Annons:
Etikettlivet-efteråt
Läst 2378 ggr
Ceciliaolucifer
2017-03-14 13:22

Krävande första barn, flera barn?

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag undrar hur ni som har haft krävande barn tänkte när det kom till att skaffa barn nummer två. Vår Lillgroda har kolik och reflux så det har och är väldigt kämpigt. Det finns inte på kartan att skaffa ett till barn nu, men tankarna inför framtiden finns ändå där. Jag har en rädsla av att det ska bli så här med nästa barn också. Fördelen nu är att man har kunskap och är lite mer varm i kläderna. Någon annan som hade det kämpigt med första barnet som ändå skaffade fler?

Annons:
Lilolizeit
2017-03-14 13:30
#1

Vi hade det inte kämpigt på det sättet som ni har haft det. Vi hade det kämpigt på viset att sonen kom drygt 9 v för tidigt och fick vård påsjukhus i ca 6 veckor. Redan när han kom så sa läkarna att jag har en ökad risk att få tidigt igen. För oss så har det inte påverkat hur vi tänkte innan. Vi ville ha 2 barn med ca 2 års skillnad. Nu är jag gravid i v 26. Vi tänkte att om det händer något som innebär att det blir en tuff period så spelar det egentligen ingen roll när det sker. Snarare att vi hellre tar det tätt inpå medan vi har det färskt i minnet. "Så är vi av med det sen" haha

// Lilo - medarbetare på akvariefisk & gravid samt sajtvärdinna på bortskänkes

soundtrack
2017-03-14 13:34
#2

Vi hade det tufft med första. Hon hade inte kolik men var ständigt missnöjd, ville ligga vid bröstet i stort sett konstant, vägrade vagn i flera månader så vi blev rätt isolerade hemma osv. Jag höll på att få en depression och mådde skit dom första månaderna för att det var så tufft. Om några veckor ska nr 2 titta ut och ärligt talat undrar jag nog dagligen hur vi kan vara så dumma att vi skaffar en till :P för jag är inställd på att lillasyster kommer bli minst lika krävande som sin storasyster var och jag för ångest bara av att tänka tanken att jag ska rodda en till high need baby plus en trotsig 2,5åring. MEN, det har aldrig varit nån tvekan egentligen om átt det skulle bli en till. Vi har alltid känt att vi vill ha 2 barn och även om bebistiden förra gångnen var en plåga så fanns längtan efter en till där rätt fort. Och den där bebistiden är ju så kort och snabbt förbi. Det känns inte så när man är i det, men nu när man ser tillbaka. Så jag tänker att vi kommer stå ut och ta oss igenom den här gången också och belöningen är att vi får se ytterligare ett litet troll växa upp oxh bli en underbar individ :) (Sen leve jag såklart lite på hoppet att lillasyster ska bli en mönsterbebis ;) men sån tur har vi nog inte…)

jackiejohn
2017-03-14 13:37
#3

Inte riktigt samma som för er men vår äldsta dotter är född i vecka 31+1 med akutsnitt och det var kämpigt att det första inte ens veta säkert att hon skulle klara sig en infektion och jaa… vi bodde på sjukhuset i 3 veckor och hade hemvård i 1,5månad. Första tiden hemma hade hon apnelarm och sond hade hon i 1,5månad som jag fick lära mig sätta om ensam här hemma, hon fick även äta niferex järndroppar i 6 månader och det var inte snälla mot hennes lilla mage.. Det var tufft och jag blev livrädd när jag plussade med lillasyster, tänkt om denna också kommer tidigt? Då kan vi inte ligga på sjukhuset hela familjen utan jag får ligga där ensam?! Blev sjukskriven pga olika saker och lillasyster föddes i vecka 37+0 och allt har gått som en dans denna gången! Sa lite skämtsamt till min mor att om det skulle vara så här lätt att föda/få barn så kan jag skaffa ett helt fotbollslag ;) Men låt det växa fram, för oss tog längtan efter ett syskon över, även om lillasyster blev till lite tidigare än tänkt så ville vi båda ha ett barn till och var inställda på att det kan bli samma (de vet inte varför stora tjejen kom så tidigt..) och klarade vi det då, ja då klarar vi det igen! Då skulle vi ju veta/kunna väldigt mycket mer än vi gjorde första gången.

[Nalaa]
2017-03-14 13:44
#4

Vår dotter hade en tuff start i livet och vi fick vara på Neonatal. Men efter det har hon MÅTT bra, och det är ju det son är viktigt:-) Men… (hehe) hon sover fruktansvärt dåligt! Många tror att jag överdriver när jag säger att hon vaknar var tionde minut från klockan 19 till klockan 05 eller 06 men jag har skrivit upp, klockat och antecknat för fullt på nätterna för att se när det vänder… (Jag tror att det har gjort det nu!). Dottern är 11 månader, snart ett år, och nu är nästa bebis på gång! Vi tänker att bebisen i alla fall inte kan sova sämre än sin storasyster:-p

Ceciliaolucifer
2017-03-14 14:05
#5

Oj! Tack för all respons! #2 High need baby, precis. Det är han också. Läser man om överlevnadsbarn så passar allt in. Jag har inte isolerat mig men mådde riktigt dåligt de första tio veckorna. Jag mår mkt bättre nu och är mer luttrad men jisses vad tufft det har varit och stundvis är! Till er andra som haft barn på neo och haft hemvård. Förstår att ni har haft det tufft på annat vis! Dels kämpa för hela situationen och dels att se sitt barn under helt andra förutsättningar än man föreställt sig. Jag kan nog inte ens förstå hur tufft det måste vara att behöva ha andningslarm och sond. Jag har känt att syskon är självklart. Jag hade dock en tuff graviditet som slutade med akutsnitt. Men längtan efter att få uppleva allt igen finns där. Även om det inte är just nu. Jag är också rädd för att få ett high need baby igen. Tänker då på Lillgrodan som ska behöva stå ut med gråt och skrik. Man kanske känner längre fram när man lämnat den här tuffa perioden bakom sig att det är självklart med ett barn till! :)

[Thiah]
2017-03-14 14:05
#6

Åh jag tänker istället att tänk om vi nu får "tillbaka" för att vår bebis var så snäll. Hans mage klarade i princip allt, han sov bra, följde med glatt på allt osv… Så tänk om vi nu får ett kolikbarn med allehanda problem och vi inte alls är förberedda eller har en aning om nått sånt…

Annons:
Fien
2017-03-14 14:41
#7

Vi hade också tufft…. inte kolik men vaknade och ammande ungefär var 20 min i ett halvårs tid… det var inte självklart för mig att vi skulle ha ett barn till… våra vänner skaffade väldigt tätt och jag visste knappt om jag skulle gratulera eller beklaga, så slut var jag…. Men nu väntar vi iaf nummer 2, kommer ha 2,5 år mellan våra. Det finns ju inga regler som säger att man måste ha två barn. Men någonstans kände jag ändå att jag ville ge vår dotter ett syskon. Vi har lärt oss massor på vägen och känner oss bättre förbereda denna gång (även om man såklart aldrig vet hur det blir). Men låt det växa fram. Du måste inte bestämma idag om du vill ha fler barn. Kan också säga att jag tycker att allt blir både lättare och roligare ju större hon blir nu! Man får så mycket mer tillbaka och det känns mer som att man gör saker tillsammans än vad det gör första tiden (när man gör mer eller mindre allt för dem).

teezan
2017-03-14 21:34
#8

Dottern är och har också varit krävande på det sättet du beskriver, väldigt närhetstörstande men samtidigt ganska enkel på andra plan. Hon vill inte åka vagn utan åker sele, ammar massa fortfarande (tillvänjningen av annan mat har gått väldigt långsamt då vi kör blw-inspirerat), sover helst på mig, men det börjar bli bättre. Samsovning är det enda som funkar (och som vi båda trivs bäst med). Hon är 1,5 år och jag vill nog, som det känns nu, vänta med en tvåa tills hon är 3-4 år, minst ;) damen är väldigt bestämd också, och det kräver också en del. Men kan ju hända att jag känner annorlunda snart, eller så kommer trotsperipden som ett brev på posten och jag vill vänta ytterligare några år ;) har bättre förutsättningar nu om vi skulle få en tvåa, jag levde nästan som ensamstående (med barn och en krävande hund) kändes det som, på grund av sambons arbetstider, tills vi flyttade jättenära mina föräldrar för två veckor sedan. Och så är sambon hemma varje kväll då han har dagjobb. Så skulle få mer avlastning här. Vi får se vad sol händer, men såhär går mina tankar :)

Ceciliaolucifer
2017-03-14 22:33
#9

När det var som värst med refluxen, koliken och magontet så sov han max 20 min åt gången oavsett tid på dygnet. Varje natt mellan 24-06 antecknade jag allt vi gjorde i form av sova, gråt, magknip, amning, trött, orolig osv och kom upp i 40st poster på 6timmar. När man ser tillbaka på det så har vi kommit långt. Men just då var det tufft!

Niini
2017-03-15 08:42
#10

#6 Så tänkte jag också då storebror var rena mönsterbabyn. Inte kan man ju ha tur TVÅ gånger :D Men tja.. inte är lillebror riktigt lika exemplarisk men inte skulle jag påstå han är jobbig heller :)

Till TS så har jag flera i min omgivning som haft krävande bebisar på ett eller annat sätt. De flesta har gått in i andra/tredje grav med tanken att det kan ju iaf inte bli värre 😂

mollyt
2017-03-19 20:08
#11

#6 EXAKT så känner jag, alltså vår dotter blir ett år nu och jag tycker att allt har gått så himla bra hittils. Jag vill gärna ha ett lillasyskon men min man är inte riktigt där (han pendlar mycket i vad han vill), men vi båda är rädda för att det kommer gå rakt käpprätt med ett barn nummer 2 bara för att det första året gick så bra.  Så mer i "vågar vi chansa" att ställa allt vi har nu på spel.

Upp till toppen
Annons: