Annons:
Etikettbarnlängtan
Läst 5285 ggr
[Fialisa94]
2017-03-19 22:31

Tips för att hantera barnlängtan!

Hej allihopa. Några av er vet att jag har väldig barnlängtan och äntligen fått ett datum av min sambo där vi ska börja försöka. Det är 5 månader kvar och just nu är det daglig ångest och nästan sorg över att vänta. Jag försöker distrahera mig med annat, men jag har har tyvärr mycket runt omkring som gör att jag inte orkar jobba/studera just nu. Min bästa vän gick oväntat bort för ett par veckor sedan. Livet står ganska still just nu och allt jag kan tänka på är framtiden och barn. För just nu suger livet (och det ska det väl göra när man går igenom en förlust). Dessutom är många runt omkring mig gravida och ploppar ut bebisar titt som tätt. Jag letar alltså inte tips på att övertala min sambo att börja nu, utan jag letar tips för att hur JAG ska kunna hantera min längtan. Försöka komma på andra tankar. Jag har redan köpt bebiskläder och lite smågrejor fast vi inte ens börjat försöka. Ibland blir allt så intensivt så jag bara gråter för jag längtar så. Jag sörjer på något sätt inte bara förlusten av min vän utan också avsaknaden av barn i mitt liv.. Behöver pepp och stöd och era bästa tips, gärna från er som gått igenom extrem barnlängtan!

Annons:
Alexzandra630
2017-03-19 22:37
#1

Va är det som gör att du längtar så efter barn? Om du kan bryta ner det till exakta anledningar så kanske det blir lättare att hantera?

Sarafiaklara
2017-03-19 23:12
#2

Tror du att du kanske projicerar en del av sorgen över din bästis på bebislängtan? Att du liksom fokuserar på bebislängtan för att slippa tänka på din bästis. Har du nån som du kan prata med för att hantera och bearbeta sorgen över din bästis? Om inte kanske du kan kontakta din vårdcentral och se om du kan få en tid och prata med en kurator eller liknande. Annars tror jag att det bästa är att försöka att inte fokusera på bebisar och undvika att köpa kläder och planera. Har du nåt annat intresse du kan fokusera på?

Sindri
2017-03-19 23:37
#3

När jag var i din ålder (och ännu yngre) hade jag också en intensiv barnlängtan - men ingen jag ville barn med. Det skulle dröja nästan 10 år till innan det hände.

Och….mina barn är det bästa som hänt mig, jag älskar dem så otroligt mycket och det var fantastiskt att få uppleva dem födas, växa och utvecklas.

Men….det är ett livslångt åtagande och det suger väldigt mycket must.
Så jag tycker du skall fokusera på dig själv nu. Skämma bort dig själv och njuta av att kunna vara lite självisk.  Gör sånt som du inte kommer att kunna göra på ett tag när du är höggravid och nyförlöst.

Och ha sen dessa guldstunder att tänka på de dagar du knappt hunnit gå på toa, inte fått tid att borsta tänderna, än mindre duscha och knappt ätit. När du går omkring med nerspydda kläder och bara en toffla för du kan inte krypa in under soffan och hämta den andra med en unge i famnen.😃

[Devya]
2017-03-20 07:23
#4

Varje gång jag får barnlängtan så behöver jag bara se på mina vänner och bekanta som har barn. De flesta klagar i princip varje dag hur jobbigt det är och vet inte hur de ska orka.  Visst, de älskar sina barn men de ser helt slutkörda ut.

 Ett par har inte haft sex på 6 månader och mannen i förhållandet ser på sin kvinna som enbart en mamma och kan inte mera ha sex med henne, åtminstone inte nu så det kan ju helt klart ändras senare.

Ett annat par är mitt upp i en skilsmässa nu, 6 månader efter att de fick barn. Mannen klarade inte av att vara utan sex så pass länge att han ville ha en skilsmässa. 

Visst, det här är ju helt bisarra situationer, åtminstone den sistnämnda, men det lindrar faktiskt min barnlängtan. Vem vet vad jag råkar ut för efter att jag har fått mitt första barn, kanske något minst lika bisarrt. Förhoppningsvis inte!

[Nalaa]
2017-03-20 13:01
#5

Jag hade nog försökt fokusera på annat, planera in en weekend någonstans (komma bort och tänka på annat men också lite tidsfördriv och planering innan resan), träna och sätt ett mål (klara av kilometern på fem minuter eller klara av att springa milen), rensa ur gardroben och kör iväg saker (storrensning som tar tid;-)), åk till IKEA, möblera om, åk till Ullared och köp nya gardiner och inredning, unna dig saker - spa, resa iväg med vänner, planera en fest eller en överraskning för en kompis:-)

[Fialisa94]
2017-03-20 15:45
#6

Tack för era svar! Jag går hos kurator sedan innan och får hjälp med sorghantering. Barnlängtan har jag haft sen innan allt hände men dem har helt klart blivit värre nu. Det är min dröm att bilda familj, det är mitt syfte i livet. Och när min vän fick ett så kort liv så tänker jag liksom "vad väntar jag på egentligen?". Ibland känns det som man bara går och väntar på att livet ska börja. Jag pratade med min sambo om att ta en weekend någonstans snart, och han tyckte det var en bra idé. Vi ska även gå på spa. Jag har lite svårt att se fram emot något alls mer än barn just nu, men jag hoppas att jag kan finna glädje genom att tvinga mig ut på saker som jag vet är bra för mig.

Annons:
Rebornmamma
2017-03-20 18:03
#7

Jag vet precis hur du känner dig och jag vet hur jobbigt det kan vara när folk säger "tänk på dig själv" med mera

Jag har haft VÄLDIGT stark barnlängtan sedan jag var 14 år den var så stark att jag tillslut fick uppsöka Psykolog och hon förklarade för mig att mitt huvud spelar mig ett spratt genom att få mig att tro att JUST PRECIS NUUU är det dags att skaffa barn tiden är snart ute (men så var det ju inte) Jag vet inte hur jag ska förklara de det var som om att mitt sinne stressade mig för att jag var och är väldigt mogen för min ålder.

nu är jag 28 och jag och min kille har bestämt oss för att börja försöka skaffa vårt första barn igen efter ett litet upphåll. men vi kan inte börja försöka förräns efter vårat bröllop den 19 aug för att jag vill komma i min klänning. Men det är JÄTTESVÅRT ATT VÄNTA blir nästan galen haha

Jag vet inte hur gammal du är men jag skulle säga att om det känns rätt och det är verkligen med denna kille du vill ha barn med så kör!

Jag tänkte komma från den posetiva sidan istället för att säga som så många förre mig

/teresa

zakkris
2017-03-21 16:58
#8

Jag har varit i exakt samma sits som du. Det gör ont och man får tycka det är jobbigt. Men det som hjälpte mig var att faktiskt göra saker, jobba, plugga göra nått du tycker är kul intressant eller liknande.

Försök göraa så mycket som möjligt för att ha tankarna på annat oavsett hur tungt det är.
När man väl är inne i rutinen att hålla sig sysselsatt så går det mycket bättre.
Min längtan och frustration har alltid funnits inom mig, men med hjälp av jobb och annat så har jag idag ett drägligt liv där det inte stör mig.

Hoppas det går bättre för dig.

Lev livet i ett rosa glittrande unicorn moln

Upp till toppen
Annons: