Annons:
Etikettallmänt
Läst 5353 ggr
emmaaaa
2018-07-16 07:50

Försök till igångsättning imorgon, omföderska.

Imorgon går jag in i vecka 40 (39+0) och ska bli igångsatt, eller försöka bli det i alla fall pga snabb första förlossning. Det dom ska försöka göra är att ta hål på hinnorna för att det ska bli så "naturligt" för kroppen som möjligt eller göra en hinnsvepning. Men allt beror på hur mogen livmodertappen är eller om jag börjat öppna mig något, annars kan dom inte göra det om jag fatta allt rätt. Är det någon som gjort något utav detta i denna vecka eller kanske tidigare? Jag har en stark känsla av att det inte kommer funka bara för att haha…… att min kropp inte är redo. Bebisen ska va fixerad, dock har rörelsemönstret ändrats totalt så det känns som hon ligger i säte nu. Men har fortfrande dom där "knivhuggen" mellan benen så hon ligger säkert rätt. Men annars har jag lite sammandragningar då och då, börjar känna ett tryck i rumpan (vilket jag kände innan första förlossnignen också), sammandragningaran börja ge liiiiite molvärk ibland. Men det är typ allt jag känner, så känns inte som jag börjat öppna mig eller har en mogen tapp.. Är det någon som vill dela med sig som gjort samma sak där det funkat/inte funkat?! Nyfiken på att höra allt :)

Annons:
MonicaLagerquist
2018-07-16 07:53
#1

Lycka till idag.

Stolt ägare till fem La permer

Fien
2018-07-16 08:05
#2

Jag gjorde två hinnsvepningar med barn 2. Den första gjordes runt vecka 37 och gav mycket molvärk men inget mer, var då öppen ca 1 cm. Den andra gjordes i vecka 39+4 (öppen ca 1,5cm) och hon är född 12 h efter att den gjordes med en snabb förlossning på 1,5h. Lycka till idag, hoppas bebis kommer ut!

[Thiah]
2018-07-16 08:45
#3

Jag är igångsatt med båda barnen i v38. Andra gången gick det mycket bättre och det har räckt för mig att få en "ballong" som vidgar livmodertappen och sen att dom tagit hinnorna så vattnet gått. För att få en ballong räcker det att du är1 cm öppen vilket du säkert är :) Lycka till

Sarah
2018-07-16 10:57
JonnaB
2018-07-16 19:25
#5

Jag blev igångsatt v 36! Var öppen 5cm så de tog hål på hinnorna Det tog 3,5h efter det tills hans var ute

mollyt
2018-07-16 20:49
#6

Lycka till!

Annons:
emmaaaa
2018-07-16 22:14
#7

Tack snälla alla för era svar :) Får hoppas jag har samma tur som er att dom lyckas få i gång mig så jag slipper va rädd för att föda hemma eller på vägen in (har ganska långt att åka)… Just nu har jag inställningen att det inte kommer gå för att inte bli allt för besviken imorgon haha. Och tack för alla lyckoönskningar :) Har fortfarande inte fattat att vi kanske har en till liten skrutt den här veckan haha

RoxannaS
2018-07-17 11:36
#8

Åh vad spännande! Uppdatera gärna om du orkar. Jag blev igångsatt i vecka 39+1 tror jag det var. Var öppet 3 cm. Tog hål på hibnorna och i med värkstimulerande dropp.


Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!

Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
emmaaaa
2018-07-17 18:19
#9

Det gick sådär haha! Jag fick ett hysterisk sammanbrott av nervositet och miljoner känslor när vi kom, så jag bara grät och grät och grät! Så jag fatta inte helt va dom sa för jag va helt uppe i mitt kaos i skallen.. Men om jag fatta det rätt va jag mogen men ändå inte tillräckligt, tappen va mjuk men en bit kvar. Tror hon sa jag va öppen ca 2 cm. Så hon gjorde en ordentlig hinnsvepning sa hon och fy helvete va det gjorde ont! Jag va inte beredd på smärtan så redan då börja jag tjuta haha…. hooooormoner…… Men eftersom jag grät så otroligt mycket och dom såg och läste i min journal att jag inte mådde så bra av att va gravid mer. Har varit sjukskriven hela graviditeten pga extremt gravidillamående och dåligt järn och hb värden. Så dom sa att det snällaste för kroppen är att låta allt ske av sig själv, vilket jag känner med. Men dom sa även att dom kunde sätta igång mig här och nu, jag fick bestämma själv. Då börja jag gråta ännu mera för jag inte kunde ta något beslut, ville bara hem till dottern, ville inte föda barn eller ha ett barn till (fast det vill jag ju såklart).. men miljoner hormoner igen hahaha. Jag hade såklart sovit mega dåligt inatt och vakna kl 5 och kunde inte somna om, fick inte i mig frukost så hela jag va bara kaos. Så då bestämde vi att vi skulle åka iväg i någon timme, äta lite och fundera vad jag ville :) Så vi gjorde det och jag hade nästan redan bestämt innerst inne innan vi åkte från förlossnignen att jag inte ville tvinga kroppen till något. Så vi åkte tillbaka efter lite mat i magen och jag lugnat ner mig och sa att jag ville vänta lite till :) Så på torsdag ska jag tillbaka, då sa dom att dom med största sannolikhet kommer sätta igång mig och att vi inte åker där ifrån innan bebis är ute :) Dom trodde att kroppen skulle va redo då för att den ändå va ganska i fas nu men inte riktigt. Får se om hinnsvepningen gör något innan, känner dock ingen skillnad alls. Möjligtvis att trycket mot rumpan kommer oftare, sen blöder jag nu efter dom svepte runt. Inte att det rinner, men när jag kissar kommer det blod och det är blandat med sega tjocka flytningar som är blodiga. Hon sa också att bebisen är väldigt långt nere :) Så det har varit en dag med mycket känslor, det här med syskon skrämmer mig verkligen.. är så rädd för vad min lilla mammagris här hemma ska känna och tycka.

RoxannaS
2018-07-17 18:26
#10

Vad spännande! Snart i mål då! Förstår dina känslor. Mår lika skit jag. Dåligt järn å hb å kräks osv. Hyperemesis.. Kommer troligtvis också få sättas igång tidigare. Är i vecka 29, 30 på torsdag. Så får se hur långt jag orkar. Känner mig helt färdig som människa redan å känner att psyket börjar ta stryk. :/ Hoppas de drar igång av sig själv. Tyckte min igångsättning med sonen var rätt snäll. Var öppen 3 cm å tog hål på hibnorna och värkstimulerande dropp bara så skötte sig resten själv. Gick väl på ca 5 timmar. Så jag hoppas du får en lika snäll igångsättning om de nu blir en. Kram


Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!

Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
mollyt
2018-07-17 19:22
#11

Kram på dig #9 bra att du fick samla dig och ta ett eget beslut. Jag håller tummarna för dig! Hur gammal är dottern?

emmaaaa
2018-07-17 22:07
#12

#10 Ja exakt samma här, så förstår att du lider! Jag läste att du fick järndropp i en annan tråd (Eller tänker jag fel nu hihi), det fick jag med och det hjälpte massor för mig :) från att ha värden som verkligen låg på botten till att ha nästintill normala :) Hoppas det funkar för dig med! Hoppas du kan få bli igångsatt! Man ska ju också ha krafter till att få ut bebisen!.. Gud det låter helt underbart :) önskar innerligt att det blir liknande för mig med! Är så rädd för dropp för jag bara hört skräckhistorier om det, men för dig lät det ju som det flöt på riktigt bra och smidigt :) #11 tack snälla rara :) Det känns nu under kvällen att jag tog rätt beslut, ligger i sängen och kollar på film med dotter som precis somnat så gott brevid mig! Tanken slog mig att undra om bebis hade varit ute nu om jag valde det andra alternativet. Men jag tror jag behövde få ut alla miljoner känslor och bara gråta sönder haha. Nu känner jag mig mer redo, dottern och jag satt och prata om att snart kan lillasyster ocksp ligga här i sängen och kolla på film med oss. Och så skratta hon och sa "jaaaaa" jätte glatt haha ❤ Hon är ganska så exakt 2,5 år :) och verkligen mammas lilla flicka haha. Så enda den jag plussa har jag haft en ångest känsla av att jag sviker henne, låter helt galet! Men är så rädd att hon ska känna sig åtsidosatt eller att hon tycker att jag inte ger henne all den kärlek hon vill ha. Och jag brottas fortfrande med dom känslorna så därför vill jag bara att lillasyster ska komma ut, så vi kan bli en familj på fyra! Så jag kan släppa min "ångest" och se att allt bli förhoppnigsvis super bra :) Man är ju lite rolig, ena sekunden så längtar jag så otroligt mycket efter bebisen och ser framför mig hur bra allt kommer bli och va mycket mysigt vi har framför oss och sen ena sekunden gråter jag för jag känner att va tusan har vi gjort haha. Kram på er och tack för all pepp ❤

Fien
2018-07-18 07:07
#13

Hoppas det drar igång under natten! Vi har också ganska exakt 2,5 år mellan våra. Jag tycker det har varit perfekt! Stora är (och var) tillräckligt stor för att förstå och man kan prata och förklara för henne. Vi har låtit henne vara med och hjälpa till och hålla lillasyster från början. Sen har vi också varit noga med att hon får egentid med mig och så får pappa ta bebis en stund. Idag är de 3,5 och 1 år och oftast är de hur gulliga som helst mot varandra. Lite avundsjuka kan det bli emellanåt, framförallt om mig när jag kommer hem från jobbet…. men det går att lösa och att se kärleken mellan dem är så värt det! Det kommer att bli superbra för er också!

Annons:
Sparven88
2018-07-18 07:43
#14

#12 det där med att svika barn nr 1, jag känner så väl igen det! Men jag tror jag har nämnt det tidigare i någon tråd, men jag tyckte det var så fint så jag skriver det igen.. min sambo sa till mig då jag kände precis som du" Du sviker inte vår son, vi ger honom det finaste man kan ge någon. Ett syskon som alltid står vid ens sida i vått och torrt" Och nog är det väl så? Kram och lycka till! ❤

mollyt
2018-07-18 10:30
#15

Jag försöker tänka som #14 att jag GER dottern ett småsyskon och inte att jag TAR något från henne. Hon kommer vara 2 år och 8 månader när bebisen kommer (om det blir på BF). Jag försöker vara positiv och tänka att det kommer bli bra. Så har ändå storasyster fått vara hemma med mig tills dess så hon är van med mycket vuxen egentid.

Sarah
2018-07-18 11:27
#16

Känslorna om att svika försvinner ju dessutom allteftersom första barnet blir äldre. Vid 2-2.5 tyckte jag att den biten var riktigt jobbig. Men nu vid 3 så känns det inte jobbigt alls. Dottern blir 3 om en vecka och lillasyster kommer ngn månad efter det. "Stora" dottern har ju nu en god förståelse för vad som kommer och är jätteglad över att bli storasyster. Hon förstår att det kan bli lite jobbigt ett tag och att pappa och hon kommer göra mer saker tillsammans (väldigt mammig och föredrar att bara vara med mig). Det var i april hon verkligen fattade att det skulle komma en bebis och det var jobbigt då, men allt eftersom så blir hon gladare och gladare. En 2 åring har det kämpigt med att dela mamma, men en ex 3- 4 åring borde tycka att ett syskon är bra, så tänker jag nu :)

[Thiah]
2018-07-18 14:56
#17

Joel var 3 å och 7 månader när Adam kom. Nu när Adam är över 8 månader och mer krävande har svartsjukan börjat komma på ett annat sätt. Men samtidigt har dom också börjat leka ihop redan. Adam krypjagar gärna Joel och dom har ibland nån sorts brottningsmatch. Så jag tänker att bara Adam börjar gå och hänga med lite bättre kommer dom ha superskoj.

jackiejohn
2018-07-18 15:44
#18

Har ganska så precis 2 år och 1 månad emellan mina och det har varit och är jättegoa med varandra, äldsta hade inga problem med att förstå :)

emmaaaa
2018-07-18 18:53
#19

Tack för ni delar med er av era erfarenheter ang syskonbiten, det är väldigt intressant att läsa :) Det gör att jag blir lugnare! Känner fortfarande absolut INGENTING efter hinnsvepningen…… så den verka nog inte funka helt haha. Men det kommer fortfrande mycket slemmiga och blodiga "flytningar", kanske att det är slemproppen? För det är ganska mycket som kommer. Får se vad dom säger imorgon och om hinnsvepningen gjort någon verkan :) kl 9 ska vi va där och om jag fatta det rätt åker vi inte där ifrån utan bebbe denna gång 🙈.

RoxannaS
2018-07-19 10:39
#20

Nä du har helt rätt om järndroppet. Bm kollade igår och då låg det på 108 .. Låg på 109 innan droppet. Så de verkar inte funka. :( Så spännande. :D


Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!

Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
Annons:
emmaaaa
2018-07-20 07:06
#21

Men nej är det sant… Hur snabbt tog dom proverna? För mig gav det inte resultat förens 2 veckor och det var då det börja visa på proverna att det gått uppåt. Hon kom igår 😍, igångsättningen gick hur bra och smidig som helst 😃 Dom fick hål på hinnorna och sen drog det igång. Nu längtar vi hem till storasyster 😍 hihi

[Thiah]
2018-07-20 07:15
#22

#21 grattis :)

Sparven88
2018-07-20 07:54
#23

#21 Stort grattis! =)

Hooked on a feeling
2018-07-20 09:28
#24

Grattis till tjejen!

SimsBrooke
2018-07-20 09:51
#25

#21 Grattis :D

Medarbetare för The sims ifokus
](http://thesims.ifokus.se/ "The sims ifokus")Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

mollyt
2018-07-20 10:03
#26

Grattis! Skönt att höra att det gick bra!

LaSadie
2018-07-20 13:44
#27

Grattis!!!

Annons:
Sarah
2018-07-20 16:58
#28

Vad skönt att höra att allt gått bra :)

MonicaLagerquist
2018-07-21 08:34
#29

Grattis.

Stolt ägare till fem La permer

RoxannaS
2018-07-21 13:20
#30

#21 Åh grattis! Vad skönt att höra! :) 5 dagar efter. Tog bara stick i fingret. Skulle ge full effekt på en vecka sa dem till mig. Så hade gett upp om att de hjälpt. Men de är flera som jag frågat som sagt 2 veckor. Så hoppas väl lite till.


Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!

Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
Upp till toppen
Annons: