Att vara ung och gravid/mamma

16 år och gravid

2016-04-28 20:43 #0 av: Ungochgravid

Hej på er! Nu är det så att jag säkerligen för många kommer bli antagen som en omogen ansvarslös 16-åring (17 i år iallafall) som har gått och blivit gravid.
Har under 2 år gått på minipiller och därav haft skapligt oregelbunden mens och ibland inte alls på flera månader, men om mina beräkningar stämmer enligt min sista mens så går jag in i vecka 10 på lördag.
Jag har en stabil och seriös relation sedan 2 år tillbaka (iallafall så seriös som jag tror att en tonårings relation kan vara) och jag tar mitt fullaste ansvar över att jag har haft sex och av det blivit gravid.
Har inte berättat för min pojkvän eller min kära mor än just för att jag vill hinna känna själv först vad jag känner.
Har dock frågat lite oskyldigt om hur min pojkvän skulle ta det och han sa väl något i stil med att han skulle stötta mig oavsett och eftersom att barnet isåfall kommer ett halvår innan hans student så att även han kan vara hemma med barnet när han tagit studenten.
Vill verkligen inte göra abort och jag känner mig ändå så redo som det förmodligen går att bli som snart 17 år och gravid. Har fått ett heltidsjobb under sommaren så om jag väljer att behålla barnet så har jag tänkt att jobba i den mån som det går för att spara undan till nödvändigheter till barnets ankomst.

Anledningen till att jag skriver denna roman till inlägg är väl mest för att jag vill ha lite råd och stöd av er, erfarna eller icke erfarna, bara jag slipper påhopp så är jag glad!

Anmäl
2016-04-28 20:46 #1 av: TommyTarzan

:)

Anmäl
2016-04-28 20:48 #2 av: tötenöten

Det viktigaste är att du känner efter själv vad du vill. Det löser sig i stort sett alltid, och har du stöttande vänner och familj så blir det ännu lättare!

Det finns både fördelar och nackdelar med att få barn, oavsett ålder. Så tänk inte så mycket på din ålder utan mer om du känner att du kan hantera det och om du vill. Utbildning går alltid att ta igen, folkhögskola är tex ett alldeles utmärkt ställe att gå motsvarande gymnasieutbildning :)

Räkna bara med att om du behåller kan det bli problem emd att jobba under sommaren, så räkna inte 100% på att du kommer få de pengarna. Önskar dig all lycka till! Hjärta

Anmäl
2016-04-28 21:01 #3 av: Ungochgravid

Jag är väl kanske inte riktigt som alla andra ungdomar i min ålder som innan de får barn vill festa och resa jorden runt. Har som de flesta tonåringar i dagens sverige festat och kan väl säga att jag redan nu har tröttnat. Rest har jag aldrig riktigt gjort och det kan lätt vänta tills barnet blir tillräckligt stort för att följa med.

Somsagt utbildning kan man alltid ta igen och jag känner att jobbmöjligheterna i min stad inte är alltför små så i slutändan så lär det ju gå bra oavsett.

Har själv förstått att risken är stor att jag inte kommer kunna fullfölja 10 veckors heltid men har tänkt att jag ska försöka jobba så mycket som det går utan att jag äventyrar min egen hälsa.

Är väldigt medveten om att de flesta killarna kanske inte riktigt är redo för att bli föräldrar så här tidigt och oavsett om min pojkvän har sagt att han tänker stötta mig så har jag i baktanke att det kan bli det motsatta om jag har otur.

Dock är jag väl inte riktigt sugen att ta detta samtalet med min mor då jag vet att hon inte riktigt kommer stödja mitt beslut om jag behåller, men jag är ändå en såpass mogen person att jag kan ta hand om mig själv och är säker på att jag klarar av att ta hand om ett eget barn. Ser inte mycket negativt kring att vara ung mamma, inte än iallafall och jag är medveten om att det lär bli jobbigt och kämpigt, men för vilka är det inte liksom?

Anmäl
2016-04-28 21:04 #4 av: [TanatosNyx]

Varmt välkommen hit! Vi försöker bli bättre på att stötta unga föräldrar :) det är trots allt en grupp som behöver extra mycket stöd från omgivningen.

Jag tycker det låter som att du har jättebra förutsättningar, lycka till och åter igen Välkommen hit till oss!

/sajtvärden

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-04-28 21:08 #5 av: Ungochgravid

Tack så jättemycket! Jo jag har sett väldigt mycket smutskastning angående unga föräldrar vilket har fått mig lite smått nervös inför mitt val av att behålla eller inte!
Ser fram emot att vara här så tack åter igen!

Anmäl
2016-04-28 21:19 #6 av: oh-la

Först och främst, grattis! Du låter så säker på vad du vill att jag tar mig friheten att gratulera, även om det säkert är mycket som är svårt och tufft just nu.

Jag råder dig att involvera din kille. Det är jätteskönt att faktiskt vara två, framför allt när du ska ta det med din mamma.

I övrigt löser sig det mesta. Det är jättejobbigt under tiden som man står i ovisshet, men det kommer gå bra. Skola och liknande går alltid att ta lite efter. Har du ringt barnmorska än? Där kan du också få stöd.

Anmäl
2016-04-28 21:23 #7 av: Pontiac57

Jag börjar med att säga grattis! Jag tycker det låter som att du har en sund inställning trotts allt, dvs att du vill jobba och kan tänka dej att plugga igen senare! Allt löser sig med rätt inställning och vilja. Prata i tid med din pojkvän och dina föräldrar så att ni i tid kan diskutera allt runtomkring och lösa alla praktiska grejer så du känner dej väl förberedd inför ankomsten :)

Anmäl
2016-04-28 21:26 #8 av: Ungochgravid

Jo jag kan väl säga att nästan hela min vakna tid de senaste två veckorna har jag läst om i princip allt som går att läsa om tonårsgraviditeter och graviditeter i övrigt och min slutsats är väl att det går om man kämpar, precis som med allt annat i livet.
Man kanske inte ska hurra än då missfallsrisken fortfarande är hög men lite glad kan jag inte låta bli att vara!

Jag ska absolut involvera min kille i det här men börjar nästan överväga att vänta några veckor så att hon inte riktigt kan säga till någonting om abort. Vet att min mor vill mitt bästa och att hon till 99% säkerhet kommer att i princip tvinga mig till det, men jag är faktiskt väldigt osäker om abort faktiskt är det bästa för mig. Är mogen i övrigt och har jag stöd från min pojkvän går allt lättare!

Har faktiskt inte ringt bm än, men tänkte göra det nästa vecka, ville få tänka lite själv angående vad jag innerst inne vill innan jag blandar in nära och kära, då jag är rädd att jag kommer dras med och göra abort om jag inte redan stålsatt min åsikt!

Anmäl
2016-04-28 21:27 #9 av: [TanatosNyx]

Ja, och allting bottnar ju i oro och omsorg om både mamma och barn. Det leder till starka åsikter som lätt uttrycks för kraftigt och så blir allting bara fel, när man egentligen bara menar väl. Så blir stämningen dålig, man blir upprörd och den som har valt att berätta vill inte längre vara kvar. Det vill vi undvika här. Det är inte vårat jobb att trycka ner, vi finns för att stötta varandra, prata av oss, dela erfarenheter tips och råd. Skapa trygghet. Det har ingen åldersgräns.

Min förhoppning är att det ska respekteras av mina medlemmar, och det brukar det göra. Ibland kommer det dock tyckare som egentligen inte är aktiva här, så därför är jag extra tydlig i såna här trådar för att visa hur vi agerar här inne. Kommer det ändå någon som inte vill respektera min vilja så får jag styra upp det. :)

Jag läser alltid alla trådar här inne, även om jag inte hinner svara ibland. Men jag finns här i bakgrunden om jag inte uttryckligen säger annat. :)

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-04-28 21:35 #10 av: Ungochgravid

Jo jag förstår väl ändå dessa människors åsikter och tankar kring unga föräldrar, då de flesta i min ålder inte kan laga mat, sätta på en diskmaskin eller slänga in tvätt i maskinen och i sin tur enligt vad folk tror inte kan ta hand om ett barn.

Turligt nog har jag alltid varit grymt självständig, tror inte det är så vanligt att en 7-åring tar tåget själv 20 mil bort kanske hehe?!
Sedan så är min mor borta med mina syskon under helgerna i princip jämt pågrund av att hon har en pojkvän en bit bort. Det lämnar ju mig med ett ensamt hus och eget ansvar, jag lagar mat, inte alltid lyxmat kanske då det inte är jättekul att lägga mycket tid på mat till en person. Jag gör väl det mesta som innebär att vara så vuxen som det går vid 16 års ålder.

Sedan tror jag även att man mognar något otroligt när man väl har barnet här, man måste helt enkelt ta ansvar och vara mogen då, sen så kan ju det vara helt åt skogen då jag inte har barn än, men man får ju se!

Anmäl
2016-04-28 21:36 #11 av: RoxannaS

Tar mig också friheten att säga grattis. Du låter klok. Du vet vad du vill och du har helt rätt inställning för att klara dig. Du är först och främst ditt val om du vill behålla barnet eller inte. Vet själv att folk kan reagera väldigt fel när man talar om sådant för folk. Men de går över med tiden för det mesta och så kommer de ändra åsikt och stötta istället. De är min egen erfarenhet. När du känner dig redo försök prata med din mamma. Var tydlig med vad du vill och hur du tänker kring det hela. Och tala om att inget hon säger kommer få dig att ångra ditt beslut. Troligtvis kommer hon välja att stötta dig. Vilket du kommer ha nytta av. För läkarvården idag är väldigt duktig på att inte ta oss "unga" föräldrar på allvar. Dem tycker vi söker vård i onödan osv. Så de är väldigt skönt att ha en vuxen som stöd som kan hjälpa till om de behövs. Jag önskar att jag hade bättre stöd när jag fick min son. Var dock 20 år när han föddes. Men hade ingen bakom ryggen och vården tog inte mig på allvar. Så nu sitter jag här snart 2 år senare och kan inte ha min son på egen hand pga förlossningsdepression som ingen "kunde hjälpa mig bearbeta". Så jag hoppas för allt i världen att din mamma kommer finnas där som stöd. De behövs. Kram på dig. :)

Anmäl
2016-04-28 21:43 #12 av: Sindri

Jag hejar på dig!
Är själv barn till en ung mamma, och det har varit positivt på många sätt. Hon var så ung och pigg och lekte mycket med oss barn. Mina föräldrar har nu varit gifta i 65 år, så visst kan det funka, fast man blir "tvungen" att gifta sig.

Den enda gången jag önskade mig en äldre mamma var ett tag i tonåren. Jag tyckte min mamma var för omogen. SkrattarMen då hade jag ju mormor.....

När jag var i din ålder längtade jag så intensivt efter barn, att jag höll på att bli tokig. Det dröjde till jag var dubbelt så gammal. men det gick bra det med.

Våga prata med din mamma. Om du bara tänker på att hon tror att hon vet ditt bästa, så kanske ni inte blir osams. Ja, hon kommer säkert bli chockad, men med tålamod och kärlek kan ni komma långt.

Lycka till!

Anmäl
2016-04-28 21:53 #13 av: Ungochgravid

Svarar först o främst på Roxanna här då!
Finns som tur är flertal unga föräldrar i min lilla stad som alla har haft olika barnmorskor som gett grymt bra stöd till unga mödrar när de inte fått den hjälp som de behöver inom den övriga vården och hoppas verkligen att jag har den turen med, men man ska aldrig ta någonting för givet heller, blir bara skit då i slutändan!

Är så grymt rädd för att min mor kommer reagera negativt vilket jag ändå förstår då de flesta föräldrarna tror att man kastar sitt liv i sjön.. Hoppas verkligen på hennes stöd men efter att jag pratat med min kille så vet jag nog mer. Vill ändå att han ska vara med på detta då jag inte vill att ett barn ska växa upp utan en närvarande far, vet själv hur det är då min pappa valde sin nya familj för 8 år sedan och det är verkligen inte roligt, så förhoppningsvis är han så mogen och redo som det går att bli!

Anmäl
2016-04-28 21:59 #14 av: Ungochgravid

Har hört samma saker som du påpeker där Sindri, att man har mer ork som ung förälder vilket ändå är helt logiskt! Alltid roligt att höra från barn till unga föräldrar hur det har varit så att man får ett annat perspektiv på saken än just sitt eget!

Har alltid sagt att jag velat ha barn tidigt, kanske inte satsade på att bli det vid 16 års ålder men iallafall runt 20årsåldern. Sedan är jag inte så positivt inställd till abort, inte när det gäller på mig själv, tycker abort är jättebra om andra vill utföra det men jag själv har nog varken hjärta eller själ till att göra det. Känner redan så mycket kärlek till detta lilla knyte trots att den fyller mina dagar med ett förjäkla springande på toa för att spy..

Förresten när jag ändå har lite erfarna här, vad har ni för tips för att lindra illamåendet? Försöker att äta lite skorpor på morgonen innan jag går upp men hinner knappt äta hälften innan jag får springa på toa, än sålänge har ingen hört mig spy vilket känns skönt, så att jag får min egen tid att bearbeta detta!

Anmäl
2016-04-28 22:02 #15 av: oh-la

#13, tänk på att du alltid har rätt att byts bm om det inte klickar. Det kanske är ännu viktigare för dig som är ung och behöver stöd, för du lär stöta på en del förstå sig påare som ska tycka saker. Det är jättevanligt med byte av bm så inget konstigt med det.

Anmäl
2016-04-28 22:08 #16 av: Ungochgravid

Det är ju skönt det! Man får ju hoppas att man har turen att få en bra på första försöket då! Tack för hjälpen! :)

Anmäl
2016-04-28 22:28 #17 av: plommon1

Jag tycker också att du verkar mogen och klok samt att du tänkt igenom det ordentligt! Ålder har ju egentligen inget alls med mognad eller om man blir en bra förälder att göra alls, däremot är vårt samhälle uppbyggt så att det är svårare att klara sig självständigt ekonomiskt som ung förälder.
Det viktiga är att du lyssnar till dig själv och vad du vill! Det är i slutändan ditt liv, din kropp och ditt val. På svtplay finns en serie som heter född 2010 båda säsongerna ligger uppe och där följer de bla en tjej som fick barn som 17-åring. Tips att se för att kanske få lite mer inblick i hur det är och hur det kanske kan se ut att vara ung mamma, även om det såklart är väldigt individuellt och olika från familj till familj.
Det finns receptfria tabletter på Apoteket mot illamående, prostafen heter dom har jag för mig. Annars är råden man brukar få att hålla blodsockret så jämnt som möjligt och äta lite och ofta. Att äta innan man går upp är det vanligaste tipset :) jag tycker du ska överväga att kontakta BM så fort som möjligt för då kan du få mer hjälp och stöd. Även om man är under 18 har man rätt till sekretess och det är inte säkert eller självklart att vårdpersonal måste eller behöver delge föräldrar om deras barns journaler. Det avgörs från fall till fall beroende på vad det gäller och hur mogen man är. Känns det ändå osäkert så kan du alltid ringa 1177 och rådfråga dom anonymt om vad de säger om just ditt fall. Ungdomsmottagningen kan annars vara ett alternativ. lycka till och jag hoppas att det går bra för dig :)

Anmäl
2016-04-28 22:29 #18 av: jackiejohn

Börjar också med att Gratulera! Du verkar ändå ha tänkt igenom detta noggrant, men som övriga råder jag dig till att prata med din pojkvän och även din mor.
Ingen kan tvinga dig till abort, och en mor vill alltid sitt barns bästa så blir det en sammandrabbning mellan dig och din mor så försök ändå förstå att hon vill dig väl!

Jag tycker vi här på gravid ifokus har en trevlig stämning även om det diskuteras vilt här ibland så ser man extremt sällan påhopp och otrevligheter. Så jag hoppas du ska känna dig välkommen!
Det kanske kan uppfattas som påhopp och otrevligheter när man får frågor i stil med "hur har du tänkt försörja barnet?", "hur har du tänkt med din skolgång? Och jobb?" Etc men dessa frågor är väl i regel ställt i välmenande ton för att få personen det berör att fundera på allt, så att personen känner sig trygg med det val som görs i slutändan.

Jag är trött och kass på huvudräkning just nu ikväll men när är bebisen beräknad? Och vad för jobb är det du fått? För som tidigare skrivit så kanske du inte kan jobba hela sommaren, så ha med det i tänket och ditt sparberäknande! :)
Sen kan man aldrig veta i förväg hur en graviditet kommer bli, om du får mycket krämpor eller inga alls eller om du blir förlöst på tok förtidigt eller får gå över så mitt råd är att måla inte upp en bild utav hur det kommer vara utan ta var dag som den kommer (sagt från en mamma som fick sin dotter 9 veckor förtidigt av oförklarlig anledning och fick världens chock)

Men pumpa på med frågor och bolla idéer här inne så ska vi försöka stödja och råda dig på bästa sätt!

Anmäl
2016-04-28 22:36 #19 av: Ungochgravid

Tack så mycket Plommon1 för allt du skrivit! Ska absolut kolla upp dessa tabletter och hoppas på lite förbättring iallafall! Försöker äta innan jag går upp ur sängen men har väl inte riktigt gått som jag har velat då det slutat med att jag spytt ändå men jag kämpar vidare!

Ska absolut ta kontakt med bm, vill helst inte gå till ungdomsmottagningen då många är bekanta med min mor där! Vill som sagt att hon ska få höra om graviditeten från mig och litar inte ett dugg på att alla följer tystnadsplikten av tidigare egna erfarenheter och andras!
Tack för alla tips!

Anmäl
2016-04-28 22:40 #20 av: Ungochgravid

Måste ju självklart börja med att tacka då!
Hoppas självklart på stöd från min mor då det är väldigt mycket enklare om jag får stöd från henne.

Om mina beräkningar angående graviditeten stämmer så är det lille knytet beräknat till 2:a december, så blir ett sent barn, precis som jag!
Har helt i åtanke att jobbet kan gå åt skogen då det är ett jobb som servitris, vilket jag har över 1 års erfarenhet av sedan innan, men ett för övrigt tungt arbete.
Får iallafall några tusen i skatteåterbäring iår som jag tänker spara undan så att jag garanterat har lite pengar iallafall!

Tar varje dag som den kommer, som jag alltid gjort, tack för allt! :)

Anmäl
2016-04-28 23:32 #21 av: Sarah

Grattis :) kommer säkert gå jättebra.
Ang din mamma, jag tror att de flesta normala föräldrar först kan reagera lite fel om ens barn blir gravid tidigt. Men det är ju för att de blir oroliga för sitt eget barn, att den ska känna att den missaar av livet. Men, efter ett tag är jag övertygad om att de blir jätteglada.

Har funderat en del på hur jag skulle reagera om min dotter blev gravid under skoltiden. Innan jag själv hade barn, tänkte jag att det är jättedåligt att få barn så tidigt, men nu tänker jag att oavsett när min dotter (eventuellt) får barn, kommer jag bara vara glad över ett till barn i familjen. Jag är nöjd med att jag själv väntade tills jag var 30+ men jag skulle aldrig kunna se ett tidigt barnbarn som dåligt.

Anmäl
2016-04-29 00:34 #22 av: Snovit79

Jag vill önska Grattis!

Min mamma var 17 år och ensamstående med mig, det var visserligen lite andra tider på 70-talet och 80-talet - men det går. Själv var jag 20 år och ensamstående. (Mormor var 21 år)

Vill man ha barn och är mogen för ansvar, så går det galant. Det enda tråkiga är allas ögon på en som tar för givet att man ska misslyckas - men det ger också en extra boost att slå dem på näsan. Tummen upp


Anmäl
2016-04-29 04:53 #23 av: Thiah

Grattis och lycka till säger jag. :)

Det är bara att skriva här så ska vi försöka hjälpa och stötta dig så gott vi kan.

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2016-04-29 05:48 #24 av: plommon1

åh, blir lika besviken varje gång jag hör om vårdpersonal som bryter mot tystnadsplikten och sekretesslagen. Det är faktiskt straffbart och just sekretessen är så viktig för att man ska kunna känna sig trygg i vården. Förstår absolut att du inte vill gå någonstans där dom känner din mamma, framförallt om tystnadsplikten inte brukar följas som den ska.
Jag hoppas din mamma förstår dig när du väljer att berätta och att du kan få hennes stöd! :)

Anmäl
2016-04-29 08:06 #25 av: Sparven88

Jag gör som så många andra har gjot och säger grattis och välkommen hit!
Du låter som en väldigt klok kvinna. Det är alltid ett stort beslut att ta när man blivit oplanerat gravid, oavsett ålder. Men som du själv har nämnt så går saker och ting att lösa om du väljer att behålla.
Men försök att inte vänta för länge med att ivolvera din pojkvän och din mamma. Men kom ihåg att om din mamma blir upprörd är det bara för att hon bryr sig om dig. Men med de kloka inläggen du skrivit här verkar det ändå som att du tänkt igenom detta flera gånger och säg det till din mamma och partner.
Lycka till och vi finns kvar här om du behöver ventilera mer! 🍀

Anmäl
2016-04-29 10:17 #26 av: SoeN

Jag börjar med att säga grattis jag också :)

Ålder har egentligen ingen betydelse i det här, mer än möjligen att ekonomin och liknande kan se annorlunda ut som "vuxen", men det finns så otroligt många som har barn, vid "mogen" ålder som verkligen inte bör ha det. Med andra ord spelar som sagt din ålder ingen roll så länge du tar ansvar för det lilla livet. Givetvis kanske det ställs lite mer krav på omgivningen (era föräldrar) men allt sådant löser sig.

Jag var 20 år när jag fick mitt första barn, det är inte lika ungt som dig men jag var ändå ung. Och det har gått jättebra, inga konstigheter alls. Han blir snart 15 år och har en mamma som fortfarande hänger med på vad som händer ;)

Här är ett fint forum med bra folk!

Grattis igen!

Anmäl
2016-05-01 07:15 #27 av: viktoria91

Var ska ni bo? Hur ska ni försörja er? Har någon jobb?

Anmäl
2016-05-01 12:19 #28 av: Ungochgravid

Vi kommer bo kvar hemma då en tonårings ekonomi inte riktigt är anpassat till att bo någon annanstans.
Vi ska hushålla med föräldrapenningen samt barnbidrag av bebisen och får i största sannolikhet lite ekonomisk hjälp om det skulle vara något som inte är ekonomiskt genomförbart samt att inhandling av allt inför förlossningen kommer att köpas för sparade pengar.
Jag har jobb för tillfället men inget som drar in storkovan, ska även jobba så mycket som min kropp och mitt mående tillåter i sommar.

Anmäl
2016-05-01 12:35 #29 av: [TanatosNyx]

Och skulle det skita sig totalt så finns hjälp att få, bla försörjningsstöd. Visst det är inget att sträva efter, men det är trots allt en hjälp som samhället erbjuder.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-05-01 15:16 #30 av: villavägen

Grattis! Kommer gå toppen! Du har en sund inställning. Har du berättat för din pojkvän och mamma ännu?

Anmäl
2016-05-01 15:21 #31 av: villavägen

Och det här med ålder.... Vissa får barn vid 16 och vissa som jag vid 37 och 39 år ( tvillingarna). Det har sina för och nackdelar både att vara ung och att vara äldre mamma..... Huvudsaken är inställningen. Åter igen. Grattis!!!

Anmäl
2016-05-01 17:04 #32 av: [GråHäxa]

Ville bara säga grattis! Det låter som att du har huvudet med dig och tänkt igenom detta noga :-) 

På en del mvc och bvc finns det träffar för unga mammor, det kanske kan vara värt att kolla upp om det finns hos dig. Kan säkert vara skönt att träffa lite andra som är i liknande situation :-) 

Anmäl
2016-05-01 18:36 #33 av: Candela

Jag blev gravid vid 18 års ålder och valde att behålla barnet. Sedan skaffade jag och pappan ett syskon när jag var 20. Jag hann gå ut gymnasiet innan första barnet kom. 

Du får fråga om det är något du undrar :)

Anmäl
2016-05-01 19:06 #34 av: [Tibonnanj]

Du har fått så många fina och stöttande svar men jag ville ändå skriva.

Jag tror att även om din mamma blir negativt inställd först och arg så kommer det lägga sig och hon kommer vilja vara ett stöd för dig.

Jag ville ha barn i din ålder och hade absolut inte gjort abort om det hade hänt. Jag har otroligt mycket mer livserfarenhet nu och är mer mogen och säkrare i mig själv i dag men tror jag hade blivit en bra mamma trotts det, kärlek är i alla fall ingen bristvara. Nu är jag 24 och gravid med mitt första barn min pojkvän är 23 och detta är hans första barn också. Vi har båda 2 märkt en mental förändring, jag är mycket lugnare och har större respekt för livet och andra människor och har blivit otroligt rädd för att dö ( vilket jag tycker är positivt då jag varit likgiltigt inför döden tidigare) Oavsett vilken ålder man blir gravid i så tror jag att den här förändringen, hur den än blir, kommer. Och jag anser att kvinnor blir superhjältar mer eller mindre oavsett vilken ålder de blir gravida i.

Och Grattis! :)

Anmäl
2016-05-01 19:18 #35 av: Candela

#34

Forskare har ju kommit fram till att hjärnans konsekvenstänk inte är fullt utvecklad förrän runt 25 års ålder, och det finns de som förespråkar att körkortsåldern även ska höjas på grund av det.  Det brukar även vara så att längre kärleksrelationer tar slut när man är runt 25 år, just för att man mognar och förändras så mycket under den här perioden.

Jag har själv samma erfarenhet. Just när jag var 23-27 skedde otroligt stora förändringar i min personliga utveckling. Det är först nu när jag är 30 som jag känner att jag faktiskt har blivit vuxen (fastän jag har varit självständig  ända sen jag var 18). 

Av den anledningen tror jag att jag kommer bli en mycket bättre och mer stabil mamma nu än vad jag var då. Ska inte säga att jag var en dålig mamma på grund av åldern, men jag vet att jag inte var lika psykiskt stabil som jag är idag. Jag är lugnare, har mer tålamod,  mer självinsikt, mindre jag-fokuserad nu än tidigare.

Anmäl
2016-05-01 19:29 #36 av: [TanatosNyx]

Visst är det så att hjärnan utvecklas fram till 25 års ålder, samtidigt som små barn är små bekymmer, stora barn är stora bekymmer. Man hinner mogna mycket innan det är dags att ta itu med de större delarna av ett barns uppväxt och uppfostran.

En spädis t.ex. behöver bara kärlek och omsorg, där har en ung mamma en stor fördel för det mesta som orkar vara vaken på ett helt annat vis än en äldre människa. Jag behöver bara se till mig själv, i tonåren kunde jag vara vaken flera dygn i sträck, nu gäspar jag av blotta tanken. Jag har önskat många gånger under mitt år som småbarnsförälder att jag vore några år yngre med mera ork. :)

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-05-01 19:32 #37 av: [Tibonnanj]

#35 vilken tur att Ungochgravid  har den här sidan att vända sig till då och få stöd från oavsett om hon väljer att ha kvar eller göra abort.

Det finns så mycket erfarenhet och kloka människor här och även om det bara är skrivna ord så har jag blivit hjälpt och fått stöd flera gånger :)

Anmäl
2016-05-02 08:51 #38 av: hhejlollo

Grattis till bebisen och välkommen hit!
Du kommer alltid stöta på folk som har åsikter av olika anledningar och ofta väldigt dåliga anledningar. Så längre du har en fungerande plan för er så löser sig allt! Och åldern spelar ingen till för hur mogen man är! :)

Kristallens Smådjursuppfödning & Omplacering

www.kristallens.wix.com/kristallens

Sajtvärd på degus.ifokus

Anmäl
2016-05-03 11:00 #39 av: mollyt

Välkommen och grattis! #14 jag tyckte att det hjälpte att 'ta regelbundet på sådant som behövde tuggas (skorpor, nötter, äpplen osv) och dricka mycket vatten. Men jag såg ändå till att alltid ha spypåsar med mig utfall att, mentalt skönt i alla fall.

Jag hade också färdig frukost direkt när jag vaknade - åt bananer liggandes i sängen. Det hjälpte mig. Jag hoppas du hittar något bra som hjälper för dig! Lycka till! 

Anmäl
2016-05-07 10:12 #40 av: zakkris

Nu har inte jag fått barn än, eller ens blivit gravid för den delen men tänkte berätta om hur ja va i din ålder osv. 

I min familj har vi alltid varit unga mödrar (förutom jag...)
Mamma var 17, fyllde 18 en vecka efter min syster föddes. 
När jag var 17 så var jag så otroligt sugen på barn. Jag och mamma pratade alltid om det och jag visste att hon skulle stötta mig i allt. Hon berättade hur tufft det var men samtidigt hur underbart de var. 
När hon blev gravid började hon jobba som "nanny" för att kunna hantera barn och veta ansvaret i det. Trots att hon alltid vetat att det var de hon ville ha. 
Hon fick även ta hand om hennes lillebror vid tidig ålder. 
Men hon var ensamstående och en familj som inte stöttade alls. Hon valde då att försöka hitta en man som kunde stå vid hennes sida och hjälpa henne, vilket blev min pappa. 
Hon gick aldrig ut gymnasiet, men hon pluggade lite här och var med småkurser och hon jobbade fram tills jag var två år gammal då hon blev sjukpensionär pga arbetsrelaterad skada. 
Sen får du tänka dig att detta var på 70talet. Livet var hårdare då. 

Så enkelt sagt, kunde min mamma klara det bra med allt hon hade mot sig, kommer du klara de galant. 
Idag har man så underbara människor som vill hjälpa till och dela sina erfarenheter med varandra. Och din ålder, glöm den, kolla inom dig, där har du den rätta  åldern och mognaden. Jag själv är som en 40årig kvinna i mitt sätt att vara och mitt ansvarstagande trots att jag enligt mitt födelsedata är 24 år. Så man ska aldrig stirra sig blind på ens ålder. Man klarar oftast mer än vad man tror. Speciellt om det är nått man verkligen vill. 

Lycka till med allt, oavsett val, och du kommer ha underbara människor här som kan tipsa dig med allt du kan tänkas undra över. 

Anmäl
2016-05-07 12:48 #41 av: Devya

Olyckor händer! Det viktiga är att man tar ansvar för konsekvenserna av att ha sex. Du är inte den enda som har fått barn i ung ålder. Förr i  tiden var det ju här mer en regel än ett undantag. 

Det låter som du tänker förnuftigt kring det hela. Det kommer dock att gå upp och ner, som för alla! Lycka till! :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.