Vill ni ha hundarna i sängen när den lilla kommer?
Allt ni vill ändra på när ni har en liten bebis bör ni börja ändra nu. Få in rutinerna så både människor och djur förstår att det är så här det kommer bli framöver. Blir det inte lika jobbigt att ta i tu med när man har en liten bebis också.

Jag har två katter som inte får vara i sovrummet alls mer. De brukar inte sova där men det kommer och klättrar på oss och kollar vad vi gör ibland. Vissa nätter kommer en katt och ska in under täcket och mysa. Något jag inte vill att den gör med bebisen. Hon krafssar tills hon kommer under täcket, filten.

Jag vet inte men jag vågar inte med våra hundar. De har totalt trampförbud och hoppförbud numera :) Men jag tänker att det är lika bra nu, för sen när bebisen kommer ut kan de ju inte trampa runt hursomhelst ändå.

Bebis ligger ju väldigt skyddad men är man orolig så kanske man skulle hindra hundarna från att använda en som madrass. ;) Kan säga att min hund på 25 kg sitter i mitt knä ibland utan problem, på mitt kommando. Hunden har både legat på mig och sparkat mig, likaså katten. Jag har blivit avkastad från häst i full galopp över ett 50 cm hinder, flög framåt över hästens huvud och landa på magen. Höll på med draget tills magen var i vägen och vet inte hur många gånger jag körde i diket eller flög av cykeln. Bebis är fortfarande hel och kry. Men som sagt är du oroad så låt bli att ha hundar ovanpå dig och hindra att de trampar. ;)

#1 Hundarna kommer att få fortsätta vara i sängen när bebis kommer för vi kommer inte ha bebis i sängen. Vi kommer att ha en bebiskorg i sovrummet, intill sängen, och bebis ska sova i den. Varken jag eller min sambo känner oss trygga med att ha bebisen i sängen, speciellt han är rädd att lägga sig på den. Kanske att man inte lägger sig helt på sitt barn, för man är ju medveten om att det är där även i sömnen, men att man lägger en arm, en kudde eller ett täcke över barnet. Så för hundarna kommer nätterna se ut som vanligt även när barnet är fött, de har alltid fri tillgång till sovrummet och sover ibland med oss och ibland någon annnan stans.

#2 Våra hundar får ju inte heller trampa på oss när vi är i vaket tillstånd, men det verkar inte riktigt ha sjunkit in i deras skallar att man inte får göra så eftersom de struntar i det när vi sover. Jag ska prata med barnmorskan när vi ska dit nästa vecka så får vi se om hundarna får sovrumsförbud framöver. Jag skulle sakna dem hemskt mycket där inne men måste man så måste man.

#3 Det värsta är ju att de är så snabba med att trampa på en, oftast händer det när de går över en, så när man väl vaknar är de redan borta. Om lilla hunden kommer och lägger sig på mig brukar jag trycka ner henne så att hon ligger på mina ben istället, där är hon nöjd. Men hon kliver aldrig sådär hårt i magen som den stora gör, hon kommer mer krypandes eller ålandes. I knät brukar mina sitta också och det går ju bra, det är just när de trampar med en enda tass i magen när man ligger på rygg som det blir så hårt. Men det är nog som du säger att bebis ligger väldigt skyddad där inne. Jag tränar ju också fortfarande på samma sätt som jag brukar, åkte skidor med hundarna när det fanns snö och nu cyklar vi. Men däremot hoppade jag över ridning den här terminen, som jag skulle ha gjort annars. Men ska jag hindra hundarna från att trampa på en så är det just att stänga ute dem från sovrummet som jag får göra.

Nu var det i och för sig ganska längesen storhunden trampade på mig, vet inte om hon har bättrat sig eller om det bara är en tillfällighet :P

#4 Vi hade hunden sovandes i våran säng innan jag blev gravid. När jag plussade åkte hunden ut, inte för att hon trampar på en för det gör hon inte utan för att sängen alltid blev så hårig och rummet stekhett. 

Så vi stängde dörren om nätterna, i början var det ett rent helvete då hon gick och gnällde och yla om att hon ville in till oss. Men efter att vi ignorerat henne några veckor gav hon upp och sover numera på soffan nattetid men kommer och gnäller bakom dörren klockan 08.00 varje morgon för att tala om att hon vill ut, i pakt med katten så klart som jamar då han vill ha frukost. Det är rena kören utanför dörren på morgonen. :D

Kan dina hundar finna sig i att sova utanför sovrummet så vänj de vid det redan nu.

Farligt tror jag inte att det är men sen jag blev gravid tycker jag det är sjukt obehagligt bara en katt kliver över mig så förstår inte hur du klarar en hund?! Jag har inte ens kunnat legat på mage i sängen sen vecka 10-12 eller så…

#4 saken med att få en bebis är att det inte alls behöver bli som man själv tänkt utan det kanske blir som bebis vill ;) Kanske kommer bebisen få svår seperationsångest och inte är nöjd med att sova utan dig? Om jag tar min morbror som exempel; han var hopplöst ledsen på natten och det slutade inte förrän han flyttades upp i mormor och morfars säng. Då blev han en helt annan bebis :) Man kan ha bestämda åsikter om hur man vill ha det men det kan vara bra att veta att det inte är säkert att det blir som man vill. Kanske kan det vara bra att lära hundarna att sova utanför sovrummet vissa nätter?

Jag har fortfarande hunden i sängen utan problem. Nu brukar hon inte ligga på mig direkt utom med huvudet.

Men det händer att hon kommer och hoppar upp på mig när vi leker så att tassarna landar på min mage. För min del är jag inte rädd att det ska skada bebisen på något vis. Den ligger så skyddad inne i kroppen.

#5 Hundarna kan sova utanför sovrummet, det händer att de blir utestängda och de är vana vid det, så de bryr sig inte så mycket. De vankar iväg till vardagsrummet eller lägger sig utanför dörren och väntar. Våra hundar är vana vid att det inte hjälper att klaga och gnälla, har vi sagt någonting så är det det som gäller oavsett om det är något de är vana vid eller något nytt. 

Det är nog snarare så att jag skulle sakna dem om de inte sov inne hos oss, det är inte hur jag tänker mig att det är att ha hund, att de ska sova i ett annat rum. 

#6 Ja, det är ju inte särskilt skönt när en hund kommer klampandes. Om jag är vaken säger jag ju nej till dem eller håller upp handen så går de inte upp på mig, fast gosa på mig går fortfarande bra, de får gärna krypa upp i knät när jag sitter eller vila huvudet på min mage när jag ligger. 

#7 Nej, jag kan tänka mig att man tror och tänker och planerar väldigt många saker men att det sedan blir tvärt om. Skulle det bli så att bebis behöver sova i sängen så är det ju inte svårare än att hundarna blir utestängda då. De är som sagt vana vid att göra som vi säger så hundarna är inget större problem. Vår oro att mosa, kväva eller överhetta bebis skulle vara ett större problem att ta hand om. 

#8 Nej, jag antar att det inte är någon risk för bebis. Den ligger ju och guppar i en massa skyddande vätska.

Min hund får inte lov att vara uppe i möbler, det skulle nog bli lite jobbigt, varmt och extremt hårigt med henne där (60 kilo och välpälsad). Dessutom hade ingen annan fått plats…

Men i alla fall så sov hon alltid på golvet vid min säng, men när bebisen kom tog hon sitt pick och pack och flyttade sovplatsen till hallen eller vardagsrummet. Hon är heller ingen speciellt försiktig hund, hon är väldigt klumpig, men när jag var gravid var hon jätterädd om mig.

Men som andra sagt så är bebisen väl skyddad i magen, några tassar kommer inte skada den.

Våran hund gillar inte att sova i sängen men däremot måste hennes hundkorg ligga i garderoben. Brukar skämta och säga att hunden är lesbisk varje morgon. De få tal gånger hon hoppar upp i sängen ligger hon så pass mycket på kanten i fotänden att hon inte stör.

Hundarna får fortsätta sova i sängen, vi trivs bra att ha det så och jag skulle ändå inte våga ha spädbarn i sängen, då sitter jag hellre vaken med barnet om det behövs. 

Men jag tror att hundarna har blivit försiktiga för det är ingen som har trampat på mig på flera veckor nu.