Annons:
Etikettallmänt
Läst 2970 ggr
emmaaaa
7/3/18, 3:09 PM

Hur mådde ni dagarna innan ni födde? :)

Tänkte att det kunde va lite kul att läsa såhär strax innan BF :) 20 dagar kvar till bf för mig, har sen i lördags börjat må så himla konstigt. Kan inte sätta ord på vad det är men mår inget bra. Jätte trött, börjar må illa och vill spy (men har ej gjort det ännu), så fort jag gör mig får jag mycket sammandragningar/förvärkar som inte gör jätte ont men dom är obehagliga, hungrig, känner mig bajsnödog men jag är förstoppad så det är inte direkt som att det kommer något :), lite svimmig och extremt varm (men det kan ju beror på värmen ute haha). MEN! gick över 1 vecka med dottern så jag tror inte ett dugg på att detta skulle betyda att något är på g, eller snarare vågar jag inte hoppas haha. Med dottern mådde jag illa och fick diarré samma dag som hon föddes, men det va allt och inget innan :)

Annons:
mikkan01
7/3/18, 4:09 PM
#1

Kände nog inget speciellt alls fram tills vattnet gick. Var lite halvrisig i magen de sista veckorna men annars var allt som det brukade, var ute och traskade i skogen och plockade svamp dagen innan vattnet gick ;P

~mikkan

Sparven88
7/3/18, 5:02 PM
#2

Jag satt precis sm du (och så många andra!) och letade tecken, men jag mådde precis som vanligt. Jag var beräknad söndagen den 3 juni, och hela veckan efter så hade jag rätt mkt sammandragningar på kvällarna, men de försvann sen på natten. Vaknade på torsdagen, den 7 juni och hade lite ont i magen och ryggen. Trodde att det berodde på att jag sovit på soffan. Men strax efter att jagvaknat så började jag få rätt så regelbundna värkar. De kom medn8 minuters mellanrum. De höll på så hela dagen, men vid 17 kom de tätare och var lite kraftigare, så vi förstod att det var på allvar. Vi ringde ut farmor för att passa storebror, var inne på förlossningen strax innan 22, sen är dottern född 01.20 :)

NinniH
7/3/18, 6:12 PM
#3

Vet inte om jag hade så mycket känningar i övrigt, mer än att jag fick vad jag trodde var lite mer smärtsamma sammandragningar. Tänkte inte alls på att förlossningen kunde vara igång, med tanke på att det var typ 20 dagar kvar eller så. Men det var förvärkar som jag gick med i nästan 3 dygn innan jag fick nog och vi åkte in.


Zvintos
Uppfödning av Dvärgvädur Rex med stamtavla

[Kijsen]
7/4/18, 7:17 PM
#4

Hade inga känningar alls, mådde hur bra som helst. Kanske lite kass i magen o lite tröttare än vanligt. Men annars sov jag till 10-11 o gick runt i pyjamas långt in på eftermiddagarna om jag inte skulle iväg 😄

Hooked on a feeling
7/5/18, 1:19 PM
#5

Ny här! Har bf om 3 veckor och jag håller på precis som du och letar tecken för fullt! Mina sammandragningar/förvärkar har börjat göra ondare, först var de bara obehagliga men de känns som sagt ondare nu sen några dagar tillbaka. Har mycket mensvärkskänsla och är galet rastlös samtidigt som kroppen är helt slut. Emellanåt så ilar det till både i rygg slutet och magen och blir ett ont tryck neråt (kanske bebis börjar fixera sig?). Vet inte om man kan leta efter så mycket speciella tecken egentligen eftersom alla graviditeter är olika..? Men spännande är det!

mollyt
7/5/18, 1:25 PM
#6

Mådde som vanligt tills det var igång typ. Möjligen att magen fungerade lite bättre och var mindre förstoppad precis där på slutet.

Annons:
emmaaaa
7/6/18, 12:34 AM
#7

Så kul att få läsa om hur det va för er :) Tack för ni delar med er! Jag mår bara sämre och sämre för varje dag som går, men ingen bebbe på g ännu vad jag tror haha. Magen har nog sjunkit lite mer sen någon dag tillbaka och att eventuellt lite av slemproppen gick förut eller om det va en flytning. Men denna va mer åt det sega hållet och grön/genomskinlig, vilket inte mina flytningar varit innan. Men det behöver ju inte betyda ett shit haha.

Sparven88
7/6/18, 1:50 AM
#8

#7 Ang slemproppen.. jag trodde också att min gick flera gånger innan det drog igång. Med sonen gick den aldrig, så jag visste inte hur drn skulle se ut.. googlade och läste "du vet när det är den" Och ja.. det kan jag hålla med om. Det gick inte att ta miste på vad det vsr för något när ddn väl släppte i omgångar. Däremot fick jag ocksp segare flytningar den sista tiden. Lite som äl-flytningar konstigt nog.

emmaaaa
7/6/18, 5:42 AM
#9

#8 Ja jag minns inte hur det va med dottern riktigt haha.. Om den gick då (men har för mig det och då kom hon inte ändå haha), men googla lite igår och alla skriver verkligen så olika om hur deras slemmpropp såg ut. Mer än att alla skriver att det är som snor och geleigt typ, vilket denna va igår. Men det kan inte va hela som släppte i alla fall (om det nu va den). Ja men precis, för det har jag med fått. Under hela graviditeten har jag haft mer flytningar en vanligt och nu som du beskriver mer som vita sega ägglossning flytningar i slutet. Men just som den igår va något annat. I vilket fall lär det ju märkas :) och jag har ändå inga erfarenheter av att fölossningen startat pga släppt slemmpropp. Så hoppet om att lillsyrran ska komma inom det närmsta höjdes inte direkt ändå haha. Blev snarare livrädd istället HAHA. Har fortfrande inte riktigt fattat att ett syskon är på väg 🙈

Sparven88
7/6/18, 6:30 AM
#10

Haha ja det där med å bli livrädd.. ja jag känner igen det där. Jag hade min sån stund på förlossningen, när jag insåg att jag inte skulle hinna få epidural, utan föda utan smärtlindring. Då blev jag livrädd.. Men det gick förvånansvärt bra. Jag trodde ju att jag skulle dö, men det gjorde jag med sonen också (haha lustigt syftningsfel i den meningen… lät som att jag dog. ) och då hade jag ändå epidural. Troligtvis tog den inte ordentligt. Jag var jätteorolig innan bebis kom, för hur det skulle bli här hemma med storebror och allt. Men från första stund har det känts så naturligt att ha lillasyster här. Storebror är så sjukt stolt, vi kan inte ens möta folk i byn innan han ska peka ner i vagnen å berätta att det är hans lillasyster. Igår när vi var ute och gick så säger han helt appropå " Hon försvinner inte!" Han var orolig att hon skulle försvinna. Så nog katten är han stolt, trots sitt burdusa och oförsiktiga sätt mot henne.

Millan90
7/6/18, 7:49 AM
#11

Oh de där med att känna skräck inför förlossningen gör jag med, elr jag känner mig mer rädd för att jag inte ska typ acceptera vad som händer, känner absolut ingen längtan alls efter den lilla utan nästan tvärtom, vilket är så sjukt jobbigt för det känns så fel att känna så :/ så ju närmare (27 dagar kvar) bf jag kommer desto mer deprimerad känner jag mig och jag vågar inte prata om det då de känns så skamfult :'( vill ju så gärna se fram emot de istället och glädjas över vad som ska komma ❤

emmaaaa
7/6/18, 10:06 AM
#12

Oh #11 ❤ Jag förstår dina känslor till tusen och att känna "skam"!!! Jag har pendlat med min känslor hela graviditeten också och känt ofta att varför skaffa vi egentligen ett till barn, allt är ju så bra! Som jag skrev innan så vill jag inte ha någon förändring och det har jag inte vågat prata så mycket om heller förens i förrgår hos barnmorskan. Fast jag känner såhär enbart för jag är livrädd att dottern på 2,5 år ska ta detta hårt! Och jag kommer inte klara av det! Jag vet och förstår såklart att det är vanliga känslor från storasyskonet, men det gör tyvärr inte att det känns bättre för mig!. Hon är min lilla lilla tjej och verkligen mammas lilla flicka och jag vill alltid kunna lägga 110% på henne så som jag gör nu! Men det är känslor som jag måste arbeta med, för jag vet ju att det inte kommer gå att ge henne 110% uppmärksamhet när lillasyster kommer. Det är nu jag börjar längta efter bebben och känner att det här kommer bli hur bra som helst, att jag kan se framför mig mina tjejer tillsammans. Mina alldeles egna underbara barn ❤ Och hon har börjat älska att ta hand om sina dockor som hon annars inte brytt sig om, så jag tänker att det kanske är hennes sett att förbereda sig (om man kan säga så haha). Och jag tänker att hon kanske kommer älska att få hjälpa till med lillasyster 😍 Så jag hoppas verkligen det blir som du skriver #10 😃❤ låter helt underbart att storebror känner sådär, vilken lycka och stolthet! Blir helt varm i hjärtat att läsa! Hur gammal är din son? :)

[Kijsen]
7/8/18, 12:02 AM
#13

#11 Tycker verkligen du ska ta upp dina känslor med din barnmorska som kan ge dig samtalsstöd ❤️ du ska inte känna någon skam för hur du känner, du är inte ensam och det finns hjälp att få. Många kramar ❤️!!

Annons:
Sparven88
7/11/18, 4:22 AM
#14

Jag var som sagt också jätterädd för hur det skulle bli med två, om jag skulle räcka till till dem båda. Min sambo förklarade flera gånger för mig att jag gör det, uppmärksamheten tas ju inte från samma kaka, utan sonen har en kaka med 100% och bebis en med 100%. Det är ju detsamma som kärleke, de får ju inte 50% var (som jag nästan trodde under grav…) utan där är också 100 %. Sambon förklarade att jag ger ju 100% utav det jag kan till sonen. Men jo, ibland känner man sig otillräcklig. Sonen har den här veckan börjat bråka rätt mkt, söker liksom den negativa uppmärksamheten..jag tänkte försöka idag och ge honom positiv innan han börjar söka efter den negativa och se om jag märker skillnad. Sonen blir 3 år nu i höst. Nej, nu har nog bebis somnat igen efter mat och blöjbyte. Jag hoppas på att kunna göra detsamma! 😴😴

mikkan01
7/11/18, 12:01 PM
#15

#11 Jag kände precis som du, jag såg inte alls framemot det utan låtsades vara förväntansfull för det var ju så man skulle vara. Jag ville helst att han skulle stanna kvar i magen för alltid för att jag skulle slippa möta honom och gå igenom en förlossning. Hade sån grym ångest på väg in till förlossningen och frågade sambon flera gånger om vi verkligen gjorde rätt val, varför ska vi ens ha barn osv. Idag har vi en underbar liten kille och jag ångrar absolut ingenting. Jag var bara så himla rädd och orolig att jag inte skulle ta till mig honom. Snart är han 1 år och han är det absolut bästa jag har :) Hoppas du får känna den glädje du vill känna (för tro mig det var det enda jag ville och till slut fick göra). Du är inte ensam om dina känslor! 🌷❤

~mikkan

Upp till toppen
Annons: