Förlossningsberättelser

Min förlossningsberättelse

2015-05-19 17:48 #0 av: ewelines

Söndagen den 26/4-2015 (v. 40+6)

De är söndag morgon, 05.00. Jag drömmer att något är fel med fostervatten, minns inte exakt vad som hände i drömmen mer än att de var något som var fel. Vaknar sedan av att jag känner att de rinner till mellan benen, precis som när man får mens på natten och lixom känner att de är påväg. Yrvaket sätter jag mig på sängkanten för att sedan ganska så fort ställa mig upp och känner då hur de forsar varmt ner för benen, en snabb tanke går genom mitt huvud "vattnet har gått!!!" går genast till toaletten som av ren reflex och tänder lampan, tittar ner på mina ben och inser att allt jag känt forsa ur mig inte alls var fostervatten utan blod. Kollar tillbaka mot sovrummet och genom hallen där jag gått och ser ett blodigt spår där jag gått, ser ut som någon begått ett mord i mina ögon! Står stilla ett par sekunder och bara tittar på allt blod innan jag inser att jag måste agera och göra något! Ropar på min sambo som yrvaket flyger upp ut sängen och får ringa efter ambulans.
Ambulansen kommer efter ungefär tio minuter och jag får åka med in, sambon tar våran bil och kör efter, som tur hann jag även påminna honom om att ta med BB-väskan (som jag nu i efterhand är jätte glad att jag packade noga och i god tid).
Väl framme på sjukhuset så blir vi inlagda på förlossningen och när jag berättar att jag inte känt bebis sparka sen blödandet började så såg man på alla de 3 sköterskornas ansikten som var i rummet att dem blev oroliga (konstigt nog kände jag mig inte så orolig här, hade hunnit lugna mig och trodde inte något var fel på bebis även om jag var väldigt skakig och skärrad av händelsen). En sköterska började med att lyssna efter bebis hjärtljud med en sånt instrument i trä, och hon kunde direkt bekräfta att hjärtat slog och slog bra! PHJU, vi kunde andas ut..
Här efter så gick hela söndagen i raket fart, CTG kopplades på, bebis övervakades, jag fick fasta, sätta kanyl, intravenös medicin mot blödningen, de pratades om ev. direkt igång sättning, kejsarsnitt om inte blödningen avtog osv, vi visste med andra ord inte alls vad som skulle hända och nu i efterhand känns hela söndagen som en dimma.

Kl. 23 på kvällen fick vi äntligen besked om att vi iallafall kommer att avvakta tills imorgon med ev igångsättning eller hur nu utfallet skulle bli. Vi fick sedan flytta över till ett dubbelrum på BB.

Måndagen den 27/4-2015 (v. 41+0)

Vaknar upp på BB, sovit kasst på natten pga kanylen i armvecket som irriterade samt att jag fick bli väckt kl 02.00 för medicinering mot blödningen.
Hela söndagen spenderas sedan egentligen på att vänta på besked. På morgonen pratades de om ev igångsättning men till slut framåt eftermiddagen fick vi besked om att vi skulle vänta ännu en dag (vilket jag är glad för att de blev då jag här inte alls kände mig mentalt redo för förlossningen samt att jag fortfarande var väldigt uppstressad sedan gårdagen).
CTG togs med jämna mellanrum, fortsatt medicinering och kommande natt spenderades oxå inne på dubbel rummet på BB.

Tisdagen den 28/4-2015 (v. 41+1)

Vaknar upp på vårt rum på BB och kände direkt på magkänslan att idag är nog våran dag och visst stämde de. Strax innan tolv kom sköterskan in och frågade om doktorn varit och pratat med oss ännu vilket han inte hade så hon lämnade oss igen, efter en stund kom hon tillbaka med lite grejer och sa att hon ville sätta en kanyl för de måste dom ändå göra inne på förlossningen sedan, så då gick de ju självklart upp för oss - IDAG ska vi förlösas!
Kanylen sattes dit och strax efter de fick vi lämna vårat rum på BB och flytta över till förlossningen igen, och tur hade vi att få samma braiga rum som när vi skrevs in.

Kl. 12.15
Förlossningen ska sättas igång.
En kateter (eller en gummislang med en ballong längst ut som jag skulle kalla de) förs in och ballongen blåses upp med vätska för att irritera livmodern och på så sätt så igång lite värkar, denna slangen kommer sedan en sköterska och drar lite i en gång i timmen tills den ramlar ut då man är öppen 3-4 cm. För mig gick de väldigt fort och redan när dem var inne och drog i den andra gången så åkte den ut, alltså ca kl. 14.15.
Efter att ballongen trillat ut får jag äntligen bekräftat att jag får äta något då jag fastat sedan morgonen, serveras då en liten paj och macka som jag gladeligen bokstavligt talat trycker i mig.

Kl. 14.35
Dem kommer in och tar vattnet som var ganska så blod blandat tydligen.

Kl. 16.10
Kopplas värkstimulerande dropp in och här efter går allt väldigt fort.
Värkarna kommer igång nästan direkt och tilltar mer o mer hela tiden.
En liten kort stund får jag sitta på en boll med sedan vill dem ha upp mig på sängen igen för att kunna koppla på CTG då dem fortfarande vill ha koll på bebis, någonstans bland värkarna här kopplas även en elektrod på bebisens huvud.

Kl. 17.05
Jag börjar ta lustgas vilket jag tycker hjälper mellan värkarna som blir starkare och starkare för varje värk. Ganska snart börjar jag skrika i lustgasmasken mer än vad jag andas i den och BM förstår då att de är nog närmre än vad dem trott så hon frågar mig och jag vill att hon ringer efter narkos läkare som kan komma o koppla EDA vilket jag svarar att jag vill utan att tänka.
När narkos läkaren kommer ner vill BM bara undersöka mig lite fort för att kolla och jag var då redan öppen helt och hade öppnat mig från 3 cm till 10 på ungefär 2,5 timme. Detta hade BM inte trott så de blev plötsligt lite bråttom! Hon avrådde mig från att ta EDA och frågade om jag ville försöka med bara lustgas då hon inte trodde EDA skulle hinna hjälpa, jag kände mig väldigt trygg med BM och vi struntade i EDAn vilket jag är jätte glad för nu i efterhand (jag hade vid denna tidpunkt ingen aning om att läkaren ens var närvarande inne i rummet eller ens varit där utan de berättade min sambo för mig några dagar senare, haha).
Då jag som sagt nu var helt öppen var de dax att börja krysta, jag hade känt tryck neråt sen ett tag tillbaka och skulle nu få börja krysta. Benen lades upp i gyn ben och jag låg på rygg halvsittandes.

Kl. 19.40
Började krysta. (Skrek i början rakt ut tills jag blev bedd att istället bita ihop och trycka hakan mot bröstet och trycka på, så fort jag gjorde de istället så gick de av bara farten. Trotts att jag vid ett tillfälle skrek FYFAAAN rakt ut och vid ett tillfälle sa "snälla, jag orkar inte mer, snälla" men de gjorde jag visst de(!) för när BM sa att inom de fem kommande värkarna så skulle hon vara ute så tog jag i två gånger till så var de över!
Halvvägs genom krystandet så skulle jag stanna upp mitt i allt och flåsa när huvudet stod halv ägs ute för att de skulle hinna tänja sig, jag minns då att jag faktiskt tänkte på allt jag läst här och hur viktigt de är för att undvika att spricka, så jag koncentrerade mig och direkt när hon sa till såg jag till att stanna av och flåsa vilket gick bra.

Kl. 20.09
Efter endast 29 minuters krystande så kom våran ängel till världen!!
3748 gram, 52,4 cm

Anmäl
2015-05-19 17:56 #3 av: ewelines

Vågade knappt först titta ner på min mage och se henne när dom la upp henne utan först kände jag bara ett varmt litet liv kravla runt men sedan tittade jag ner och såg hur fruktansvärt söt hon var och i denna stund där hon ploppade ut med sin lilla kropp så släppte all smärta, den var som bortblåst o även allt mitt adrenalin släppte och mina tårar började rinna, dels för att våran dotter kom till världen såklart men faktiskt mestadels för att de var över, jag hade klarat de! Förlossningen var över och vi klarade de!

Efteråt var de lite jobbigt när moderkakan och efterbörd skulle pressas ut, man ville mest bara bli klar inte för att de gjorde så ont. Sedan skulle jag duscha och kissa vilket gjorde att jag fick ett litet sockerfall och fick lägga mig ganska fort igen.

Ca kl. 22.00
Vi blev serverade fin fika som smakade underbart just då!

Kl. 01.00
Fick vi flytta upp till ett dubbel rum på familje BB.

Jag är jätte nöjd med min förlossning som totalt från att dom satte igång den tills hon var ute tog 8 timmar! Jag är nöjd för att den gick så fort, att jag kände mig så trygg med personalen, att de endast blev lustgas, jag sprack ingenting men fick mig 4 st "skönhets stygn", känner mig verkligen lyckligt lottad. De blev en tuff start men med ett jätte bra utfall.

Fredagen 1/5-2015 (2,5 dygn efter förlossningen)
Vid lunch tid åkte vi hem med vår friska tjej.
Att åka hem med bebis kändes sjukt overkligt, men så skönt att komma hem!
De blev direkt i säng där vi spenderade de första dagarna.
Så sjukt utmattande men glada att vår Ofelia Lilly Jennie kommit till världen :)

/Evelina

Anmäl
2015-05-19 18:09 #4 av: JeFo

Grattis grattis! 😃

Blir alltid tårögd när jag läser om förlossningar.
Är verkligen något extra och sååå speciellt!

Får man vara nyfiken och fråga om det fanns någon förklaring till blödningen?
Förstår att det måste varit panikartat och se att det var blod och inte vattnet.
Tur allt gick bra! ☺️

Anmäl
2015-05-19 18:22 #5 av: ewelines

Tusen tack! 😊

Tyvärr kunde vi aldrig få något riktigt svar på vad blödningen kunde bero på.
Dem trodde först att de var moderkakan som kanske gått sönder, spruckit eller att de kanske lossnat en bit men när moderkakan kom ut så undersökte BM den utan att hon kunde hitta något fel på den eller att den skulle ha kunnat orsaka en sån blödning, så vi fick nöja oss med svaret "ibland är de bara sånna konstiga saker som händer". :)

Anmäl
2015-05-19 19:54 #6 av: ChristineL

Grattis! Jag blir också tårögd och sitter och fånler åt det ;) Usch vad hemskt att det skulle börja med ett blodbad! Jag tänkte att nu får jag läsa något jättetraumatiskt, men det gick ju jättebra!

Anmäl
2015-05-19 20:14 #7 av: ewelines

#4 #6 Tack!!
Jag är likadan jag! Tårögd varje gång, speciellt nu när man kan relatera så starkt själv :).

Ja, slutet gott allting gott till slut :)!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.