Annons:
Etikettförlossningsberättelser
Läst 4340 ggr
Velinga1984
2014-04-23 11:30

Mina graviditeter

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

I mars 2004 var det ett oplanerat plus på stickan. Bebis blev beräknad till 16 november 2004. 

Bortsett från ett ihärdigt kräkande så mådde jag relativt bra. När väl illamåendet släppte så började jag njuta av lyckan att känna en aktiv bebis. Inom kort skulle denna lycka ändras till ständiga läkarkontroller fyllda med oro. SF-måttet ökade nämligen för fort. Glukosbelastning visade inget avvikande så vi blev inbokade på TUL i vecka 27. Efter det så hade vi TUL varann vecka fram till födseln. MVC var beordrade att lägga sina kontroller varann vecka så det blev omlott med TUL, dvs läkarbesök 1 gång i veckan tiden ut.  På antenatal-mottagningen hittade de nämligen alltid nya fel som kunde förklara min enorma vattenmängd för bebisen följde normalkurvorna. Vi genomgick även en grundlig undersökning på Östra sjukhuset i Göteborg för att bättre klargöra VAD för fel bebisen kunde ha. Vi fick höra allt ifrån vattenskalle, sväljningsproblematik osv. Väldigt tidigt fick vi förklarat att min förlossning skulle vara hårt övervakad med ett läkarteam och barnmorskor som INTE skulle lämna rummet. Jag som ville föda vaginalt fick acceptera detta, och länge var det under bearbetning.

I onödan skulle det visa sig. På TUL den 9e november säger läkarna "Imorn klockan 13 är du inplanerad på kejsarsnitt". Min läkare som vi haft hela tiden hade samrått med högsta läkaren på ÖS, och en vaginal förlossning skulle riskera livet på bebisen. Bebisen skulle enligt dom inte överleva en vaginal förlossning. 

På kejsarsnittsdagen missades att ge oss information om hur kejsarsnittet gick till och min panik var enorm under hela ingreppet. Minns hur jag på den vänstra sidan såg en extremt långsam klocka, trodde ett tag att den fastnat och på min högra sida såg jag det nedkallade akut-team med kuvös som skulle ta bebisen direkt för undersökningar. Bebisen visade sig tillsynes vara fullt frisk, så läkarteamet kallades tillbaka och bebis fick vara med oss. 3.880 gram och 54 cm lång var min lille kille. 6 dagar gammal undersöktes hjärnan via ultraljud och han blev frisk förklarad. Lycka!

Annons:
mollyt
2014-04-23 11:37
#1

Vad skönt att allt gick bra till slut! Men hu vilken rädsla jag antar att ni kände, måst ha varit en olidlig väntan! :(

Velinga1984
2014-04-23 12:02
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#2

I april 2013 fick vi ett planerat plus på stickan, bebis blev beräknad till 19 december 2013. 

Graviditen började med konstant kräkande och avslutade med hemsk foglossning. Jag hade några få veckor på sommaren där jag enbart hade ligamentsträckningar. Vid tidiga vul pga kräkningar så visste vi att det var en bebis.

I vecka 35 hade vi inbokat möte på mvc för att prata om förlossningen så sambon hade tagit ledigt en stund från jobbet. Barnmorskan mätte magen om och om igen. Hennes elev fick mäta några gånger medan hon gick och hämtade en annan barnmorska. Många mätningar blev det och de fick alla samma siffra varje gång ; 42. Vi fick åka akut till akutmottagningen då antenatal-mottagningen inte hade tid, och på akuten hade de ultraljuds-apparat. Den preliminära viktuppskattningen visade på drygt 4 kg då. Vi blev sedermera inbokade på antenatalmottagningen veckan efter och där visade vikten på drygt 4.700 gram. Läkaren förklarade att bebis INTE ökat 700 gram på en vecka utan att det berodde på att den andre läkaren inte hade samma erfarenhet på hur man mäter vikten. Preliminär födselvikt skulle bli 5.400 gram vid beräknad födelsedatum. 11 december var datumet för inbokat kejsarsnitt. Pang bara så där. Till sambons fasa och irritation ifrågasatte jag beslutet och undrade vad som hände om jag vägrade. Fick till svar att bebisens tyngd ihop med kraftiga värkar kan riskera att mitt tidigare snitt spricker och vi båda riskerar dö pga inre blödning. Valet blev alltså lätt. Jag krävde maximal information hela ingreppet vilket jag fick. Vid kejsarsnitt lutar de svagt britsen för att lättare kunna operera, men magen föll åt sidan och jag höll på att åka av utav kraften det blev. Fick veta att min mage var en de största de sett, trots alla tvillingmagar. Bebis vägde 5.270 gram, 57 cm lång. Vi hamnade dagen efter på neontalen då bebis svalt för mycket fostervatten. 6 dagar gammal fick vi komma hem. Sen dess har han haft lite missljud , misstänkt mjuka broskringar efter inläggning och massa undersökning. Helt säkra blir vi först om han sövs ner och man går ner djupt med kamera i luftstrupen. Detta är inte aktuellt just nu då han växer och mår bra för övrigt.

PogoPedagog
2014-04-23 13:03
#3

Vilka dramatiska graviditetr du haft! Jag tycker du är väldigt stark o modig som vågade skaffa ett barn till efter den jobbiga första upplevelsen. Skönt att båda barnen ändå verkar må bra!

Velinga1984
2014-04-23 14:35
#4

#1 Grejen är den att vi stängde av, vi åkte på alla undersökningar men valde att inte bry oss förrän bebisen var född. Ibland kommer det över mig om att vilken tur vi hade som dels fick ett friskt barn men aldrig förstod riktigt hur illa läkarna trodde att det var. 

#3 Det är mest pga min första graviditet som gjort att det är 9 år emellan mina barn.  För mig är det vardag att göra många ultraljud så många tittar knepigt när jag undrar varför de bara gjort 1. Knepigt det där att man vänjer sig vid det avvikande 😉

Upp till toppen
Annons: