Förlossningsberättelser

Therés förlossningsberättelse

2015-04-28 15:49 #0 av: Theres

Blev inspirerad av TanatosNyx tråd, så tänkte skriva min med innan jag glömmer bort den :)

Det började den 11 januari på kvällen när jag var ute och gick med Maya. (Har för mig att slemproppen hade gått på morgonen). Helt plötsligt fick jag håll i hela högersidan av magen. Kunde knappt gå. Hade inte med mig mobilen heller för den låg hemma på laddning, och jag skulle ju bara ut en liten runda. Tänkte att jag får väl sätta mig ner här och hoppas att någon hittar mig. Jag var inte alls långt hemifrån. Bara kanske 300 meter bort på cykelvägen. Men på något sätt lyckades jag ta mig upp för backen (tur att man har en drag-hund) och sen hem. Band fast Maya på trappen och gråtandes gick jag och la mig i min syrras säng (hemma hos mamma och pappa, min säng är förråd/garderob typ, och syrran var ändå i Österrike).
Ringde förlossningen och frågade vad jag skulle göra eftersom det inte släppte. Hon frågade om jag ville komma in (hade ju ändå gått 11 dagar över tiden). Klart jag ville in, så jag åkte dit.
Väl där blev jag uppkopplad med CTG-maskinen och låg där nån timme. Den blev aldrig klar, så tillslut fick jag nog och sa att här orkar jag inte ligga längre. Bebisens hjärtljud låg på 189 typ konstant, och det var tydligen inte bra, så de bad oss gå och ta en fika och sen komma tillbaka och göra ett nytt CTG. Gick in till dagrummet på BB och fikade lite, sen gick vi tillbaka.
Nu hade hjärtljuden gått ner och låg normalt runt 130-160. Bebisen hade hicka så fosterrörelserna var bara ett långt svart sträck. Men jag minns inte om det var detta CTG:t eller om det var det innan fikat. På ett av dem tyckte jag bara på fosterrörelse-knappen 3 gånger eller något.
Iallafall så såg det ju bra ut nu, och läkaren kollade där nere. Minns inte om jag var 0, 1 eller 2 cm öppen, men blev iallafall hemskickad runt 22-tiden.
När jag kom hem så fick jag värkar och låg och skrek i sängen. Klockade dem och tyckte att de var ganska regelbundna. Ville inte vara hemma längre så jag åkte in igen vid 3 på natten. Gjorde väl ett nytt CTG och de undersökte mig. 2 cm öppen och inga regelbundna värkar. Fick åka hem igen.
Väl hemma så kunde jag inte sova något alls, och inte Timmy heller som jag förvisade till soffan. Var rädd are jag skulle väcka mamma och pappa som skulle upp och jobba, men sen sket jag i det och skrek rakt ut varje gång jag fick en värk. Pallade inte mer och åkte in igen och kom dit vid 7-tiden på morgonen den 12 januari.
Fick lägga mig i en förlossningssal. Var fortfarande bara 2 cm öppen, så de ville skicka hem mig igen, men jag vägrade. Ville ha lustgas. Men det kunde jag inte få när jag bara var 2 cm öppen. Man var tvungen att vara 3-4 cm öppen för att få lustgas eller epidural.
De frågade om jag ville bada, för det var den enda "smärtlindringen" de kunde erbjuda mig. Hade så ont så jag orkade inte gå upp ur sängen så nej, jag ville inte bada. Då sa de att om jag inte tar vad som erbjuds så får jag åka hem. Så tillslut satt jag där i badet. Varmt och skönt var det ju, men hade lika ont för det. Trött var jag också. Somnade lite då och då, så jag sa till Timmy att han skulle hålla koll på mig så jag inte drunknade. Sen helt plötsligt vaknade jag, och då sov ju han! Väckte honom och sa att han skulle ju hålla koll. "Jag var trött" sa han då.
Satt kvar i badet en stund till, men var så bajsnödig så gick på toan istället, sen gick jag och la mig i sängen igen och då kom de in och gav mig lite akupunktur-nålar i huvudet och på handlederna. De hjälpte inte ett piss. Sen frågade de om jag ville ha en sovdos. Självklart ville jag det. Var ju megatrött! Fick förklarat för mig att jag inte kunde få epidural på 6 timmar efter sovdosen. Men jag var ju fortfarande bara 2 cm öppen så det var lugnt tyckte jag.
Fick lägga mig i ett annat rum inne på Gyn-avdelningen, för det var det enda som var ledigt. Fick lite tabletter och sprutor och värmekudde. Det lindrande lite så jag kunde hantera värkarna och vila lite mellan dem. Timmy somnade på en annan säng.
Sen när sovdosen hade slutat lindra så blev det nytt CTG och en ny koll. Fortfarande bara 2 cm öppen. Fick iallafall ligga inne på en förlossningssal. De kom och gav mig några papper om latensfasen som det så fint heter när man är så lite öppen. De sa att den kunde vara i flera dagar. Jaha, men jag ville inte åka hem, och eftersom jag hade så ont så fick jag stanna.
På kvällen den 12:e så skulle jag få en ny sovdos äntligen. Jag hade tjatat om en hela dagen sen den andra avtog. Sen kom barnmorskan på att jag kunde få en spruta som var ännu bättre. Petidin eller något sådant har jag för mig att den hette. Jag var glad för minsta lilla spruta de erbjöd mig, så jag struntade fullständigt i att jag inte kunde få Epidural på 6 timmar efter att jag hade fått den. Var ju bara 2 cm öppen liksom och det skulle ju tydligen pågå i flera dagar.
Men dendär sprutan som skulle vara bättre än sovdosen lindrande ingenting, och helt plötsligt så var jag 4 cm öppen. Det var 5 timmar kvar tills jag kunde få epidural. Tjatade iallafall till mig lustgas (som de satte på lägsta, så den hjälpte ju inte heller). Sen var klockan äntligen 5 på morgonen den 13:e januari. Narkosläkaren kom dock inte in förrän 5.30, för han tyckte väl att jag kunde ha ont lite till när jag ändå höll på. Jag fick en bedövningsspruta i ryggen, sen skulle han precis sätta epiduralen när han blev nerringd till akuten eller något. Det hade varit en bilolycka på Öland med 6 inblandade, och han var enda narkosläkaren som jobbade på natten tror jag. Så jag fick snällt vänta tills 8.30 när nästa narkosläkare kom in och äntligen gav mig epidural. Efter ett tag så var livet frid och fröjd och jag gick ut med min droppställning till dagrummet och uppdaterade lite här. Var 9 cm öppen och hade inte ont. Men trött var jag. De ville att jag skulle stå och sitta på pilatesboll och allt möjligt. Gjorde det när de kom in, men så fort de gick ut så la jag mig igen ^^
Sen började jag få ont igen. Minns nu att nångång den 12:e så var jag ute och gick i korridoren med ett gåbord också. Det gjorde förjävla ont och jag hade tre värkar på en sträcka som var kanske 20 meter. Gick fram och tillbaka och bara hade ont och värk, stå still, gå, värk, stå still, och var bara 2 cm öppen. Så ont började jag få nu igen. Låg och skrek i lustgasmasken och sjöng Chandelier för högan sky. Började våga andas längre i masken också när jag koncentrerade mig på att sjunga. Hade fegat lite med den innan för jag var rädd att jag skulle bli yr och må illa. Men det var lugnt, så nu när jag tog rejäla andetag i masken så var det ganska kul, men gjorde ont.
Nångång tog de hål på hinnan så vattnet gick också, men minns inte när. Kände inte att jag var kissnödig heller, så de fick tömma min blåsa åt mig titt som tätt. Men bajsnödig var jag (trodde jag).
Sen märkte jag att de började plocka fram massa grejer. "Är det dags nu?" frågade jag. Bad mamma sätta på kameran, men hon var redan redo med den. Så jag tog kameran och tog ett kort mellan benen. Kände att det hade börjat svida och att bebis var påväg ut. Tänkte att jag kanske kunde se lite av huvudet om jag tog ett kort. Kollade på kameran och tjohej, hela huvudet var ju ute! Tog ett kort till och halva bebis var ute. Började filma och tänkte att nu ska jag få med när bebisen kommer ut. Men hon var redan ute när kameran började rulla. Eller visste ju inte att det var en hon. Filmade samtidigt som jag kollade vad det var, men först såg jag inte för navelsträngen var ivägen. Spännande film må jag säga ;) Man hör hela tiden Timmy i bakgrunden "Bra Tess, bra Tess, bra Tess..." medan jag babblar på om att oj vad stor hon är ^^
Moderkakan satt fast lite, så hon fick dra i navelsträngen för att få ut den, men det gjorde inte ont. Trodde att jag hade bajsat på mig för jag hade varit så nödig innan, men de sa att jag inte hade det. Vet inte om jag tror dem :)
Sen sydde de mig, och jag kände inte ett skit för jag var så bedövad.
Kunde dock inte gå på toan och göra nummer två förrän på torsdagen, och jag var så svullen där nere så jag inte kunde sitta. Kändes som att sitta på en boll.
Men just nu längtar jag tills jag får föda barn igen, för det var ju så coolt! Alltså själva krystvärkarna och att krysta för allt man är värd. Det är det jag längtar till. Det var liksom så häftigt att man liksom krystade av sig självt och inte kunde sluta förrän bebis var ute. Shit vad jag tog i :) Det var väl därför jag sprack så mycket.

golf.ifokus.se

Anmäl
2015-04-28 16:45 #1 av: [JeanetteK]

Oj jösses vad du fick gå igenom. Härligt att det gick bra.

Sajtvärdinna på LantdjurHantverk och Återbruk.. 
Medarbetare på Miljonär
Min blogg om livet på Månskensfarmen.

Anmäl
2015-04-28 17:44 #2 av: mollyt

Haha, vad rolig du är som ville fota/filma! Jag skulle vara livrädd för att se vad som händer där nere. Jag tittar liksom inte ens när jag vaxar mig mellan benen! Skrattar

Anmäl
2015-04-28 19:27 #3 av: [TanatosNyx]

Ah fasen det var Chandelier det var! Jag fick det till Erik Grönwall - Higher Galen var nog just "high" jag hakade upp mig på.. OskyldigFörlägen

Jag har också bilder från utdrivningsskedet Glad häftigt att se efteråt! Men fy bövelen det ser ut att göra extremt mycket mer ont än vad det faktiskt gjorde!

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2015-04-28 20:20 #4 av: ChristineL

Hejja Tess! Fasen vad lång tid det skulle ta då innan det kom igång!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.