Annons:
Etikettpappor
Läst 2556 ggr
[postmortum91]
2015-08-18 22:34

Gravid - känslor för partnern ändras

Hej!

Jag är gravid i vecka 12+5. Jag och min sambo har alltid fungerat olika när det gäller behovet av beröring och uppskattning. Jag har ett stort behov medan hans är mindre. Detta har inte varit något problem de 7 åren vi varit tillsammans. NU dock känns det som han inte älskar mig lika mycket som han brukar, jag känner mig inte lika sedd eller berörd som innan. Jag vet inte om det är mina hormoner som spökar eller vad det är. Jag vill prata typ hela tiden om vår nya framtid ihop och kramas etc. Han själv verkar mer lättirriterad. Det brukar vara jag som är lättirriterad, eller så är vi båda det vanligtvis men nu som gravid är jag from som ett lamm. Nu känns det som han blir irriterad över allt och jag blir mer nedstämd än arg av något jag vanligtvis skulle bry mig mycket om. Jag är så trött och utmattad i kroppen efter 6 veckors kraftigt illamående så jag har ingen ork att en reagera längre på saker som egentligen är viktiga. 

Han verkar inte heller förstå hur jobbigt jag har det, och jag tycker egentligen han ska passa upp på mig nu när jag är gravid och mår dåligt. Jag tycker han gör det dåligt. Städningen är även urusel, jag har storstädat 3 ggr helt utan hans hjälp nu som gravid och blivit helt dödstrött dagarna efter. Vi brukar städa tillsammans men på senare tid har jag fått tagit mer ansvar och när jag inte orkar så ser det ut som faan här hemma.

Annons:
emmaaaa
2015-08-19 00:03
#1

Jag har det inte riktigt samma som dig, men jag kan säga att nu när jag är gravid (vecka 22) så är jag i ett sånt sjuuuuukt behov av närhet och kärlek av min sambo, skulle jag få bestämma hade jag gärna sytt ihop mig med honom så vi alltid sitter ihop haha. Min pojkvän kan ibland ha svårt att förstå hur beroende jag är av hans närhet just nu "helt plötsligt", så jag har fått många känslomässiga utbrott pga det. Men oftast kan jag komma på mig själv och då brukar vi skratta lite åt mig och mina hormoner! Jag har varit sjukskriven hela graviditeten hittills pga extremt gravidillamående och trötthet, så jag har inprincip hela graviditeten suttit och planerat och tänkt framtid när jag legat hemma. Vad vi kan köpa, hur vi kan inreda bebis rum och vårat sovrum när bebis ska sova här inne i hennes vagga :) och jag älskar allt sånt tänk, min pojkvän ligger inte riktigt på samma intresseplan som mig där, han har inget intresse alls vad som gäller kläder eller inredning. Och då får jag ett känsloutbrott pga det för att han inte vill prata lika mycket om det som jag haha. Så jag tror, eller i mitt fall är det hormoner som spökar :) för såhär va jag inte innan jag blev gravid. Men jag är väldigt noga med att berätta mina känslor och tankar till min pojkvän och efter 7 år ihop kan han mig utantill. Så han vet när något inte står rätt till i mitt huvud/känslor haha. Så försök prata med din pojkvän och berätta hur du tänker och känner, det kanske inte räcker att säga en gång utan du kanske måste påminna honom hur du känner och tycker nu :) så är det i alla fall hos oss.

[Thiah]
2015-08-19 07:35
#2

Å jag var en sådan som knappt kunde tåla närhet och min man kände sig lite som någon jag bara använt till avel. :(

mollyt
2015-08-19 16:52
#3

Jag känner igen mig vissa dagar i er alla tre, jag pendlar nog helt enkelt. Jag kan sitta och verkligen längta hem för att få krama om min man - samtidigt som jag mått så fruktansvärt illa andra dagar att jag nästan kräkts om han kramat om mig eller har någon after shave som doftar starkt. Antar att det är hormoner som spökar.

emmaaaa
2015-08-19 20:37
#4

De första 18 veckorna när jag kräktes upp mot 30 gånger om dagen ville jag inte ens att min pojkvän skulle röra mig, men jag ville ändå ha honom hemma och bredvid mig hela tiden så jag va väl som dig #3 :), men nu när jag mår bättre på så vis så är det som jag skrev i #1 :)

Upp till toppen
Annons: