Annons:
Etikettung-mamma
Läst 3425 ggr
[Fialisa94]
1/7/17, 5:54 PM

Kommer jag klara av att bli mamma?

är 22 år och oplanerat gravid. Har en sambo (26 år) som jag älskar och bor ihop med sen flera år tillbaka. Vi har det verkligen jättebra ihop och jag känner att det är honom jag ska vara med.  Så anledningen till att jag är orolig är inte pga förhållandet. Min kille har eget företag och ganska hög ingångslön. Jag däremot är just nu sjukskriven på grund av depression. Jag har sedan jag var 19 varit timvikarie och nu har jag tillsvidareanställning. Jag har haft en sjukpenningsinkomst grundad på ca 155000kr per år. Men min tanke är nu att satsa på utbildning och studera ca 50% och jag kommer vara sjukskriven resterande tid ett tag till. Vi har förstahandskontrakt på lägenhet.  Vad tror ni jag skulle få i föräldrapenning? Skulle vi klara oss? Och är det någon som har erfarenhet av att vara mamma och ha en depression? Jag medicinerar med antidepressiva och går hos psykolog..  Jag vill jättegärna ha barnet och abort känns inte som ett alternativ. Jag vet att jag skulle göra allt i min makt för att mitt barn ska må bra. Men jag måste tänka på barnet i första hand och vad som är bäst för den.. Men jag är orolig för att vi inte ska klara det ekonomiskt.

Annons:
VildaVittra
1/7/17, 6:15 PM
#1

Det finns nog aldrig ett perfekt tillfälle för att skaffa barn. Vill ni ha barnet så kör på.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

[Fialisa94]
1/7/17, 6:20 PM
#2

Tack för svar! Hoppas någon med erfarenhet av låg inkomst/sjukskrivning hittar hit. Är väldigt orolig för att bara "köra på".

[Nalaa]
1/7/17, 7:12 PM
#3

Min sambo och jag har liknande inkomst på våra fasta heltidstjänster, 21-23000 innan skatt. Jag har plockat ut lite olika antal dagar de olika månaderna men nu när dottern snart är ett år måste jag ju plocka varje dag. Med hög ersättning fick jag ut någonting på 12000 kr men så mycket har jag bara tagit ut en gång när mannens löneavdelning betalade ut en felaktig lön till honom. Nu tar jag ut 3000-5000 kronor i månaden och vi klarar oss. Ett barn, en hund, ny bil, lägenhet… Det funkar! Det går ihop sig:-) Vi har kikat igenom utgifterna och kommit fram till enkla sätt att spara pengar; Handla på Willys istället för att beställa på Maxi online, köpa blöjor på city gross istället för libero eller Pampers (sparar 50 kr per paket vilket innebär ungefär 50 kr i veckan => 200 kronor i månaden) och liknande:-) Min mormor har haft städhjälp innan men den har hon sagt upp så betalar hon mig för att jag hjälper henne att dammsuga och skura golv, man får ju inte vara dum:-) Vi ska dessutom gifta oss snart och lyckas till och med spara flera tusen permpnad så nog ska ni klara det alltid! Tips: Gör en budget, skriv ALLA utgifter och räkna hur mycket ni behöver ha in (alltså på kronan). Räkna bort detta från din sambos lön och se hur mycket som diffar = så mycket måste du plocka ut i fp:-) Så gjorde vi:-)

hhejlollo
1/7/17, 7:30 PM
#4

Jag blev ofrivilligt gravid trots kondom och dagen efterpiller (kondomen sprack), behöll och är nu den lyckligaste och stoltaste mamman till världens mest fantastiska tvillingflickor. Jag studerar heltid och på grund av att det var två dagars uppehåll mellan studierna har jag bara sjukpenninggrundande inkomst = noll, men vi klarar oss mer än bra! Jag vet vad jag lägger pengarna på och det är en stor anledning till att det går så bra pengamässigt. Allt går bara man vill! Eftersom ni är två kommer ni klara det galant! Ny tjänar jag även pengar på bloggen och jag är inte dålig på att skämma bort mina tjejer! Planera och lägg upp det smart är mitt tips! Jag är också 22 :)

Kristallens Smådjursuppfödning & Omplacering

www.kristallens.wix.com/kristallens

Sajtvärd på degus.ifokus

RoxannaS
1/7/17, 8:10 PM
#5

Jag råder dig dock att kontakta MVC snabbt som attans. Och ta upp depressionen. Jag har också problem med depression. Fick vara medicinfri i 1 år drygt när jag blev gravid. Blev depreimerad igen under graviditeten och fick förlossningsdepression… I 1 1/2 år kämpade jag med att få hjälp av vården och få hjälp med problemet. Men icke. Står här idag 2 år senare och har inte vårdnaden själv pga detta…


Vill du bli sajtvärd? Besök listan på sajter som söker ny värd!

Sajtvärd på Anslagstavlan, Diabetes, Djurannonser & Misshandel iFokus
[Smulan_88]
1/7/17, 10:16 PM
#6

Kolla även upp dina mediciner, så att de inte gör någon skada på fostret. För det finns flera olika alternativ.

Annons:
[Fialisa94]
1/7/17, 11:02 PM
#7

Tack för era fina svar! Så tacksam! Medicinerna har jag redan kollat upp och det är ingen fara. Har en ofarlig sort med låg dos. Och jag kommer få hjälp av min psykolog och läkare att klara det här. Det som jag är orolig för är hur det kommer vara att ha ett litet barn under dagarna när depressionen slår till. Men som tur är har jag fina människor runt mig som stöd. Jag blir ner och mer övertygad om att jag kan lösa det. Men vi måste kämpa helt enkelt!

[Smulan_88]
1/7/17, 11:24 PM
#8

Vill man så kan man. Och det är ju toppen att du har stöd runt omkring, som är insatta i hur du mår. För ibland kan man ju behöva en extra hjälpande hand. Det löser sig alltid ❤ kram kram och grattis till ditt +

Calcifer
1/7/17, 11:48 PM
#9

Det viktigaste tror jag är att du är uppmärksam på det här med depressionen. Håll närmare koll på den än vanligt, och ge dig själv en break från saker om du behöver. Även efter graviditeten. Glöm liksom inte bort dig själv och ditt mående, naturligtvis måste barnet komma först, men om du mår skit, så är det ok att din sambo tar över medans du tar ett långt bad eller nåt annat som hjälper dig att slappna av. Och ta depressionen på allvar. Känner du att det börjar bli tungt säg till det stöd du har omkring dig, ta kontakt med vården på en gång och se till att du får prata med någon. Var öppen med barnmorskor och liknande angående din depression så att du även kan få rikligt med information kring saker i själva graviditeten som kan förvärra en depression.

Tror absolut ni kan klara det, och att du kan klara det, det gäller bara att fånga upp det i tid innan det går överstyr!


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

zakkris
1/10/17, 6:33 AM
#10

TS, jag och min sambo har försökt bli gravida i över 2 år nu. Jag har diagnosen borderline, vilket gör att mina dagar kan vara väldigt annorlunda. Ena dagen deprimerad andra inte osv. 
Det vi har gjort är att testat mig för pressande situationer som ett barn kan utsätta en för och jag har klarat de bra, vilket har gjort att vi anser att jag kommer klara det. 
Jag tog studenten 2011, sedan dess har jag inte haft mer än timjobb varvat med arbetslöshet, min sambo har fast jobb.  Trots detta har vi planerat, då vi i så fall skulle ta bort saker vi unnat oss till att lägga på barnet istället. 
Nu hann inte vi få barn under den tiden då vi fick reda på att vi inte kan få barn utan IVF, och under den väntetiden har jag fått mitt första riktiga jobb, så i dagens läge har jag fast anställning på 50% (sjukskriven 50%) och sambon 100% så vi har mer att röra oss med nu än va vi hade då. 

De jag vill komma till är att bra planering av pengar och tid, så kan man klara de utan problem.

Lev livet i ett rosa glittrande unicorn moln

[Fialisa94]
1/10/17, 2:37 PM
#11

Det känns väldigt tryggt att höra! Jag har läst mycket det senaste dagarna om mammor med depressionsdiagnoser och låg inkomst/sjukskrivning. Vi har dessutom låga boendekostnader och en helt okej summa på sparkonto. Så paniken har lagt sig lite!

Candela
4/8/17, 2:12 PM
#12

Hur har det gått?

Tänkte svara på frågan om att få barn med dålig ekonomi. Jag kommer själv ta ett studieuppehåll från min utbildning för att vara föräldraledig, och kommer förmodligen få lägsta FP. Har räknat på det, och eftersom jag även kommer få högre bostadsbidrag i och med att jag får barn så kommer det gå runt, men det är precis. 

Min pojkvän bor i annan lägenhet och har varit arbetslös länge, men det verkar som att han kommer kunna få ett jobb nu (var på intervju häromdagen). Han kommer inte tjäna några stora summor, men tillräckligt för att bidra. Vissa saker delar vi på, t.ex. kostnaderna för vår gemensamma bil. Vi brukar även turas om med matinköp och sånt eftersom vi spenderar så mycket tid tillsammans. Den som har mest pengar för tillfället betalar helt enkelt. Var och en står själv för sina egna fasta avgifter (hyra, el, bredband, mobil m.m.), men om det krisar för någon en månad så hjälper vi förstås varandra.

Jag känner överlag ingen oro för ekonomin eftersom jag är van att leva på lite pengar. Man får köpa kläder begagnat (bebiskläder blir ju knappt slitna), eventuellt kan man använda tygblöjor, och man får planera sina matinköp och sånt. Det är inte heller allt man "måste" ha till ett barn. Vi kommer nog inte ha nån spjälsäng eller skötbord, utan har andra lösningar för det. Man köper ofta på sig alltför mycket onödigt.

Jag tänkte också från att barnet är några månader gammal börja jobba deltid. Har ett sommarjobb inom vården som ger bra betalt, och de behöver ibland folk som hoppar in.

[Fialisa94]
4/8/17, 5:13 PM
#13

Tidigt missfall tyvärr. Men har kommit fram till att det var för det bästa! Nu planerar vi istället att börja om några månader. Jag har slutat röka och äter vitaminer för att förbereda. Får nog även en deltidstjänst snart verkar det som så allt känns mycket bättre! Har också räknat på ekonomin och vi har alldeles tillräckligt för att klara oss! :)

Annons:
Upp till toppen
Annons: