Annons:
Etikettbarnlängtan
Läst 1657 ggr
Novelia
6/27/17, 7:57 PM

Barnlängtan och rädsla

Jag vet inte om det här är rätt sida att skriva detta på, men jag tror nog att jag inte är ensam om dessa tankar. Jag vill gärna ha barn! Jag närmar mig 30 och längtar. Jag har fast förhållande sen flera år tillbaka, vi har bra ekonomi och listan är färdigbockad av det som vi vill ha ordnat innan familjelivet. Ett stabilt liv helt enkelt. Men.. jag vågar inte bli gravid. Eller, jag är snarare rädd för förlossningen. Smärtan skrämmer mig inte men eventuella komplikationer som följer gör det. Jag är otroligt rädd för att spricka, och att få besvär senare. jag är rädd för att bli tvingad till att få ett krissrör instoppad och jag är rädd för att få problem med nedre regionerna även efter förlossningen. Jag tänker att barnet kommer att vara värd allt detta. Men rädslan är ändå där. Ingen vill skada sig, men folk gör det ändå. Ingen vill få komplikationer, men det händer ändå. Har någon här varit lika rädd? Och hur kom ni över rädslan och blev gravida tillslut ändå?

I have no sympathy for people without empathy

Annons:
EmiliaTorstensson92
6/27/17, 8:13 PM
#1

Kan man inte önska tjejsarsnitt? Jag är egentligen inte rädd för nått, tänker att meningen med livet är barn och då är det värt det. Men förstår hur du tänker och oron :/

Fien
6/27/17, 8:22 PM
#2

Jag var också rädd innan min första förlossning. Men kroppen är verkligen helt fantastisk. Redan under graviditeten så förbereds man genom hormoner i kroppen och jag minns att min barnmorska frågade mig hur jag kände inför förlossningen ganska tidigt. Jag blev själv förvånad över att jag inte var det minsta nervös och bara svarade att "ja det ska ju göras…" jag gillar dock att ha kontroll så jag förberedde mig genom att läsa på en massa, göra andnings- och avslappningsövningar, kolla på program, lyssna på poddar osv. Det slutade med en vaginal väldigt snabb förlossning (2,5h totalt) och jag sprack ytterst lite (tror de sydde två eller tre ytliga stygn) och jag har inga problem av dem idag. Nu är det närsom dags för nästa förlossning och det är klart jag känner en viss oro, men mest för att det ska gå väldigt fort. Men de är såååå duktiga och professionella på förlossningen och de gör verkligen allt för att undvika och minska skador. Det finns även väldigt bra hjälp att få inom vården för blivande mammor. Är man förlossningsrädd så kan man få så kallade aurora samtal för att förbereda sig. Vissa landsting kan man ju även få igenom ett kejsarsnitt pga förlossningsrädsla men det är inte alla och kanske inte något jag personligen rekommenderar heller.

Novelia
6/28/17, 12:26 AM
#3

1, 2 # kejsarsnitt är ingenting jag ser som ett alternativ till en naturlig, vaginal förlossning om allt går som det ska. kejsarsnitt skrämmer mig ännu mer. 2# Det känns alltid bra att höra om förlossningar som gått bra, så som din :) Dom flesta jag känner har haft bra förlossningar, men jag har några som har haft traumatiska. Men det är som du skriver, dom är duktiga på förlossningen och förhoppningsvis får man en barnmorska som kan sitt jobb och stöttar hela vägen igenom. Blir spännande att se om vi någon dag vågar planera barn. Jag önskar att det bara kunde hända, så behöver vi inte ta beslut om när och låta rädslan skjuta upp det =\

I have no sympathy for people without empathy

Fien
6/28/17, 6:55 AM
#4

Tyvärr så är ju kvinnor bra på att skrämma upp varandra och jag tycker att det är så viktigt att man faktiskt berättar och pratar om när det gått bra också. För det gör det ju i de allra flesta fall! Även om man har varit rädd innan så går det att övervinna och ta kontroll över det. Jag hoppas att du vågar ta steget, barn är verkligen fantastiska och att föda är superhäftigt! Ta kontakt med ditt mvc och se vad de kan erbjuda för hjälp?

mikkan01
6/28/17, 8:23 AM
#5

Jag är själv inte rädd för att föda barn, tänker mer att det är ett par timmar av smärta och sen har man det mest fantastiska i hela världen framför sig. Men visst finns oron där, har läst så många skräckhistorier nu precis när det börjar närma sig (1,5 månad kvar) så jag ser kanske inte framemot förlossningen på samma sätt. Hur som så tog jag upp det med min BM. Rädslan för att spricka och rädsla för att det ska sluta i kejsarsnitt och rädsla inför komplikationer som man får leva med i efterhand. Min barnmorska tog sig tiden till att gå igenom allt jättenoga, jag tror på att det gäller att hitta ett bra stöd i sin bm, jag har träffat 5 olika och alla har varit helt fantastiska. Sen finns det ju aurora samtal att gå på som ska vara jättebra. Hoppas verkligen att rädslan inte tar över för din del :)

~mikkan

Velinga1984
6/28/17, 8:39 AM
#6

Mitt råd är att prata om det. Jag är kejsarsnittad 3 gånger då jag inte får föda vaginalt dvs inga självvalda beslut. Jag är personligen livrädd för kejsarsnitt så det tog 9 år innan jag skaffade mitt andra barn. I mitt fall har det hjälpt att ha bra stöd från personal och min sambo även om jag är rätt otrevlig på förlossningen innan kejsarsnittet är över ;) Det jag vill ha fram är att många är rädda oavsett vaginala förlossningar eller kejsarsnitt så våga prata. Kontakta Aurora-mottagning och MVC, berätta att du vill ha barn men är rädd och skulle gärna vilja veta mer fakta. Inför mitt andra kejsarsnitt så läste jag på massor, och vågade också ställa krav på personalen.

Annons:
oh-la
6/28/17, 9:26 AM
#7

Jag har varit så rädd att jag i flera år sagt att jag aldrig vill ha barn. Förlossningen har skrämt mig så fruktansvärt. Så tog ändå tillslut önskan om ett litet barn överhanden och jag blev gravid. Förlossningen var det häftigaste jag gjort! Är nästan avundsjuk på de som här det framför sig! Då hade jag ändå en långdragen förlossning som slutade på operation eftersom moderkakan inte släppte. Jag låg med krystvärkar och sörjde att det snart var över. Jag sprack lite, två första gradens och en andra gradens. Just att spricka kände jag inte alls. I princip kan må säga att det jag trodde skulle vara det värsta, alltså att spricka och när huvudet skulle ut, var inte det värsta. Det värsta va att det va sååååå segt!!! Smärtan är också en helt annan än smärta som man normalt upplever den. Värkar är kramande och utmattande mer än ont som när man gör sig illa. Du kan alltid kontakta en barnmorska för första kontakt. Berätta att din rädsla stoppar dig från att ens planera barn. För egen del är jag glad att min man bara vill ha ett barn, max två. Hade tveklöst varit med i "familjen annorlunda" om några år annars ;)

mollyt
6/29/17, 10:06 PM
#8

Åh jag var aldrig sådär väldigt orolig (alltså alla är vi väl oroliga inför förlossningen på ett eller annat sätt), men jag håller absolut med om att du ska kontakta Aurora-mottagningen och få prata med dem där.

Jag födde vaginalt och det var absolut det häftigaste jag varit med om. Valde att föda utan smärtlindring och jag skulle säga att det är hanterbart - men såklart gör det ont då för stunden - personalen på förlossningen är helt…underbara! Jag sprack lite så att barnmorskan fick sy men det läkte fint och jag märker inte av det nu på något sätt (dottern är 15 månader gammal).

Med Födelsevrålet som hörs så mycket nu (som jag tycker kämpar för något otroligt bra!) kommer nackdelen att i alla fall mitt facebookflöde svämmar över i skräckhistorier och komplikationer och trauman - skittråkigt att läsa tycker jag. Men statistiskt sätt så är det inte SÅ vanligt. Även om jag förstår att det är en föga liten tröst när man är orolig…

ladygrenners
6/29/17, 10:32 PM
#9

Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver! Jag var nästan panikslaget rädd  för förlossningen och att spricka INNAN jag blev gravid, kunde få hjärtklappningar och enorma stresspåslag bara någon förde förlossningar på tal.  Nu är jag gravid i v 26 och jag är faktiskt inte rädd för förlossningen längre. Tvärtom så ser jag ser fram emot den! Som någon annan skrev ovan så går det att ta kontroll över rädslan för förlossningen, det går att arbeta med den och omvandla den till något positivt istället. 

Jag råder dig till att ta en första kontakt med MVC och prata om din rädsla, även om du inte är gravid. Det finns hjälp att få och du är inte ensam om det här. Eftersom jag själv var väldigt rädd fick jag rådet av BM att undvika att läsa och lyssna på "skräckhistorierna", fokusera enbart på positiva erfarenheter istället;  se på bra program om graviditeter, förlossningar och tiden efter, gå på aurorasamtal,  läsa böcker, gå på föreläsningar, gå kurser (t.ex avslappningsövningar, profylax mm) - alla förberedelser man gör är värdefulla att ha, minsta lilla grej. Självklart kan man aldrig förutsäga eventuella komplikationer, men det går att omvandla rädslan till något positivt istället. Prata om det med MVC, men också med din partner, familj, vänner mm. Det finns hjälp och stöd att få!🙂

/Ladygrenners

[Nalaa]
6/30/17, 10:16 AM
#10

Försök få en tid till Aurora, där är vi och de är helt underbara! Jag var rädd inför min första förlossning (är gravid med barn nummer två nu), jag var inte rädd för själva processen med att öppna sig, värkarna och det utan bara själva stunden då bebisen skulle ut. Jag tänkte att det ju inte kommer att gå, att det kommer göra så galet ont och att jag skulle spricka och… ja, jag tänkte bara på just den delen. Nu i efterhand kan jag tänka att jag ju inte alls behövde vara orolig, det gick ju jättebra! Och vilken adrenalinkick man fick! Jag var så sjukt exalterad och det håller fortfarande i sig! Det låter väl lite galet men det var så sjukt kul att föda barn, jag ser verkligen fram emot nästa gång! Hela grejen var fantastisk och jag minns inte ens smärtan när hon kom ut (då vägde hon ändå över 4700 vilket är 1200 mer än genomsnittsbebisen) och kom ut med hjälp av sugklocka. Men: Lyssna inte på andras historier om det gör dig rädd, allas förlossningar är olika! Prata med Aurora och försök jobba på din rädsla. Det kommer att gå bra:-) Och som du själv skriver, det kommer att värt det! Jag hade gjort vad som helst för min dotter, vad som helst, ingen smärta i världen hade stoppat mig från att ge henne allt gott. Jag hade verkligen gjort vad som helst, om jag hade blivit förlamad, blivit av med benen eller vad som helst, jag hade gjort det, bara jag fick vara med min dotter:-) Kärleken övervinner allt, du kommer inte tänka på förlossningen sen, allt försvinner när du ser ditt barn och känner det i famnen:-)

Novelia
6/30/17, 8:11 PM
#11

Tack för era fina svar! Det är helt otroligt hur olika uppfattning av en förlossning man kan ha :) jag tror som ni, att det beror mycket på vilken inställning man har. Det är den jag ska arbeta med. Det känns bra att läsa era uppfattningar av det. Att det kan vara någonting häftigt, och fint :)

I have no sympathy for people without empathy

[postmortum91]
7/3/17, 10:39 PM
#12

jag var rätt rädd för smärtan innan jag blev gravid. Sen när jag väl var gravid så förberedde både kropp och knopp så rädslan försvann. Våga lita på din kropp. Det är en liten risk för bestående men och din kropp klarar mer än du tror. Våga, du kommer aldrig ångra dig.

[Nalaa]
7/4/17, 6:39 AM
#13

Kroppen vet vad den gör, den är ju utformad för att föda barn:-) Jag längtar så efter nästa förlossning! Är så sjukt taggad och förväntansfull:-D

Annons:
Upp till toppen
Annons: