Annons:
Etikettpappor
Läst 3013 ggr
[postmortum91]
2015-04-17 23:20

Pappans utveckling?

Ibland känner jag mig ensam om att längta, trots att det var min sambo som började prata om att han ville ha barn. Nu när vi väl bestämt oss för att försöka nu i maj/juni så tjatar han om allt annat istället. Han längtar till PS4 och till motorcykel. Jag pratade men en nära tjejkompis till mig som är mamma och hon trodde att det var typiskt män, att de inser allvaret när väl barnet typ har kommit. Hur har det varit för er? Har era män  mognat sedan de blev pappor?
Hur var de innan ni fick barn VS när ni fått barn?

Nu när vi bestämt oss för att försöka snart så gör jag knappt något annat än att tänker på barn, längtar och vill prata om det konstant, därför känner jag mig lite ensam i processen när han inte alls har samma behov som mig. 
Han säger att det är aslångt kvar, men det är det ju inte för mig eftersom jag kommer bära på barnet 9 månader innan, så för mig kanske hela processen bara är 1-2 månader bort. 

Och till er män: Hur tänker ni kring det här? Hur var/är ni och ni som redan blivit pappor, har ni märkt skillnad på er själva och på mamman genom processens gång?

Annons:
[Hayabusa]
2015-04-17 23:38
#1

Jag är man och pappa till 3 döttrar, så jag svarar på din fråga 🙂

Jag kan bara prata för mig själv, men jag hade otroligt svårt för att föreställa mig hur det skulle vara att bli pappa. När väl första dottern föddes så blev, därefter, inget sig riktigt likt igen. Det var den största förändring i mitt liv som jag upplevt, helt omöjligt att föreställa sig i förväg. Jag inbillade mig att jag var förberedd, men ack som jag bedrog mig 😉

Hobbies och fritidssysselsättningar får man sätta på "hold" de närmaste åren, när barnen är små. Det är bara att inse, det hinns inte med och man får prioritera annorlunda. Kanske är det något som din sambo känner av och har svårt att ta till sig?

Hur barnens mamma upplevde graviditeten minns jag dåligt (det är rätt många år sedan och vi lever inte ihop). Hon var inte så pratsam och höll mycket av sina känslor för sig själv. Men, jag gissar att hon hade ett annat fokus.

Cahira
2015-04-18 00:01
#2

Som en drömmare med ADD så tänker jag bara inflika att bara för att man dagdrömmer om saker så betyder inte det nödvändigtvis att man uppskattar mindre vad man har. :)

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

[postmortum91]
2015-04-18 00:27
#3

#1 Jag är själv kontrollfreak så jag behöver förbereda mig 100% men sista tiden insåg jag att man kan nog aldrig ha kontroll över situationen som förälder, inte på ett sådant plan jag vill iallafall. Min sambo är precis tvärtom, han tar dagen som den kommer, på så sätt kompletterar vi varandra men det är ju också det som gör mig faktiskt irriterad när han tjatar om sitt jädra ps4 när vi snart ska ha barn. Men tack för ditt svar, jag förstår att det blir precis som du säger världens omställning för oss båda, och de saker vi inte förstår nu lär vi ha kommit underfund med när barnet väl kommit till världen. 

#2 Jag förstod tyvärr inte riktigt hur du menar, eller rättare sagt varför du tar upp det. Både jag och min sambo uppskattar vad vi har, om det är vad du menar. Och jag själv är en stor drömmare också.

Cahira
2015-04-18 00:46
#4

Menade det inte som något negativt, bara som inflikan att det betyder inte att du är ensam om glädjen även om han drömmer lite. :) Tänkte mest som svar på första meningen du skrev, att du känner dig ensam.

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

[postmortum91]
2015-04-18 01:12
#5

Aha, nu förstår jag. Tack :)

ChristineL
2015-04-18 07:35
#6

Hos min man började förändringen redan när vi började försöka. Men riktigt allvar blev det nog inte för nån av oss förrän vi faktiskt blev föräldrar. Den största förändringen var hans syn på alkohol, han har knappt druckit en droppe sen jag blev gravid med första barnet för 2, 5 år sedan. Och han vill inte dricka, och jag vill inte dricka. Han har i stort sett inte lagt någonting på sina hobbies och han prioriterar annorlunda.

Men det tar nog tid för många, både blivande mammor och pappor ;) Men jag tycker inte riktigt det är läge för en motorcykel just nu ;) Om ni inte har jäkligt gott ställt.

Annons:
[Hayabusa]
2015-04-18 09:11
#7

#3 Ingen orsak 🙂

Förstår att du kan bli trött på tjat om PS4. Som småbarnsförälder så lider man brist på 2 saker - tid & sömn. Med andra ord, tid för att spela PS4 finns helt enkelt inte. Det kan kännas jobbigt att ta till sig, men det får man tugga i sig helt enkelt. Jag hade själv fritidsintresse som jag fick lägga på hyllan. Visst, kunde jag sakna det men det är så det är. Barn kräver tid, omsorg, kärlek och uppmärksamhet - det går inte att kompromissa bort. Man måste även inse att man inte kan ha 100% kontroll eftersom barn är små krabater som bestämmer tempo & fokus.

Ja, så ser jag det åtminstone.

Önskar er stort lycka till 👍

Sarah
2015-04-18 09:48
#8

Min kille köpte sitt ps4 nyligen :P Jag känner dock att han inte ska behöva göra avkall på sina intressen, precis som att jag inte vill göra det. Jag har två hästar och förväntar mig att killen hjälper mig att kunna ha kvar det intresset. 

Visst förstår vi båda att det kommer bli annorlunda nu när vår bebis kommer om tre månader, Men för oss är det viktigt att vi inte bara är föräldrar. Han kommer ta hand om bebis så att jag kan vara i stallet och jag kommer ta hand om bebis så att han har tid att spela och cykla. 

Den enda skillnaden mellan oss då det kommer till förberedelser nu under graviditeten är att jag inte vill vänta till sista sekunden med allt. Det är dock personlighetsdrag hos oss som alltid funnits :P

[WickedAlly]
2015-04-18 11:10
#9

Man gubbe köpte sin motorcykel 11 dagar innan Wilmer föddes :P Tänkte nog aldrig över det ens tror jag. Jag körde dit honom så att han kunde hämta den bara. 

Intressen är jätteviktigt, själv har jag egentligen inget sådär speciellt som jag brinner för men jag önskar verkligen att jag hade det. Något som bara är mitt. Och är det någon gång man ska passa på så är det ju absolut innan man får barn, när tiden finns. Inte för det finns noll tid sedan, men den minskar ju betydligt. Även intresset kan ju minska en hel del, man får ju lite annat att fokusera på så att säga :)

Rasmus var engagerad redan från start, men inte alls på samma sätt som han är nu efter förlossningen. Jag som mamma och den som går gravid tycker att detta med att vänta barn är svårt att ta in ibland, så jag kan bara föreställa mig hur svårt det måste vara för partnern som inte känner barnet växa och sparka där inne. 

Men med det sagt vill jag även säga att jag förstår att det kan kännas tråkigt. Man vill ju vänta och längta tillsammans men jag tror att i ett sådant läge så får man lita på hans ord om att han vill ha barn och sedan låta honom få den tid han behöver. 

Och som en liten parentes (och inte det minsta menat som kritik); Du tycker att han tjatar om mc och ps4, det kan ju också vara så att han tycker att du tjatar om barn om du hela tiden vill prata om det. Man får mötas på mitten, det är nog det bästa. Prata lite om barn, och lite om mc liksom :)

[Thiah]
2015-04-18 15:48
#10

Kristian blev väldigt engagerad efter förlossningen och desto mer ju äldre Joel blivit. Han kanske hade lite svårt innan att förstå allt jag babblade om och därför verkade oengagerad. Jag och han tar oss tid för våra intressen. Vi spelar ganska mycket data/teve spel när Joel sover men ser även till att få egen tid med det vi gillar.

Ria74
2015-04-18 15:53
#11

För min gubbe blev det nog riktigt verkligt när hon föddes. Han gillade i och för sig att diskutera bebisprylar som typ vilken barnvagn vi skulle köpa innan hon föddes. Nu efter 21 månader kan vi konstatera att fritid är en bristvara. I början tyckte jag det var lyxigt att få duscha utan bebis och att få sova några timmar i följd. Efterhand som hon blir äldre finns det mer tid att göra sånt man gillar, gubben går på hockeymatch ibland och jag bakar eller är ute med hunden.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

JeFo
2015-04-18 18:24
#12

Jag visste redan från början att jag skulle få ta mer än min make. Han spelade fotboll i de högra divisionerna och var hemma en kväll i veckan. Det har fortsatt med fotboll, hockey, möten och data. Jag har inga direkta intressen. Det jag gillar kan jag göra med barnen exempelvis baka, pilla i trädgården och annat hemmafix. När bArnen blivit äldre har maken tagit dom lite mer. De är väl lättare då helt enkelt. Har många gånger tänkt mig in i att vara killen till den gravida tjejen. Är svårt. Har man aldrig varit gravid så är det svårt att förStå som man går igenom om upplever. Har många gånger önskat att han skulle bry sig lite mer men ärligt talat vet jag inte vad jag egentligen skulle vilja att han gjorde 😛 Det är olika för alla och man får köra på det som är bäst för just oss och inte på vad alla andra gör och tycker.

KissAnka
2015-04-18 19:10
#13

Jag får höra väldigt ofta (från min mamma men också andra mammor/kvinnor i största allmänhet) att det är vanligt att killen inte kommer eller riktigt KAN förstå allvaret innan barnet faktiskt är fött. Och i ärlighetens namn finner jag tröst i det resonemanget för jag kan ofta känna att jag är lite mognare än min älskade sambo och hoppas lite på att han ska mogna efter födseln.

Nu har jag ju inte fött mitt barn än, så kan inte svara på vad som händer sen…  Men hittills så har vi haft en hel del bråk om tex hans datorspelande. Tror att jag blir lite stressad och orolig över att han inte förstått allvaret i att vi ska få barn och att han inte kommer att kunna spela lika mycket. Jag är delvis orolig för att det ska komma som ”en chock” för stackarn och att han ska må dåligt över det, men sen vill jag gärna se en förändring redan innan barnet kommit för att ”lugna nerverna” och se att han faktiskt klarar av ett liv utan att spela så mycket….

Jag inser att stackarn framstår som helt efterbliven, det är han ju inte såklart. Han vet ju om att vi ska ha barn och enligt honom förstår att han att han inte kommer kunna spela lika mycket men jag kommer inte tro honom förrän jag ser det antar jag…

Men jag att förändringen och förberedelserna är helt annorlunda för mig. Jag har ju privilegiet att känna våran bebis i magen varje dag, alla förändringar i kroppen som antyder att något riktigt stort är på gång. Jag försöker ha tålamod. Tänker att han ju faktiskt ska få en ärlig chans. Om jag märker att han inte tar sitt ansvar efter födseln eller på något vis försummar vårat knytte pga hans datorspelande så kommer vi ha ett stort problem. Han vet att jag inte kommer att acceptera det och jag har varit supertydlig med det.

Annons:
[Thiah]
2015-04-18 19:55
#14

Här löste sig dataspelandet automatiskt när Joel var runt 2-3 månader. Innan dess var det "normala" spelandet helt okej för mig. Nu vid 12 mån spelar Kristian knappt alls och det av egen vilja.

[postmortum91]
2015-04-18 21:02
#15

Fasiken vilka bra svar jag har fått, tack :)
Ska försöka svara lite på allt:
#6 Nej så bra ställt har vi ju inte, jag har sagt till honom att han gärna får skaffa motorcykel i framtiden, men just nu när vi ska ha barn måste vi lägga oss själva lite vid sidan av. Han blev lite irriterad på mig och tyckte att jag hindrade honom från att ha sina intressen. Samtidigt vet både han och jag att motorcykel är inget vi har råd med nu med eller utan barn i planerna, jag tror bara han blev grinig för att jag tog mig friheten att "begränsa" hans drömmar.

#7 Jag tänker mycket mer på saker och ting än min sambo, så det kan ju även vara så att jag förstår att våra intressen kommer få ligga på is ett tag. Det är ju för att jag pratar med folk om det här, är här inne och skriver med er, googlar etc, vilket han inte gör. Det är inte hans grej att förbereda sig utan tar saker som de kommer. 

#8 Vi får hoppas att det löser sig för er med era intressen första tiden. Många säger att det inte finns tid alls till sådant i början, men vem vet, varken du eller jag. Vi får helt enkelt vänta och se. Lycka till! Kram

#9 Haha du, så är det säkert. Jag vet att jag tjatar om barn, mer än vad han tjatar som PS4 och motorcykel. Det är mitt sätt att förbereda mig och göra mig så redo som det går mentalt, att få prata om det. Ni alla lugnar mig mer vad ni säger. Jag var jätteorolig att ni skulle typ "Men han är ju uppenbarligen inte redo". Men han och jag är ju olika och kompletterar varandra på flera områden.  Både jag och sambon spelar mycket, men det har vi pratat om att vi kommer få turas om och så ska vi ställa bort min dator så vi bara använder hans. Han har ett eget rum att spela i nu, men det rummet kommer bli barnets rum. 

#10 Vi spelar också mycket tv och dataspel, men jag ser faktiskt lite fram emot att inte kunna göra det lika mycket längre när barnet kommer. Vi har bestämt oss för att ställa bort en dator och turas om att spela på konsol/datorn.

#11 Antar att min sambo också kommer bli mer engagerad när barnet väl kommit.

#12 Härligt om det funkar för er! Jag skulle aldrig kunna ha det så, vilket jag har berättat för min sambo. Han har fått klart för sig att om vi ska ha barn ska vi göra 50%. Jag känner en mamma som har sin man som jobbar borta eller natt hela tiden, och hon har fått dragit så mycket lass själv. Det har skrämt mig rejält så jag har sagt till min sambo att han absolut inte får ta ett jobb långt borta och vara borta hela veckorna. Som tur är har han ett jobb nu som ligger nära och förhoppningsvis blir han kvar där. Jag beundrar dig för ditt jobb! Kram

#13 Du, precis så känner jag också. Jag spelar ju också, men för mig känns det som att jag förstår allvaret mer. Han tar det så jädra lätt. Jag föreslog förut att jag skulle ta ut spiralen 1 månad tidigare, alltså om bara några veckor. Hans svar: "Okej". 
Jag smäller av, jag vill ha reaktioner, eftersom jag själv håller på och exploderar av nervositet, oro, lycka, längtan etc. Men vi får väl leva med att vi alla är olika. Våra sambos kanske känner samma som oss lite då och då men inte uttrycker det på samma sätt. Vi får hålla tummarna för oss båda att våra män växer upp :)

Sarah
2015-04-18 21:45
#16

#13 Men att stressa upp sig i förväg  över det känns verkligen onödigt. Om du känner att du försummas NU så fine, annars är det väl ingen vits att minska innan. Är ju nu han ska passa på med sitt. 

Känns som att ni gör en för stor grej av att man ska ändra sig innan man behöver. 

Om att förstå att det ska bli barn. Visst att det är vi tjejer som är gravida, men det betyder inte att vi fattar :P Skulle säga att min kille har en mycket mer realistisk bild av allt än vad jag har. Jag har fortfarande inte fattat att vi ska bli en till, det är helt overkligt för mig. Trots att jag är i v27. 

#15 Tack :) Jag har svårt att se att det inte skulle funka :P Tycker generellt att folk verkar göra det här med barn svårare än det behöver vara.

[Thiah]
2015-04-19 06:57
#17

#15 vi har också bara en dator nu(att spela på) och det funkar fint. Jag läser hellre den lilla tid jag har helt ensam. Tvspel spelar vi tillsammans när Joel sover. Kristian reagerade inte nämnvärt heller när jag blev gravid /sluta med pillren. Han sa grattis till mig liksom.. För honom var det inte en så big deal och självs graviditeten följde han på utsidan. Han såg bara ett ul av Joel medan jag kände, fick lyssna och fick se honom flera gånger på ul. Däremot anknöt han snabbare med Joel när han kom ut. Det var direkt kärlek.

tlover
2015-04-19 11:21
#18

(har inte läst hela tråden)

Min man var med redan från början, han var faktiskt den som fick mig att vilja ha barn. Han var med under hela tiden vi var barnlös, jag tror till och med att det var värre för han. Han sörjde då vi fick ett tidigt missfall och han som jag älskade redan det barnet.  Han var engagerad i början av vår graviditet (den som resulterade med vår dotter), han ville nästan att jag skulle föda redan i vecka 30 för då var han så övervänt och ville träffa sitt barn. Han var också avis på att jag fick känna många fler sparkar än han.

Eftersom det blev akut snitt så fick han spendera mer tid med henne i början och redan då så älskade han henne, även fast kärleken har växt sen dess.

Både han och jag hade svårt att föreställa sig däremot men det har alla vad jag förstår.

Däremot så har både han och jag fortfarande tid för våra intressen. Det är ju mindre tid men vi har fortfarande tid för våra intressen.

l'm back

Upp till toppen
Annons: