Ibland så kan man behöva en liten knuff i rätt riktning, det är inte alltid man behöver sätta in stora medel till att få en bebis. Så jag tycker absolut att ni för er egen men också eran framtida bebis skull söker er till sjukvården. Köerna är långa så det kan ta lång tid innan hjälpen kommer. Jag vill även säga att du/ni inte är ensamma! Det är många som lider i det tysta och som kämpar utan framgång. Många skulle nog i dagens läge säga ”lätt för dig att säga” till mig. För idag har jag tre barn. Men jag har redan från start varit väldigt öppen med att våra barn (utom det sista) har tagit LÅNG tid att få till. Jag har under mina år som vuxen nästan vara hört om personer som det tog sig på 1-3 försöket. Och jag har haft en tanke om att OM jag är öppen och berättar hur det varit för oss så kanske det ger andra personer hopp om att även de ska lyckas. Och att det inte alltid är så lätt. Om du vill ha en fin tanke; så är det så att om några år så ser du ditt lilla barn springa där omkring dig. Och om det hade tagit sig en månad tidigare eller senare så hade det inte varit just den lilla specifika individen ni hade haft hos er. Så det rar lite tid ibland för att få just den där specifika lilla människan in i erat liv ❤️ Kämpa på, men dra er inte för att söka hjälp! Ibland behövs små nycklar till en lyckad kombo

Förstår precis hur det är. Man kommer till en gräns då de inte är roligt längre. Överallt finns det plötsligt gravid-magar. Och snart har minst 5 personer lågt ut ultraljudsbilder på sociala medier. Jag slutade träffa mina vänner som hade barn bara för att de gjorde för ont. Men de är inte rätt de heller. Åren går och ännu ett minus på graviditetstestet och man tror att man aldrig ska få bli mamma. Allt jag kan säga är att ge inte upp och det värsta någon kan säga är att sluta tänk på de då händer det. Ja hur lätt är de då när det är de ända man vill?! Men det var faktiskt så för oss. Jag önskar dig all lycka! Kram

#2 vi kämpade LÄNGE och fick även vi den kommentaren från både höger och vänster ”tänk inte på det så kommer det”. Sanningen är den att stress såklart inte är bra MEN har man försökt aktivt i ett år utan framgång, och man testat ALLT sex varje/varannan på ägglossning. Då är det inte hjärnspöken endast som spelar in, utan det handlar oftast om andra faktorer. Ex pco eller slöa simmare. Jag har alltid haft regelbunden mens men har förmodligen sällan ägglossning. Så därför tog det tid för oss… Jag vet att alla tycker sig tro ha rätten att säga den kommentaren, men jag tycker den är otroligt otrevlig. (Detta är inte riktat till dig utan till kommentaren i sig, så ta inre åt dig) men för att andra ska förstå att man inte säger så, för det är sällan därför det inte tar sig.

Känner med er som försöker bli gravida. 

För mig tog det 5 år innan jag blev gravid. Vet inte om det var för att jag kopplade bort det hela när jag studerade för då blev jag gravid. Var höggravid när jag tog examen. De andra två barnen har jag ca 2 år emellan. 

Men jag minns hur ledsen jag var varje månad när mensen kom. Och alla kommentarer om "är det inte dags", "när ska du ha barn" och liknande. 

Människor borde tänka till lite grann innan de kommer med sådana kommentarer, det finns de som inte kan få barn, det finns de som det tar tid för, det finns de som kan ha fått missfall etc. 

Jag har en dotter som är 30 år nu. Hon har inga barn, men jag frågar aldrig något om hon vill ha barn, försöker eller så. Det är hennes sak och hennes sambos. Inte min sak att lägga mig i för jag vet att det kan såra något oerhört. Vill hon berätta så lyssnar jag men jag tvingar inte på mig henne med frågor.

#1 Vet precis hur det är! Blir det aldrig min tur?! Frågan man ställer sig 700 gånger om dagen typ. Kan inte heller glädja mig åt andras graviditeter utan håller mig undan lite faktiskt då jag vill bespara mig lite tårar o smärta. Vi får så mycket kommentarer också så som ” är det inte dags snart nu när ni varit ihop så länge” ”ni är ju så barnkära”. Jo vi har försökt länge och fått två missfall har vi börja säga till folk för vi orkar inte mer nu! Då skäms dem o får dåligt samvete ( med all rätt om du frågar oss) Vi ska börja med letrozol nu (hormonstimulering) då jag tydligen har pco. Konstaterat efter utredning. Ett tips från mig är att söka hjälp så man vet vad bekymret är (om det finns något) så man kan få hjälp! Jag hoppas de räcker med letrozol för oss men de återstår att se. Håller tummarna för dig! Kram

#5 jag är väldigt svamlig så får lätt putmage, så körde med samma mynt. Folk sa som om dom tävlade om att vara först ”nämen är du gravid, grattis”. Och vi kämpade med att bli så till slut sa jag till varenda ”är du gravid”. - nej jag är bara fet. Och då skämdes de i regel och höll tyst i fortsättningen. Blir så arg på folk som haglar kommentarer! Har dom kollat så du inte behöver levaxin#5? Min väninna fick upprepade missfall så fick lägsta dosen levaxin då hon hade gränsvärde och inte behöll graviditeterna, vilket gjorde att de nu har en son på 2. Tror även att det är vanligt när man haft upprepade missfall och söker hjälp att de sätter in på fertilitetskliniker, för det är relativt vanligt men lätt medicinerat.

#6 önskar folk kunde tänka sig för innan de frågar. Kom o tänka på när jag svarade på denna frågan : när ska din mage börja växa då? Mitt svar blev : inga bekymmer, jag kan börja äta mycket choklad så växer den nog snart. (Hade en släkting som tyckte mitt svar var bra då jag tror hon förstått att vi har svårt) Japp de har kollat skjöldkörteln och det ser bra ut :) ”Det enda ”felet” de hittar är pco men jag har egna ägglossningar titt som tätt. Är säker på att jag hade det denna gången då både stickorna visade det och temperaturen steg! Blev ingen liten denna gång ändå men nu har jag börjat med hormoner.

Hur länge har ni försökt utan hjälp? Har du regelbunden mens osv?

Äter du ren folsyra? Förebyggande alltid bra. Hoppas verkligen du lyckas. Kram

Tack alla! Känns skönt att höra att flera har svårt även om man vet att det finns. #8 i ungefär 1-1,5år nu ordentligt. Har inte gått på p-piller sedan början av - 15. Min mens är mer regelbunden efter piller stopp, men den ligger på 30-36 dagar. #9 jag har köpt folsyra på både apoteket och i lifebutik, käkat ungefär runt året nu. Jag tänkte se om mensen kommer nu (vilken dag som helst) och sedan ringa kvinnokliniken. Har än så länge tagit 2 gravtest med några dagar emellan för nyfikenhetens skull, men de är verkligen inga indikationer på något.

#10 På den cykellängden skulle jag nog gissa på pco. Jag har pco och har en cykel på ca 32 dagar. Men den varierar mer eller mindre varje månad. Så du skulle nog göra rätt i att kolla upp dig. För har du pco kan de vara så att du har samma problem som jag, blödning men utebliven ägglossning. Då är de lätt att få hjälp i form av ägglossningsstimulerande. Efter 1 år har man rätt till hjälp. Men har man pco behöver man knappt ha försökt länge alls för att få hjälp. De sägs att de med pco har rätt till hjälp direkt och att man kan få hjälp att ställa sig i kö till ivf tidigare än personer utan pco. Nu ska inte jag sitta här och sätta diagnoser. Ville bara berätta vad de finns för möjlighet om du kollar upp och ser att de är orsaken bakom problemen. De behöver inte vara så heller. Men råder dig att kolla upp dig nu. För får du mens vilken dag som helst så brukar dem vilja att man lämnar blodprov då dag 1-3 för att mäta hormonet. För att bekräfta diagnosen. Så gör man vaginalt ultraljud så de är enkel utredning. :) värt att kolla upp tycker jag. :) verkar vara en vanliga åkomma än vad man tror. Jag har liksom 2 missfall, 1 barn och 1 Ma innan min diagnos upptäcktes. Och då har jag ändå sökt hjälp för oregelbunden mens i flera år. För redan från bröjan när jag fick mens varierande den från 1 månad till 10 månader utan mens.

Vilket bra svar #11

Jag tog tummen ur idag och ringde kvinnokliniken. De kunde inte enbart göra en undersökning på mig inte ens för att utesluta pco, utan både jag och sambon är tvungna att fylla i ett formulär var på 1177 och skicka in. Sen kan det ta upp till 2 månader innan vi får svar om de hjälper oss eller inte. De lär ju klanka ner på min vikt… Jag har alltid vägt lite för mycket, inget som påverkar mig i sig. Och jag har/försöker gå ner i vikt men det händer inte mycket där.

#13 Du bör nog försöka kontakta en fertilitetsklinik. Tror inte kvinnokliniken sysslar med sånt där vanligtvis. Jag gick via en mindre fertilitetsklinik först. Fick hjälp direkt. Man ska inte behöva vänta för det är en sån enkel utredning. Ett ultraljud vaginalt och blodprov så är det klart. Och har du då pco ska du få hjälp direkt. Angående viktfrågan så får du även hjälp med det via en fertilitetsklinik om dem anser att du ligger för högt där. Då får man ofta prova metformin om man har pco.

Ts , jag satt i samma sits och tillslut började jag och sambon att ge upp .. vi pratade inte ens om att skaffa barn längre , vi umgicks inte och gladde oss inte för våra vänner som fick barn och då vissa fick det av misstag då ena partnern inte ens ville ha barn och vi kände bara , jaha , hade inte vi kunnat få bli gravida istället då? När vi slutade försöka intensivt och gick tillbaka till vardagen gick det däremot fort efter nästan ett års försök , och nu väntar vi en liten. Jag tänker inte säga att det kommer när man inte tänker på det för det är inte alla som har den turen , men jag tänker säga att du ska hålla ut , ta emot hjälp och jag håller alla mina tummar och tår på att der går vägen för er! Min sambo har en kronisk tarmsjukdom och har tagit bort hela tjocktarmen pga cellförändringar så vi visste att hans spermier och antalet var sämre än för de flesta men vi lyckades på nåt vis pricka in rätt till våran stora förvåning. Ta hand om dig , kram!

#14 jag ringde kvinnokliniken och de hänvisade till gyn 2 mil bort, vilket också är en kvinnoklinik. Fick prata med dom och de sa att i detta län så får alla som vill ha någon form av utredning fylla i frågor på 1177 och sedan kan det ta upp till 2 mån innan de ger besked om de kan hjälpa oss. #15 vi körde på "händer det så händer det" innan vi verkligen startade bebisverkstan. Men när inte ens det gav något. Jag har inte gått på p-piller sen slutet av 2014 och har inte ens av "misstag" blivit gravid trots mänder av oskyddat sex kring ägglossning.