Annons:
Etikettförlossningsberättelser
Läst 9179 ggr
bohan85
2015-05-14 19:42

Förlossningsberättelse, första barnet

Drygt två veckor har nu gått sedan förlossningen och här kommer min berättelse. Dagen innan förlossningen var jag verkligen trött på att gå hemma och vänta. Hade några dagar kvar till bf, var i v 39+3 men hade ställt in mig på att gå över tiden då jag inte haft några känningar av förvärkar och inte heller sett till någon slempropp (även om inte den är någon garanti för att förlossning är på G). På kvällen drog jag med mig sambon ut och vi avslutade med storhandling. Hade lite ont i svanken men det kändes mer som om jag belastat fel. Landade sen i soffan hemma och det ryggonda försvann. Efter midnatt gick jag och lade mig, Klockan 04 var det dags att kissa och när jag la mig i sängen igen så blev det plötsligt blött, hade jag inte tömt blåsan ordentligt?, hade jag börjat läcka urin som inte är ovanligt? Ställde mig snabbt upp och förstod då av den stora mängden vätska att det var vattnet som gått. Tar mig in på toaletten och torkar, vattnet är klart och det kommer genomskinligt slem som jag antar är slemproppen. Lägger i en binda och ställer mig sedan upp, inser snabbt att en binda räcker inte långt. Tar en handduk och lägger i och går och lägger mig igen. Väcker sambon och talar om att vattnet gått men att jag inte har några värkar så han kan somna om om han kan. Efter detta börjar benen skaka okontrollerat, antar att det var adrenalinpåslag? Såklart kan inte sambon somna om har han talat om senare. 30 minuter senare börjar värkarna. Redan från början är de ganska regelbundna och gör mest ont i nedre delen av magen och över blygdbenet och ner mot ljumskarna. Men smärtan är hanterbar. Yrar sedan omkring i lägenheten för att packa det sista i väskan. Får gå på toaletten och göra nummer två flera gånger pga lös mage vilket är ganska vanligt innan förlossning. Vid kl 06 ringer jag förlossningen för att tala om vattenavgången samt boka en tid för kontroll (trodde inte då att värkarna skulle komma igång ordentligt), får tid kl 09 men välkomnas in tidigare om jag behöver. Tog sedan 2 Alvedon och lade mig i badet. Kan dock inte ligga länge i badet då det börjar göra för ont. Går upp och börjar använda TENS samt går omkring när värkarna kommer, kan inte vara still. Framåt kl 08 känner jag att det börjar bli för jobbigt så vi åker in. Hoppas innerligt att något har hänt så jag inte behöver åka hem igen, har alldeles för ont för det. I bilen ökar smärtan i nedre delen av magen under värk, som tur är har vi bara 5 minuters bilfärd till förlossningen.Väl där kopplas jag upp på CTG av en undersköterska, värkarna fortsätter komma och det är en pina att ta dem halvliggande. Bebisens hjärtljud är bra och värkarna är ca 3/10 minuter om än lite oregelbundna. Får ligga ca 30 minuter och det börjar precis bli outhärdligt då barnmorskan kommer in. Hon undersöker mig och jag håller andan, tänker att jag nog tyvärr inte är öppen så mycket då jag inte haft värkar så länge. Men livmodertappen var utplånad och jag var öppen 4 cm. Klockan är ca 08:40. Får vänta lite på ett rum då det håller på att städas, tar värkarna i dagrummet hängandes på min sambo. Kommer in på rummet och får börja med lustgas, smärtan fram var riktigt stark, svåra att andas igenom. Bestämmer mig snabbt för epidural och narkosläkaren kan komma genast om vi skyndar oss då han var på plats pga ett kejsarsnitt. Snabbt får jag vätskedropp och får ligga på sidan och kuta med ryggen. Narkosläkaren var riktigt duktig, kände varken bedövningssprutan eller nålen. Efter 20 minuter avtar smärtan fram, jag kan äntligen vila lite tänkte jag. Men när undersköterskan skall få in bebisens hjärtljud igen hittar hon bara låg puls som ev var min… Hon hittar varken hjärtljuden via elektroden på bebisens huvud eller utanpå min mage. Helt plötsligt fylls rummet med barnmorskor. En barnmorska undersöker mig för att sätta på en ny elektrod på bebisens huvud och utbrister att du är öppen 9 cm!! Ny elektrod på huvudet och snart hör vi bebisens hjärtljud igen. Mycket hår har den också säger barnmorskan. Bebis blev troligen påverkad av att jag öppnade mig så snabbt, för precis innan EDA:n var jag öppen fyra och nu ca 30-40 minuter senare var det redan 9 cm!! Vilar sedan en stund och får i mig lite kex. Efter en timme börjar jag känna av tryck mot rumpan. Undersöks igen och nu var det bara en liten kant kvar framtill innan jag var helt öppen och bebisen stod vid spinaetaggarna. Ställer mig på knä och hänger över sängen för att hjälpa bebis att komma ner, lustgasen hjälper föga mot trycket men skönt att ha något att fokusera på. Efter kanske 1 timme till så provar de att fylla på EDA:n med ett av de två läkemedlen för att se om det kan minska trycket men märker inte stor skillnad. Bebisens hjärtljud stiger, låg som mest runt 180 slag/minut enligt min sambo, jag hade ingen koll vid denna tidpunkt. Mellan trycket mot rumpan och bebisen är ute är en enda dimma och tidsuppfattning hade jag inte (tiderna här i texten är sambon som kommit ihåg). De tog temp som var 37,8, jag får Alvedon och läkaren kontaktas. Ingen åtgärd ang bebisens hjärtljud då det i övrigt ser bra ut. Här någonstans frågade de om en läkarkandidat får vara med på rummet och bara titta, jag säger såklart ja då jag nyss varit student. Strax före kl 13 ändrade trycket karaktär och jag kände att nu måste jag få börja trycka på. Provar olika ställningar och framåt 13.15 kommer en annan barnmorska som skall ta över, första barnmorskan stannar dock kvar då de numer försöker vara två barnmorskor på salen när bebisen föds. Jag kommer över i halvsittande ställning då det kändes mest bekvämt och nu börjar det hända grejer. Har två handtag att ta tag i när värken kommer och dra i dem för att få kraft. Efter en stunds krystande vill jag bara ge upp och gå hem då det känns som inget händer. Snart känns det dock annorlunda och huvudet kommer framåt en bra bit. De vill att jag håller emot så det får tänjas lite. Det fungerar inte och jag måste trycka på, krystimpulsen var galet stark! Huvudet kommer och på nästa värk glider hela bebisen ut, smärtan försvinner!! Bebisen föds kl 13:47 och jag hör till min stora lättnad att bebisen skriker. De håller bebisen en stund nere för att låta blodet pulsera klart i navelsträngen. Vi väntar spänt på att få se om det var en pojke eller flicka vi fått. Alla utom två i min omgivning har gissat på pojke och upp på mitt bröst kommer såklart en med snopp och de största mörkblåa ögon vi sett. Känslan som då infann sig går inte att beskriva…Strax kommer moderkakan, känner inte mycket mer än att något glider ur mig. Sedan skall jag sys, att jag inte riktigt kunde hålla emot krystimpulsen bidrog säkert till att jag fått en lite större bristning neråt men inte uppåt. Jag vet med mig att jag har en ganska kort mellangård så var inte förvånad att jag fick bristning där, den gick ner till men involverade inte ringmuskeln men de kontrollerar knipfunktionen i ringmuskeln genom att stoppa in ett finger (inte mysigt men brydde mig inte alls om detta nu) och den var intakt så ingen läkare behövde konsulteras. Det blev en del att sy och jag var rejält svullen efteråt och hade svårt att sitta ordentligt pga svullnad och smärta men det blev bättre bara efter ett par dagar. Sys färdigt och sedan får jag nya kläder och sedan lämnas vi ifred att mysa med vår son. Han tog bröstet direkt och ammade oavbrutet i strax över en timme. De kommer och klämmer på magen och tar blodtryck. Sedan tar jag mig till toaletten, går som en vaggande anka pga smärtan och svullnaden i underlivet. Kissa gick bra och sedan fick vi finfika! Sedan åker vi upp till BB och dagen efter går vi hem. Är nöjd med min förlossning. Hade förväntat mig en lång latensfas hemma men nu startade det som en blixt från klar himmel och det är jag såklart tacksam för. Känns också skönt att jag bara behövde vara på förlossningen knappt 6 timmar innan han var ute eftersom man förväntat sig med första barnet (och hört i föräldragrupp) att öppningsskedet kan ta tid.

Annons:
Aleya
2015-05-14 20:04
#1

Grattis till sonen. Och tack för att du delar med dig om din upplevelse. 👍

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

fridaas
2015-05-14 20:39
#2

Grattis :) och va skönt att det gick bra!

Med Vänliga Hälsningar Frida

Kolla gärna in Finntrolls Hembränneri på facebook och instagram.

ChristineL
2015-05-14 20:43
#3

Grattis! Vad skönt att det gick så snabbt!

densomundrar
2015-05-14 21:34
#4

Grattis och tack för att du delade.med.dog :-)

ewelines
2015-05-16 12:13
#5

Grattis!! Roligt att läsa och skönt att de gick så "smidigt" :-)

[TanatosNyx]
2015-05-16 20:01
#6

Grattis!

Annons:
Upp till toppen
Annons: