Jag var hemma 13 månader men jobbade en del extra på helger. Sedan var pappan hemma 3 månader. Tog ut mycket lite föräldrapenning då vi ville spara på dagarna. Så levde på lite extrajobb och föräldrapenning, samt sparande. Oavsett föräldraledig eller inte så betalar min man alla räkningar och jag mat samt kläder och annat till barnet. Men vi är inte särskilt hårda på det. Vi har inte delad ekonomi men bryr oss inte vem som betalar om vi ef tankar, äter ute m.m. En uppdelning som fungerar för oss iaf.

Det går i vågor lite. Nu är dottern snart 6 månader och vi är lite mer bekväma i föräldrarrollen nu. I början gjorde min man typ allt arbete hemma… Jag kunde gå 1-2 promenader och handla lite när dottern var 2-3 veckor (innan ville jag inte vara med henne inne på affären) men annars så stod han för handling, matlagning och städning. Jag satt mest i soffan med bebis vid bröstet, hehe. Sedan så bar jag nästan alltid henne med två armar och var rädd för att tappa henne så om hon ville bli buren så bar jag - och bara bar. Med tiden blev jag allt mer bekväm med att ha henne i bärsjal och då började jag hjälpa till lite mer så länge jag inte behövde böja mig så mycket framåt. 

Här i början bytte min man också de flesta blöjorna - för att det var väl liksom det enda han kände att han kunde hjälpa till med. Då all amning (och det mesta bärandet) sköttes av mig. Hehe

Nu är dottern som sagt snart 6 månader och hon klarar sig mycket mer själv i den bemärkelsen att jag kan ha henne i matstolen i köket bredvid mig när jag t.ex. plockar med disk/lagar mat. Vi går alltid ett par promenader varje dag - så jag brukar försöka handla och så på dagarna. Så brukar min man vilja vara med dottern när han kommer hem - och då lagar jag oftast mat (jag lagade alltid mat förut - då jag har störst intresse av matlagning av oss två). Men min man står oftast mest för städniden här hemma, och han diskar/plockar oftast i köket (brukar bli naturligt när jag nattar).

Så… summan av kardemumman; han gjorde det mesta här hemma i början och nu är det nog ganska jämnt fördelat. Ekonomin har vi gemensam (lite "allt ditt är mitt") så nu lever vi enbart på hans lön och vi sparar så mycket av föräldradagarna som vi kan. 1,5 år innan vi hade barn så levde vi på min lön för det mesta då min man fortfarande studerade (mest bara för att visa att vi hade den här sortens gemensamma ekonomi även innan vi skaffade barn - för att vi redan hade bestämt oss för att gifta oss och ha "allt ditt är mitt" när det kommer till VÅRT liv).

Min man stod för lite mer ekonomi den tiden jag var mammaledig, vi räknade ut vad vi ungefär hade för kostnader i månaden. Jag skötte det mesta på hemmaplan med ta hand om barn, städa, tvätta, laga mat, handla eftersom jag ändå var hemma. Efter nio månader delade vi på fl, ekonomin och hushållssysslor fram till förskolan började. Vi har växlat lite så i våras jobbade jag mindre och tog mer hemma, i höst gör vi tvärtom. Vi har inte helt gemensam ekonomi men vi har tre gemensamma konton, ett för mat/hushållsvaror, ett för alla räkningar (boende, el, försökringar etc) och ett sparkonto där vi nu sätter in lika mycket varje månad. Ska även nämna att vi båda är entreprenörer och kan ha lite olika inkomst månad till månad.

Ekonomin har vi gemensamt, fast med skilda konton. Den som har råd betalar, och ingen impulshandlar massa skit utan att prata med den andra.

Arbetet är också uppdelat efter den som har möjlighet, mycket vilar på maken med Alvins skötsel, medan hemmets skötsel ofta hamnar på min lott. Men vi delar ju så klart på det med. Jag gör det jag klarar av/det min smärta/min kropp tillåter.

Vi har flera gemensamma konton och varsitt eget konto. På de gemensamma sätter vi in pengar till gemensamma kostnader, hus och hem, bilar och transport, försäkringar och mat och sparande osv. Den som har mest pengar sätter in mest. Det är oftast jag då jag tjänar bäst. Sen har vi egna konton till egna utgifter. Men, ingen ska stå utan pengar till eget. 

Hushållsbestyren varierar med arbetsbörda. Killen är hemma mest med dottern hela det här året och då blir det att han sköter mycket av det vardagliga stöket. Jag fixar mer på helgerna. Jag föredrar att laga maten då det blir nyttigast så, jag sköter också trädgården då det är ett intresse jag har. Han sköter allt elektroniskt då det är hans intresse. Runt barnet gör han det mesta på vardagarna, medan jag tar henne mest då vi är hemma båda två. Vi har även avsatt tid för egna hobbies, vilket är viktigt för oss båda.

Fram till sonen va 7 månader tog jag hand om honom, hemmet och djuren. Jag städade och lagade oftast mat osv. Nu när jag börjat jobba är det tvärtom. När båda jobbade betalade vi lika mycket men nu är det den som jobbar som betalar mest av räkningarna och den som går på fp sköter typ handling av mat osv

Har en på 4 år och en på 2 år och jag har precis börjat jobba 30% efter att ha varit hemma med barnen i 4år. Vi har valt bort förskola och detta går att kombinera med hans jobb och några dagar i månaden som far och morföräldrar är barnvakt. Sambon har arbetat ungefär varannan vecka under dessa år och vi båda har trivts bra med att ha det så. Eftersom han tjänar betydligt mer än mig har han stått för de flesta kostnaderna men jag betalar för mina djur och egna räkningar och en del mat och liknande då han är iväg. Hemmet sköter jag när jag är själv, medan han tar något mer än mig de veckor han är hemma.

#7 lite OT: Kan jobbet ha något att säga om man blir hemma hela perioden sådär? Vår dotter är 6 månader snart och vi vill att hon ska vara hemma tills hon är 2 - sedan kommer vi att vara hemma lite halvdagar och hon kommer få vara med mormor och farmor någon dag i veckan istället för förskola. Jag är fast anställd och tar i dagsläget inte ut några föräldradagar då jag förstått att jag måste ta ut dagarna efter att hon fyllt 1 år om jag inte är på jobbet. Men kan jobbet neka oss att vara föräldralediga länge?

Du har rätt att vara helt fl till barnet är 1,5 år. Därefter har man rätt att jobba 75% till barnet blir 8 år.. Ni kan inte ta ut föräldradagar för samma dag efter att barnet fyllt 1. Däremot har jobbet rätt till att göra omorganisationer osv och är du inte på plats så riskerar du ju att få andra arbetsuppgifter när du kommer tillbaka. Beror såklart på vad man jobbar med men det har jag tagit med i min planering…. Kommunikation är nog bästa lösningen…

#8 jag har inte haft något jobb tidigare att gå tillbaka till så vet inte hur de hade ställt sig till vår lösning.

Tack #9 Vi får ta det med våra respektive jobb ang. det där sista halvåret mellan 1,5-2 års ålder då vi vill att hon ska vara hemma. Men det hoppas jag kommer gå bra, annars får vi försöka ta några dagar var så att det fungerar på våra jobb. Jag visste inte att jobbet hade rätt att organisera om, så det var bra att du sa det! Inte för att jag tror att det skulle drabba mig … men bra att veta ändå!

#10 Okej tack, men försäkringskassan säger inte till om något heller? De bara betalar ut för era föräldrardagar? Men är det 5dagar i veckan man måste ta ut efter 1 år?

#11 ja vi bestämmer ju helt hur mycket vi tar ut och när. Min sambo har fört över så många dagar han kunnat till mig. Efter 1 år måste du ha full sysselsättning om du vill behålla din SGI så då måste du ta ut 5 dagar/vecka, men spelar inte SGI'n någon roll så kan du gå hemma utan pengar, eller ta ut 3 dagar i veckan om du så skulle vilja.

#11 jaha, är det bara SGI:n som gör att jag fått för mig att man behövde full sysselsättning med antingen föräldrapenning eller arbete 5dagar/veckan? Hur har jag kunnat missa det … 🥵Men okej, nu är ju inte pengar det viktiga egentligen även om jag stressar lite över att bestämma huruvida vi vill ha ett syskon nu snart eller inte. Fast jag vill gärna ha barnen tätt om vi väljer att försöka få fler barn, så det är ju inte ett ekonomiskt beslut! Men jag tänker ändå lite i tankarna att jag vill ha bestämt mig tills att dottern fyller ett år om det är dags att börja försöka eller inte.