Förlossningsberättelser

Glömmer aldrig förlossningen hua mig!!!

2014-04-22 18:39 #0 av: : )) kram

Tur!!!!!!! - säger jag att jag födde fram LYCKAN i mitt liv - då för 19 år sedan, för det är inget jag skulle göra två gånger. Jag har alltså 1 barn. Han betyder allt för mig. På riktigt. Allt. Allt allt. Jag saknar att vara gravid. Det vackraste som finns. Så otroligt vackert. Men men.... Mina tre första månader var inte kul med illamående och kräkningar hela tiden och alla dofter som störde ut hela mitt psyke. Men sen försvann det och jag kunde njuta av att magen växte och av att få känna alla sparkar. Det enda som var jobbigt var att vakna med kramp i vaderna om nätterna. Aj som ......!!!!!!!! Men ååååhhhhh så härligt att gå gravid. Det var underbart. Hur som haver.....barnet ska ju ut också. Inte underbart längre. Min lilla lycka i magen ligger i sätesbjudning. Var inne på ett misslyckat vändningsförsök en gång. När det skulle göras fick jag något i droppet som fick mig att skratta helt hysteriskt en stund för att sen svänga om och gråta istället. En annorlunda upplevelse. Så. Nu ska jag alltså föda fram ett barn som kommer dubbelvikt med rumpan först. Jag ville verkligen föda fram mitt barn för att veta hur det känns att föda barn. Man har ju alltid fått höra om det. Den totala smärtan och sen ska man ha glömt den när barnet läggs på magen och hej och hå. Jag hade fått klartecken att det var okej att jag gjorde det och ett läkarteam var på rummet också. Jag hade bestämt redan innan att den enda bedövning jag ska ha är västervik (livmodertappen bedövas) och lustgas. Fy gudarna. Vattnet gick kl 08.00 på morgonen och vi åkte in. Jag tänkte att det här kommer ju nog inte göra så ont. Inte mycket ondare än det gör nu de första värkarna. Men fuck me!!!!!! Ursäkta ordvalet men oh sweet lord in heaven alltså!!!!! När jag låg där för att öppnas ordentligt så bad jag min kille hugga av mig armen hellre än att jag skulle behöva känna det jag kände för att öppnas. Och jag menade det!!! Västerviken sattes fel så det blev liksom ett blåmärke istället för att bedöva. Sen blev det värre. Värre!!! Jag skulle börja krysta ut min dubbelvikta pojke som kom med rumpan först. När rumpan kom avtog värkarna och jag fick nåt för att få igång dom igen men denna smärta alltså! när rumpan är på väg ut och man tar till saxen för att klippa upp mellangården så han får plats att komma ut. Jag glömmer den aldrig någonsin ever. Aldrig någonsin. Jag trodde på riktigt att döden var kommen. Om man kan dö av smärta. Till slut kom han ut och jag älskade honom på studs. Men jag glömde att jag fött honom för en stund. Han fick komma i pappans armar för jag hade moderkakan kvar att få ut och en mellangård att sy ihop. En sådan otrolig smärta att uppleva igen. Trycket på magen av sköterskan för att få ut moderkakan. AAAAJJJJJJJJ!!!!!!! Och sen kände jag allt när jag syddes ihop. Bedövningen tog inte. Det var tortyr. Alltså gud hjälpe mig. Jag hade så ont att jag glömde av pojken. Fram tills dess att jag hörde honom nysa i pappans armar. Då kom jag till sans igen. Smörgåsen jag fick äta efteråt med pojken liggandes i min famn är så stort i minnet för det var så gott på alla sätt och vis. Tack gode gud att det var min lycka i livet jag födde fram. Aldrig att jag skulle göra om det. Inte ens om dom erbjudit kejsarsnitt för vem vet vad som kan hända - barnet kan ju komma för tidigt och allt.  Och föda gör jag inte en gång till. Vad som hör till saken är att jag ännu idag 19 år senare fortfarande lider av förlossningen. Ärret som blev av att sy ihop mellangården , svullnar upp med jämna mellanrum och gör fruktansvärt ont. Och aldrig att jag skulle göra nåt åt det för det KAN gå fel och bli värre och det skulle jag inte klara av. Så då har jag det hellre som jag har det. Jaa......så kan vissa förlossningar upplevas och gå till väga. Allt som är bättre är bra och det som är värre är beklagansvärt in i det längsta. Tur som sagt att kärleken till ens barn är så otroligt ofantligt stor!!!!!!

Anmäl
2014-04-22 18:53 #1 av: Praefatio

Det är precis såna här inlägg som jag inte läser.

Kan tycka att det är oerhört onödigt att lägga ut skräckhistorier på ett forum för gravida, istället för på ett forum för de som redan är föräldrar. Det hjälper väl inte en förstföderska att läsa om någon annans traumatiska förlossning? Lär ju inte hjälpa ett dugg att man redan innan man ska föda är livrädd.

Anmäl
2014-04-22 19:10 #2 av: : )) kram

Oj det var inte meningen!!!! Såg att det stod förlossningsberättelser ....trodde man kunde skriva om sin egen där...bra eller mindre bra....men det var inte meningen att skrämma dig. Det var 19 år sedan - mycket är bättre nu än då och jag har ingen i min närhet som fått uppleva sin förlossning så som jag så ......allt kommer att gå super!!!!! 

Anmäl
2014-04-22 20:02 #3 av: ChristineL

Jag uppfattar absolut inte TS's inlägg som skrämmande, vi har en kategori som heter Förlossningsberättelser just för att man ska få berätta om sin förlossning oavsett hur den upplevdes.

Anmäl
2014-04-22 20:13 #4 av: [jnordstrom]

Oj vilken grej att ändå vilja föda fram sonen trots att du visste hur han låg! De var modigt!:) alltid kul att läsa olika upplevelser!

Anmäl
2014-04-22 20:20 #5 av: Praefatio

Okej, då missuppfattade jag. Läste rubriken, första meningarna, skumläste och såg fullt av uttryck i stil med ofattbar smärta och drog mina slutsatser.

Anmäl
2014-04-22 21:31 #6 av: : )) kram

#3 Tack!!! Var rädd att jag skrivit på fel "forum" eller vad man säger : )) puh!!!

#4Tack snälla du!!!!! Det var fint sagt : ))))

#5 Missuppfattningar sker så lätt : ))

Anmäl
2014-04-22 21:57 #7 av: JossanH

Nu ska jag ju få mitt andra barn, men när jag satt gravid med första så var det mest sådan här berättelser jag ville läsa. Jag ville vara förberedd på ALLT!

Förlåt TS, men kunde inte annat än skratta lite åt dina beskrivelser ;P
Jag har ett par i min närhet som haft problem med att hantera sina förlossningar. En kompis kompis hade fortfarande svårt att prata om det efter 2 år.

Jag tror att du kanske skulle må bra om att få prata med någon och få hjälp att komma över din förlossning och kanske få mod att slippa ha ont efter klippet :)

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl
2014-04-23 09:56 #8 av: Lexiia

ghaaa, *kniper som fan å hoppas bebis stannar i magen i all evighet* huva va hemskt detta lät, tycker synd om dig.

Anmäl
2014-04-23 15:12 #9 av: : )) kram

# 7 tack för ditt inlägg : )) och oj vad jag känner med dina vänner som också har haft en mindre trevlig förlossning......: ( inte kul alls alltså.

#8 de allra flesta brukar ju tycka att det gör ont men ändå är överkomligt : ))) jag vill inte tro att det är vanligt med en rent vidrig upplevelse som jag kände det var ...........på sätt och vis. Han mådde ju bra och var frisk och det är ju toppen : ))) så knip inte ha ha ha : ))) mötet är stort!!

Anmäl
2014-04-24 05:39 #10 av: ForestSpirit

Hua vilken skräckhistoria! Så tråkigt att bli så "avtrubbad", och att du fortfarande har men efter det :(

Dessa berättelser är nog lika viktig också på ett eller annat sett tror jag.

Anmäl
2014-04-24 06:30 #11 av: : )) kram

#10 Tack för omtanken : ))

Anmäl
2014-04-26 01:29 #12 av: Kickan90

Tänk att det kan vara så olika, med förlossningen och under graviditeten..

Anmäl
2014-04-26 09:08 #13 av: : )) kram

#12 Ja , det är tur det kan man säga : ) Jag tänker ofta på hur det måste varit förr i tiden när inget fanns att tillgå för kvinnor som födde barn. Hua!

Anmäl
2014-04-26 19:11 #14 av: Rutan_

Jag kan fortfarande inte skriva hela historien om hur det var när min första son kom ut för det var en så otroligt jobbig och smärtsam upplevelse och får mig bara att må dåligt, trots år av bearbetning.. Andras svåra berättelser kan jag ibland läsa, men berättelser där allt har gått bra klarar jag inte av, trots att det gick hur bra som helst för mig med andra barnet. Knepigt.

Anmäl
2014-04-26 21:08 #15 av: : )) kram

#14 Jag förstår dig Rutan_ . Hur jobbigt det är att processa allt i minnet och leva igenom det igen. Allt gott till dig.

Anmäl
2014-04-28 23:30 #16 av: Katti

Vilken mardrömsupplevelse...

Mitt tredje barn låg i säte och vägrade vända sig under vändningsförsöket. Jag ville föda naturligt, men det fick jag inte. Det bokades en tid för snitt. Enligt dem (US i Linköping) var det för stora risker med att föda barn i sätesläge. Jag frågade om det fans chans att han skulle vända sig själv, men nej, lyckas inte vändningsförsöket så ligger de som de ligger.

Ett par veckor senare började han vända på sig varje kväll Galen. Så varannan dag låg han i säte och jag hade hans huvud uppe till höger i magen som alltså var asymmetrisk! Varannan dag låg han som han skulle. På grund av mitt höga blodtryck var jag hos bm väldigt ofta och jag kunde alltid säga hur han låg. En dag när han låg med huvudet ner sa jag till henne att ringa förlossningen och säga att de fick sätta igång mig. Här skulle födas naturligt! Tyvärr kom förlossningen inte igång och jag fick åka hem igen, men några dagar senare lyckades nästa försök, så jag slapp snitt!!!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2014-04-29 17:45 #17 av: : )) kram

#16 Härligt Katti att det gick så bra till slutGlad skam den som ger sig ha ha ha!!! Ja jag hade också en annorlunda mage än de flesta i och med det att han satt upprätt med huvudet åt någon sida. Och måttet man tar över magen blev några centimeter extra i och med det. Så magen var något i hästväg. Och ja....nu för tiden så vill dom inte att man föder i sätesbjudning pga risker och det kan jag förstå. Lätt.

Kul med din berättelse och härligt att det gick så bra!!!


Anmäl
2014-05-29 00:22 #18 av: [TanatosNyx]

Jamen va bra tänker jag, då vet jag att det är läge att tacka ja till snitt om det skulle vara rumpan först Skrattar Tack för berättelsen! /en fd förlossningsrädd som jobbar på plusset och inte blivit skrämd av detta inlägg.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2014-05-29 13:52 #19 av: fulifuli

Usch vilken förlossning du gick genom men otroligt intressant att läsa. Själv är det två och en halv månad kvar till BF. Har inte den minsta förlossningsrädsla (än kanske bör tilläggas) och jag tycker om att läsa förlossningshistorier då jag känner mig mer beredd på det mesta samt vet att i de flesta fall går allt bra ändå tack vare kunniga personer.

Jag vet att min äldre syster var smått skrämd inför sin förlossning (hon hade väldiga komplikationer under graviditeten men inte sätesläge som tur var). Jag brukade trösta henne med att smärtan och besvären är ändå väl värt det i slutändan, vilket hon idag håller med om då hon nu har en söt liten dotter Skrattar

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.