Inte ett dugg löjligt! Jag satt och grät i två timmar, inlåst i badrummet på bf, för att ungen inte hade kommit ut. Anledningen till de första tårarna var att jag la kaffepulvret i fel fack i bryggaren… Sen fortsatte jag pga all frustration över att behöva fortsätta vara gravid.

Hon kom sen 40+3

För jävligt rent ut sagt 😃 Vet inte hur många gånger jag yttrade att jag kommer bli den första vars unge aldrig kommer ut.. Nå.. ut kom han ju till sist på bf +11 😎

Med andra var jag istället så inställd på att gå över tiden. bf var 17.3 men jag siktade på närmare skiftet mars/april så när det väl satte igång bf +3 var jag inte alls redo 😟 Så utan nån som helst motivation över att föda barn kom lillebror på bf +4.

Nej du är inte löjlig. Man räknar minutrar när man är i den situationen. När jag hade bf, 31 juli bestämde jag mig för att ungen skulle ut! Jag traskade nästan 5 km (kändes som ett maraton. Minst!) och var helt slut när jag kom hem. Det enda det resulterade i var värk i hela kroppen. Ungen låg så snällt kvar.. Sen blev jag igångsatt bf +15 och den 17 augusti såg sonen dagsljus, eller ja. Lampornas ljus. Han är född mitt i natten :p Jag vet att alla tjatar, men försök att vila om du kan! Ett tu tre så kan allt dra igång och då är det skönt att vara utvilad!ligg på soffan och käka praliner och kolla på någon bra film! Man får göra det med gott samvete! ;)

Jag gick 8 dagar över med min nr3. Världens längsta väntan….

Nr1 kom på BF-dagen och nr 2 3h innan BF-dagen. Var 100 på att det skulle nr3 också göra, komma i tid alltså. Men icke…

Jag vågade inte göra mycket alls fall det skulle dra igång. Så var inte alls långt ifrån hemmet. Och alla frågar: Har du inte åkt in än?! I all välmening men såå jobbigt just då. Man är less och vill bara ha sin bebis.

Alla mina 3 har börjat med att jag vilat. Så att städa ha sex och gå långt har inte hjälpt…

Lycka till!

Tror också på vila. Tror stenhårt på att det inte blir ngn bebis när man är igång. Jag var ju sjukskriven för risk för för tidig födsel, men veckorna innan bf flyttade vi. Jag höll på och flytta och renovera i 3 veckor, sjuk var jag också. Sen när jag slappnade av och började må bättre så satte det igång direkt.

Gick över elva dagar med lillebror och var nog ingen glädje att bo med just då. Arg som ett bi :p

Jag har sju dagar kvar till BF, jag tror jag kommer att gå över och reagera precis likadant! Även om jag ställt in mig på 7:e juni som är BF+14… Denna väntan >< Och inget att sysselsätta sig med. Funderar på att ta itu med matten till högskoleprovet. Har du inget sånt du är sugen på att göra så länge? :)

Dottern kom på BF+14, dagen efter skulle jag ha blivit igångsatt. Första veckan var hemsk, jag var jätteledsen och bitter över att behöva gå över (oxh då hade jag ändå en väldigt lätt graviditet). Efter det kände jag mest nån slags uppgivenhet och acceptans, var helt inställd igångsättning och ägande tiden åt att läsa om det vara sur över att jag inte skulle få uppleva hur det känns det startar "på riktigt" ;) men sen kom hon ju av sig självt, trots allt.

Min son kom 9 dagar efter bf. De längsta dagarna i mitt liv och då låg jag 3 av dem på BB med värkar oavbrutet.

Min kom 9 dagar över, eller kom , de plockade ut henne för hon ville inte ut 😉 Fick igångsättning men den hjälpte ej tyvärr. Förstår dig till fullo, jag var så irriterad att jag 3 dagat efter bf beslöt mig för att rida på min häst… dock blev jag stoppad av folk i stallet

Våran son ko. 13 dagar senare. Men jag hade reda. Ställt in mig på "igångsättningsdatumet" eftersom dom flesta förstföderskor går över. Men dom sista dagarna var sega som tusan. Så när vattnet gick helt utan förvarning, så sa min sambo att jag måste ha kissat på mig:p vi fattade inte att det drog igång då på n gång :p Lycka till

Vår tjej är född 40+2 och på något sätt hade jag redan haft på känn att det skulle bli det datumet sedan långt innan. Men det drog igång från ingenstans - så tänkt inte på att känna efter tecken på att det kan starta, för det startar när det vill. 

Jag var också orolig att gå över länge, men å andra sidan så mådde jag bra så jag och min man passade på att mysa och göra lite extra saker För Oss i väntan på att hon skulle komma.

Jag hade någon slags vision om att Albin skulle komma tidigare.. det gjorde han inte.. 41+1.. det var de längsta 8 dagarna i mitt liv tror jag ;) En bekant sa att man skulle fokusera på datumet 2 v efter bf som bf datum för då blir man ju oftast igångsatt..

Första dagarna var skit jobbiga sen ändra jag inställning och tänkte att han kommer när han kommer, det som var mest jobbigt var att alla frågade om det hade hänt något ännu typ varje dag. Våran son valde att komma på bf+13 en dag innan igångsättning

Hej! Jag fick så många svar att jag blev tvungen att slänga fram datorn, haha 😃

Skönt att höra att jag inte är löjlig som känner mig galet trött på väntan och idag har jag gått över tiden med fyra dagar och det enda jag känner är förvärkar som inte gör ont, det känns bara obehagligt ibland😕 Ingen blödning, ingen slempropp och inget vatten. Imorgon ska jag boka tid för ultraljud för att kolla mängden fostervatten.

Innan jag gått över tiden så kände jag: "Hoppas bara inte vattnet går mitt i natten! Vill inte blöta ner allt" men nu välkomnar jag vatten och hela faderullan!

Jag är orolig över att behöva bli igångsatt men det känns lite bättre efter att jag läst att det bara är sex procent av förlossningarna som blir igångsatta, så förhoppningsvis kommer bebisen innan dess i alla fall.

Vad jag har förstått så känner man plötsligt att "nu är det dags", men just nu känner jag mig som vanligt, jag mår till och med nästan bättre i kroppen än tidigare. Har inga krämpor och är till och med mindre svullen om fötterna och förut var de stora som ballonger 😛 Men allt detta gör att det känns som att jag inte ska få något barn över huvud taget. Jag har bara en gravidmage med någonting som rullar runt där inne, men jag ska inte ha barn för det känns inte som det 🤪

#16 Jag hade inga förkänningar alls. På BF +13 hade jag lite sammandragningar, vilket jag knappt haft tidigare under graviditeten men jag trodde inte det skulle hinna bli nått innan igångsättningen ändå. På kvällen fick jag lite molvärk, när vi gick och la oss vid 22-tiden började jag få värkar och samtidigt blev jag dålig i magen och fick springa på toa flera gånger. Värkarna tilltog och blev snabbt regelbundna, åkte in till förlossningen kl 05:30 på BF+14 och 12:22 föddes hon :)

#17 Ja, bebisar kommer verkligen plötsligt låter det som och det låter som att det gick relativt snabbt för dig :) Men jag har gått med sammandragningar i över 1 vecka och den enda skillnaden är att de kommer allt oftare men gör absolut inte ont, så då antar jag att det inte är någon idé att fokusera på dem så länge det inte börjar göra ont :/

Jag har precis läst att man kan få göra hinnsvepning om man gått över tiden. Går in i vecka 42 (41 + 0) på måndag och har då gått över tiden med 8 dagar och ska göra ultraljud för att kolla hur mycket fostervatten där finns. Är det möjligt att fråga dem på BB då om de kan göra en hinnsvepning när man ändå är där eller måste man göra det hos sin BM på mödravårdcentralen? Har ingen mer tid inbokad där och det känns på något sätt lite pinsamt att be en kvinna som man bara pratat med under nästan 9 månader att kolla en i skrevet. Låter hellre en person jag inte träffat göra det, haha :P Men hade varit skönt om man kunde få det fixat på måndagen när man ändå är och gör ultraljud. Vad tror ni? :)

klart dom kan göra det på BB :P jag fick hinnsvepning på specialist-MVC av läkare (deras vårdavdelning då jag var inlagd)

#20 Okej :) Hade bara läst "be din barnmorska att göra en hinnsvepning" när jag googlade runt :P Men hur lång tid tar det att göra det? Tänkte om det är något man kan passa på att göra på måndag när jag ändå är där för ultraljud eller om det är något man bokar in :)

Hur lång tid hinnsvepningen tar? Tja så lång tid det tar för deb som gör det att stoppa in ett finger och snurra runt några varv ;) de tar fingret in i livmodertappen som behöver vara ca 2cm öppen och så sveper de mellan livmodern och fosterhinnorna på insidan.

#22 Haha, skönt att det går så snabbt :P Då får jag se vad de säger på måndag :)

Idag har jag gått över 8 dagar och var nyss och gjorde ultraljud för att kolla så bebisen såg ut att ha det bra och mängden fostervatten. Allt såg bra ut. Sen pratade vi om plan B ifall bebisen inte vill komma ut av sig själv och då passade jag på att fråga om hinnsvepning och det kunde ordnas. Så jag fick göra en hinnsvepning och det gjorde ont(!) men jag var tydligen väldigt tålig för hon hade bråkat rejält där nere sa hon och nu har jag som en rejäl mensvärk, mest ont i ryggen. Hon tyckte att det kändes som att det skulle kunna hända någonting nu i natt eller imorgon bitti och nu är jag jättenervös! Jag känner mig redo men ändå inte. Känner man sig någonsin redo att föda?

håller tummarna att det har effekt. Jag fick också hinnsvepning när jag hade gått typ 8 dagar över tiden, men för min del hände inte ett jota.

Jag fick också hinnsvepning. Typ 4 gånger utan att ungen kom.. Angående att känna sig redo. Jag fick ju ett datum för igångsättning, så jag visste ju att det skulle starta liksom. Ena stunden kände jag mig så redo och taggad och i nästa stund ville jag bara gå hem igen. Men shit vilken upplevelse du har framför dig! Snart ska du få träffa den lilla kotten som har busat med dig i flera månader! Jag blev sjukt taggad när vi kom så långt att vi fick gå in i förlossningsrummet och jag fick se den där lilla "plastlådan" där min bebis skulle ligga. Lycka till och jag hoppas bebis snart kommer! ❤

#25 Ja, jag har ju hört att det inte alltid funkar :/ Hur gick det för dig sen? Igångsättning? Men jag hoppas det funkar för mig, hon lät ju så hoppfull :P

#26 Jag hoppas verkligen det ska funka för mig. Är så trött på att vänta och hon lät ju så hoppfull om att det säkert skulle hända något för mig :) Åh nu fick du mig att längta ännu mer :D

#28 jag håller tummarna! Min bm rotade runt så mycket att jag till slut trodde att hennes fingrar skulle komma upp genom halsen på mig. Men min livmodertapp låg så långt bakåt så hon nådde inte. Hon sa däremot "synd att min kollega slutat. Hon hade så bra och långa fingrar till sånt här. Hon hade nått…" :p

#29 Haha :) BM sa åt mig att knyta mina händer och lägga dem under svanken så att jag kom upp lite med höften och det hjälpte tydligen henne att nå bättre. Fick du göra något sådant?

#30 jajjamen! Jag fick göra allt för att hon skulle nå bättre men icke! Känner du något nu? :) hoppas det är nära! Jag lider verkligen med dig. Det är så segt att gå över tiden. Alla (eller mest svärmor. Eller enbart svärmor egentligen…) ringde varje dag och frågade om jag kände något. Svarade inte jag ringde hon min sambo och svarade inte han heller fick hon "panik" och ringde flera gånger. När väl sambon svarade grät nästan svärmor i luren och sa "åh är det dags nu. Ni svarar inte någon av er"… Nej. Det är inte hennes första barnbarn… ;p Jag fick spatt på henne! Jag drömde om henne på nätterna. Någon natt drömde jag att hon höll i mitt barn när jag sa att jag skulle amma barnet varpå hon svarade "nej men jag kan mata honom. Jag har makaroner och köttbullar här"…

#31 Nej känner inget längre och det gör mig väldigt nervös :'( Haha, men vad jobbigt och köttbullar och makaroner som är sååå nyttigt, haha :P Vi har det lite likadant. Min mamma har frågat någon enstaka gång men tror hon fattar att jag hör av mig om det är något. Men svärmor och svägerska kräver att få höra hur det går varje dag, så den uppgiften har sambon fått ta för jag pallar inte.

#27 min historia står i #9 :)

#33 Du hade verkligen jättetur att hon kom dagen innan :D Det måste ha varit så skönt för dig att få uppleva det på riktigt :)

#32 nej det är så jobbigt med dessa samtal som bara går ut på en sak. "Känner du något. Nehe. Inte. Men lite måste du väl ändå känna?!?" Jag försökte snällt tala om att vi skulle höra av oss om något hände, men nepp hon ringde varje dag ändå :p men man får komma ihåg att det är av kärlek! :) Äsch, du ska se att det kommer igång när du minst anar det! Kan du vila så gör det. Du behöver vara uppladdad när det väl sätter igång! :)

#35 Jo, de är bara så exalterade, det förstår jag :) Men ju mer tiden går så känner jag mig bara mer misslyckad och konstig som inte fått barn än när de håller på och hör av sig hela tiden. Jag försöker verkligen vila och sova men jag sover jättedåligt om nätterna nu och trots extra tupplur på dagen så känner jag mig ändå trött. Hoppas att jag kommer att orka med förlossningen och inte sommar mitt i, haha :P

#36 Jag känner igen den där "misslyckade"känslan. Du har, liksom jag en för jäkla skön livmoder! ;) Haha nej, jag tror inte att du somnar under förlossningen ;) Man får en jäkla kraft där och då. Så sjukt häftigt alltså! Ligg på soffan å käka praliner! Jag försökte storstäda, gå långa promenader, dammsuga i trappan.. men icke. Ungen ville inte ut :p

Usch lider med dig o inte blir det bättre att alla tjatar på dig om du inte ska föda typ. Min mamma blir nervös redan varje gång jag ringer . Hon ska ha sonen när det e dax. O av nån skum anledning går hon o inbillar sig att jag kommer föda innan maj e slut

#37 Haha, eller hur ;D Skönt att höra för det är något jag varit lite nervös över att behöva åka in till BB mitt i natten med typ 2-3 timmars sömn, vara supertrött, förvirrad och illamående (jag blir lite illamående om jag sovit dåligt) och börja föda barn :P Åååh, jag behöver godis nu. Tack för det ;)

#38 Nej verkligen inte, men jag har berättat det för sambon så han förstår och tar samtalen från sin familj. Min familj är inte särskilt tjatiga som tur är :) Haha, känner igen det där lite fast med min syster och min och sambons pälskling som syster ska ta hand om när vi är borta :P När är det dags för dig? :)

När jag åkte till BB hade jag varit vaken i nästan 24 timmar, mer eller mindre. Värkarna drog ju igång precis när vi skulle gå och lägga oss så det blev inte mer än några minuter sömn i taget i början av natten. Men det gick bra ändå, tröttheten kom först efter förlossningen.

Jag tror för övrigt att alla dessa knep för att starta förlossningen är förgäves. Det drar igång när kropp och bebis är redo helt enkelt. Tror det kvittar om man vilar eller rör på sig (jag testade det mesta under mina 2 veckor).

Man klarar sig utan sömn faktiskt, man får krafter från ingenstans och glömmer bort tröttheten, iaf gjorde jag det. Jag vaknade vid 6 på morgonen och kunde inte somna om, vid 2 på natten hade jag tänkt gå och lägga mig men då gick vattnet, vid 4 var vi inne på förlossningen (inte kunnat sova något därimellan) och vid 8.48 är han född, sov 1timme efter förlossningen och var vaken till 13 dagen därpå sen, då han bara skrek så fort han tappade taget om bröstet och sambon åkte hem från BB, jag var mindre trött än vad jag trodde att jag skulle vara.

#40 17/6 e det bf så fattar inte varför mamma börjar redan nu o bli nervös när jag ringer. Bebisen är fixerad nu men det kan den ju vara länge innan.

Jag har bf 18/6 och fått 3/7 som absolut sista datum som bebis ska komma, försöker ställa in mig på det senare datumet så man inte ska bli frustrerad sen om man går över.. Just nu vill jag bara att den ska stanna inne ett tag till eftersom min kurs är slut nästa fredag :) vill verkligen gå klart vårterminen.. Sen tänker jag att det kanske är skönt att ha åtminstone en vecka hemma i lugn och ro innan den kommer ut. Hoppas det kommer igång för dig snart och att du slipper igångsättning!

#41 Åh fy vad jobbigt det låter! Men ger mig lite hopp ändå, även om sömn är viktigt för mig :P

#42 Men hjälp, låter som att jag hade varit död då :P Men jag gissar att man får lite adrenalinpåslag också :) Fick inte din sambo stanna kvar?

#43 Haha, det är nog något vi kommer förstå den dagen vi ska få barnbarn ;)

#44 Jo, vet ju att det finns ett sista datum och att bebisen kommer att komma även om det just ni inte känns så :P Men vill verkligen inte behöva bli igångsatt :/ Då får vi hoppas att din bebbe håller sig till din plan då så att du hinner bli klar med kursen ;) Tack, det hoppas jag med!

#46 jo det fick han, men svärmor som vaktade dottern tyckte prompt att dottern skulle få träffa sin lillebror direkt och hämta hem honom från sjukhuset, och sambon har aldrig kunnat säga nej till sin mamma. Så han åkte ner och hämtade hem henne (är 15mil mellan oss och svärföräldrarna), kom upp till sjukhuset på kvällen och var där i 20min och åkte hem och sov med dottern. Medan jag var kvar arg som jag vet inte vad på allt och alla.

#49 jag hade också varit arg då :O

Bebis anlände spontant 26/5 :) HEMSKA värkar, kändes som att jag skulle svimma av smärta ett par gånger. Lustgasen hjälpte inte tillräckligt och EDA:n tog inte och bebis kom precis innan de hann sätta in EDA på nytt. Jag vill inte föda barn igen känner jag :P

Grattis till bebis!!

Grattis! :) Hur många dagar över blev det till slut?

Tack så mycket :) Det blev elva dagar över tiden.

Ååh grattis! Som vi har väntat på uppdateringar! Hoppas ni mår bra! :)

Stort grattis! :D

Grattis. =)