Tänkte dela med mig av delar av min förlossningsberättelse då jag själv saknade info om förloppet innan jag födde under den inte alltför vanliga formen kejsarsnitt under narkos pga förlossningsfobi.

Söndag 9/9
- Allt började som en helt vanlig dag. Jag var i vecka 37+2 och började förbereda mig för det planerade snittet som skulle ske ca 19e-20e september, ett mer exakt datum skulle vi få under veckan som kom då vi hade 3st besök på sjukhuset inbokade.
En viss liten kille inne i magen tyckte dock att processen gick för långsamt och bestämde sig för att ta tag i saken.
Kl. 20.30 bestämde jag mig för att dammsuga, skulle bli klar lagom till Wallander började på tv. Skulle ha min vanliga rutinsöndag, trodde jag. Dammsugningen blev klar precis 21.00 när inledningen till Wallander började. Perfekt tajming tänkte jag. Böjde mig ner för att ta ur den fulla dammsugarpåsen och i samma sekund klickade det till mellan benen. Det tog mig några sekunder av förstelnad innan jag förstod att jag stod i en varm pöl av vätska och att det förmodligen var vattnet som hade gått. Ringde till sambon som var på jobbet och fick sätta sig på tunnelbanan illa kvickt. Ringde till förlossningen som sa att vi skulle in på en kontroll, i bästa fall kunde vi åka hem igen, jag hade ju inga värkar.

Vid 22.00 började vi köra mot sjukhuset, första värken som inte kändes lika "mild" som en vanlig förvärk kände jag i bilen. Strax innan 22.30 var vi inne vid förlossningen. Jag blev undersökt, hade då en rosablandad flytning i trosan och var redan öppen 5cm. Värkarna kom nu med ca 5min mellanrum. Eftersom det gick så snabbt som det gjorde och det var oklart om jag ens kunde få sövas så fick jag sprutor i benet som skulle stoppa värkarna medan man kontaktade narkosläkaren och tog blodprover. (allt det där som skulle göras under våra 3 inbokade besök kommande veckan fick alltså göras där och då i all hast). Värkarna ville dock inte ge sig. Lillkillen därinne var bestämd och skulle ut snabbt som attan tyckte han, helst igår! Snittet behövde ske inom några timmar.

Narkosläkaren kom tillslut och tittade mig i halsen, klämde utanpå och ställde några frågor. Blodproverna kom tillbaka och jag fick klartecken att sövas. Hade inte fastat innan såklart men från och med att jag kom till sjukhuset fick jag inte äta eller dricka minsta lilla droppe.

Började förberedas inför operationen. Fick en kanyl i armen och en kateter. Mina piercingar och smycken fick plockas bort.

ca kl. 01.30 natten till måndag rullades jag in till operationssalen. De lyfte över mig från sjukhussängen till operationsbordet och spände fast mina ben tätt intill varandra och armarna utåt, som jesus-på-korset-ställning. Sambon stod vid min sida i operationskläder. Narkosläkaren satte en syrgasmask över näsa och mun som jag behövde andas i innan jag sövdes. Sambon fick gå ut ur rummet. Samtidigt började alla människor i rummet presentera sig innan ingreppet skulle börja. "blablabla förlossningsläkare" "blablabla barnmorska" gick det runt. I samma veva fick jag narkosmedlet insprutat i kanylen i armen. Kunde inte ens räkna till 3 innan jag somnade. Kommer bara ihåg att det spände/brände till lite i halsen precis innan.
Knappt 5min senare (alltså nästan precis efter att sambon hade gått ut från rummet) kom de ut med bebisen till honom. Det gick så otroligt snabbt.

Exakt 5 timmar efter att jag hade stått hemma dyngblöt framför Wallander så hade jag blivit mamma. 01.57 föddes vår lilla son i vecka 37+3, 48cm lång och vägde 3540g.

Ca 20min efter att jag hade somnat klappade narkosläkaren mig på kinderna och sa nånting om att jag hade blivit mamma. Han snackade på ganska bra men jag uppfattade typ ingenting mer än ohörbart svammel, i min värld hade alla människor 10 huvuden var och jag kunde inte fokusera med blicken eller på vad som sades, knappt ens hålla huvudet rakt. Lite som en grov ordentlig fylla. Jag somnade väl ganska omgående igen och vaknade 2 timmar senare på uppvaket där jag låg kvar ytterligare 2 timmar. Där var det jätteskönt och trevligt, nästan så att man inte ville åka därifrån, lugnt och tyst. Jag fick nyheter om att allt var bra med barn och sambo.  
kl. 06.00 sa dem i telefonen till BB att jag var redo och jag kördes upp dit för att för första gången möta min son som hade haft det mysigt hud mot hud med sambon under tiden 🙂 (förutom en timme när sambon var hemma och gick ut med hundarna och sonen passades av personalen)

Det var väl det, lite så kan ett planerat snitt som sätter igång tidigare gå till. Jag är helnöjd med både förlossningssättet och personalen och kunde inte önskat något mer🙂

Bifogar en bild på lillkillen