Annons:
Etikettallmänt
Läst 1512 ggr
emmaaaa
2017-12-16 21:54

Planerat snitt vs vaginal förlossning

Jag är bara i vecka 9 men oroar mig redan för förlossningen.. Jag hade en vaginal förlossning med dottern, det gick egentligen jättebra och det va en fantastisk upplevelse. Från ingenstans fick jag värkar, ringer förlossningen och vattnet går samtidigt, vi är välkomna på en gång och jag är redan öppen 8-9 cm. Får spinalryggbedövning på en gång och får börja krysta. Hade problem med att krysta för att jag inte kände några värkar pga bedövningen och kanske är det det som gör att jag är rädd för detta… För jag fick svåra och djupa bristningar och fick stora problem med hemorrojder, stora som pingisbollar…. Förlossningen gick fort, från första värk va hon ute på 3 timmar (egentligen väldigt skönt för jag slapp ju gå länge med värkar). Men det skrämmer mig med, hade inte min sambo varit hemma då är jag rädd att jag nog kanske skulle föda i bilen på väg in eller typ i hissen på g upp till förlossningen.. han jobbar 40 minuter hemifrån och det är lika långt till förlossningen. Nu som sagt är jag rädd att det kommer gå lika fort om inte snabbare.. men nu kan ju sambon kanske va på jobbet plus att vi ska hinna vänta på barnvakt…. Men det här med mina bristningar och hemorrojder…. den smärtan jag hade efteråt va betydligt mycket värre än själva förlossningen, jag kunde inte sitta på rumpan (normalt) på en månad, jag kunde knappt inte va ute och gå på två månader. Smärtan jag hade i min rumpa och underliv gör mig mörkrädd, jag är LIVRÄDD att ha så ont igen. Nu efter 2 år har fortfrande problem med hemorrojder (även om dom inte känns ytligt nu) så jag vet ju att det säkert lär få någon "skada" igen… Jag kanske är egoistisk som går i tankarna vid att önska ett planerat snitt pga det jag skrivit om jag kan föda vaginalt. Men jag är rädd för samma smärta igen. Fruktansvärt rörigt skivit haha… men det jag undrar är om det är någon som fått planerat snitt (eller kejsarsnitt överhuvudtaget) och även fött vaginalt. Vad har ni för och nackdelar med snitt vs vaginal :)

Annons:
Pontiac57
2017-12-16 23:04
#1

Nu har jag aldrig fött vaginalt (trots att jag fruktansvärt gärna velat!) Men snitt är i mina ögon opersonligt och smärtsamt. Man får inte ens se när ens barn kommer till världen och man är ju inte med och påverkar det nånting. Efter första snittet hade jag konstiga smärtor till och från i 3 månader och nu efter andra har det varit betydligt värre, nu efter 4 månader kan jag fortfarande inte ha åtsittande byxor en längre stund för då gör det riktigt ont.. Apropå hemorrojder så kan det lika gärna bli problem under själva graviditeten i sig. Men en vännina till mig hade hemska problem efter första fl och fick sitta på en badring i flera veckor men efter andra fl så va det inga problem alls. Så det kan ju lika gärna gå mycker bättre med dom denna gång

[Smulan_88]
2017-12-17 01:30
#2

Man får ju tyvärr inte välja vad man vill (än så länge) utan ser inte sjukvården några hinder för en vaginal förlossning så är det det som gäller. Det finns för och nackdelar oavsett väg bebisen kommer, och detsamma gäller komplikationer. Det är som med allt, vissa får större komplikationer andra mindre både vad gäller vaginal förlossning eller snitt. Hade jag varit i dina skor så hade jag verkligen försökt komma fram till vad jag själv hade velat, för det kan vara en lång strid att få beviljat ett kejsarsnitt. Självklart kan det gå ”lättvindigt” men min erfarenhet är att striden och prosessen kan bli lång och ovis och ändå sluta annorlunda än det man vill. Så du får helt enkelt försöka komma fram till vad som passar dig bäst själv TS. Första 8 veckorna efter ett snitt får du inte bära tyngre än bebisens vikt. Vilket kan göra det jobbigt OM du har ett syskon + att bebis och bilbarnstol men även vagnens vikt bör undvikas att bäras. För efter ett snitt får man ökad risk för magbråck. Min första förlossning slutade med snitt men jag har fött två barn efter vaginalt, och alla dagar i veckan skulle jag välja vaginal förlossning framför ett snitt. Men det är en smaksak. Dessutom kan ett snitt vara helt komplikationsfritt, men iof även en vaginalförlossning… så, det får du känna efter själv… Sorry för rörigt svar ;)

Ceciliaolucifer
2017-12-17 18:14
#3

Jag fick ett akutsnitt så jag vet inte hur fort man annars läker vid vaginalförlossning. Men jisses vad ont jag hade i snittet, länge dessutom. Hade känselbortfall i flera månader ovanför och under snittet och stickande brännande känsla som fortfarande kommer och går. Men det var som sagt ett akutsnitt och snittet i sig var utan komplikationer. Men kan förstå din oro över att inte hinna in.

BlackNo1
2017-12-17 19:17
#4

Hej Emaaaa, Jag har fött fyra barn. Samtliga vaginalt. Vi första förlossningen drabbades jag av den högsta gradens bristningar. Det läkte jättebra och jag har inte haft några känningar av det efteråt. De tre följande förlossningarna gick utan några problem. Personligen skyller jag på det faktum att jag tog bäckenbottenbedövning vid första och att det bidrog till påverkat värkarbete/känsel så att jag inte kunde känna av kroppens signaler. Hela historien avslutades med sugklocka. Jag har inte diskuterat saken med någon expert på området men har valt att avstå bedövning vid de senare förlossningarna och kommer göra det i möjligaste mån även vid nästa. När det gäller snabba förlossningar så kan en lösning vara att du får tid för igångsättning och alltså redan är på sjukhuset när det hela sätter igång. På så vis skulle du slippa stressen och oron över att inte hinna in i tid. Kejsarsnitt är jättebra när det behövs av olika skäl. Kanske är det lösningen för dig men eftersom du verkar ha haft en rätt "enkel" förlossning så tror jag att du kan klara det en gång till. Barnmorskan kan hjälpa till att "hålla emot" när barnet ska ut för att minska risken för bristningar. Det behöver inte bli lika jobbigt efteråt. Mitt främsta råd till dig är: prata med din barnmorska på MVC och berätta för henne hur du tänker och känner. Ni hittar säkert en lösning som passar dig.

MikaelaS_
2017-12-17 20:39
#5

Vårt första barn kom med planerat snitt pga sätesbjudning. Snittet var en jättefin upplevelse, läkarna var fantastiska så jag kände mig väldigt trygg och lugn hela tiden. Det hela tog under en timme och sonen mådde bra, lite dåliga apgar vid 1 minut men det är vanligt med snittbarn. Läkte fort, helt utan komplikationer. Var på benen och duschade själv några timmar efteråt. Åt Alvedon första dagen men sen behövdes inget. Har dock väldigt lite känsel kring ärret såhär 3,5 år senare. Andra barnet kom vaginalt, förlossningen startade av sig själv elva dagar över tiden. Var fullt öppen när jag kom in, var inne i 1,5 timme innan krystvärkarna började. Krystade i elva minuter så det gick ju rätt fort. Sprack rejält och blev klippt. Syddes med typ 40 stygn och kunde inte sitta på tre veckor. Hade aldrig kunnat föreställa mig den smärtan innan. Men att föda vaginalt är det häftigaste jag gjort någonsin. Tredje kom för fyra veckor sedan, också vaginalt. Var inne tre timmar innan krystvärkarna, krystade sedan i en halvtimme. Superduktiga barnmorskor som höll emot med varma handdukar och hjälpte till på ett helt annat sätt än de gjorde vid förra barnet. Och jag sprack inget alls, behövde inte ett enda stygn. Det hade jag aldrig trott. Efter några dagar då svullnaden lagt sig kändes allt normalt där nere igen. Nackdelarna med snitt är ju att det faktiskt är en rätt stor bukoperation, och att det känns lite mer onaturligt än vaginalt. Lite märkligt när de öppnar en och plcoksr ut en bebis, tog nog några minuter innan jag fattat vad som hänt trotts att jag var jättekul. Skulle inte bli ledsen om jag behövde uppleva ett till men jag skulle välja vaginalt alla dagar i veckan. Speciellt nu efter andra då allt gick så fantastiskt bra. Det går att få revansch, det var så jag kände iaf.

emmaaaa
2017-12-17 22:05
#6

Ni är så underbara! Tack snälla för ni delar med er <3 Jag ska ta upp min oro med min barnmorska och jag hoppas såklart att jag inte ska va rädd att föda vaginalt och ändra mina orostankar, som ni skriver är det ju en helt fantastisk upplevelse :) Jag ska trycka på lite med barnmorskan att hon måste skriva i min journal att jag vill att dom ska göra allt i sin makt med att försöka få mig att spricka så lite och djupt som det går. Få hjälp med att förhindra hemorrojder. Självklart gjorde dom ju sitt bästa sist också, men eftersom jag hade så svårt att förstår hur man krysta då min kropp inte förstod när det va dags pga bedövningen kan ju det ha gjort att det blev värre. Denna gång kanske jag själv förstår mer vad man ska göra :) (men vet inte om jag vågar föda utan haha) Min barnmorska skrämde mig under förra graviditeten med att säga att andra graviditeten brukar halveras med tid. Att nu för mig tog det 3 timmar att det nu säkert skulle kunna ta 1,5 timme. Vet inte om det finns någon forskning i det där men det satte sina spår i mig nu… Men som du skriver #4 att prata om en eventuell igångsättning kan va nått. Fast det har jag också hört mycket läskigt om haha. Att det gör mer ont för man framkallar värkarna. Känner att jag verkligen behöver prata med min barnmorska, va där i torsdags men hann inte få ur mig så mycket. Hade en gråtande dotter med mig och jag va sjuk….

Annons:
typjessica
2017-12-21 19:57
#7

Hejsan! Jag har haft 2 snabba förlossningar och har ca 15 dagar till bf med nr 3. Första gick på ca 3,5 timme från första känning till bebis ute, krysta ca 30min. Andra gick på ca 40 min från första känning tills bebis ute, krysta då ca 4 min. Jag har och är väldigt nervös nu inför nr 3. För går det som med nr 2 hinner vi inte in. Vi har ca 1.5 timme till förlossningen. Jag har pratat mycket med min bm och hon skicka en remiss till specialist mödravården. Så nästa vecka exakt 1 vecka innan bf ska jag få träffa läkare och bm för att diskutera om en igångsättning skulle vara aktuellt. Vilket jag hoppas. Sjukt sugen på att föda hemma/bil/ambulans. Men man får verkligen vänta in i det sista med att få reda på hur det blir. Så stå på dig och prata om din rädsla. Man kan få hjälp, om inte annat med samtal!

emmaaaa
2017-12-21 22:33
#8

Åh tack snälla för du skrev och du verkar va ett bra exempel på att det bara går snabbare och snabbare för varje förlossning som kommer! Om du vill och kommer ihåg, kan du inte skriva här och berätta hur det gått när du pratat med läkaren. Väldigt nyfiken :) Jag ska verkligen stå på mig! Tack snälla och lycka till :)

typjessica
2017-12-31 05:36
#9

Hej igen! Jag var hos läkaren i fredags och fick igångsättning beviljad. När läkaren skulle undersöka hur mogen jag var så visa det sig att tappen var redan på bär bort och jag var 4cm öppen. Så läkaren ringde till förlossningen som hade lite att göra så vi gick dit tog hål på hinnorna och ut kom bebis ca 1.5 timme senare! Från 5cm tills bebis var ute tog det 30min så det gick undan. 😊

MikaelaS_
2017-12-31 10:10
#10

Men hjälp, vilken tur att han kollade dig. Grattis till underverket :))

mollyt
2018-01-05 10:14
#11

Grattis #9

Upp till toppen
Annons: