Annons:
Etikettlilla-barnet
Läst 7825 ggr
[Synnerlig]
5/30/16, 7:41 PM

4 dagar gammal bebis och problem.

Jag har nu äntligen min lilla dotter, fyra dagar gammal och hon är otroligt söt <3 Jag har dock börjat oroa mig. Jag trodde att det skulle bli att mata, gosas och när hon sov under dagarna så skulle jag passa på att göra det jag ville eller sova extra om det behövdes. Problemet är bara den att när det ska ammas så släpper hon bröstet, skakar på huvudet, söker efter bröstet, fäktas med armarna och gråter och så håller det på hela amningsstunden och detta trots bra amningsteknik. Och de gånger hon somnar vilket bara går i min eller sambons famn, men oftast vid amningen som för det mesta inte funkar som det ska som sagt, så vaknar hon alltid när vi försöker lägga henne i hennes babynest och då vaknar hon och är klarvaken och gråter. Hon gråter jättemycket trots att vi går runt och vaggar henne och ger henne närhet. Vi tror inte det är kolik då hon inte gråter timmar i streck och vi rapar henne alltid efter måltid och ibland ger vi henne lite magmassage och kör bengympa för säkerhetsskull. Hur som helst, hur sjutton ska man ha tid för någonting över huvud taget när man antingen kämpar med amningen som inte borde vara ett problem eller sitter fast med henne sovandes i sin famn och inte kan göra annat för då vaknar hon och gråter? Detta gör att jag känner mig så trött på mitt älskade barn som såklart inte kan göra något åt saken och jag saknar redan tiden då det bara var jag och min sambo och hon är som sagt bara fyra dagar gammal. Jag känner mig ointresserad av henne pg a allt detta och min sambo får ibland ta över för att jag bara inte pallar. Känner mig som en hemsk mamma. Är det såhär det ska vara? Vad kan jag göra åt problemen? Är jag en dålig mamma?

Annons:
Intehärutandär
5/30/16, 7:59 PM
#1

Din dotter är van att ligga mörkt och nära med buller omkring sig, då blir hon otrygg ensam,

Tar hon tag i hela vårtgården? Amningen borde precis börjat komma igång, det är ju skillnad på att läcka och producera, Det finns en hög anledningar, för mycket mjölk, för lite mjölk,

Men det främsta som gör barn oroliga är oroliga stressade mödrar, är Du lugn så är hon lugn,

frejaspluto
5/30/16, 8:02 PM
#2

Det finns amnings silikongrej som fastnar på bröstet och det är en amnings hjälpreda det kan du köpa i Apoteket. Jag kommer inte ihåg vad det heter faktiskt . Jag tror att hon får för lite mjölk köp bröstpump med. Så du du håller i igång bröstmjölken. Annars vid akut ersättning Semper 1, i pulver eller om små pkt finns i alla möjliga butiker.

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

LoAEmma
5/30/16, 8:28 PM
#3

Räkna med problem med amningen den första tiden, tror alla som ammat kan skriva under på det (jag ammade inte men har läst massor bl a här om detta). 
Och nä, man hinner inget annat när man har en liten bebbe haha, men det blir bättre! Nu är allt nytt och kaosartat, men det kommer rutiner så småningom som gör det mycket lättare och ni lär känna varann du och bebisen.

Kan vara tre-dagars-tillståndet som kallas baby blues som du har som gör att du känner dig ointresserad av henne ibland, men blir det värre och fortsätter längre så kan det vara en förlossningsdepression och då ska du söka hjälp, för det finns bra hjälp att få :)
Och vi finns alltid här att svara på frågor :)

*Det blir som det ska*

Medarbetare på Gravid iFokus

frejaspluto
5/30/16, 8:49 PM
#4

Japp håller stenhårt med LoAEmma!✨, Amningen är klurig sak ingen kan skriva under så här ska man göra!

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

Velinga1984
5/30/16, 8:50 PM
#5

Måste hon ligga själv ? Minste sonen ammas inte men har fram till nyligen haft stort närhetsbehov, och helst bara mig. Pappan fungerade endast om jag var tyst eller inte är hemma, så fort sonen hörde mig så skrek han tills jag plockade upp honom. Fortfarande i röriga miljöer fungerar endast min famn som t ex på kalas.   Efter att ha haft två barn tidigare som ätit och sovit själva i sin säng så är det otroligt nytt, och stundtals jobbigt, att ha haft en närhetstörstande bebis och två andra barn som vill ha tid med sin mamma.  Mitt enda tips är ; Försök vara lugn och hitta er rutin. Kanske sjal eller bärsele är något för er ?

Sparven88
5/30/16, 9:09 PM
#6

#2 amningsnapp tänker du på? Jag använde det, sonen vägrade ta brösten utan amningsnappen. Vi kämpade på med amningen i 5 veckor ungefär och sen insåg vi att han inte gick upp i vikt och började därför med ersättning istället. Det är svårt med amningen o början. Det är synd att folk inte pratat om det, utan det tas för givet att det ska fungera felfritt från första stund. Det gör pisseont att amma i början innan bebis får rätt tag och man får kämpa. Jag hade någon sorts bild av att det bara var till att stoppa in tutten i munnen på ungen och så satt man där och myste en kvart och sen var det färdigt för en stund. Eh nej. Den tanken grusades rätt snabbt. Det är inte heller konstigt att känna som du gör. Det kommer en liten krabat och vänder upp och ner på hela livet. Vissa nätter när sonen tokskrek lämnade jag honom till min sambo och sa "ta honom och gå härifrån". Det ÄR jobbigt, men det blir bättre! Det är en klen tröst. Men man behöver inte tycka att allt är mysigt och roligt med bebisar hela tiden. De första veckorna satt sonen och jag i soffan från det att vi vaknade till eftermiddagen. Han sov på mitt bröst och jag försökte vila under tiden. Så skit i alla måsten och ta igen dig när du har möjlighet!

Annons:
Sarah
5/30/16, 10:12 PM
#7

Inget av det låter konstigt. Amning är svårt och det kan ta tid att knyta an. Sen är man inte mer än människa och självklart är det tungt att ställa om livet från en dag till en annan. Blir så ledsen när folk (läs mammor) känner massa skuld bara för att de är mänskliga. Säger samma som jag säger till alla, köp en bärsjal eller sele och ha henne nära er. Då har ni armarna fria och hon blir trygg. Det är onaturligt för bebisar att vara ifrån föräldrarna, närhet är det viktigaste. Sen finns det väl chans att hon är hungrig om amningen inte funkar.

[Liinda]
5/30/16, 10:19 PM
#8

Det är såhär det är i början, man blir överrumplad. Både av hur mycket närhet bebisen vill ha och hur amningen krånglar. Det är okej att känna att det är jobbigt <3 Att hon gör på det viset kan betyda att det kommer för mycket mjölk alltså att utdrivning är för stark, då hjälper det att sitta lite bakåtlutad och amma. Att det för tillfället finns för lite mjölk och då är det bara att låta bebben amma så ofta hon vill så ökas mängden (dom lägger en beställning kan man säga). Eller bara att just då är flödet lite lägre och hennes sökande och buffande och gråtande stimulerar dina bröst att få utdrivning av mjölk igen. Under ett amningstillfälle kan man få flera utdrivningar. Men såhär tidigt skulle jag inte stressa över amningen om jag vore du, låt henne bara amma så fort hon vill. Det tar lite tid att lära sig! Man blir låst dom första månaderna och det är lätt att känna sig stressad över det men faktiskt så kan det kännas bättre om man bara accepterar det, Ladda upp med go plockmat, snacks, vatten och massa bra filmer! Eller testa bära i sjal eller sele, det hjälpte mig oerhört mycket.

frejaspluto
5/30/16, 10:25 PM
#9

Jaaaa, så heter den! Tack ! #6, 😊 #0, prova dig fram endel har olika erfarenheter ,jag har ingen alls ….

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

bohan85
5/30/16, 10:34 PM
#10

provat bärjsal?

Det blir bättre med att få  tid att göra något själv men de första månaderna är intensiva..

[GråHäxa]
5/31/16, 9:49 AM
#11

Jag rekommenderar också varmt sjal eller sele. Det är verkligen toppen att kunna ha bebisen lugn nära sig medan man kan göra vad man vill. Såvida vår dotter inte gråter för att hon är hungrig eller behöver ny blöja så blir hon lugn av sjalen 9 av 10 gånger. Verkar som att det hjälper även mot magknip att ha henne i den.

Jag har haft lite strul med kraftig utdrivningsreflex och mycket mjölk. Då flaxar hon vid bröstet släpper taget och skriker. För oss hjälper det att liggamma. Blockammade även ett tag för att mjölkflödet skulle lugna ner sig. Men det kan ju vara bra att veta om det är för mycket eller för lite mjölk innan du börjar experimentera med att minska flödet. Har du märkt om hon sätter i halsen i början av amningen? Har du sett om det sprutar en stråle från bröstet när hon släpper? Amningshjälpen på facebook tycker jag är himla bra. Oftast behöver man inte ens ställa sin fråga, räcker att bläddra lite så hittar man någon som undrat över precis samma saker.

Sedan kan utdrivningsreflexen haka upp sig också, speciellt om man blir stressad och frustrerad (och vem blir inte det när amningen krånglar?) Då kan det hjälpa att ge bebisen till den andra föräldern en stund medan man själv går ett varv runt huset, tar en dusch eller liknande. Sedan sätter man sig i lugn och ro och börjar om från början. Självklart är du inte en dålig mamma!

Grattis till bebisen föresten🌺🤗 Det kommer bli bättre, det kan verkligen ändra sig totalt från en dag till en annan med dom små.

Har du fått prata med någon om förlossningen? Tänker om det var väldigt jobbigt att det kan vara skönt att få prata ut om det?

Destany
5/31/16, 10:34 AM
#12

Grattis till bebisen:) det kommer bli bättre. Att få barn är omvälvande och hur man än tänker på det innan så kan man aldrig förutse hur det blir. Jag ammade inte så har inga råd där men släpp alla måsten o ge dottern den närhet hon vill ha. För mig fungerade det med babynest o sitta brevid i soffan o ha handen på sonen. Annars gör det bekvämt för dig i soffan o låt henne sova på dig o låt sambon serva dig med grejor. Snart kommer du sakna den tiden ;)

OlgaMaria
5/31/16, 11:21 AM
#13

Sådär var det för oss med min son. Det visade sig bero på mjölkallergi och allt blev fantastiskt bra när jag slutade helt med mjölkprotein. 

Just det där beteendet med att strula med amningen, trots bra sugteknik och inga uppenbara problem, känner jag så väl igen (plus otröstligheten osv). Jag antar att han ville äta men förstod att han fick ont i magen av mjölken så han visste inte om han skulle äta eller inte och blev ju ledsen och frustrerad.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Eine
5/31/16, 11:50 AM
#14

Grattis till lillan och lycka till. Anledning till att man har barnledigt är att det tar tid med ett litet barn. Ibland ska man inte ens försöka göra andra saker…Om du har en sambo så låt honom göra hemsysslorna. det är en rättvis fördelning.Njut av den lilla och lägg det andra åt sidan ❤️

En barnläkare kanske kan hjälpa om ni upplever hennes gråt som svår.Jag är ingen läkare och ska inte ge råd. Om det är ngn allergi kan ju en sådan utreda

Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora

plommon1
5/31/16, 12:08 PM
#15

Känner igen det exakt! Vår lille kille var helt otröstlig 1-3:e dygnet trots att han ammade duktigt med bra teknik. Det löste sig när vi gav honom lite extra ersättning för han var helt enkelt hungrig och fick inte i sig tillräckligt med mat. Sen när mjölken verkligen kom igång så löste det sig (och sen dök det upp en massa annat haha!). 

Bärsjal, tricot slen har vi och han blir väldigt lugn och nöjd när vi har honom i den. Så det rekommenderas :)

Litenloppa
5/31/16, 2:03 PM
#16

Ni har en nyfödd bebis. Det är hopplöst att hinna särskilt mycket då;) Lämna hushållsarbetet till pappan, det räcker ju att hålla efter disk och tvätt typ. Finliret kan vänta! Här levde vi dessutom på hämtmat, det är också helt okej med en nyfödd. Ni måste ingenting mer än vila och landa i det nya! Och jag kände precis som du första två veckorna; vad har jag gjort?! Ville bara få vara jag och sambon och mysa i soffan med en film utan en skrikande bebis och bröst som gör ont och läcker. En natt satt jag i soffan kl 3 på morgonen och grät med sonen skrikande i famnen och tänkte att" jag fixar inte det här, jag kommer få ett sammanbrott! Om jag lämnar in honom på BB kan dom ju inte vägra att ta emot honom!" Idag är han två månader och världens enklaste unge. Vi har precis varit på vår första resa och gått på bröllop och han har bara hängt med och varit för det mesta go och glad. Det jag menar är att även om det är tröstlöst nu så betyder det inte att det kommer fortsätta vara det. Efter regn kommer solsken så att säga :) Och kärleken ligger inte i att alltid vara glad utan i att vi fortsätter kämpa fast vi tvivlar och gråter och i hemlighet önskar oss lugn och ro och ostörd sömn :) Ändå plockar vi upp våra små skriklimpor och går hundra varv till i huset och vaggar och sjunger. Lägger till att vår son också hade bra amningsteknik och jag hade massor av mjölk. Ändå var han otröstlig och skrek jämt från dag 5. Sen bara släppte det efter ett par veckor. BVC damen pratade om att matsmältningssystemet kan bli lite "chockat" i början och orsaka magknip. Inte att förväxla med kolik dock eftersom det går över på 1-2 veckor. Minofom hjälpte oss massor!

LoAEmma
5/31/16, 3:33 PM
#17

Hur går det ts?

*Det blir som det ska*

Medarbetare på Gravid iFokus

[VinterMaran]
5/31/16, 6:42 PM
#18

TS: du beskriver precis som jag känner. Har försökt att amma mina tvillingar men de kastar sig bara av och an i famnen utan att greppa tag i bröstvårtan. Har också känt panik över det överväldigande ansvar jag har tagit på mig, och ifrågasatt min egen lämplighet som förälder…tror att det är väldigt vanligt att känna så. Sömnbristen gör ju det inte bättre heller precis!

frejaspluto
5/31/16, 6:46 PM
#19

#18. Jag PM dig VinterMaran under kvällens gång .

✨✨✨🌙love is in the air 💙🐇💜💜

[Synnerlig]
6/1/16, 5:56 PM
#20

Hej och ledsen att jah inte svarar. Försöker svara nu med vänster hand och höger hand på barnskyddet som bebis ligger och sover i nu samtidigt som jag vaggar. Det känns lite bättre nu men är fortfarande ledsen över "friheten" som försvann och jag förstod inte att det var såhär det skulle bli. Trodde att medans bebis sov så skulle jag kunna sova eller göra annat då man hela tiden fått höra "sov medans bebisen sover". Grejen är den att jag måste vagga bebis för att hon ska sova. Sambon hjälper till jättemycket och vi får jobba skift, alltså sova medans den andra tar hand om bebis, men det känns ju inte så skoj. Så fort bebis somnat och vi lyckas lägga undan henne så kramar vi hårt om varandra innan hon vaknar igen några minuter senare, för vi kan helt enkelt inte krama om varandra ordentligt då någon av oss alltid måste bära på henne och varje gång vi kramar om varandra så börjar jag gråta för att jag saknar min sambo så otroligt mycket även om han finns där. Värst känns det mot kvällarna och sedan på nätterna när man är så galet trött och hon bara gråter och gråter trots torr blöja, mat, rapning och närhet. Ni som haft det såhär, när blev det bättre och lättare? Angående bärsjal så har vi en som vi använt någon gång och det funkar ju bra men vi har det så otroligt varmt i lägenheten och hon blir jättevarm trots att jag bara har henne i blöja då jag använder sjalen. Angående mjölken så har jag ingen aning hur mycket mjölk som kommer. Det sprutar inte mjölk när hon släpper men ibland rinner det ut mjölk ur mungipan när hon släpper och jag ser mjölk i munnen när hon skriker.

Annons:
villavägen
6/1/16, 6:11 PM
#21

Så svårt det här med bebisar ingen är den andra lik. Har inga bra råd… Det mesta är redan sagt i tidigare inlägg. Bara lite erfarenhet. Min första behövde vaggas till sömn första 6-7 månaderna….. Sedan var han redo att somna själv. Vi använde vagnen inomhus jättemycket. Det var super! Men han hade kolik och allergi. Tvillingarna, ja då sov vi i skift i ett par månader. Sambon var föräldraledig 2 månader med mej därefter skötte jag dem själv. Egentid, finns inte…. Jättelätt att man tappar bort varandra som par….. Krama varandra hårt mellan varven! Kämpa på!

[TanatosNyx]
6/1/16, 6:54 PM
#22

Att hon rootar, skriker och är missnöjd indikerar att hon beställer mera mjölk av dig. Det är naturligt, då ska man intensivamma, gärna nattetid då mer hormoner är aktiva och redo att signalera mera mjölk. dom har en fas i början de första dagarna, sedan kommer ne efter 5-6 veckor där de kan vara helt otröstliga.

Släpper hon väldigt ofta och bökar och gnölar kan det vara svagt flöde eller att hon inte blir mätt. Dricker hon snabbt och låter när hon sväljer, ofta kräks och är knorrig i magen kan du ha för mycket mjölk eller att det rinner för häftigt.

Men allra allra vanligast är det bara överlevnadsinstinkt. Det är blodigt allvar och ren och skär överlevnad för din bebis. Hon vet inget annat. Det är famnen, bröstet, hjärtslag och mättnad som tröstar.

Litenloppa
6/1/16, 8:23 PM
#23

Du är inte ensam om att sakna sambon. Jag kände likadant, allt handlade bara om sonen och att sova. Det värkte i kroppen så mycket längtade jag efter att ligga och kramas. Första månaden var kämpig, det var ett så nytt sätt att leva och jag kände mig fångad och misslyckad. Det gick ju över dock. Nu vid 2 månader har vi hittat rutiner och lärt känna sonen och vet vad som funkar och inte funkar och vad alla hans ljud och uttryck betyder. Det gör att vi nu oftast hinner mata/lägga/byta eller vad det nu är innan han får härdsmälta och blir svårare att trösta. Sonen är ju med på ett annat sätt också och kan sitta en stund i sin babysitter eller ligga på filt på golvet och titta på när jag städar/diskar/stryker etc. Det gjorde han inte för en månad sedan. Och i måndags natt kunde jag och sambon hålla om varandra tills vi somnade för första gången sen sonen föddes. Underbart! Så det blir bättre!

Sparven88
6/1/16, 9:03 PM
#24

Det är så konstigt det där; att man kan sakna varandra trots att man är tillsammans 24/7. Men jag håller med. Det var samma här. Och de få gångerna vi hann mysa och myset så småningom var på väg att utvecklas till sex, tro fasen att ungen vaknade och skrek då.. Hade så svårt att pendla mellanatt vara mamma ena stunden och trösta mitt ledsna barn för att i nästa stund vara partner i en intim situation. Men, man lär sig det också! :) Vi har varit duktiga på att lämna bort sonen och åka iväg bara sambon och jag. Men det är sånt som ni kommer hinna med sen. De första veckorna är lite av ett kaos. Och konstigt vore väl annars? Det har ju kommit en helt ny individ att lära känna! Tro på er själva, snart faller alla pusselbitar på plats! Och #23 så extremt härligt det låter, att somna i famnen på varandra!

Litenloppa
6/1/16, 11:01 PM
#25

Ser att det verkar som om jag tjatar om hur bra vi har det. Inte meningen riktigt. Jag vill bara få fram att det lugnar sig och känns bra med tiden även om livet känns upp och ner i början. Sen finns det ju bebisar och föräldrar som har det jättetufft en längre tid men även det tar slut. Och under tiden FÅR MAN känna att det är skitjobbigt och längta efter det gamla livet!

Sparven88
6/2/16, 3:04 AM
#26

#25 Jag hoppas inte mitt inlägg fick dig att tänka så, för det var verkligen inte meningen!

Litenloppa
6/2/16, 3:42 AM
#27

#26 nejdå det var jag själv som kände att mina inlägg kunde uppfattas lite så. Jag känner bara igen TS beskrivning av sina känslor. Då var jag ändå beredd på att det skulle bli tufft och att vi inte skulle hinna något utom bebis. Och så låg man där på soffan och var ledsen för att man saknade sin sambo och sitt gamla liv och iaf jag skämdes så över att jag ibland önskade få återvända till det enkla livet utan barn om så bara för nån dag.

Annons:
Sparven88
6/2/16, 6:14 AM
#28

#26 ja absolut! Jag har också tänk så. Det var det jag var mest rädd över under graviditeten. Hur det skulle bli sen. Om vi skulle komma ihåg varandra, och komma ihåg anledningen till varför vi skaffade bebis. Men som sagt, för oss tog det ett tag innan livspusslet föll på plats.

Mara-Bell
6/2/16, 4:22 PM
#29

#20 Om jag var ni så hade jag provat att ge ersättning vid läggdags för att se om det gör någon skillnad. Vi hade en otröstlig liten flicka som vägrade sova i några dagar under slutet på hennes första vecka. När vi inte orkade bråka mer köpte vi ersättning på tetrapack och gav ca 30-40 ml efter amning, och vips så sov hon 2-3 timmar i stället för ca 30 min. Är ju inte säkert att maten är problemet, men det gör ingen skada att testa. Vi ger fortfarande ersättning vid behov, för nu i värmen räcker inte min mjölk alltid till. Och jag själv föredrar att ge extra när det behövs och känna att jag har en glad bebis i stället för att envisas med bröstmjölk till 100% och ha en orolig skrikig liten flicka.

mollyt
6/13/16, 9:12 AM
#30

Du har säkert fått jättemånga bra svar, jag har skumläst lite men inte läst alla svar.

Min dotter är nu 12 veckor gammal vi ligger ju lite före er.  För oss var också amningen svår i början, hon somnade hela tiden och tappade greppet om bröstet - blev ledsen och grät, vi lyckades få till ett bra grepp igen och så somnade hon strax därpå och tappade greppet och så fick vi börja om. Det kunde ta låååång tid att få henne mätt (så att hon kunde sova på riktigt). För oss var amningsnapp en räddning - då kunde dottern somna till lite utan att tappa greppet. Vi använde den 2 veckor och sedan 3:e veckan använde jag den under natten (för då orkade jag inte "kämpa" utan ville att hon skulle få äta och sedan somna om) men på dagtid så fick hon börja äta med nappen men att jag tog bort den under den naturliga pausen där hon släppte taget - så fick hon fortsätta att amma utan nappen vilket hon då klarade bra för då var bröstvårtan liksom lite utdragen och lätt att få tag på.

Vår tjej skriker inte så mycket nu. Hon var egentligen bara skrikig sådär i början, ganska kort tid. Så "egentiden" har kommit smygandes. Blir ofta inga långa stunder åt gången, men jag upplever att återhämtningen finns i alla fall. Som nu: dottern ligger och sover och jag har passat på att slänga in en tvätt, diskmaskinen och målat naglarna på balkongen. 

Åh, förresten: amningen tar tid innan man får till knixet! Jag läste (hos amningshjälpen?) att det oftast tar 3veckor innan det fungerar okej och 8-12 veckor innan det fungerar bra! Så håll ut! Du är en jättebra mamma! Att ge ersättning som komplement fick vi starkt avråd ifrån - för att det kunde förstöra för chansen att kunna amma. Då det är lättare att ta flaska än för barnet att lära sig att "mjölka" bröstet.

Upp till toppen
Annons: