Mammor

Känslostormar

2015-10-04 12:09 #0 av: fluffis

Lite bakgrund: Även om min förlossning var otroligt jobbig så återhämtade jag mig snabbt och livet gick som på räls några veckor framåt även om jag hade en hel del sömnbrist och stress. Jag har varit "lagom" känslosam och älskar min bebis. Första gången han log så grät jag av ömhet. Gissar på att det är ganska normalt.

När bebisen blev fem veckor gammal så vaknade jag på morgonen plötsligt med höjd hjärtfrekvens och en klump i magen. Plötsligt kom massa tankar och känslor bland annat om hur stort det är med att ha barn. Verkligen jättestort. Hade även tankar om min egen barndom, om min mamma som nu är mormor, om vårt hus och området vi bor i och att mitt barn ska växa upp där. Tänkte även att jorden kommer att gå under förr eller senare. Det kändes som om att alla stora och halvstora tankar jag haft i mitt liv kom upp till ytan. Mycket kontraster och mycket förändringar.

Som jag förstår är det vanligt att få sådana känslor och tankar, det är bara det att jag har fått dem alldeles för mycket. Jag höll på att bli tokig och krypa ur skinnet när känslorna kom. Nu 1½ vecka senare känns det lite bättre men känslorna fyller fortfarande så pass mycket av mitt medvetande att det känns som om jag lever i en isolerad bubbla och inget som händer i verkligheten betyder något. 

Min BVC-sköterska har akut fått iväg mig till en kurator och det känns skönt att någon bryr sig men samtidigt finns det inget som kan ta bort de här känslorna och den bubblan som jag lever i. Det känns hemskt att inte kunna vara riktigt närvarande. Jag vill inte missa något i min bebis liv. Dessutom tar sömnen stryk eftersom jag inte riktigt kan koppla av förrän framåt kvällen när känslorna lugnar ner sig.

Finns det någon som känner igen sig? Det brukar alltid kännas bättre när man inte är ensam om saker och ting ... Hur lång tid tog det innan det gick över?

Anmäl
2015-10-04 12:12 #1 av: Aleya

Jag tycker att det låter som när jag fick en depression. Så jag tycker att det låter som en god idé att du får träffa en kurator. Det handlar inte om att ta bort något. Men kanske mer bearbeta och acceptera dina känslor.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-10-04 12:17 #2 av: [TanatosNyx]

Både jag och framförallt maken går igenom samma sak. För oss kvinnor sker en större hormonförändring ca 6v efter förlossning, då bland annat mjölken till bebis ställer in sig efter bebisens snuttande i stället för förlossningshormoner som fram tills nu har styrt. Så ja det finns fortfarande rejält med hormoner som styr.

Varje gång bebisen ammar får du ju hormonpåslag också. Varje gång mjölken rinner till. Hur mår du när du ammar? har du några mystiska symtom när mjölken kommer? illamående eller konstiga tankar?

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2015-10-05 11:37 #3 av: fluffis

#1
Du har förmodligen helt rätt i att jag måste acceptera känslorna. Det liknar nog en depression förutom att jag inte känner mig särskilt deppig, mest vemodig.

#2
Vad jobbigt. När började det för er och hur länge har det hållit på?
Amningen har aldrig riktigt funkat här. Vibjörn fick flaska redan från början. Jag försökte amma en gång om dagen i flera veckor men har nu helt gett upp. Pumpningarna har blivit färre och färre i takt med utmattningen och nu pumpar jag bara tre gånger om dygnet. Känns ändå bra att han får i sig lite bröstmjölk även om det bara blir runt 20 % och resten ersättning.
I alla fall... jag kan väl inte påstå att det känns något mysko varken vid pumpning eller när jag flaskmatar. Klart jag känner mycket ömhet och har lätt för att gråta när jag tittar på Vibjörn när han äter, men det känns inte särskilt negativt (tror jag :)).

Lite illamående kände jag av när känslorna flög på mig. Hade svårt att äta. Under några dagar gick jag ner ett halvt kilo om dagen. Har nu totalt gått ner 16 kg sen Vibjörns födsel. Jag gick upp 4 kg under graviditeten... Tur jag har lite att ta av :) Aptiten har redan blivit bättre även om det är lite svårt att få ner frukosten.

Har fått en läkartid i em så jag kommer förmodligen bli sjukskriven. Har lite dåligt samvete att jag drar maken ifrån jobbet men förmodligen kan vi lösa det på ett bra sätt med halvtid eller nåt. Jag måste få ordning på mina sovtimmar för på morgonen/dagen kan jag inte sova eftersom det stormar så mycket i min kropp. På kvällen är det svårt eftersom det finns så mycket som ska göras plus att jag måste ta kvällspasset med bebis. Första halvan av natten sover jag alltid bra som tur är, men det räcker inte.

Anmäl
2015-10-05 12:20 #4 av: [TanatosNyx]

Aha, det jag tänkte på som drabbat mig heter d-mer. Då mår man dåligt när mjölken rinner till.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2015-10-06 10:54 #5 av: fluffis

#4
Oj, man fick upp en del när jag sökte på det. Obehagligt.

Jag har blivit sjukskriven och min man kommer nog vara hemma på halvtid. Ska kolla med försäkringskassan hur det fungerar.

Hur mår du Tanatos?

Anmäl
2015-10-06 12:10 #6 av: Sarah

Skönt att du bör sjukskriven! Man ska ta son psykiska hälsa på stort allvar. Hoppas det lugnar ner sig i skallen på dig nu :)

Anmäl
2015-10-06 12:52 #7 av: OlgaMaria

Drick friggs kvälls-ro-te eller Pukka relax-te på kvällen. Väldigt avslappnande faktiskt. Magnesium-tillskott är också bra då man behöver varva ner. Kanske är det så att du behöver näring. Lätt att man får brister då man varit gravid och när man går ner mycket i vikt. B-vitaminer (tillsammans med magnesium) är också något som försvinner fort ur kroppen då man är stressad. Kanske kan vara bra med ett b-vitaminkomplex.

Skönt att du blev sjukskriven!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-10-06 17:21 #8 av: fluffis

Tack för ert stöd!
Jag hoppas att sjukskrivningen kan hjälpa mig så att jag får sova på eftermiddagen. Kuratorn kommer hit för en andra träff imorgon. Tänk att hon gör hembesök. Blir överväldigad av tacksamhet och börjar gråta igen :)

Jag käkar apotekets gravidvitamineraltabletter fortfarande, borde räcka? Har börjat äta rätt så normalt nu. Har även fått tillbaka det där förbannande sötsuget, på kvällar/eftermiddagar. Inte alls kul men antar att det är bra eftersom det är normalt för mig :)

Mornarna och förmiddagarna är fortfarande skitjobbiga med känslor och klump i magen men börjar nog bli redo för att ta itu med tankarna.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.