väldigt mkt rörelser och rännskita. 🤪

#1 hahaha rännskitan slipper jag gärna. Men sen å andra sidan hellre det innan än att behöva ta det när det är dags att krysta. 😉 Hur långt innan drog rörelserna och rännskitan igång? 😃

Jag önskar att jag hade haft det men nej inte egentligen; när vattnet gick på morgonen blev jag helt paff.
Däremot hade jag ju svullnat upp som sjutton i ansiktet dagen innan, men det hade jag inte märkt av om inte min familj påpekat det.

typ dygnet innan. Var dålig i magen en bra bit in under förlossningen. BM var lagom glad över att jag behövde på toa stup i ett när jag behövde ligga uppkopplad hela tiden pga prematurbebis som övervakades. Stackars maken fick följa med på toa också eftersom jag var rätt vissen och sliten och behövde hjälp under värkarna :P så vi campade ett tag på toan ihop..

#3 Ja det är väl det jag förväntar mig att jag ska bli, helt paff. Men hade varit skönt att få några indikationer lite innan. Ska lägga på minnet att svullna upp i ansikte ;)

#4 Usch, mindre kul att behöva vara det under förlossningen. Och att dessutom behöva dra med maken in på toan. Men vad gör man..? 
Själv fick jag inte gå på toa vid ett tillfälle, dom kom in med en jäkla potta till mig, som tur e behövde jag bara kissa. Men de fanns inte toaletter på rummen där jag var, vilket jag noga har kollat upp kommer finnas på stället som det är tänkt jag ska till denna gången.  
Nu har jag ätit massa niferex i flera veckor och varit lite si och så i magen ändå sen jag började med de.. "/ Bävar för att det ska bli något sådant "kul" precis när jag krystar ut. Minns incidenten maken hade en gång när han skulle byta blöja på dottern och det sprutade ut när han lyfte på hennes ben 😂Ser något sådant framför mig.. 😭 (ursäkta äckelfaktorn 🤐)

Mitt drog bara igång, startade med lätt blödning i samband med toalettbesök och "mensvärk" efter ett par timmar drog värkarna igång på allvar. De kunde dock inte stoppa upp det utan dottern föddes i v31+1 med akutsnitt pga sätesbjudning. Tror säkert det blir samma denna gången fast nu vill jag ha komma till slutet iaf ;) Under dagen då det drog igång kände jag öven av dotter mycket mindre än vanligt, kände henne knappt någonting alls..magen var stabil också för mig :p

Hade inte heller toa på rummet, så fick halta iväg i en lång korridor (ombyggnation av förlossningen), lagom roande. Var mest därför jag fick ta med maken, det var alldeles för långt att gå med gåbord, droppställning och massa sladdar samtidigt som man var hysteriskt skitnödig och hade kraftiga värkar. han höll koll på alla sladdar och såg till att jag inte hamnade på golvet :P men jag har ju svårt att gå i normala fall och sitter i perioder i rullstol, så få inte panik på mina problem hehe.

Kroppen brukar tömma tarmen innan krystandet, så risken att man skiter hejvilt är rätt så minimal, det kanske blir lite som BM diskret torkar undan. Dom är väldigt proffsiga och vana.

#7 oj, ja då kan man ju omöjligt vara bered på det. 😮

#8 Usch fy! Kan omöjligt ha varit kul det där. Nej, är man redan van vid något sådant så påverkar ju just det inte en så mycket.

Hahaha ja jag hoppas verkligen att det är så 😃

Oj vad jag väntar på tecknet som gör att jag ska veta att det är på gång. Har gått över 9 dagar (41+1) nu och det är inte alls så kul längre. 

Får verkligen hoppas att det drar igång av sig själv, har till på tisdag på mig. =)

#10 Gu så drygt och jobbigt! 😕 Gick över 11 dagar med dottern, så vet känslan. 
Är det planerad igångsättning på tisdag annars? Håller tummarna för dig att det drar igång nu innan helgen är förbi. :)

#11: Det är en planerad igångsättning då jag har gått över 14 dagar på tisdag. 
Ska till läkaren på fredag så får se om han anser att jag är mer mogen då än vad jag var i måndags.

Min första värk hade jag en sen freda kväll, och jag minns hur rastlös jag var dagen före kunde inte sitta still i soffan behövde hela tiden traska runt och pilla på något och fick ingen ro att sova. Nu ha ja funderart flera gånger att de va då de egentligen var på gång, småvärkar eller något som ja var för stressad över att inse de var något speciellt