Mildare graviditet omgång 2, oro och jämförelse
Jag är gravid med barn nummer 2, är nu i vecka 8+1. Jag jämför såklart mycket med förra graviditeten och även om jag vet att graviditeter kan skilja sig mycket blir jag orolig.
I min förra graviditet mådde jag pyton(!) över en natt i vecka 7 och det höll i sig till vecka 20+ där jag kräktes många gånger varje dag. Nu kom det ett milt smygande illamående också i vecka 7 men är mycket mildare än förra gången. Nu mår jag mer lite illa i bakgrunden, som en känslan i halsen, men inte alls så pass att jag kräks eller är nära att kräkas. På ett sätt vill jag vara tacksam för att jag slipper, men jag blir snarare orolig att något är fel för att jag inte mår mer illa.
Igår kom det lite rosa på pappret på kvällen, ljusrosa. Sen kom det inget mer under kvällen eller natten. Inget när jag klev upp imorse heller men kanske att jag kunde ana en svag rosa ton på pappret när jag var på toa nyss. Inte så att det var blod men inte heller helt torrt/neutralt toapapper heller. Min man försöker lugna och säga att det är okej, att om det skulle vara missfall så borde det kännas annorlunda och komma mer blod, inte bara en liten tendens igårkväll och sedan inget mer.
Jag ska på inskrivning imorgon. Ska prata om min oro då, men just nu känns det tungt. Jag vill ju kunna vara glad för att jag slipper kräkas denna gång, men jag tänker mest på att det känns "för bra för att vara sant" och därför tänker jag att något är fel när jag inte kräks denna gång.
Vill mest skriva av mig och kanske få något uppmuntrande ord från er som haft fler graviditeter där alla inte varit lika dana.
![[Smulan_88]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag har tre barn, och alla tre graviditeter har jag mått olika. Jag skulle säga att varje graviditet och bebis varit olika. fosterrörelserna i magen va även de som dag och natt. 1:a va en kickboxare, 2:a hade svepande rörelser som knappt gick att se på utsidan av magen och med nummer 3 så hade jag moderkakan i framväggen så med henne kände jag typ inga rörelser förän i v.30 typ. Och med sista barnet hade jag en blödning i v.4-4+4 så med henne trodde jag inte att det skulle gå vägen. Men, det gjorde det, hon är numer 6 månader. Så jag tror att du kan vara lugn.
Tack #1 det var precis vad jag behövde höra! Jag förstår ju att det kan vara olika - men ändå blir jag orolig när jag tror att jag har erfarenhet men inte känner igen detta välmående.
#2 hehe förstår precis, ska jag vara ärlig så kände jag mig mest gravid både med symptom och sparkar i magen med första barnet. Sen blev det mer och mer ”overkligt” och jag har peppar peppar upplevt mildare symptom med de sista två. :)
Jag känner likadant. Är gravid för tredje gången. Första gången spydde jag varje morgon från v 6 till 16. I somras blev jag gravid igen, och då spydde jag också varje morgon. Dock fick jag missfall i v8. Nu är jag gravid, går in i v14 imorgon. Mår rätt så bra, kräkt någon gånh, men inte alls som sist. Nu har jag istället svårt att äta på kvällarna. Två (tre) helt olika graviditeter. Därför inbillar jag mig att det är en tös den här gången. :p
Vad tråkigt med missfallet #4 Kom det mycket blod då, alltså som mena typ? Kändes det i kroppen något? Vad skönt ändå att du inte mår så illa nu! Det har inte kommit något mer rosa/blod och jag har idag både mått illa framförallt vid matlagning och haft yrsel. Så jag känner mig lite lugnare i alla fall. Men ska prata med BM på inskrivningen imorgon.
#5 Jag upptäckte en fredagmorgon att jag blödde, kom mörkt rött blod med klumpar i. Blödde typ hela fredagen, och halva lördagen. På lördagen kom det inte så mycket klumpar längre, och var inne på vul på lördagkväll, och då sa läkaren att fostret troligtvis hade dött (om hjärtat ens börjat slå) tidigt. Dessutom kunde han se att det inte fanns så mycket rester kvar. Var som en riklig mens, hade inte speciellt ont heller. Men när jag väntade sonen, blödde jag rätt ofta i början. Typ varje gång vi hade haft sex så blödde jag. Så det behöver absolut inte betyda något!
Jag har blött med båda barnen runt samma veckor. Med Joel fick jag t.o.m klumpar.
För mig är det inte som blod-BLOD utan mer som vatten med några droppar saft i… alltså mer lite rosafärgat. Det kom inget alls under hela torsdagen, en liten ”fläck” efter en rask barnvagnspromenad på fredagen och sedan höll vi på och montera möbler ogårkväll efter en hel eftermiddag på Ikea och då syntes det också en fläck vid ett toabesök. Jag var i alla fall hos nya barnmorskan i fredags och hon var jättetrevlig, försökte lugna och säga att det var vanligt att man blev mer orolig ju fler graviditeter man haft och att de kan skilja sig mycket även för samma mamma med samma partner. Hon föreslog ett VUL nästa vecka och jag tackade ja till det, är jättenervös nu men skulle vara skönt att få veta så det inte är ett MA.
Vad tillmötesgående vissa bm verkar vara. Appropå tidiga ul och så. Fick inget trots min oro då jag var hos bm för 4 veckor sen. I fredags var jag dock hos en ny Bm, frågade om hon kunde lyssna efter hjärtljuden, hon sa flertalet gånger att de inte brukar göra det så tidigt eftersom det ofta skapar mer oro än ger lugn. Hon lyssnade dock, men inga hjärtljud hördes. Jag försöker trots det koppla av, och tänka på det hon sa; att det är mer vanligt att de inté hörs så här tidigt.
#9 min bm som jag haft samtliga (3 ) graviditeter har varit ”säll” och vi har lyssnat tidigt (vid inskrivning runt v.10) och ska jag vara ärlig så skapar det nog mer oro än det gör nytta. 1 av tre hörde vi tydligt, sista så kanske man kunde ana hjärtljuden men det var svårt att hitta. Med mellersta så kunde vi inte hitta dem, vilket skapade väldig oro. Så som sagt, på gott och ont. Tror att många håller hårt på att inte lyssna efter hjärtljuden förän efter RUL, just av orsak att det är svårt att hitta. Mysigt när man hör, men oroande annars
*snäll
Det verkade sluta i missfall för min del (vecka 10). Känns tungt då det tog ett halvår av aktiva försök innan den här graviditeten tog sig, men jag är säker på att jag fick missfall igår. Undrar om jag ändå ska till min VUL tid imorgon och få det bekräftat. Ska fråga BM om jag ska boka någon kontroll sen för att se att det inte blivit rester kvar.
#12 åh jag beklagar :( Jag skulle nog gå till VUL och få det bekräftat. Kan kännas skönt att få det berättat av någon annan.
Tror inte du behöver vara orolig! Jag hade sådana flytningar som du beskriver under ungefär den tiden i min första graviditet och lilltjejen kom ut frisk och fin :)
#14 det var missfall. Fick det bekräftat på ultraljud förra veckan.
Beklagar 🌺