Totalt tycker jag nog att det var en mycket bättre upplevelse än vad jag trodde det skulle bli. Det gjorde ändå på ett sätt ondare att ha värkar än det ens var möjligt att föreställa sig. Jag längtar inte efter en andra förlossning men har, ända sedan dottern var född, sett på andra höggravida kvinnor med upprymdhet och en gnutta avundsjuka. Det är verkligen det häftigaste jag har varit med om!

Tyckte den gick bättre än jag förväntade mig, fast egentligen så funderade jag inte så mycket på det före. För mig var det tiden efter med stygn som stramade och tröttheten som var betydligt värre!

Gick mycket lättare än jag trodde. Jag tänkte att jag skulle åka in till förlossningen när jag l!i princip hade så ont att jag ville gråta, för då började det nog närma sig trodde jag. Jag kom aldrig till det stadiet, det gjorde aldrig så ont så jag ville gråta. Jag åkte in till förlossningen istället när det kändes som att värkarna varit regelbundna ett tag och på så vis visste jag att det närmade sig. Dock tog förlossningen mycket längre tid än vad jag någonsin föreställt mig så därför var det lite jobbigt på slutet efter 2 dagar och 2 nätter utan sömn. Då hade jag svårt att slappna av och det gjorde ondare än vad det hade behövt göra om jag bara var lite piggare. Men allt som allt, mycket lättare.

Den var fruktansvärd och väldigt traumatisk. Nu blev det visserligen ingen normal förlossning heller, efter fem timmars intensiva och väldigt smärtsamma, täta värkar (av olika karaktär) blev det akut kejsarsnitt som blev till sövd. Mådde fysiskt mycket dåligt i uppemot ett år och psykiskt dåligt i ungefär två år efteråt. Genomgått massor med sjukgymnastik, psykologsamtal med mera och har fortfarande viss samtalskontakt. Mitt psyke är mycket skörare nu för tiden.

Det var den bästa upplevelsen i mitt liv! Så nära min drömförlossning man kan komma. Mycket utav det tror jag beror på att jag själv hela graviditeten var väldigt lugn inför förlossningen. Den startade med vattenavgång, som jag ville, det gick fort utan att vi tappade kontrollen, jag kunde fokusera och upplevde inte värkarna som särskilt hemska, jag fick bada som jag ville och akupunktur som jag ville, sen använde jag lustgas när krystvärkarna började, den enda riktiga smärtan var när huvudet skulle ut och jag vågade inte riktigt krysta så mycket som jag skulle kunnat, men det gick jättebra och jag sprack väldigt lite.

Dagarna efteråt mådde jag toppen, förutom att jag hade ont där nere, kunde inte riktigt sitta ordentligt :P Ömheten höll i sig i några veckor.

Min förlossning blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. Fick kraftig havandeskapsförgiftning utan några symtom så det blev akut till sjukhuset från barnmorskan. Där pratade de om kejsarsnitt men bedömde till slut att jag nog klarade en vanlig förlossning o sen blev jag igångsatt med en massa metoder o de tog hål på hinnorna. Jag var inte beredd på den intensiva smärtan o epiduralen fungerade bara en timme på mig så hade lustgas oxå. Min drömförlossning var gå hemma få värkar o vattnet går av sig själv så jag hoppas att det blir så med nästa barn. Förlossningen tog 9 timmar så den gick ju fort o han föddes två veckor förtidigt

För min del var det traumatiskt eftersom lillans hjärtljud sviktade rejält och de var tvungen att ta ut henne med klocka. Smärtan var obeskrivlig och jag trodde inte jag skulle klara det innan jag fick epiduralen. Såhär två veckor efter har jag fortfarande rätt ont de fick klippa mig rätt mycket.

Glömde ju skriva hur jag mådde efteråt. Så fort han var ute o hos mig så mådde jag bra. E fortfarande öm då o då i underlivet blev sydd en del pga jag krystade ut honom för fort.

jag tog både lättare och svårare då mef första dottern gickde så fort och vi fick åka till ett annat sjukhus som låg längre bort föt det andra var fullt och min eda tog aldrig så jag flippade ur lite och vart hysterisk fast allt gick ju bra och så men upplevelsen var inte så kul. men min andra var en dröm. jag gick hemma någon timme jag hade bestämt att bara använda lustgas och hade lärt mig pryfolax andning occ de funkade toppen och allt gick fort och smidigt och efteråt mådde jag jätte bra och tyckte det va såå häftigt och ville göra det igen och det är inte såå långt kvar. :-D det är efter ca tre dagar som jag brukar få feber och bli hängig och gråta fast jag inte jar någon anledning. lite knasigt men har hört att det är vanligt. och underlivet är ju ganska så ömt ett tag efter men de går över. :-) lycka till när det är dags det går bra ska du se. :-)

Jag vet inte om jag tycker förlossningen var lätt eller svår, det var mest chockartat eftersom vi var på koll och där såg man att Fabian inte mådde bra och han rörde sig inte. Så det blev akutsnitt på en gång. Kollen hade vi 14.30 och 15.30 var han ute. Allt gick så snabbt så man hann inte tänka på att vårat barn är på väg nu. 

Efteråt mådde jag ganska bra. Det gjorde bara lite ont att röra sig ett tag.

Kämpigare än vad jag trodde. Drog ut på tiden och slutade tillslut med snitt.