Förlossningsberättelser

min förlossningsberättelse (21/2-22/2)

2016-02-25 03:59 #0 av: [postmortum91]

Nu sitter jag här med en bebis som sover och det känns rätt onödigt att gå upp och sova när jag ändå knappt kommer våga somna pga oro för bebis, så därför kan jag nu sitta och skriva min förlossningsberättelse för den som är intresserad.

I söndags kl 6.30 ungefär började de första värkarna, jag har inte säker på om det var riktiga värkar, men konstaterade efter kanske 1½ h att så var faktiskt fallet. Jag skulle alltså föda barn, 2 veckor innan bf. Värkarna var redan från början rätt täta och ganska regelbundna och redan vid 11 på fm så hade jag 3 värkar på 10 minuter. Vi bestämde oss för att åka till förlossningen. När vi väl var där tyckte både jag och sambon att bemötandet kunde varit lite bättre, för hon som hälsade på oss fick det att låta som att jag bara inbillade mig. Det visade sig att jag var öppen 1 cm, så det var bara att åka hem igen. De var inte säkra på om det bara var förvärkar, men det var jag säker på att det inte var.

Vi åkte hem igen, och värkarna blev starkare och intensivare hela tiden, det fortsatte med värkar varannan till var tredje minut. Vid 17 ungefär sa jag till sambon: Nu åker vi in, jag orkar inte längre. Jag hade väldigt ont och visste att nu måste jag ha öppnat mig tillräckligt. Sambons var rädd för att bli hemskickad igen, så han var inte helt säker på om vi skulle in, men det gjorde vi iallafall. 
Väl där konstaterades det att förlossningen hade gått framåt rätt bra, så jag fick stanna kvar. Jag fick även en dos morfin för att få vila lite. Efter att morfinet avtog så bad jag om lustgas, vilket gjorde underverk. Redan tidigt sa BM att min tarm var helt proppad med avföring, så de var tvungna att tömma den för att bebisen skulle kunna komma ner. Först gav de mig vattenlavemang, vilket inte alls var så farligt som jag trodde. Dock hjälpte det inte alls. Efter någon timme gjordes ett nytt försök med något laxermedel, men inte heller det hjälpte. Timmarna gick, och min tidigare inställning om att jag endast skulle göra lustgas genom hela förlossningen blev så bortblåsta. Vid midnatt ungefär hade jag öppnat mig helt, problemet var bara att bebisen var fortfarande väldigt långt upp och kunde inte komma ner pga avföringen i tarmen. Jag kunde inte heller få någon smärtlindring då det var för sent, så det var bara att hålla hårt i lustgasen. Vid 2 kom något jag trodde var krystvärkar, och de var fruktansvärda. Dessvärre fick det mig endast att krysta ut avföringen, extremt sakta men säkert. Det sista fick BM hjälpa mig bli av med, och vid det laget var jag extremt trött, det tog mig ändå några timmar bara det. Vid 4-5 så var passagen fri, nu var det vara för bebisen att tränga sig ner ordentligt. Jag hade så ont, och sa flera gånger "jag orkar inte mer", som svar var bara "det gör du visst" och "Det är inte långt kvar nu". Mitt svar på det var "Det har ni sagt länge, och jag har inget val, därför "klarar" jag det". 

Vid 9.05 ungefär kom de riktiga krystvärkarna. BM bad mig försöka hålla inne dem en stund, men det var helt omöjligt. Dessutom var jag så extremt trött på hela förlossningen, så jag ville bara få det gjort. Efter 4-5 krystningar och 15 minuter senare var hon äntligen ute. Trots att min livmoder helt hade gett upp enligt BM så hade jag viljestyrkan till 1000 att pressa som en galning.

Moderkakan lossnade inte av sig själv, så det kom in 2 st läkare som slet (?) ut den, eller något. Jag har då hög på lustgas så jag visste knappt var jag var när de gjorde det. Endast en liten bristning fick jag, som hon sydde 1 stygn på och bebisen mådde prima.

Sammanfattningsvis var det en jobbig och seg förlossning, krystandet var helt klart lättast och gjorde minst ont så då hade jag ingen smärtlindring alls. Dock skrek jag som en galning under senaste delen, vilket jag hade bestämt mig för att INTE göra. Nu födde jag med endast lustgas som jag hade "planerat", dock blev det inte direkt frivilligt så jag i stunden hade velat haft allt som gick att få vissa perioder. Jag var så sjukt trött under natten så jag höll på att somna hela tiden men blev väckt av en värk, så det gick ju inte :P
Allt gick ju bra, och så här i efterhand har jag inget minne av hur en värk känns, dock kommer jag ihåg ungefär hur det kändes att ha ett huvud som tryckte ut på en. Jag är stolt över mig själv och min kropp, helt galet vad man klarar av, även om man inte har mycket till val :P

-Postnatal

Anmäl
2016-02-25 06:38 #1 av: plommon1

Anmäl
2016-02-25 06:38 #2 av: plommon1

Anmäl
2016-02-25 06:39 #3 av: plommon1

Tack för att du delar med dig! Och grattis!
Varför är du orolig för bebis? Har det hänt något? 🌹

Anmäl
2016-02-25 06:45 #4 av: [postmortum91]

Nej men man är ju nybliven förälder så det är svårt att slappna av

-Postnatal

Anmäl
2016-02-25 07:57 #5 av: Sparven88

Tack för att vi får läsa! Det är alltid så ontressant att lsa förlossningsberättelser.
Jobbigt det där med att bli hemskickade, och inte veta när man ska åka in igen. Vi låg ju på fl hela tiden eftersom jag blev igångsatt. Sen bestämde sig sonen för att busa lite med hjärtrytmen hans också, och med tanke på sambons hjärtsjukdom var vi hårt övervakade. Dock var det ingen fara. Sonen lattjade lite med navelsträngen pch hade den runt fötterna...
men hur som haver! Grattis igen. Försök vila lite medans din knodd sover. Det är inte lätt, jag vet. Sonen vägrade sova någon annan stans än på mitt bröst. Då sov visserligen även jag som skönast. 😴

Anmäl
2016-02-25 08:41 #6 av: [TanatosNyx]

Grattis till bebben! Men ush vad kämpigt du hade det! Tur att barmhärtighetens glömska den är fin den ;)

Och ja nu kommer du att räkna andetag ett bra tag framöver hehe ;)

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2016-02-25 14:57 #7 av: Zelmabus

Spännande läsning :-)
Grattis igen!

Anmäl
2016-02-25 20:12 #8 av: JeFo

Grattis till bebisen!
Alltid skoj och läsa hur andra haft det.

Anmäl
2016-02-25 21:18 #9 av: jackiejohn

Grattis till bebisen! :)

Anmäl
2016-02-25 21:54 #10 av: Sarah

Låter som en jobbig förlossning. Visst är kroppen fantastisk som inte kan komma ihåg smärta, och som klarar så mycket fast man inte tror det :) Grattis till er lilla flicka :)

Anmäl
2016-02-25 22:11 #11 av: [Liinda]

Grattis till bebis! :)

Anmäl
2016-02-26 17:19 #12 av: mollyt

Åh så roligt att läsa, tack för att du delar med dig! Stort GRATTIS!! Nu sitter jag här och undrar såklart när det är dags för mig... jag ligger ju ändå inte så långt efter din BF, men vem vet - jag kanske drar över 2v istället, haha! 

Anmäl
2016-02-29 11:54 #13 av: Pontiac57

Hur går det med bebis? Funkade det med amning eller blev det pumpa/ersättning? :)

Anmäl
2016-02-29 21:27 #14 av: [postmortum91]

Tack för gratulationerna :)

#13 Det funkar bra med amningen, jag var ju lite orolig men det känns nu som en självklarhet att jag ska amma, vilket är en lättnad att känna så. Hon tar fint tag och det flyter på fint :)

-Postnatal

Anmäl
2016-02-29 21:35 #15 av: Pontiac57

Va kul! Men det hör nog till att man nojjar innan ;)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.