Kolla istället vad han har för målsättningar innan han vill ha barn, när han uppnått dem då kanske du kan prata med han om att skaffa barn:)

Tack, jättebra tips! :)

jag har lite egenerfarenhet ang detta, visseligen sa min sambo hela tiden när vi varit tsm MINST 5 år och i år fira vi 3 år o har en son på 5 mån men jag har aldrig haft p-piller eller sånt så när vi flytta till en 3a sa han en dag nu kan bebis komma om den vill ( allså han blev mogen tidigare utan att vi små prata om det o såg kompisar som fick barn osv) så prata smått om det utan att pressa honom för han kommer känna en dag kanske snart eller om några år att nu e det dax..

precis som #3 säger, pressa inte för mycket utan skynda långsamt;)

Har varit väldigt sugen själv på att skaffa barn redan nu eller ja helst redan förra året så vet hur du känner dig,Min sambo har varit likadan som din att han vill vänta men sa till honom att om du nu ska bestäma så bestämmer jag att jag vill ha barn innan jag fyller 25år då jag inte vill vara 40år när mitt barn är 10år gammal, Och för inte så länge sedan sa min sambo att han vill ha barn väldigt snart men vill först åka utomlands under nästa semester innan vi kan börja försöka=) Så nu är det inte långt kvar=)

Kan även säga att jag blir 22 i december och vi har varit tillsammans i 4år

Tycker inte du ska pressa honom. Vänta och se, om något år när du hunnit med de du vill ( jobb osv ) så kanske han känner sig redo då :)

tänkte precis säga samma sak som nr 5, han kanske inte är redo för att skaffa barn, det var inte min man heller när vi träffades o jag var hur redo som helst men jag väntade tills han själv sa att visst vore det roligt med en barn som man själv får uppfostra mm. pang så blev jag gravid under bröllopsnatten så nu i december får vi våran bebis, är 26år och känns som en lagom ålder, min man är 25.

Min sambo och jag var inte heller på samma plan från början. Vi är nu 27 och 32 och väntar vårt första barn i mars. Hade det varit upp till mig hade vi säkert haft barn för flera år sedan. Då hade det blivit en helt annan typ av liv, men jag är säker på att jag hade trivts med det med. Däremot känns det faktiskt väldigt skönt nu att jag vet att vi båda vill och att känna att han längtar lika mycket som jag.

För min sambo var det väldigt viktigt att vi båda hade pluggat klart och fått jobb och visst känns det som att allting kommer att gå mycket smidigare nu när vi har allting kirrat och klart (har dessutom hunnit köpa hus som vi har tilläggsisolerat, satt ny panel på, bytt fönster m.m.). Det är framförallt ekonomin som har oroat min sambo. Han vill ha råd att ge sitt barn den uppväxt han vill och inte behöva tumma på uppväxtförhållandena för att pengarna inte räcker. Eftersom jag visste vart skon huvudsakligen klämde gjorde jag helt enkelt upp en budget, till stor del baserad på de uppgifter banker har om vad det kostar att ha barn. Jag tror att det gjorde att han kunde slappna av mycket mer och nu känns det inte alls som att han oroar sig för hur vi ska ha råd när bebisen kommer.

Visst har jag tyckt att det har känts som en evighet under alla år av barnlängtan, men nu när bebisen snart är här så är allting sånt glömt och jag är bara glad att framtiden ser så ljus ut och att min sambo längtar lika mycket som jag. Så mitt tips är att prata med din sambo om hur du känner, men också vara beredd att acceptera hans syn på saken, för det är så mycket roligare när man verkligen är två om det (och inte själv behöver känna sig som den som tog beslutet). Kanske han säger 7 år för att inte göra dig besviken, utan vara säker på att hinna med de målsättningar han vill innan barnet kommer. Jag vet hur arg jag hade blivit om min sambo hade sagt "Ja, om ca 2 år kanske kan vara lagom." och det sedan hade dröjt ytterligare 2 år :)

Kom på att jag hade mer att skriva, haha. Jag tänker att ni kanske egentligen är inne på samma spår, men att ni har olika förhoppningar om hur snabbt det kommer att fixa sig. Plugga klart, skaffa körkort, få en stadig inkomst och eget boende kan nog ta några år :)

Tack alla för era svar !

Självklart tänker jag inte pressa honom till något. Det är ju ett beslut som vi båda ska ta, bara det att jag är lite otålig ;) Men men, jag väntar tills han är redo. Jag tror inte att man bara "kan sätta upp visst antal år", när man är mogen nog så vill man ju. Det kan ju hända att han känner sig mogen om ett år eller om tre år osv… Många av våra kompisar har börjat att skaffa barn så bara det kanske gör att han också börjar längta :)

Jag får fortsätta att flika in lite här och var i våra samtal om hur mysigt det skulle vara med en bebis ;) Men inte tjata, för det är det värsta som finns - enligt mig. Då gör man (jag) bara tvärt emot.

Jag kanske ska berätta att jag och min pojkvän har varit tillsammans i 3 år i början av nästa år :) Så att ni inte tror att jag vill efter typ några månader ;)