Förlossningsberättelser

Mina förlossningar

2016-08-19 10:44 #0 av: Louen

Jag hoppas det är rätt grupp nu.

Ville mest ha någonstans att skriva upp hur mina förlossningar var och kanske kunna diskutera dem lite. Även om de gick bra, så är jag nämnligen inte helt säker på att jag hängde med känslomässigt. Ber om ursäkt för lång text.

Förlossning #1

Jag hade gått över 11 dagar den 1a augusti 2014. Vi hade fått en tid för igångsättning den 5e augusti.

Jag hade precis accepterat att jag skulle få sättas igång. Maken och jag satt på soffan när jag fick första värken. Jag kollade på klockan och den var 18.45. Den höll i sig ganska länge och när den väl släppte var det inte alls långt tills nästa. Så jag tog fram klockan och tog tiden på n värk. Ca 80 sekunder varade den, och det var mellan 60 - 90 sekunder tills nästa kom. Jag valde att avvakta och inte ringa till förlossningen.

En halvtimme senare så gick jag på toa och när jag torkade mig så var det blod på pappret. Jag sa till maken att ringa. De fick all information, såhär i efterhand kan jag tycka att jag borde ringt själv för han fick ju fråga mig allt de frågade honom. De ansåg att vi skulle komma in på en kontroll.

Vi hade inte packat klart våra väskor så det tig ytterligare en kvart innan vi åkte iväg. 19.30 satt vi i bilen på väg till Varberg förlossning. Jag minns inte allt för mycket utom att jag smsade mina systrar och ringde en släkting.
Hon frågade "Gör det ont?" Min första tanke var klart som fan att det gör ont.

20.10 blir vi inskrivna på förlossningen och kontrollen visar att jag är öppen 8 cm. Där sket sig mitt värmande bad.
20.20 gick vattnet. Det sa bara poff, nu fick jag lustgas. Det var väldigt trevligt.
Minns svagt att jag tyckte om att prata med barnmorskan och sköterskan som var där inne.
20.50 satte krystvärkarna igång. Vet att någonstans under krystvärkarna sa de till mig att inte krysta utan värk.
21.08 hör jag det bästa skriket någonsin. Jag får upp vår dotter på bröstet och reagerar på att navelsträngen känns äcklig mot benet.
Jag fick sys tre styng. Vår dotter vägde 3470g och var 49 cm lång.

Förlossning #2

Den 12e maj 2016 hade jag gått över 5 dagar. Jag nattade äldsta dottern vid 8 och låg kvar och läste på telefonen. Denna graviditeten hade jag haft lite onda sammandragningar och foglossning som hette duga. Mådde väl mer eller mindre skit genom hela graviditeten och ville bara bli klar. Men hade ställt in mig på att bli igångsatt 22a maj.
21.34 fick jag första värken. Jag gick till min syster (hon hade varit hos oss sen april), och sa att jag fått en värk. Men nästa dröjde ca 4 minuter innan den kom. Tänkte att denna gången går det nog sakta. Ringde maken och sa att det var på gång. Han frågade om han skulle komma hem från jobbet men jag sa att han inte behövde det.
Gick på toa och blödde en del så tyckte jag kunde ringa förlossningen.
Sagt och gjort ringde och hon tyckte jag skulle komma in på kontroll eftersom jag haft en snabb förlossning första gången. Sa att jag kommer in så fort min man kommit från jobbet. Hon sa att blir det värre fick jag ringa efter ambulans.

Han kom hem runt 22.30 - 22.40, han sprang in och hämtade väskorna. Mina värkar var värre men jag vaggade lugnt fram. Min syster hade hand om den stora tösen som sov.
Vi åkte in och var framme på Varberg 23.20. Jag var bara öppen 5 cm men vi fick stanna där iallafall. De hade flera patienter så de var inte med oss hela tiden, men det var lugnt jag och maken pratade. Men värkarna blev starkare. 23.50 sa maken att om vår ena släkting skulle få rätt i att dottern skulle födas den 12e hade jag 10 minuter på mig. Jag svor åt honom på skoj.
Helt plötsligt känner jag att det börjar trycka neråt och då vill jag ha in barnmorskan. Hon kontrollerade och jag var öppen 7 cm. Jag bad henne ta vattnet.
Hon började fixa med instrumenten och jag hörde att sköterskan sa "men då hinner vi inte sätta EDA" hon lät tjurig. Jag blev grinig och frågade maken högt. Vad är det hon säger?
Jag hade i mitt brev sagt att jag skulle ha lustgas och enbart det så jag blev inte alls glad att hon ville köra annat.
Men min barnmorska sa "känner hon att det trycker neråt så gör det"
De tog vattnet och inte långt efter 00.10 så satte krystvärkarna igång. Jag minns inte mycket mer än att hon sa "Huvudet kan vara för stort för ditt bäcken". Det vill man inte höra!
00.24 föddes vår andra dotter. 3570g och 49cm lång.

Det som känns så skumt är att ena minuten var man gravid och sen nästa har man ett barn i famnen. Jag hann liksom inte vänja mig att jag skulle bli mamma, utan de bara var där i famnen på mig helt plötsligt. Jag älskar ju barnen men känns endå som att jag missade en anpassning. Däremot så gick amning och anknytning jättebra med båda barnen. De är dessutom ganska mammiga båda två men verkar älska varandra mycket.

Anmäl
2016-08-19 12:26 #1 av: RoxannaS

Har tyvärr inte så mycket att diskutera, men ville bara tacka för att du delade med dig. Var så häftigt att få höra hur du upplevde det hela. Fick en son själv november 2014. Igångsättning 5 dagar innan bf för att jag mådde för dåligt för att orka fortsätta vänta. (Spydde som en gris konstant). Kom in strax innan 9. De tog CTG och allt var frid och fröjd. Tog hål på vattnet 9. Hände ingenting alls. 9.30 satte dem in värkstimulerande dropp. Var öppen 3 cm när jag kom in. Tappen utplånad (som de så fint heter). Och mjuk. Så de var ju på G ändå. Men i alla fall. Vid 12 var jag öppen 6 cm (har jag för mig) och fick be om råd vad de fanns för smärtlindring. Hade inte fått någon info alls innan. Så jag fick lustgas medan jag väntade på en läkare för att sätta in EDA. Fick den 12.30 vill jag minnas. Minnet var lite luddigt pga lustgasen. (Hehe missbrukade nog den lite. Låg och hyperventilerade i den) hann använda den 2 ggr vet jag innan första krystvärken kom. Klockan var väl där strax efter 14 vet jag. För sonen föddes 14.23. Vägde 3194 gram och var 49 cm lång. Men jag åkte på förlossningsdepression. Kände mer att hela förlossningen bara var en skräckupplevelse. Visste ju ingenting innan. Fick allt som en smäll i ansiktet medan de hände. Vet att jag blev förbannad på barnmorskan för att hon sa att jag var som gjord för att föda barn då jag krystade av mig själv när de var dags. Men blev så förbannad på slutet för att de gjorde så ont och en bm snodde min lustgas precis när den börjat lukta skumbanan. Så jag tvingade ut honom för fort så jag sprack lite ändå. Fick inte veta hur mycket. Och inte hur jag skulle sköta om det. Inte om stygnen skulle plockas eller försvinna av sig själv eller något. Visste inte att man skulle vara helt naken under rocken så jag hade en typ sport bh på mig. Fick inte prova lägga honom till bröstet alls på fl. blev iväg föst på toa direkt istället. Vet att jag kämpade länge innan jag kunde kissa. Åkte upp till BB. Och de sprang folk som yra höns där och ingen visst något. De var sagt där och då att pappan inte fick stanna kvar med mig där så vi var inställda på att jag skulle bli ensam. Men helt plötligt fick han stanna. Och jag ville inte ens veta av sonen. Jag var bara så rädd och chockad och förskräckt av allt som hänt. :/

Anmäl
2016-08-19 13:12 #3 av: Louen

Tack för att du delade med dig.

Men va hemskt att åka på en depression men det var väldigt dåligt av dem att inte informera om något :/

Tycker det var skumt att du skulle kissa före att barnet skulle ta bröstet.

Men hur är det idag? Jag hoppas stt allt löste sig för er :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.