Förlossningsberättelser

Utan smärtlindring

2016-09-23 11:37 #0 av: Anonym

Jag undrar efter att ha sett i x antal grupper på fb, att det är såå viktigt att skriva när barnet kom att man klarade det utan smärtlindring "precis som jag ville ha det".
Det verkar som man är så duktig om man föder utan tydligen, eftersom det är så viktigt att nämna
"Idag den 22/9 kl 19:12 kom vår efterlängtade Johan, 3420 g och 50 cm av ren kärlek, helt utan smärtlindring" (påhittat citat).

Anmäl
2016-09-23 11:52 #1 av: tlover

Nu födde jag inte utan smärtlindring (akut kejsarsnitt så det blev bedövning) men jag tror att man kanske kan känna sig stolt över att ha klarat något sådant.

När jag var gravid kände jag mig tex jättestolt över att vara kvinna (eller gudinna som jag kallade detSkrattar) och jag tror att sådana känslor är en del i det hela. Skulle man inte få känna stolthet, lycka (och vilja sprida den på tex facebook) etc skulle nog få föda ett andra barn med tanke på smärtorna man ändå är med om.

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2016-09-23 11:54 #2 av: [TanatosNyx]

Äsh, glorifierat skitprat. Visst är det väl skönt om man hade det som en genuin önskan och det blev så, men man är inte sämre på något vis för att man väljer smärtlindring.

Denna prestige kan faktiskt vara rent farlig, för ibland får man såpass ont att kroppen (inte du med vilja alltså) inte klarar att slappna av så förlossningen stannar upp. Kroppen slutar öppna upp och värkarna har ingen effekt. Det kan sluta illa.

Man ska lyssna på kroppen och sin egen känsla, behöver man hjälp så ta den. Under förlossningen är det inte läge att försöka imponera på andra.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-09-23 11:58 #3 av: tlover

#2 Fast jag förstår ändå att folk vill skriva det, folk som skriver så privata grejer på facebook alltså. Hade jag varit så privat hade folk fått höra vilken gudinna jag var under hela graviditeten tex men nu fick jag basunera ut det hemma istället.

Jag ser också många som skriver ut om dom haft bedövning, eller om det var planerat snitt, eller akut snitt etc. De flesta som skriver privata grejer på facebook skriver ju också iallafall lite om hur det gick till

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2016-09-23 12:00 #4 av: Maria

Jag födde barn för 32 år sedan.Skämtar Jag ville inte ha smärtlindring men när det väl satte igång så skrek jag mer eller mindre efter smärtlindring i vilken form som helst.

Nu hann man inte med mer än att lokalbedöva, klippa och sedan sugklocka. Det var ett ganska snabbt förlopp.

Jag håller med om att nämna smärtlindring i sammanhanget är lite knepigt. Man är väl stolt som en tupp över sitt barn på vilket sätt det än kom ut?

Det är väl barnet man är stolt över.

/Maria

 

Anmäl
2016-09-23 12:04 #5 av: Thiah

Finns ju också sådana rikspuckon (speciellt i amerikanska trådar) som anser att man inte fött barn på riktigt om den inte kommit ut ur vaginan.... Har du haft EDA duger du men helst ska man visst föda, stående ensam i en skog eller nått.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2016-09-23 12:04 #6 av: [TanatosNyx]

#3 Jag får intrycket att det inte är de med en genuin önskan som ts syftar på, utan mer de som verkar skryta med det? jag baserar det dock endast på magkänsla.

För vissa är det ju verkligen jättestort att få föda naturligt, och självklart ska de få vara stolta över det. Men det finns en jargong framförallt på nätet, och det är inte stolthet, utan mer rent skryt. Många mammor är ledsna och känner sig misslyckade när de råkar på denna typ av skryt.

På samma vis som vissa menar på att kejsarsnittade "inte har fött barn" och de som då är snittade blir ju självklart ledsna.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-09-23 12:16 #7 av: OlgaMaria

Jag upplever att det är väldigt vanligt att ge ut detaljerad info om sin förlossning oavsett hur den varit, dvs lika vanligt att berätta att man inte använt bedövning som att berätta om smärtlindring och komplikationer. Dock är det ett känsligt ämne och väldigt lätt att personer får en negativ press på sig. Numera hör jag det som TS säger i #0 ganska ofta, men om man går några år tillbaka pratades det mer om att alla förlossningshistorier man hör är de värsta och att det finns behov av att höra om de som har gått bra också. Grejen är väl att detta är ju någonting där det är så vanligt med "nybörjare". Det är ju inget man gör en gång i månaden direkt och kan diskutera på den nivån, utan de flesta som verkligen berörs av detta är alla förstagångsföderskor och det blir ju liksom naturligt att det är oerhört laddat och att alla perspektiv kan bli fel på något sätt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-09-23 12:19 #8 av: tlover

#6 "På samma vis som vissa menar på att kejsarsnittade "inte har fött barn" och de som då är snittade blir ju självklart ledsna."

Jag håller inte egentligen inte med att man inte fött barn om man föder med kejsarsnitt men jag vet ju själv att jag länge inte tyckte det, antagligen för att jag verkligen ville föda vaginalt och jag fick nån timme på mig att ställa in mig på att föda med kejsarsnitt när det väl begav sig så jag förstår att den tanken kommit fram också faktiskt. Även om min känsla handlade om mig själv och inte andra, skulle nån komma med samma tankar som jag hade i början så skulle jag direkt sagt att självklart hade dom fött.

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2016-09-23 12:26 #9 av: Juvela

Jag blir så arg när jag läser sådant, som att det vore någon sorts prestige att föda utan smärtlindring eller utan snitt! Arg

Det är väl inget att skryta om?! Och precis som Tanatos säger är det många som istället känner sig ledsna och misslyckad efter att ha läst allt detta skryt. 

Det är ingen prestige i att föda barn! Det är ingen tävling om vem som "lyckades" bäst! Om du önskade dig ett barn och lyckades så är det en välsignelse! Hjärta

Ville du(utan syftning på någon specifik) föda utan smärtlindring eller vaginalt och det blev så så grattis vad skönt, men fortfarande inget att skryta om, utan i så fall något för dig själv att glädjas åt.

Anmäl
2016-09-23 12:41 #10 av: Ria74

Jag födde utan smärtlindring men det bara blev så liksom, inget medvetet val och inget jag  skryter om. Frågar någon om det så svarar jag såklart men brukar inte säga det annars. Det har ju liksom inte med saken att göra om jag tog eda, lustgas eller inte.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2016-09-23 13:00 #11 av: Niini

Första med epidural, andra med lustgas (som inte gjorde ett skit nytta). Kan säga att jag kände mig bra mycket stoltare efter första. Vad jag skrek och gormade över med lillebror är minsann inget att va stolt över Gapskrattar

Anmäl
2016-09-23 13:26 #12 av: oh-la

Jag tycker, som förstagångsföderska, att det gärna kommer kommentarer om hur man fött utan någonting, eller bara med lustgas, med viss efterföljande press. Det är lite som att jag stött på fler kvinnor som fött som gärna berättar, med lite lycka i blicken, om hur fruktansvärt det var, hur mycket man sprack, eller bara kort "du vet att du kommer skita ner dig va? Inför din man." som nån slags skadeglädje. Tycker det är jättetråkigt!! Det ligger inte bara en massa prestige i vad man ska prestera, det ska gärna tryckas till och skrämmas lite också.

Jag har tack och lov ett par underbara röster i min närhet. Guld för mig som är en tävlingsmänniska och måste göra sånt här helt öppen för allt för att inte börja ställa krav. Har emellanåt. Beroende på vem jag pratar med kännt att "ne, jag ska f*n klara det här utan smärtlindring eller max gas" men sedan har jag kännt att, ne, jag har aldrig fött barn innan, jag ska inte tro att jag kan planera någonting utan gå in i det helt öppet för allt. Målet är ju inte att vara så duktig som möjligt, målet är ju att föda sitt barn och då kan inte vägen dit vara vinsten. Jag startade med gas, när jag fick sådanna värkar att jag tappade lugnet och inte klarade att andas igenom bad jag om eda. Efter det kunde jag både slumra till, precis som jag behövde, utan minsta smärta, och ha kraft och öppet sinne inför krystarbetet. Trots smärtlindring är jag så fruktansvärt stolt. Eda:n gav mig ett fönster att få fatta beslut och diskutera med barnmorskan hur min förlossning skulle fortskridande. Den gav mig mer utrymme och möjlighet att känna mig fullkomligt i kontroll. Jag kan lova att utan den hade jag inte kunnat besluta om att testa att föda på pall och få en upplevelse med min man som stöd som fortfarande gör mig helt lycklig! Jag önskar verkligen att alla vågade gå in i förlossningen med öppet sinne utan en massa krav på sig själv och jag önskade verkligen att kvinnor kunde vara mer stöttande och mindre drömmande. Duktighet sitter inte i om barnet föds utan smärtlindring, med smärtlindring, genom snitt. I slutändan vill vi ändå uppnå samma sak, få vårt barn.

Sedan tycker jag inte att man ska på något vis hymla med komplikationer eller försköna. Däremot är jag otroligt glad att min man läst gynekologi och obstetrik under min graviditet och kunnat ge mig riktig fakta i form av studieliteratur. Den går igenom precis allt på ett kliniskt sätt utan personlig färgning. Jag visste vad som skulle hända och hur kroppen jobbar. Jag visste hur hjälpmedel fungerade och vad dom gjorde. Jag kunde ta den kliniska informationen och arbeta runt den istället. När jag blev upprullad på operation var jag helt lugn, för jag visste precis vad som skulle hända eftersom min man varit med på exakt likadana ingrepp under sin utbildning och hade berättat. Tror sådan kunskap är makt i sammanhanget, och kanske att mer sådant skulle behövas snarare än de där historierna.

Nu flummar jag iväg känner jag. Ni får ursäkta. Ligger fortfarande på bb och är lite hög på hela grejen :P

Anmäl
2016-09-23 13:45 #13 av: [TanatosNyx]

Jättebra skrivit Oh-la :)

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-09-23 15:44 #14 av: villavägen

Alltså jag tycker många grupper man deltar i är jobbiga pga all prestige. Det gäller inte bara barnafödande med eller utan smärtlindring utan allt gällande mammor och barn. Från sovrutiner, till måste med hemmalagad barnmat, potträning, förbjuda tvtittande för barn etc. Och det är kvinnor som trattrar jämför och så. Så tröttsamt! Hälsningar från tvillingmamma som väntar 4e barnet och som köper färdig/halvfabrikat rätt ofta, låter sina barn se på tv mer än 1 h om dagen, ger lördagsgodis Med socker, och inte fixat potträna sina tvillingar ännu och som som födde utan smärtlindring sist av en enda anledning det hans inte med!!!

Anmäl
2016-09-23 15:58 #15 av: [TanatosNyx]

jag håller med dig #14. Jag mår piss konstant även om jag mest håller till på ifokus.

Vi är inte ute varje dag t.ex. och tv:n står på större delen av dagarna. Godis och hämtmat äter vi ibland även om just det är begränsat för sonen, men inte förbjudet. Har tvättberg, diskberg och smutsiga golv etc...

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-09-23 16:54 #16 av: Marvel-lous

#14 & #15 Här har ni en till. Cool

Anmäl
2016-09-23 18:10 #17 av: Aristarcos

Jag har ju ingen erfarenhet av mycket smärtlindring, för har aldrig hunnit få något, har fått klara mig med lokal bedövning första gången med lustgas, och de två därefter bara lustgas ( vet inte om de ens gett mig lustgas tycker aldrig jag har känt av det direkt att jag fått lustgasen).

 Har bara haft snabba förlossningar, så de har aldrig hunnit fundera på det. Har tidivis varit jobbigt för att det gått så snabbt. Men skönt ändå att det inte hittils har tagit så lång tid. Men snabbt och intensivt :P lite mer lagomt hade kanske inte varit fel. Men jag skryter inte om det, det har ju bara blivit så pga dem omständigheterna. Klankar absolut inte ner på dem som behövt smärtlindring, det viktigaste är att förlossningen går på bästa sätt och att det går bra för bebisen.  Allt annat är oviktigt i mina ögon Skrattar

Anmäl
2016-09-23 18:12 #18 av: jackiejohn

Med första barnet blev jag akutsnittad pga sätesbjudning och spontan förlossning i vecka 31+1 min värsta mardröm typ..min högsta önskan var att föda vaginalt men i slutänden spelar inte de nån roll för bebis ska ut på enklaste vis för alla parter.

Nu väntar jag tvåan och jag hoppas för allt i världen på en vaginal förlossning i rätt tid, planerar ingen smärtlindring utan tänker ta det som det kommer.

Är så trött på allt snack och båda håll vad det gäller förlossning, alla är duktiga oavsett hur förlossningen gick till. Vem fan bryr sig om ungen kom med akutsnitt eller en snabb enkelt förlossning utan smärtlindring? Ingen, så länge barnet mår bra så spelar inte förlossningen nån roll.

Anmäl
2016-09-23 19:41 #19 av: Thiah

#15 å jag som pedagog känner ännu värre press på att vara så duktig. Vågar knappt erkänna hur "dålig" mamma jagär

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2016-09-23 19:59 #20 av: villavägen

#19 förstår precis hur du känner. Jag som socionom funderar i banor snart omhändertas de väl barnen pga brister i omvårdnad då de får halvfabrikat mat, se på tv mer än "rekommenderade" 1 h om dagen och godis ibland tom på veckan ( inga mängder men ser de mamma äta en godisbit ska de såklart smaka...) Nej skämt åsido, vem är perfekt? Mina barn får kärlek med två närvarande föräldrar det räcker långt.

Anmäl
2016-09-23 20:13 #21 av: Thiah

#20 skönt att vi är fler!
Jag har ibland sjukt.dåligt samvete för att rutinerna inte.hållts, teven är på för mycket, maten för dålig och den ända friska luften kommer från vädringen....

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2016-09-23 23:59 #22 av: Sarah

Men kom igen hörni, barn ska fungera i sina familjer också. Om man går runt och tror att en perfekt förälder är som Bree i Desperate Housevives så är man ju helt ute och cyklar :) Det om något ger dysfunktionella familjer.

Jag och 11 är ute mycket, för att jag inte vill vara inne. Jag gör all mat till henne för att jag gillar att laga mat. Jättebra, men det är ju för att jag har de intressena och inget annat. Jag och killen lever livet som vanligt och hon följer med, för att hon ska leva i vår familj. Hon växer upp i en familj som gärna äter middag framför en film. So what, så trivs vi och så får hon växa upp osv.

Försöker men vara ngt man inte är så blir ingen lycklig. Tror att man "skadar" barnet mer av att stressa efter att vara en Bree och må dåligt över att man inte är det, än att slappna av och vara sig själv. Sen är det ju bra att anpassa sig lite efter barnet, men det får finnas gränser för hur mycket man böjer sig :)

Så, till förlossningen. Vill man inte ha onaturlig hjälp för att man ogillar mediciner etc generellt, fine det är en sak. Utöver det kan jag inte förstå att man just då det kommer till kvinnosaker ska lida utan smärtlindring och vara naturlig men inte annars. Man tar en ipren mot mensvärk och sen när det är 1000 ggr värre så ska man plötsligt inte göra det :) jättekonstigt i mina ögon :)

Jag är kvinna och mamma och inget kan ändra på det. Jag är dessutom bra på det, för att jag är avslappnad och inte hänger upp mig på vad andra tycker om mina roller och min prestation. Min känsla för vad som är ok räcker.

Anmäl
2016-09-24 07:55 #23 av: JossanH

För mig handlar det om ett medvetet val. Ja alla val jag gör gällande mina barn är medvetna ställningstagande. Ibland gör jag val som jag vet är dåliga för att det var det enda som funkade just då/eller i vår vardag, men fortfarande ett medvetet val. Och så vill jag ha det. Jag vill veta alla aspekter och ta beslut därefter.

Har aldrig läst någonstans att någon fött barn och skrivit med huruvida barnet föddes med eller utan smärtlindring som en "välkommen till världen". Har faktiskt aldrig stött på att de som fött utan smärtlindring på något vis ansett sig varit bättre än de som fött med smärtlindring, men har sett trådar som dessa där många faktiskt talar ned om de som har fött utan smärtlindring, kallat det prestige och liknande när det i själva verket kanske finns helt andra orsaker till varför man valt bort medicinsk hjälp vid en förlossning.
Har aldrig stött på att andra som lagar egen barnmat etc skulle tryckt ned det i halsen på någon, däremot har jag sett andra som valt att inte laga egen mat som kollektivt skällt på de som lagar egen mat..
Så faktiskt. Detta går åt 2 håll.

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl
2016-09-24 08:34 #24 av: tlover

#23 jag känner mer igen det du skriver än tvärtom.

Däremot har jag flera gånger sett på Facebook folk som skrivit exempel "en liten flicka kom till världen kl 10 med kejsarsnitt" eller "födde nyss en son med eda" och liknande (påhittade citat, visst heter det eda?)

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2016-09-24 08:57 #25 av: villavägen

#23 då deltar vi i helt olika "grupper". Rent allmänt tycker jag det är svårt att vara kvinna, ser så mycket prestige hela tiden. Det jämförs så mycket, åt båda håll såklart Har sällan sett män ha liknande diskussioner som denna som vi kvinnor har.

Anmäl
2016-09-24 09:37 #26 av: Devya

Alltså jag skulle inte ens våga börja skriva på fb något liknande. Det känns liksom fru duktig som vill se bra ut i andras ögon. Jag är inte så förtjust i sådant snack om jag är fullständigt ärlig. Att folk skriver dylikt på ett forum  är kanske lite annorlunda för det blir då ett samtalsämne, något man kan diskutera, men sen igen skriver man nog det på ett annat sätt isåfall.

Anmäl
2016-09-24 11:02 #27 av: Sarah

#23 Sen är ju valet att skaffa barn grundat på att man tycker att livet funkar med barn.
Vi har ju gjort några stora aktiva ställningstaganden runt 11 :) hon ska vara vegetarian, vi ska dela på föräldraledigheten och vi ska uppmuntra fysisk aktivitet, nyfikenhet och självständighet. De aktiva ställningstagandena gjordes innan hon föddes utifrån den livsstil vi har. Efter det är det bara att go with the flow liksom :p

Som alltid när den här typen av diskussioner kommer upp blir jag matt och nedstämd. Att kvinnor lägger så enormt mycket onödig press på sig själva. Att just runt föräldraskapet är det kvinnorna som bygger upp en sådan enorm press.

Anmäl
2016-09-24 12:43 #28 av: OlgaMaria

Samtidigt är kvinnor fantastiska på att uppmuntra och peppa varann, faktiskt! :)

Har faktiskt sett en hel del pappor som skrivit stolt om deras fruar som fött utan smärtlindring. En pappa sa till mig att det är så viktigt att man gör barnen delaktiga i matlagning osv.

Kvinnor är fantastiska, däremot kan vi vara lättkränkta ibland. Varför ska vi egentligen ta åt oss bara för att någon nämner att de fött utan smärtlindring? Kanske problemet ligger i oss själva och vår egen osäkerhet?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-09-24 14:35 #29 av: JossanH

#25 förmodligen gör vi det.
Jag har aldrig sett att någon beskriver vilken smärtlindring de haft under förlossningen, däremot har jag läst om det tex blivit komplikationer så har en del skrivit med att bebisen föddes med kejsarsnitt eller att bebisen kom i bilen på väg in.
Jag är inte heller med i några "vanliga" föräldragrupper på Facebook då jag snabbt ansåg att diskussionerna inte var diskussioner som berörde ämnen som intresserade mig så jag har hittat mer nischade grupper och i dessa är många av de här sakerna vi diskuterar här självklara (eller ja, alla gör absolut inte på samma sätt men alla är medvetna om tex fördelar och nackdelar och gör val grundade på kunskap och inte pga okunskap). Därför diskuteras inte tex smärtlindring vs naturlig förlossning utan det diskuteras mer runt om hur ens önskemål har blivit bemött på BB, och hur förlossningen gick och faktiskt väldigt mycket pepp hos de som känner sig missnöjda med bemötande eller som inte fått en förlossning de önskat.

Kollar jag utanför grupperna jag är med i så är det förstås en rejäl blandning folk. Men tycker över lag att det är fler som kollektivt straffar de som tex valt att laga egen mat än tvärt om. Och det är faktiskt samma sak jag alltid upplevt då jag inte äter kött. Det är ingen vegetarian som försöker pracka på andra att sluta med kött däremot har jag alltid fått utså grova skämt på min bekostnad när jag varit i sällskap med de som äter kött.
Kanske beror det på vilka människor jag omges av kanske beror det på min personlighet, att andra förstår att det går att "skämta" med mig för jag kan käfta tillbaka.

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl
2016-09-25 14:08 #30 av: Aleya

Till ni som tänker att ni är "dåliga" mammor för att barnen ser på tv så kan jag hälsa att när jag var liten så älskade jag att se tv och spela tv-spel (avskydde att vara ute på sommaren då jag dels inte tål insektsbett eller solen så vidare) så jag var väl mest inne. Men kan ju säga att det blev folk av mig med. Och ett plus var ju att jag blev förbaskat teknisk på köpet och lärde mig en massa fakta som jag tyckte var bra att veta. Ja jag lärde mig språk också på köpet.

Så tv är inte av ondo skulle jag säga.

Sen finns det inget som heter att man är perfekt. Alla har sina olika stilar på att hantera saker och det är ju för väl det.

Så undvik skam är det jag vill säga.

Och sen detta med att föda utan smärtlindring och med smärtlindring och utan operation eller med.
Ja det finns ju vissa som gillar att skryta med att dom satt i sin stuga ute i ödemarken och bara ploppade ut barnet. Men ibland måste man se vad som är bäst för barnet och mamman. Och då blir det inte alltid som man tänkt sig. Och det är inget fel med det. Och man är absolut inte sämre för det.

Men rycker det är tragiskt att folk ska trissa upp varandra och vara nedlåtande.
Vissa får inte ens föda vaginalt p g a olika orsaker. Dom blir inte sämre mamma eller mindre mamma för det.

Själv när jag var liten så tyckte jag att det lät mycket coolare att min mamma hade fått mig genom en operation och att dom under samma operation hade lyckats skära mig med tre snitt bakom örat. Så vi fick ju båda ärr. Men det kanske är jag som är konstig son tyckte att det lät häftigt. 😂

Ne men ts. Förstår helt klart din tanke.
Och det är tråkigt att folk nästan vill skryta med att dom klarar av en massa smärta. Men kul om dom klarar det, men man får inget diplom eller pris i en sådan tävling.
Och kan säga att jag sällan heller är sugen på att höra hur någons förlossning varit. Men jag tänker kanske annat när jag själv går igenom sådant.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-09-25 21:10 #31 av: JeFo

Beror väl på hur man säger saker och ting och med vilken ton...
Jag var först i kompisskaran att bli gravid. Ingen visste nåt. Mamma, mormor, moster och släkten var dom som skrämde upp mig. Inte nån sa nå positivt bara hur ont det gjorde och hur hemskt det var.
Upplevde inte min först förlossning så som de beskrev det alls. Och inte de två förlossningarna efteråt heller.
Jag hade lustgas. Med första var jag helt öppen när jag kom in och kunde inte få nåt annat. Sa att jag tänkt ta lustgas ändå och att det var lugnt och kändes bra.
Så lustgas blev det och det gick kanon. Första förlossningen var helt klart den nästa trots 24h med jobbiga värkar.
Vid förlossning 2 ville jag ha samma koll som vid första och kände att har jag klarat det en gång så borde jag väl klara mig denna gången också.
Vid nr 3 tänkte jag lika och ångrade mig djupt när jag krystade för fullt. Hon vägde nästan 4,7 så när hon ploppade ut trodde jag att jag gick sönder helt. Hon kändes!
Har tyckt jag varit duktig som klarat mig alla tre gånger på "bara" lustgas. Coolaste stunderna i mitt liv! Har varit egna beslut och en envishet...
Anser mig inte bättre än någon.
När folk frågat har jag svarat. Har inte berättat i närheten av vad folk berättade för mig... Klart det gör ont att födda men det är så mycket annat som man hellre kan prata om som glöms.
Man ska inte skämmas för nåt el behöva tänka på sånt.
Alla är olika och klarar olika saker ingen är bättre el sämre för det.
Beror nog lite på hur man är som person och hur man tar saker och ting.
Efter mina förlossningar har jag känt mig såå stark och duktig, världens starkaste människa som just då skulle klarat av allt.
Efter 9 mån har jag åter fått tillbaka livet då jag inte kunnat gått el stått särkilt länge som gravid...
Ibland har man rätt att känna så även om man "bara" fött barn och inte kommit på botemedlet för cancer!

Anmäl
2016-09-26 08:03 #32 av: OlgaMaria

#31 underbart! Jag älskar faktiskt att höra kvinnor berätta om lyckliga förlossningar och även att höra att de känt sig duktiga osv. Förstår verkligen inte varför man ska känna sig dålig själv pga det? Jag har fött båda mina med kejsarsnitt, men det är inte det minsta svårt att glädja mig med dem som det gått superbra för, och jag tycker också det är intressant att höra på andra berättelser där det inte gått lika bra. Det är ju något av det största vi upplever i livet så inte konstigt att det är starka känslor vi har med oss oavsett hur vår upplevelse var.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-09-26 11:49 #33 av: Sarah

#32 Det är ju ingen som säger att man ska känna sig dålig för att man känner sig duktig efter en bra förlossning. Man ska känna sig jätteduktig efter sin förlossning, oavsett hur det blev. 

Det folk vänder sig emot är känslan som ANDRA kan få, att man inte är duktig om man inte lyckas föda naturligt utan smärtlindring. Det är den känslan som fler och fler lyfter upp i dagens samhälle, att man inte känner att man duger som kvinna om man vill ha epidural eller kejsarsnitt. För mig ligger det bara i linje med alla andra duktighets"krav" på kvinnor. 

Anmäl
2016-09-26 21:50 #34 av: JeFo

Beror inte det mycket på hur man är som person?
Tänker inte bara på barnafödandet då...
Jag har inga problem med att stå för den jag är och jag umgås bara med såna jag kan vara mig själv med också.
Har jag gjort fel kan jag stå för det, har jag sagt något så kan jag stå för det, tycker jag något kan jag stå för det och har jag världens sämsta dag så kan jag berätta det...
Jag tycker inte idealet är 52kg tungt med jättebröst och tar inte åt mig av att tidningarna visar sånt, exempelvis.
Man ska kunna vara ärlig och berätta hur det är även om om livet är tip-top el på botten.
Är väl snarare dom som ljuger och behöver visa upp en falsk fasad som man kan tycka mår dåligt. Men blir man lyckligare av att visa upp det så bryr jag mig inte.
Har med åren kommit på att bry sig om allt och alla inte ger mig nåt.
Skulle kunna sitta och reta upp mig själv på massa då men har annat för mig 😛

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.