa å får mycket tryck uppåt lungorna, å det kan värka rejält och kännas plågsamt. Jag är supernervös för igångsättningen på lördag. Jag kommer inte kunna sova på fredag kväll. Jag kommer nog vara hysterisk hela dagen. Jag har hört så många negativa kommentarer om igångsättning, ofta med fokus på att förlossningen blir långdragen och ineffektiv. Men ja hoppas ja kan få en ganska normal förlossning iaf. Känns nervöst. Är lite rädd för hur lustgasen ska upplevas också. Jag hoppas den kan va till lite hjälp iaf. 😞 Usch, nu blev ja lite skraj. Men kan inte föreställa mig hur vacker min son kommer att vara. De e så fantastiskt att ja ska få se honom nu i helgen. Det kommer nog lysa om honom, och om mig med. 😍

Bjallstal
2019-01-23 13:22
#52

Flaender min mamma blev igångsatt med min yngsta syster och min bästa vän med sin yngsta, och de båda hade grymt positiva upplevelser. Mamma blev uppkopplad till dropper vid 11 och strax efter 15 föddes min lillasyster. Ungefär så smidigt gick det för min kompis med. Det kommer gå hur bra som helst ❤️

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…

Förväntansfull
2019-01-23 14:36
#53

#51 jag blev igångsatt pga vattenavgånh o har en positiv upplevelse av de hela, klart de var tufft men det är ju en förlossning i sig. Ryggmärgsbedövning o lustgas hjälpe oerhört mycket ! Tog 18 h från att de satte igång, hade svårt att få ut bebis så de fick klippa efter 2 h krystande men tycker inte att det var/är så farligt. Som sagt, ja trodde de skulle vara värre att föda barn än va det var :) Du kommer tycka att de ör värt varje sekund av smärta nör guldklimpen är ute<3

Flaeder
2019-01-23 15:26
#54

Tack för att ni delar med er av era positiva ord. Det är allt för sällan folk delar med sig av det goda delarna och erfarenheterna. Tack snälla! :) Jag förväntar mig nog det allra värsta tror jag. Jag känner mig såååå redo, fast ändå inte. Jag har en superbra partner så det kmr gå kanon tror jag.

Bjallstal
2019-01-27 20:41
#55

Alltså dessa förvärkar, jag orkar snart inte mer. Suck, ilväll är de värre än någonsin. 3 dagar till bf

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…

Annons:
Livingthelife
2019-01-27 20:43
#56

Idag fick jag hormonpåslag. Hårddisk D bara upp och slutade fungera idag och jag har suttit och stor bölat! Maken garva och trösta mig 😂 Orkar inte mer nu 😝 bf+4

Flaeder
2019-02-01 18:11
#57

Min son föddes för drygt en vecka sedan och har legat på neonatal ett par dagar pga. väldigt tuff start. Vi har hela familjen haft ett helvete sedan jag åkte in för igångsättning, som vart helt misslyckad och som slutade med akut snitt, och jag fick en kraftig infektion där efter. Har varit en så traumatiskt upplevelse. Så jag tänker inte dela med mig av mer, med risk för att skrämma upp någon januarimamma. Önskar er blivande mammor bättre lycka. Jag hoppas att vi blir utskrivna snart.

Bjallstal
2019-02-01 18:38
#58

Åh Flaender hoppas allt blir bättre för er allihopa. Min januaribebis blir en februaribebis istället. Bf + 2 idag och hon stannar nog några dagar till. Eller så kommer hon imorgon fm när vi ska planera och beställa kök på Ikea

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…

Förväntansfull
2019-02-02 21:50
#59

#57 tråkigt att höra men hoppas bebis mår bra och att du blir av med infektionen snart! Styrkekramar till er <3

mollyt
2019-02-03 13:41
#60

Men #57 usch vad tråkigt att höra! Jag sänder tankar och cyberkramar och hoppas att ni är på benen snart och får hjälp att bearbeta ert trauma!

Flaeder
2019-04-02 00:36
#61

Hej :) får väl förklara lite vad som hände… En "kort" version om vad som hände. Inget för känsliga läsare. Jag åkte ju in för igångsättning… Då 1,5cm öppen. Det tog drygt 3 dygn att få igång värkar om jag minns rätt. Värkarna var svaga rent förloppsmässigt, men dem var starka som i smärtsamma. Jag hade inga pauser i värkarna, så jag låg med en enda lång värk i ca 12h med nästan konstant lustgas och hade extremt svårt att kommunicera. Jag hade 5-10 sekunder ibland där jag långsamt och väldigt hög kunde förklara vad jag kände. Visade sig senare att livmodern var irriterad och konstant spänd av all avföring som låg i fostervattnet. Dem avslutade förlossningsförsöket pga. värksvaghet å jag fick ett akut snitt. Vid snittet mår jag fysiskt och psykiskt dåligt. Jag mår illa och ber om hjälp att få kräkas bara några sekunder efter att barnet lämnar magen. Mitt tryck faller och jag är så borta att jag inte ser barnet när det snabbt hålls fram åt mitt håll. Snabbt för dem bort barnet som fötts med avföring packat i näsa, munhåla, svalg och lungor, och kopiösa mängder avföring väller tydligen ut ur min mage. Dem hade aldrig sett något liknande. Mitt barn får, samtidigt som jag tuppar av på operationsbordet, vägen från näsa ner till lungor rensad av barnläkare, och får snabbt där efter hjärtmassage i sju minuter, (tydligen mycket ovanligt att dem utför detta på nyfödda) för att sedan föras bort till neonatal för att endast behandlas för ett enklare besvär samt för lite extra övervakning pga. den tuffa starten. Han återhämtade sig otroligt snabbt. 4 dagar på neonatal var allt som krävdes. 10h efter hans födsel möts vi första gången. Han var så fin, men det var lite svårt att känna några kärleksfulla känslor när jag var så utmattad. Inget blev eller kändes som jag hade trott och föreställt mig. Vid denna tidpunkt kunde jag sitta upp. Jag bättrar sen på mig och kan både stå och gå och min kateter tas bort. Några timmar senare får jag hög feber och attacker där jag skakar och har extrem frossa som sedan visade sig vara ett livshotande tillstånd… blodförgiftning. Jag skrevs ut efter ca 1 vecka, och min partner fick ge mig blodförtunnande sprutor i låret hemma, samt hjälpa mig duscha, gå på toaletten och stötta min kropp när jag skulle sitta eller ligga. Jag klarade ingenting ensam i nästan tre veckor. Det var fruktansvärt. Jag var även så sönderdrogad på BB av alla mediciner, så jag hade ingen tidsuppfattning, förstod inte helt och hållet varför jag var på sjukhuset och somnade när jag skulle pumpa, amma eller sondmata barnet. Jag var inte min partner behjälplig alls. Så… Någon amning blev alltså inte heller aktuell till sist. Men jag mår bättre idag. Jag är i princip fysiskt återställd, förutom bukmuskulaturen osv. som man ju kämpar med många månader framöver. Men jag kommer aldrig mer föda något barn. Jag vill aldrig utsätta min partner igen för upplevelsen då han trodde han skulle mista oss båda samtidigt. Och jag vill aldrig ligga och känna "nu dör jag", som jag faktiskt gjorde då febern var uppe i 42 grader. Jag har definitivt blivit skadad av denna händelse, och räds för att bli både gravid igen och sjuk. Jag är dock i slutändan ändå tacksam över att jag lever, fick en alldeles underbar pojke som mår bra idag, och att min partner och jag kommit varandra så mycket närmre efter allt vi gått igenom tillsammans. Vi är varandras allt. Jag har träffat psykolog och så… Saker går åt rätt håll. Hoppas era förlossningar gått finare och att era bebisar växer…men inte fööör fort hehe. ;)

Bjallstal
2019-04-02 21:54
#62

Fy Flaender, lider verkligen med dig. Tur att ni båda klarade er<3

Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…

Annons:
Upp till toppen
Annons: